Inte yogan för mig!

Var på ett hatha-pass idag på Yogayama. Det var en lärare som jag inte går hos så ofta och direkt när passet startade mindes jag ju varför… Det här passar inte alls mig! Även om hen är the real deal indier och allt, så nej. 

Grejen är att alla lärare är olika och det finns så många olika typer av yoga så allt passar verkligen inte alla. Den här läraren har en hyfsat (…) sträng approach kring alignment och det är väl kanske bra; men för mig dödar det prick all glädje i yogan. Att le lite skadar ju inte, skoja lite eller kanske till och med ett litet skratt om man ska ta det steget längre. 
60 minuter av tjat kring exakt hur foten ska vara placerad och hur trycket ska fördelas mellan fotens alla delar, hur knät exakt ska vara roterat och vilka muskler som ska användas och inte. Dessutom gjorde vi bara tre (!!) asanas på 60 minuter – ni kan ju tänka er detaljnivån. Jag var SÅ irriterad under hela passet och den där irritationen har inte ens släppt än, det orsakade mitt dåliga humör hela dagen.
För mig handlar yoga om glädje. Den mentala biten i yoga går för mig före allt annat och därför ser jag inte poängen i att vara så jäkla snobbig kring alignment. Jag vet att det finns skaderisk men alla vi som var där går normalt på avancerad nivå så vi var ju helt klart medvetna om grunderna för att inte skada oss i ytterlägen etc. Nej, yoga är glädje för mig. Jag ska försöka skaka av mig detta nu och sen köra Adele och The New Basement Tapes på högsta volym och flöda mellan positioner på MITT sätt. Ingen ska komma och rucka på den mentala resa varje pass innebär för mig genom att vara så jäkla petnoga med varenda position att mitt sinne underprioriteras kroppen. 
Annons