Find Buddha and Kill Him

I tisdags var jag på Shay Peretz yogaklass. Igen. Äntligen.

I tre veckor har jag ju legat i sängen och varit så, så dålig. Ingen yoga tog sig in i första taget där. Men sen började jag göra lite meditation och några katten/kon och savasana. Det var lixom allt. Grejen är att det är just detta jag älskar med yogan; den anpassas efter livet. Är man trött gör man enklare övningar och meditation, är man gravid gör man gravidyoga, är man sjuk gör man yoga anpassat efter den sjukdomen, har man mensvärk yogar man efter det, har man halsont efter det… Och så vidare. I oändlighet. För det finns lika många sätt att yoga som det finns tillstånd och människor därute. 
Jag vet ingen annan ”sport” eller aktivitet som kan anpassas efter livets alla faser och tillstånd på samma sätt som yoga. In my life, forever. Helt klart. Yoga ❤
Hursomhelst så sa jag till Shay innan passet att jag är trött, har legat i sängen tre veckor och allt det där. Han vet att jag är utbränd och sa bara: Sweetheart, I’m glad you’re here. Och sen sa han att jag kunde ligga i balasana hela klassen om det var det jag behövde. Men, tro det eller ej – det gick bra! Bättre än bra faktiskt. Det var som att något klickade till och fram kliver en tjej som kan göra ännu mer av… Ingenting. Och det är ju det som är hela grejen med yoga. Att kunna slappna av och vara alert i kroppen samtidigt. Våga göra mindre, och tillslut; våga göra ingenting. Släppa all kontroll. 
När passet var slut så förklarade han hur viktigt det är att våga ta pauser. Att inte bli för beroende. Att våga lyssna in kroppen. Han sa ”Find Buddha and Kill Him” och menade att man i allt i livet ska lära sig massor och sen glömma det och gå vidare. Kroppen lever med kunskapen ändå. Tänkte att det är fint med tanke på min utbrändhet. Att jag lär mig massor som jag sen kommer behöva stoppa undan; och ändå kommer det att sitta så djupt i mig att inte stressa, lyssna på kroppen, vara medveten mm. Att det är jag har lärt mig. När jag kan stoppa undan Buddhan och leva med honom, i varje andetag, ändå. 

Annonser

Bokmal

Gillar ni att läsa? Jag älskar att läsa! Periodvis går det förstås rätt illa med läsandet eftersom min hjärna är hjärntrött, men jag tar igen det i bättre perioder. Hemma hos oss svämmar hyllorna över av böcker och jag har så svårt att göra mig av med en enda. Alla betyder något på sitt sätt. Jag är inte direkt en boksnobb som måste ha bundna varianter och hela den biten, nej jag köper massor av pocket mest för att jag slukar så många böcker i månaden. Annars hade jag behövt löneförhandla med Försäkringskassan *OBS skämt* *Eller?* *Överväger detta som ett alternativ*

Men hursomhelst. På mitt nattduksbord ligger det alltså travar med påbörjade böcker. För jag har ju svårt att fatta beslut och det där med att fullfölja saker, det är det sisådär med nuförtiden. Så jag läser lite här och där. De två nedersta bilderna är alltså mina travar bredvid sängen *lägger in ansökan om rehab pga missbrukstendenser* Älskar att blanda skönlitterärt med saker jag kan lära mig. Oftast då om yoga, meditation, ayurveda, psykologi eller liknande. Just nu läser jag Yoga är min terapi, Ayurveda för ditt sinne, Hjärntrötthet, En yogis självbiografi och Arvet efter dig – samtidigt. 
Om ni är sugna på boktips kan jag tipsa om Cecilia Samartins böcker. De är så bra. Så bra. Älskar dem. Varenda en. Vackert språk, fina berättelser, viktiga och helt underbart fängslande. Tips inför lata dagar på stranden! 

My Yoga Spot

Hemma har jag min yogaplats på ett favoritställe. Eller nja, egentligen har jag två två beroende på vad jag gör för yoga, men nedan är min favoritplats för lugn yoga och meditation. Hela rummet inger ett lugn och jag älskar att känna vinden fläkta in genom dörrarna samtidigt som jag sitter helt stilla i en meditation eller yogaposition. Jag älskar att höra båtarna puttra utanför och grannar som småpratar och vinden som får löven att brusa lågt. Det ger mig en känsla av tillhörighet och lycka. 

På bilderna ser ni min yogaplats och lite grejer som jag använder när jag yogar. Ett bolster från Manduka och ett block från Manduka hjälper mig att skapa utrymme där jag behöver. Den som är uppmärksam ser också att det inte är min matta jag yogade på den här morgonen, utan Stoffes som låg kvar sedan hans praktik igår kväll. Hans matta är från Lululemon (The Mat) och min är från Manduka (Black Mat PRO) och förlåt älskling men min matta är faktiskt bättre ❤ 
Den som är extra uppmärksam ser också att morgonens kopp kaffe fick följa med till mattan *Bad Yogi*. Inte alls lika yogic som en kopp varmt citronvatten men vad fasen, jag är inte perfekt och jag yogar på mitt sätt. Så det så! 

Inte yogan för mig!

Var på ett hatha-pass idag på Yogayama. Det var en lärare som jag inte går hos så ofta och direkt när passet startade mindes jag ju varför… Det här passar inte alls mig! Även om hen är the real deal indier och allt, så nej. 

Grejen är att alla lärare är olika och det finns så många olika typer av yoga så allt passar verkligen inte alla. Den här läraren har en hyfsat (…) sträng approach kring alignment och det är väl kanske bra; men för mig dödar det prick all glädje i yogan. Att le lite skadar ju inte, skoja lite eller kanske till och med ett litet skratt om man ska ta det steget längre. 
60 minuter av tjat kring exakt hur foten ska vara placerad och hur trycket ska fördelas mellan fotens alla delar, hur knät exakt ska vara roterat och vilka muskler som ska användas och inte. Dessutom gjorde vi bara tre (!!) asanas på 60 minuter – ni kan ju tänka er detaljnivån. Jag var SÅ irriterad under hela passet och den där irritationen har inte ens släppt än, det orsakade mitt dåliga humör hela dagen.
För mig handlar yoga om glädje. Den mentala biten i yoga går för mig före allt annat och därför ser jag inte poängen i att vara så jäkla snobbig kring alignment. Jag vet att det finns skaderisk men alla vi som var där går normalt på avancerad nivå så vi var ju helt klart medvetna om grunderna för att inte skada oss i ytterlägen etc. Nej, yoga är glädje för mig. Jag ska försöka skaka av mig detta nu och sen köra Adele och The New Basement Tapes på högsta volym och flöda mellan positioner på MITT sätt. Ingen ska komma och rucka på den mentala resa varje pass innebär för mig genom att vara så jäkla petnoga med varenda position att mitt sinne underprioriteras kroppen. 

Att läsa av kroppens återkoppling

Idag var jag på yin/yang yoga på Yogayama. Mitt första pass för veckan eftersom jag har varit magsjuk. Det hör inte till vanligheterna direkt att jag bara yogar en gång i veckan, snarare varje dag, så det var en helt enorm lycka att kunna vara på mattan igen. Vilken känsla efter ett uppehåll! 

Temat för klassen var ”lyssna på kroppens återkoppling”, vilket ju passade mig helt förträffligt just idag. Min mage är fortfarande lite öm och illamåendet ligger där i bakgrunden så jag fick backa rätt många steg i alla ryggradsrotationer och inversioner (huvudet är under höfterna, dvs uppochner-vända positioner). Och sen var det en bra påminnelse överlag tycker jag. Hur enkelt det är att köra på i stunden, för där och då fungerar det, men sen kommer kroppen med återkopplingen en stund/timmar/dagar efteråt. Först då vet man om det var rätt eller inte. 
Alla vi som är i utmattning vet ju hur stor betydelse detta har. Vi är vana vid att kroppen kan vara helt förstörd i flera dagar/veckor efter en överansträngning under ett par dagar. Eller hur en timme för mycket vid TVn sätter käppar i hjulet i flera dygn. För det är ju just det som är grejen med en utbränd kropp; återhämtningen är inte alls som hos en frisk person. En halvtimme för en frisk kropp kan vara flera veckor för en utbränd. Japp, helt sant. Min läkare beskriver en halvtimmes återhämtning för en frisk kropp som ca två veckor för en utbränd. Inte så enkelt därför att alltid veta gränsen och förstå varför bakslaget blir så hårt – man är lixom aldrig riktigt beredd. 
Igår var jag ute i löpspåret på en runda och efteråt kunde jag inte ens resa mig ur soffan på fyra timmar. Fyra timmar! Jag kunde inte ens ställa mig upp för att gå in i duschen, kroppen var så svag. Så även om faktiskt själva löpturen kändes ganska bra så kom kroppens återkoppling, kvittot på om jag tagit i för mycket/lagom/för lite, och visade att jag överansträngt mig. Bara att backa.
För det pratade vi också om idag på yogan. Att man kan backa. Vid nästa praktik/tillfälle/sida av kroppen kan man ta ett steg tillbaka om kroppen sa ifrån innan. Man ska inte döma sig själv för att man tog i för mycket. För att viljan tog över. Det är mänskligt. Men det som avgör om man visar respekt eller inte mot kroppen är om man lär sig och anpassar intensiteten till nästa gång. Klarar man det; DÅ har man lyckats.

En vän på visit

Idag kommer Isabel hit över dagen. Vi ska ligga på balkongen (alltså inte ligga, utan slappa! Stor skillnad!) och sola och vila och äta lunch och dricka matcha-latte och såklart gå på Erics Hatha på Yogayama. Isabel träffade jag på en fest i Helsingborg när jag och Stoffe hade våra bopålar där. Nu har Isabel och jag hängt ihop i sex år, fantastiskt. Tiden går så snabbt (hej tant igen!). 
Hon är den enda av mina vänner som är sådär nördigt intresserad av yoga, kristaller och eteriska oljor… Yoga kan vi prata om i timmar utan att tröttna. Tur att vi har varandra så alla andra slipper tröttas ut med det samtalsämnet. 
Innan hon kommer ska jag bara typ… kräkas lite. Eh, min nya medicin är tydligen ”viktneutral” (enligt den härliga säljbroschyr jag fick till) (vem fasen gör en säljbroschyr till en antidepressiv medicin??) (snygg var den också! *marknadsnörd*) (galet) (slut på perneteser) och jag börjar förstå varför… För jag kräks upp allt jag ätit! Skulle dock kalla det med viktnegativ är viktneutral… Hrmpf. 

1 maj

Idag har vi båda varit lediga men ändå har vi lyckats leva parallellt hela dagen. Stoffe går till gymmet; jag planterar blommor. Jag blir trött och sover två timmar; Stoffe kollar på en serie. Jag vaknar; han somnar. Jag går på yoga; han vilar sig. Jag kommer hem; han går och handlar. Så har det varit hela dagen. Det är ganska ovanligt för att vara oss, vi gillar att spendera våra lediga dagar ihop eftersom vi inte ses alls i veckorna då Stoffe har ett jobb som kräver prick all hans vakna tid. Så, detta var då en konstig dag för oss! Men ändå skön. Hela tiden i samklang. Två individer sida vid sida. Allt i harmoni. Fint. 

Var på Kelly Lawsons Vinyasa och njöt mest av hennes röst och ord. Denna Americana alltså! Hon är bara för härlig och hennes New York-dialekt är super att lyssna på, som ett mjukt flöde under hela klassen. Det behövdes. Stoppade undan egot helt eftersom jag den här veckan är tröttare än tröttast och min kropp värker 90 % av dygnet. Då finns det inget som heter prestation, så är det bara.