Nymåne – nya intentioner och nya plantor som får symbolisera växtkraften i oss alla

Ikväll är det nymåne. En av de kraftfullaste på hela året. 17 mars har stått i min kalender sedan länge med en notis om att sätta nya intentioner. Sagt och gjort. Anteckningsboken ligger framme och mattan är utrullad, när mörkret faller ikväll kommer jag att skriva några rader och meditera några minuter för att ta tillvara på nystarten. Den behövs. Just den senaste veckan har varit otroligt tuff och jag har balanserat på en skör linje mellan gråt, driv framåt och känslan av att bara vilja lägga mig under täcket och hoppas att allt ska ordna sig (som om det nu skulle hjälpa..).

Och som grädde på moset, pricken över i, oliven i ginen, känner jag mig sjuk. Blä. Vaknade i morse, kände mig helt svettig och genomfrusen om vartannat, rotade runt efter en temp och hittade en, använde den inte i munnen om man säger så och insåg sen att det var tempen från Natural Cycles som man använder för att hålla koll på ägglossningen (i munnen) (kan nog räknas som förstörd nu…), visade 38 grader och jag dunsade ner i soffan igen. Skit också. Bäst att vila.

Och som vilo-aktivitet kan väl nästan räknas att så några frön? Gjorde det i alla all. Sådde chili, gurkan var slut på frön så jag måste köpa nya. Ovan ser ni resultatet. Jag vet att det finns snygga anordningar med platsglas och sånt man kan köpa och så i men jag kör faktisk bara basic såna där plastkrukor som är minimini som man får när man köper penséer på våren (sparar alltid) och sätter frön i såjord, blöter ner jorden lite och på med plastfolie och runt men en gummisnodd. Prickar några hål med en potatiskännare. Funkar utmärkt. Och just chili är ju himla tacksamt att så för det blir väldigt mycket chili på varje planta, runt 40-60 stycken skulle jag tippa på hos den sorten jag använder (den som ligger vid sidan där som ni ser). Satte några extra för jag tänkte ge bort ett par, Isabel får en varje år ❤

Så många chili blev det från en planta förra året. Hur vackra?

Förra året satte jag tomater men det kommer jag nog inte att göra i år. Det kommer förvisso många tomater men de kommer ju så sent så hälften är fortfarande gröna i september lixom. Tråkigt tycker jag. Även om jag gillar fried green tomato. Dessa skördade jag förra året, en hel ugnsplåt.

Nu ska jag vila lite till, se om febern går ner. Dricka te. Läsa Perfect Guide (gillar mest Hugos sida i början och sista sidan där någon beskriver sin helg – läser ni den?). Hoppas ni får en fin lördag och att solen skiner på er också!

Annonser

Solen kom fram

Kanske en bättre dag. Startade med KBT och fick i uppgift att se till att varje vecka innehåller samtliga komponenter:

  • Något som känns viktigt för mig
  • Något som ger mig glädje
  • Återhämtning

Inga nyheter direkt men ändå kan man inte bli påmind ofta nog. Har inte varit hos psykologen på länge men har gånger kvar så tänkte använda dem, och idag kom hon med påminnelsen om att verkligen inte fatta beslut utifrån rädsla – något som ju är vanligt att man gör efter en utmattning. Man är himla rädd att ta slut på energin att man glömmer bort att det är minst lika viktigt att fylla på energin. Jag har ändå jobbat stenhårt med detta och är ganska modig när det gäller att kasta mig ut i saker, men ibland märker jag hur inrotat det sitter i mitt system att fly situationer som jag upplever som stressande.

Men nu blir det till att påminna mig själv om det igen. Att vardagen kan vara stressande på många sätt och det kommer man inte ifrån, men att återhämtningen får kompensera för det.

Och nu skiner solen utanför fönstret så jag ska ta mig ut för en lunch eller fika med Stoffe och bara njuta av att våren kanske ändå ligger runt hörnet. Hoppas ni gör detsamma ❤

Har btw tappat bort mina favvosolisar från Ray Ban. Åh! Orkar inte. Måste köpa nya. Men hur irriterande när en hade ett par fullt fungerande men bara är slarvig?

Sårbar, ledsen och usla tankar

Nej vissa dagar alltså.. orkar inte. Idag har jag haft en så dålig dag mentalt och känt mig om vartannat panikslagen över framtiden, värdelös på typ alla sätt som går och dessutom gråtfärdig nästintill hela tiden (obs inte ens pms – wtf?). Ja så är det väl antar jag. Livet lixom. Har försökt att acceptera men just nu känns det bara så uselt.

Tackade nej till fortsatt deltagande i en jobbprocess i måndags då företaget verkade ha riktigt usel kultur och ledarskapsstil – förväntan på att ha telefonen på till 22 på kvällen och även helger, man fick inte vara sjuk utan skulle alltid finnas med på mail och telefon. Nej tack. Jag strukturerar mitt jobb till tusen och ser alltid till att ligga i fas, då orkar jag ju inte att någon annan ska ringa och stressa mig för att dom inte kan ha samma framförhållning. Men ändå kändes det såklart jobbigt för allt det här med jobb just nu är ganska ångestfyllt och, framförallt, har jag en känsla av att inte ha kontroll.

Och sen… jag är den sista att klaga på vintern egentligen, jag älskar kyla, men detta börjar bli rätt segt med halkan. Igår ville jag gråta av lycka när det regnade så äntligen kanske snön skulle smälta bort men så inatt FRÖS SKITEN och jag höll på att slå ihjäl mig cirka fem gånger idag på väg till gymmet. Blev så tjurig. Jag vill kunna promenera i skogen men just nu är det helt uteslutet. Det hjälper inte direkt min deppighet för just skogspromenader brukar lixom vara ett säkert kort för att tillföra energi, inspiration och glädje till mig kropp.

Men det är slutgnällt för nu. Jag får sätta mig en stund på mattan med kristallerna, en kopp te, rökelse och bara andas. Allt är faktiskt okej. Det får kännas jobbigt och tufft för jag vet att i kroppen mår jag egentligen bra och det är en så stor vinst att jag knappt kan förstå det själv.

Om vi ska ta några roliga saker istället:

  • Projektet jag nämnt innan känns ändå nära. Kanske skulle det kunna vara något? Funderar och låter mig ryckas med fram och tillbaka i tankar och planer. Skriver ner, stryker och förkastar och kommer med nytt.
  • Min fina syster tipsade om Sarah Klangs album Love in The Milky Way och vill föra tipset vidare. Kan inte sluta lyssna. Älskar varenda låt. Lyssna om ni har en stund över.
  • Har haft världens mysigaste helg med Stoffes familj; vi bodde på At Six i Stockholm som var precis sådär underbart som det ser ut. Mysiga rum, goa sängar, goooood frukost… ja allt. Tack svärmor ❤ Och vi åt på B.A.R på lördagskvällen som får bli ett tips om ni inte varit där – så god mat, kul koncept och trevligt! Och sist men inte minst var vi på TAK. Drinkarna!
  • Snart kanske våren kommer så jag kan plantera på balkongen, har preppat för att förså chili och gurka iaf. En start. Men är rätt sugen på blommor också.
  • Längtar till söndag när jag ska hem till Isabel som har preppat yinyogapass för några tjejer och dessutom bakat dadel/kakaokladd. Hur skön söndag?
  • Eftersom jag är vuxen kan jag ju bestämma att ikväll ska jag få äta hur mycket Marabou jag vill trots att det bara är onsdag. Det är värt att vara glad över varenda gång.

Funderingar en måndag

Vilken aktivitet det blev efter förra inlägget. Det verkar som att många känner igen sig och framförallt så har vi många liknande upplevelser men också väldigt skilda upplevelser. Det både går ihop och isär. För min egen del så har jag ju fått fantastisk vård genom min läkare, jag kan berätta mer om det men jag har verkligen inget att klaga på hos vården. Det är snarare det som inte finns inom vården som jag vill klaga på. Att saker som går utöver vård är dyra och gör att alla inte har möjlighet – för till slut var det alla dessa delar tillsammans som läkte mig (resan pågår dock fortfarande). Tänk om alla inte får samma möjlighet?

Men jag ska hålla mig kortfattad idag, för nu ska middag fixas, och bara säga att jag funderar på vad som är rätt väg att gå. För mig skulle det viktigaste vara att vi alla på något sätt kan dela med oss av våra olika vägar till läkning så att andra kan få möjlighet att ta del av det och få inspiration och kunskap att läka med både vård och egenbehandling. Och för att det inte ska kosta skjortan så behövs någon typ av uppsamling av den informationen som blir lättillgänglig. Så ja, jag funderar. Hur man skulle kunna göra. Skulle ni vilja dela med er? Jag vet ju hur tufft det skulle vara för många av er är mitt i den akuta fasen av utmattning, och där finns inga reserver att ta av. Men ni som har lite mer ork och som kan titta tillbaka och se vilka faktorer det var som tog er framåt, skulle ni vilja dela med er om jag kommer upp med ett forum?

To be continued helt enkelt. Först middag!

Är vården otillräcklig?

Tack för att ni gör den här bloggen levande. Utan er är den ingenting ❤️

Hur många är vi egentligen som upplever att den traditionella vården är otillräcklig vid utmattningssyndrom och utmattningsdepression? Jag vet ju mina erfarenheter men hör att många av er känner samma sak; att läkande av utmattning är en kombination av traditionell västerländsk vård och påfyllning av energier och balans genom annan typ av vård och egenbehandling. Tyvärr verkar det finnas för lite kunskap och dessutom, för många, blir alternativmedicin för dyrt (en blir inte rik av att vara utmattad, det ska man veta…). Vad tänker ni kring detta? Funderar för fullt på vad jag och vi kan göra för att lyfta våra erfarenheter. Till syvende och sist är det vi som är facit för det är vi som har gått igenom detta. Vi är framtidens kunskap samlad. Vad kan vi göra?

Bilder som jag tog på Liljevalchs vårsalong 2018. Blev träffad rakt i hjärtat.