Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 
Annonser

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Mello och Molly och livet en söndag

Inte en enda deltävling har vi sett. Jag hade faktiskt totalt missat att hela mello-karusellen var igång (hur man nu kan göra det??) så jag blev lite förvånad när en tjej på yogan sa att det var Mello-final igår. Men eftersom det var kvalitetstid med Stoffe som stod på schemat så blev det att vi i alla fall såg bidragen igår kväll och tyckte och tänkte högt samtidigt som vi babblade på om allt annat såklart. Men jag gillade mest Frans låt med hans härliga rytm och avslappnade stil. Hursomhelst vill jag också höja en flagga för Molly Sandén. Hennes låt var inte direkt toppen (förlåt Molly!) men jag gillar henne så skarpt – hon är en helt fantastik förebild för alla unga därute. Hennes kampanj Över min stolta kropp var MAGISK, hon är sanslöst vacker, rolig, har bra värderingar och vem kan inte gillar henne och Danny ihop? Helt klart söders gulligaste kändispar ❤ Så; heja Molly!! Du gör en stor insats!
Fika blev det i alla fall vid älskade Nytorget som alltid. Finns det härligare häng i Stockholm är det kring Nytorget? En skön blandning av folk och alla har sin egen stil. Självklart den ena mer genomtänkt än den andra men ändå; det ska se avslappnat och ogenomtänkt ut. Det är hela grejen. Inspirerande hursomhelst. 
Hittade den här växten inne på Svenskt Tenn och föll som en fura.  Kontrasten i bladen, formen, krukan… Så vackert. 
Även detta påskris fanns på Svenskt Tenn. Det är inget för oss – vi är verkligen inte mycket för att pynta inför högtider, men detta var ändå sött. 
Förutom yogan på Yogayama på lördagen så blev det såklart yoga hemma också. Här håller Stoffe på och böjer bakåt och framåt, tänjer med strap och jobbar styrka med och utan block. Såhär ser det mer eller mindre alltid ut hemma hos oss – yogaprylar och mattor överallt. 
Och så var vi på visning såklart. Leta, leta, leta. Typiskt oss. Originalfoto: Fantastic Frank. 

Det frodas

Växterna ger mig så mycket energi och det kreativa inom mig går bananas över att saker som jag fixar och trixar med kan bli till så vackra, levande föremål. Varje dag händer det saker och jag har nästan lust att sätta mig och kolla på medan de växer. Glädje i vardagen. 

Små vita blommor börjar knoppas som snart kommer bli fina små apelsiner. 
Paraplyväxten har säkert ett fint namn men jag vet faktiskt inte vad den heter. 
Monstrera. Så vacker med sina hål i bladen som för att visa att perfektion är att inte vara perfekt. 
Pillerfikusen får nya piller och växer så det knakar av solens strålar. 

Planterar om växter

Mycket av min tid ägnar jag gärna åt växter. Senaste dagarna har solen strålat här i Stockholm så mina blommor ser extra lyckliga ut och de växer så det knakar. Just på våren brukar det vara utmärkt att plantera om dem i större krukor om man önskar det eftersom de är så pigga av allt nytt ljus att de snabbt rotar om sig. – här pågår årets stora omplantering. Väldigt meditativt och skönt. I bakgrunden klassisk musik, såklart. 
En doktor Westerlund i terrakottakruka från Granit och fat från Svenskt Tenn
Sticklingen fick jag av min kompis Emma och OJ vad den växer! Från en liten kvist till en hel stor, vild, vacker växt.