Inte yogan för mig!

Var på ett hatha-pass idag på Yogayama. Det var en lärare som jag inte går hos så ofta och direkt när passet startade mindes jag ju varför… Det här passar inte alls mig! Även om hen är the real deal indier och allt, så nej. 

Grejen är att alla lärare är olika och det finns så många olika typer av yoga så allt passar verkligen inte alla. Den här läraren har en hyfsat (…) sträng approach kring alignment och det är väl kanske bra; men för mig dödar det prick all glädje i yogan. Att le lite skadar ju inte, skoja lite eller kanske till och med ett litet skratt om man ska ta det steget längre. 
60 minuter av tjat kring exakt hur foten ska vara placerad och hur trycket ska fördelas mellan fotens alla delar, hur knät exakt ska vara roterat och vilka muskler som ska användas och inte. Dessutom gjorde vi bara tre (!!) asanas på 60 minuter – ni kan ju tänka er detaljnivån. Jag var SÅ irriterad under hela passet och den där irritationen har inte ens släppt än, det orsakade mitt dåliga humör hela dagen.
För mig handlar yoga om glädje. Den mentala biten i yoga går för mig före allt annat och därför ser jag inte poängen i att vara så jäkla snobbig kring alignment. Jag vet att det finns skaderisk men alla vi som var där går normalt på avancerad nivå så vi var ju helt klart medvetna om grunderna för att inte skada oss i ytterlägen etc. Nej, yoga är glädje för mig. Jag ska försöka skaka av mig detta nu och sen köra Adele och The New Basement Tapes på högsta volym och flöda mellan positioner på MITT sätt. Ingen ska komma och rucka på den mentala resa varje pass innebär för mig genom att vara så jäkla petnoga med varenda position att mitt sinne underprioriteras kroppen. 

Att läsa av kroppens återkoppling

Idag var jag på yin/yang yoga på Yogayama. Mitt första pass för veckan eftersom jag har varit magsjuk. Det hör inte till vanligheterna direkt att jag bara yogar en gång i veckan, snarare varje dag, så det var en helt enorm lycka att kunna vara på mattan igen. Vilken känsla efter ett uppehåll! 

Temat för klassen var ”lyssna på kroppens återkoppling”, vilket ju passade mig helt förträffligt just idag. Min mage är fortfarande lite öm och illamåendet ligger där i bakgrunden så jag fick backa rätt många steg i alla ryggradsrotationer och inversioner (huvudet är under höfterna, dvs uppochner-vända positioner). Och sen var det en bra påminnelse överlag tycker jag. Hur enkelt det är att köra på i stunden, för där och då fungerar det, men sen kommer kroppen med återkopplingen en stund/timmar/dagar efteråt. Först då vet man om det var rätt eller inte. 
Alla vi som är i utmattning vet ju hur stor betydelse detta har. Vi är vana vid att kroppen kan vara helt förstörd i flera dagar/veckor efter en överansträngning under ett par dagar. Eller hur en timme för mycket vid TVn sätter käppar i hjulet i flera dygn. För det är ju just det som är grejen med en utbränd kropp; återhämtningen är inte alls som hos en frisk person. En halvtimme för en frisk kropp kan vara flera veckor för en utbränd. Japp, helt sant. Min läkare beskriver en halvtimmes återhämtning för en frisk kropp som ca två veckor för en utbränd. Inte så enkelt därför att alltid veta gränsen och förstå varför bakslaget blir så hårt – man är lixom aldrig riktigt beredd. 
Igår var jag ute i löpspåret på en runda och efteråt kunde jag inte ens resa mig ur soffan på fyra timmar. Fyra timmar! Jag kunde inte ens ställa mig upp för att gå in i duschen, kroppen var så svag. Så även om faktiskt själva löpturen kändes ganska bra så kom kroppens återkoppling, kvittot på om jag tagit i för mycket/lagom/för lite, och visade att jag överansträngt mig. Bara att backa.
För det pratade vi också om idag på yogan. Att man kan backa. Vid nästa praktik/tillfälle/sida av kroppen kan man ta ett steg tillbaka om kroppen sa ifrån innan. Man ska inte döma sig själv för att man tog i för mycket. För att viljan tog över. Det är mänskligt. Men det som avgör om man visar respekt eller inte mot kroppen är om man lär sig och anpassar intensiteten till nästa gång. Klarar man det; DÅ har man lyckats.

En vän på visit

Idag kommer Isabel hit över dagen. Vi ska ligga på balkongen (alltså inte ligga, utan slappa! Stor skillnad!) och sola och vila och äta lunch och dricka matcha-latte och såklart gå på Erics Hatha på Yogayama. Isabel träffade jag på en fest i Helsingborg när jag och Stoffe hade våra bopålar där. Nu har Isabel och jag hängt ihop i sex år, fantastiskt. Tiden går så snabbt (hej tant igen!). 
Hon är den enda av mina vänner som är sådär nördigt intresserad av yoga, kristaller och eteriska oljor… Yoga kan vi prata om i timmar utan att tröttna. Tur att vi har varandra så alla andra slipper tröttas ut med det samtalsämnet. 
Innan hon kommer ska jag bara typ… kräkas lite. Eh, min nya medicin är tydligen ”viktneutral” (enligt den härliga säljbroschyr jag fick till) (vem fasen gör en säljbroschyr till en antidepressiv medicin??) (snygg var den också! *marknadsnörd*) (galet) (slut på perneteser) och jag börjar förstå varför… För jag kräks upp allt jag ätit! Skulle dock kalla det med viktnegativ är viktneutral… Hrmpf. 

1 maj

Idag har vi båda varit lediga men ändå har vi lyckats leva parallellt hela dagen. Stoffe går till gymmet; jag planterar blommor. Jag blir trött och sover två timmar; Stoffe kollar på en serie. Jag vaknar; han somnar. Jag går på yoga; han vilar sig. Jag kommer hem; han går och handlar. Så har det varit hela dagen. Det är ganska ovanligt för att vara oss, vi gillar att spendera våra lediga dagar ihop eftersom vi inte ses alls i veckorna då Stoffe har ett jobb som kräver prick all hans vakna tid. Så, detta var då en konstig dag för oss! Men ändå skön. Hela tiden i samklang. Två individer sida vid sida. Allt i harmoni. Fint. 

Var på Kelly Lawsons Vinyasa och njöt mest av hennes röst och ord. Denna Americana alltså! Hon är bara för härlig och hennes New York-dialekt är super att lyssna på, som ett mjukt flöde under hela klassen. Det behövdes. Stoppade undan egot helt eftersom jag den här veckan är tröttare än tröttast och min kropp värker 90 % av dygnet. Då finns det inget som heter prestation, så är det bara. 

Yoga with Adriene

En sak som jag haft hjälp av genom hela min sjukdomstid har varit yoga (no shit!). Skulle kunna prata i evigheter om hur det har hjälpt mig. Alltså inte hjälpt mig att bli frisk, det tar ju den tid det tar, men mer hjälpt mig att ha något att hålla fast i när allt blåser runtomkring. Det har stärkt mitt sinne till tusen och min kropp blir starkare och starkare för varje dag med yogan. 

Det första året i min utmattningsdepression fanns det inte på kartan att jag skulle orka gå till en yogastudio. Helt uteslutet. Så istället fick jag yoga hemma, och för att hålla inspirationen igång sökte jag efter sätt att få till yogan på… Och fann (husguden!) Yoga with Adriene. Adriene är en tjej från Texas som driver en youtube-kanal som heter Yoga with Adriene. Hon är helt fantastisk! Hade hon haft klasser på en studio i Stockholm hade jag varit där varje dag kan jag säga; för hon är så himla härlig. 
Det första jag gjorde var att hitta några videos som passade min kropp där och då. Yoga for Headaches och Yoga When you are Sick var mina favoriter. Och dag 8 i Yoga Challenge. Alla dessa är lugna och lagom långa (ca 20 minuter) och har hjälpt mig så mycket att jag inte ens kan beskriva… 
In och sök på YouTube efter Yoga with Adriene om du också vill testa yoga i lugn och ro hemma. Leta upp pass som passar din form beroende på var du befinner dig eller annars starta med hennes 30 Days of Yoga; då kör man yoga 30 dagar i rad (såklart orkar man inte varje dag om man är utbränd, men man kör dem i den takt man orkar – okej? Inga prestationer här!) och passen är mellan 12-30 minuter långa. Dessutom är detta en perfekt väg in i yogan för hon går igenom rätt bra med grunder i början (annars testa Yoga for Beginners innan du startar). 
För er som oroar er för att hon pratar engelska kan jag lova att hon har en väldigt enkel engelska. Det är enkelt att förstå och snabbt lär man sig hennes ord för positionerna så då behöver man inte ens lyssna så noga för man vet direkt vad som kommer näst. 
Så, Adriene är rolig, galen, spontan, lugn, öppen… Allt som man behöver när man yogar. Bort med allvarliga miner och skratta åt knäppa positioner och allt som kan bli galet. Kan inte nog lovorda denna donna alltså. Bör upplevas! 

Egen parfym med essentiella oljor

Som en typisk HSP (högkänslig person) så ogillar jag starka dofter. Jag använder nästan aldrig parfym, och om jag gör det så måste det vara en som är väldigt neutral för att inte gå runt och må illa i flera timmar. Det konstiga är att jag trots detta (eller på grund av?) är nästintill besatt av dofter av olika slag. Stoffe skrattar alltid åt mig när jag likt ett barn på julafton alltid skuttar in i alla parfymerier vi går förbi och nördar ner nog i basnoter, hjärtnoter och toppnoter. Eftersom jag numera är väldigt klar över vilka kombinationer jag gillar så har jag börjat pilla med egna dofter hemma med naturliga oljor. Det ger inte alls lika skarpa och söta dofter som parfymer och dessutom finns det enorma möjligheter att göra sin egen doft efter humör.

Igår köpte jag White Lotus essentiell olja och blandade till en helt ren parfym av den och jojobaolja. Alltså… OMG! Så gott den doftar! Kan inte sluta sniffa på den och den känns sensuellt kvinnlig, blommig, naturlig, subtil… Allt jag gillar med en doft. 

Att göra egna dofter fick jag upp ögonen för när jag klev djupare in i yogans värld och insåg hur man med hjälp av dofter kan framkalla olika sinnestillstånd. Nu när jag gör yoga har jag alltid en olja med mig för att hjälpa kroppen att slappna av. Lavendel är min absoluta favorit till yoga och då droppar jag lite på handlederna, bröstet, på fötterna och på mattan. Det måste vara en olja som du kan använda direkt på huden – annars ska den blandas ut med en basolja (oftast tar jag jojobaolja). Jag köper mina oljor på Örtagubben men det finns online tex Forever Living har jag hört och annars Young Living. Tips tips till er som gillar att yoga och dessutom gillar dofter! 

Utmattningssyndrom i forskningen

När jag var hos min läkare i förra veckan gav han mig en artikel kring utmattningssyndrom som nyss publicerats. Den fastställer dels symptomen på utmattning och dessutom ger den förslag på vad man själv kan göra för att inte hamna där.

Även om det inte är direkt rymdforskning när man läser artikeln så är det stort att forskningen börjar kunna fastställa saker kring denna sjukdom. Eftersom forskningen per definition är bakåtblickande, det krävs en historik för att skapa forskning, och ju utmattningssyndrom först på senare år blivit så vanligt, så är det alltså nu forskningen gör börjar kunna göra fastställanden. 

Som ni ser är det hyfsat självklara grejer med i listan över symptom. Det jag reagerade över var att det måste vara många fler som är utmattande än vad statistiken har fångat upp? Kriterierna ovan känns som mer eller mindre vardagsmat i vårt samhälle idag där vi ska jobba helst mer än 40 timmar i veckan, träna som en elitidrottare, laga mat från grunden, ha snygga och välstädad och inspirerande hem, se bra ut, ha barn som minst har tre olika fritidsaktiviteter och samtidigt är lugna och harmoniska, vara allmänbildade… Ja men det är ju inte konstigt att man är utbränd egentligen. 
I artikeln stod som sagt några tips på vad man själv kan göra som är fastställt att det motverkar utmattningssyndrom. Däribland finns yoga som ett alternativ och jag kan inte bli annat än glad. För mig har det verkligen hjälpt att ha yogan som ett ankare för att gång på gång komma tillbaka till min inre röst, och jag önskar att fler kunde hitta till denna fantastiska filosofi. 
Flera gånger under min sjukdomstid har jag tänkt att; jag hoppas om mina barn i framtiden blir utmattande så ska de slippa den här jävla processen det har varit för mig. I 1 år och 5 månader har jag slitits mellan mediciner, olika rön, hjärntrötthet… Jag har svårt att tänka mig att man i framtiden kommer ha samma långa process för att bli frisk. Ännu finns ingen medicin eller metod på marknaden för att bli av med hjärntrötthet. Den läker i sin egen takt. Men jag är helst säker på att det bara är en tidsfråga innan det finns något som kan hjälpa hjärnan att läka. 
Det är helt enkelt tydligt att 2016 är bara barnet i forskningen kring hjärnan, utmattning, stress och utmattning. Det finns massor kvar att lära. Många gånger har jag upplevt osäkerhet kring min sjukdom och jag tror delvis att det helt enkelt beror på att… man inte vet. Ingen vet exakt ännu. Människor faller som furor pga stressrelaterade sjukdomar och jag kan inte annat än hoppas att:
1. Vi om några år har betydligt mindre stress i vårt samhälle, för detta kommer aldrig att fungera i längden 

2. För de som ändå drabbas finns det botemedel som gör att sjukdomen inte blir det helvete som vi utmattande går igenom idag 

Mello och Molly och livet en söndag

Inte en enda deltävling har vi sett. Jag hade faktiskt totalt missat att hela mello-karusellen var igång (hur man nu kan göra det??) så jag blev lite förvånad när en tjej på yogan sa att det var Mello-final igår. Men eftersom det var kvalitetstid med Stoffe som stod på schemat så blev det att vi i alla fall såg bidragen igår kväll och tyckte och tänkte högt samtidigt som vi babblade på om allt annat såklart. Men jag gillade mest Frans låt med hans härliga rytm och avslappnade stil. Hursomhelst vill jag också höja en flagga för Molly Sandén. Hennes låt var inte direkt toppen (förlåt Molly!) men jag gillar henne så skarpt – hon är en helt fantastik förebild för alla unga därute. Hennes kampanj Över min stolta kropp var MAGISK, hon är sanslöst vacker, rolig, har bra värderingar och vem kan inte gillar henne och Danny ihop? Helt klart söders gulligaste kändispar ❤ Så; heja Molly!! Du gör en stor insats!
Fika blev det i alla fall vid älskade Nytorget som alltid. Finns det härligare häng i Stockholm är det kring Nytorget? En skön blandning av folk och alla har sin egen stil. Självklart den ena mer genomtänkt än den andra men ändå; det ska se avslappnat och ogenomtänkt ut. Det är hela grejen. Inspirerande hursomhelst. 
Hittade den här växten inne på Svenskt Tenn och föll som en fura.  Kontrasten i bladen, formen, krukan… Så vackert. 
Även detta påskris fanns på Svenskt Tenn. Det är inget för oss – vi är verkligen inte mycket för att pynta inför högtider, men detta var ändå sött. 
Förutom yogan på Yogayama på lördagen så blev det såklart yoga hemma också. Här håller Stoffe på och böjer bakåt och framåt, tänjer med strap och jobbar styrka med och utan block. Såhär ser det mer eller mindre alltid ut hemma hos oss – yogaprylar och mattor överallt. 
Och så var vi på visning såklart. Leta, leta, leta. Typiskt oss. Originalfoto: Fantastic Frank. 

Powerspots och vårt kontor

Inom yoga brukar man prata om powerspots; ställen på jorden där man känner att man extra kraft, styrka och närvaro. När jag är i yogastudion så har jag en speciell plats som jag känner är min powerspot. Där klarar jag mer än jag brukar och får ett fint flow. Ibland brukar även yogaläraren säga till om han/hon ser att vi är på våra powerspots och uppmuntra oss att hitta dem var vi än är någonstans. 
Jag är ganska introvert och trivs inte superbra i festsammanhang eller stora folkgrupper. Så när jag utsätts för att hamna där ändå, för det gör man ju, så brukar jag försöka hitta min powerspot (där jag känner den där styrkan) och lixom hålla mig där under kvällen. Det är jätteskönt och energin blir så mycket bättre. 
Hemma har jag ett par olika powerspots varav en är i vårt kontor (den andra, och den starkaste, är i vardagsrummet där jag oftast också yogar när jag är hemma). Det är en skön plats att vara på och jag tänkte dela med mig att några små sneak-peaks från detta härliga rum. Det är ganska litet, har en fransk balkong in mot gården och ett otroligt vackert ljus. På sommaren öppnar man upp dubbeldörrarna och det är så vackert
Vet ej vem som tagit bilden i denna tidningen men den är så fin. Älskar uttrycket, färgerna och växterna. 
Skrivbordet med en bunt urklippta tidningssidor upphängda. Alla utvalda för något som inspirerat mig; en färg, en känsla, en möbel.. Vadsomhelst. Det är viktigt att ens kontor är en inspirerande plats tycker jag – här vill jag kunna vara kreativ. 
Den här tavlan är ett presentpapper som vi hittade på Bookbinders Design och sedan ramade in. 
Den här mattan kommer från mitt föräldrahem i Trosa. Den pryder hela golvet i kontoret och är så otrolig vacker i sina bruna, dova färger och dessutom kommer den med så mycket minnen. Oliver och chips som spillts i vardagsrummet, läsk som skvimpat över kanten på glaset, vår hund som låg på mattan när hela familjen myste i vardagsrummet. Fina minnen.  

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.