Jag är introvert

Linus Jonkman har skrivit den mest fantastiska boken inom psykologi: Introvert – Den tysta revolutionen. Det är andra gången på sex månader som jag läser den.

Första gången jag läste boken var den som att en helt ny värld öppnade sig för mig. Jag visste att jag var introvert men jag hade nog inte riktigt förstått hur mycket det betyder för mitt vardagsliv och mina sociala preferenser. Nu kunde jag se på mig själv på ett helt annorlunda sätt; accepterande. Efter en bok slutade jag helt att döma mig själv och jag fattade en rad viktiga beslut som kom att förändra mycket i mitt liv. Både bra och tråkiga saker, men vissa beslut måste fattas även om de gör ont på kort sikt. På lång sikt vet magen vad som är bäst. Och nu fick jag en starkare magkänsla – jag vågade plötsligt lita på min intuition.

Människor kan alltså delas in i två läger: extroverta och introverta. Det finns också en grupp mittemellan som är ambiverta (delar preferenser från båda sidorna) men dessa har ändå oftast en övervägande preferens i det ena lägret. Det som skiljer introverta och extroverta är sociala preferenser; vad får du din energi ifrån? Vad gör du helst när du laddar dina batterier? Om du är extrovert svarar du här att du gärna umgås med andra människor för du får energi av andra och av att socialisera med människor runt dig. Introverta personer får energi av att vara med sig själva (inte nödvändigtvis att du måste vara ensam i rummet, bara du slipper interagera socialt med andra). De laddar batterierna genom egentid och är egentligen självförsörjande på energi på så sätt. Introversion och extroversion är inpräntat i vårt DNA och inget vi kan förändra. Om du är klar över att du är antingen introvert eller extrovert så är detta såklart inte hjärnkirurgi, du vet säkert om dina preferenser i så fall. Men för mig blev det en omvälvande upplevelse att få reda på att jag inte alls är konstig eller udda. Jag har bara ett annat sätt än de flesta andra (25 % av befolkningen är introverta) att hämta energi på. Och dessutom läcker jag energi om jag inte tar hand om detta på detta bra sätt – något jag måste tänka på när jag i framtiden väljer jobb etc. 

Viktigt att poängtera är att introversion och extroversion inte handlar om social förmåga. Introverta kan vara extremt duktiga på att socialisera med andra bara att vi alltså inte får energi av det, stor skillnad. Jag upplever att jag har en extremt stark social kompetens som har hjälpt mig massor i livet, men om jag behöver ladda batterierna så gör jag det själv. Det handlar alltså inte om hur vi beter oss utan om vad vi har för preferens när vi ska skapa ny energi till kroppen.  

Den viktigaste poängen i boken tycker jag var att introverta ofta känner sig fel i vårt västerländska samhälle eftersom det premierar extroversion. Vi lever i en värld där vi förväntas vara sociala och ta för oss. Det gäller att synas och höras. För en introvert är detta att gå emot sin natur och det resulterar i en derailer (urspårning); vi gör av med extremt mycket energi för att passa in i detta och om vi inte får chans att ladda upp batterierna igen så bränner i mer energi än vi har och blir utbrända.

Så, jag är alltså introvert. De flesta sakerna som jag njuter av i mitt liv har inte hänt i verkligeheten. De finns i mitt huvud. Jag har en fantasi som skapar de mest fantastiska upplevelser och sensationer inuti mitt huvud. Den stora delen av min värld finns alltså inuti mig. Min värld är helt gränslös.

Annons

Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.  

När kroppen säger nej

Ännu en dag när kroppen säger ifrån. Svettas mängder av korta promenader, varenda del i kroppen värker, huvudet orkar inte ta in någon information, inga ljud, inga samtal. Klantade till det och gick på yoga för jag tänkte att det skulle ta bort den värsta huvudvärken, men aj vilket bakslag det blev. Kroppen blev tung och kraftlös av tröttheten. Ibland blir det fel.

Trots att jag varje dag försöker göra det rätta, följa med kroppen varsamt, så blir det ibland fel. Och så vill jag så mycket. Det skapar frustration och så blir jag ledsen. Men nu provar vi igen. Te, vila och tystad. Ingen ansträngning. Yogammattan väntar ihoprullad tills jag plockar fram den igen en dag när förutsättningarna finns där. 

Trött av mycket människor och höga ljud

Den här morgonen börjar som vanligt med en grön smoothie. För att försöka aktivera kroppen och hjärnan brukar jag ett par dagar i veckan sätta mig på ett café och skriva lite, ta en kaffe och kanske en smörgås. Efter 14 månader hemma måste jag träna upp huvudet att klara av lite stimmigare miljöer. För det är oftast det som är bland det tuffaste för mig; miljöer med mycket folk och hög ljudnivå. Tydligen kan det ta väldigt lång tid innan det går över. Men som med allt: träning, träning och träning. Och varvat med avkoppling såklart. 

En tyst dag i sängen

En dag i sängen. Att inte orka gå utanför dörren. Att ha ont i kroppen. Huvudet  klarar inget ljud. Ögonen orkar inget ljus. Munnen orkar inte forma ord. Tystnad.

Försöker verkligen att inte värdera mina dagar. Inte som bra eller dåliga, bättre eller sämre. Bara att de är. Idag är en dag när jag inte orkar; ingen värdering i det. Då får tofsen sitta kvar i håret hela dagen. Sovkläderna hänger med ända till nästa natt. Inget mer med det. Jag är okej ändå. Allt är okej ändå.
Imorgon kanske är på ett annat sätt.