Endagsretreat yoga och healing

Igår var jag på ett endagsretreat i Bromma, Smedslätten, hos Carol. Alltså hemma hos Carol. Helt fantastiskt. Kan man tänka sig ett bättre ställe att ha ett retreat på än i en fantastisk sekelskiftesvilla inredd inspirerande deluxe? Nej. Inte jag i alla fall. Jag älskar att vara hemma hos människor och tycker att det är något av det mest inspirerande jag vet. Så detta var som gjort för mig.

En annan fördel med att vara i hemmiljö är att jag, som har undvikit att boka upp mig på heldagsworkshops i yoga eftersom jag anser att det är för tufft för mig i dagsläget, fick en lugn omgivning att vara på där jag enkelt kunde gå undan närsomhelst under dagen. Även mitt i en klass om jag så skulle vilja. Det gjorde mig avslappnad och jag slapp lägga energi på tanken ”om jag blir trött” hela tiden.

Carol gjorde själv all mat under dagen; grön smoothie som förmiddagsfika, en helt fantastisk vegansk lunch och raw chokladkaka till eftermiddagsfika. Det var så underbart gott att jag när jag kom hem sa till Stoffe att om vi någon gång gifter oss (??) så måste vi ta med oss Carol dit så hon får laga all mat till oss under bröllopet. Japp. Veganfood with love.

Jag fick healing också för första gången igår. Jag har alltid tyckt att det låter så flummigt på något sätt, och då är jag ändå ganska flummig av mig, men det var lixom inte så som jag tänkte? Det var en helt vanlig tjej, Camilla Hysing från Falun, som utförde healing (ja, alltså, hon är ju utbildad healer såklart…). Hon pratade mycket om energier och chakran och hur energin flödar i kroppen. Och från andras kroppar. Till exempel så kan det alltså vara så att ångest triggas av att man står nära någon, i en kö eller liknande, som har ångest och då sätts ens egna ångestbanor i rullning utan att man vet om det. Plötsligt får man för sig att man har ett ångestpåslag men i själva verket kan det vara en energi som korsade din väg. Kanske kan det hjälpa lite att tänka så ibland? Att all ångest inte är ens egen? Det gäller bara att skilja på dem för annars skapas banor i hjärnan som gör att ångest triggas superlätt av andras energier och då blir det ett dåligt mönster.

Jag har själv upplevt detta ibland eftersom jag har en pojkvän som jobbar mycket; både långa dagar och hemma. Och det kan ibland vara extremt hög stress i hans energifält. Då försöker jag alltid värja mig eftersom jag vet hur känslig jag är mot stress i dagsläget och jag har definitivt inte kapacitet att bära andras stress ovanpå min egen. Camilla tipsade mig om att sätta mig med en kudde framför bröstet i soffan eller hålla armarna i kors om jag kände att andra människor påverkar mig negativt med deras energi. Nu är det klart att jag vill bära Stoffes energier också, det förstår ni säkert, men kanske känner ni igen känslan av att någon annan energi lixom vibrerar ända in i kroppen på en?

Nåja, nog om praktiska saker kring dagen. Det intressanta är ändå vad som kom ut av den? För mig blev det så mycket. Bland annat fick vi dra änglakort, en variant av änglakort kan man säga, och mina kort var så talande. Det gjorde mig glad och jag tror att det var menat att jag behövde dessa orden med allt jag står inför den här våren. Jag har såklart fotat åt er vad mina kort betydde.

Och idag känns det bättre i bröstet. När den här blockeringen sakta släpper så blir jag ledsen. Så ledsen. Jag ringde Emma direkt imorse när jag gått upp och bara grät. För det är så mycket som ska ut. Men jag är glad att jag känner mig ledsen nu. Det är ett bra tecken. Hellre det än nollställd och bara instängd. Så nu ska jag hjälpa kroppen att hålla porten öppen genom att sticka till Yogayama på hathayoga. Och sen ska jag gosa lite med Emma och Calles hund Drivvan och så kommer Emma över hit en stund. Vänner alltså. Så viktiga.

Åh måste också visa er Siri, Carols katt! Det är en allergifri ras som heter Sibirisk katt och har ni sett något gulligare? Hela klassen holiyoga låg katten såhär vid min nacke och vilade sig mot min axel. Bilden är från savasana och hela jag slappnar av för jag bara hör henne typ kurra (spinna?) inuti. Siri. Sött namn också.

Vad är egentligen yoga?

Fortsatt rejält sjuka här hemma. Stoffe har definitivt fått en typ av nära-döden-influensa (…) för han är så ynklig och butter att det inte är klokt. Hjärtat alltså. Måste vara såååå jobbigt för honom.

Idag har jag läst igenom senaste numret av en av alla yogatidningar jag konsumerar varje månad. Jag älskar att läsa om yoga, meditation och ayurveda och blandar tidningar, bloggar och böcker för att få ihop en lagom lättsmält mix för mig. Hursomhelst så kan jag ibland bli nästan stressad av alla perfekta yogis som går upp 04.30 på morgonen för att dricka varmt vatten med citron till frukost och sen göra sin (egen såklart, aldrig något lättåtkomligt här) praktik i två timmar. Inkluderat en djup meditation och mantra och ommande. Och här någonstans känner jag mig så otillräcklig. Det är ju så urbota dumt att jämföra sig, och det är ju precis det jag gör, men jag känner att jag lixom aldrig kommer kunna vara ”en riktig yogi” om det är allt det där som krävs. Min kropp orkar inte, och skulle nog inte heller må bra av, att gå upp så tidigt, äta så lite och yoga så mycket. Jag får inte ihop det.

Och alla bilder på folks fina positioner och platser där ”dom gör sin yoga i gryningen och mår så bra i själen hela dagen”. What? Varför känner inte jag så? Jag menar, jag yogar nästan varje dag, nåja nästan…, men då snackar vi ligga lite på ett bolster och vila, några sittande framåtfällningar, öppna up bröstet och andas. Kanske 15 minuter totalt. Mer gedigen praktik gör jag på min studio ett par gånger i veckan. Om jag ens får ihop det??? För oftare ligger jag lixom kvar i soffan och muttrar över att det ändå regnar och jag är ju hungrig så jag struntar nog i det idag.

Nu vet jag att ni som läser härinne är så kloka och fina att ni kommer säga samma sak som jag också såklart tänker: jamen skiiiit i dom! Du är utmattad! Yoga handlar inte om det! Och nej. Det gör det sannerligen inte. Yoga för mig är att jag tar med mig mina ynka minuter ut i min vardag för att försöka vara en bra medmänniska och möta andra med ett öppet hjärta. Jag vill vara sann mot mig själv och påminner mig om detta gång på gång på gång. Och jag försöker rida ut ångestattacker med hjälp av min yogaandning oftare än ni vill tro. Och jag är så långt ifrån en sån där perfekt kittad yogi som man ser i tidningarna.

Men vet ni varför jag blir upprörd? För att bilden av yogis är så endimensionell. Så irriterande perfekt på något sätt. Man pratar sällan om yogis som kanske bara mediterar lite framför tvn med en skål chips under armen för att hen inte orkar rulla ut sin matta. Eller att hen inte alls äter vegetariska superfoodmåltider mer än en gång vart femte år och alla andra dagar dricker rödvin och älskar sig själv och sin kropp och alla runtomkring lika mycket för det. Nej det gör mig irriterad att till och med yoga ska täckas över med ett filter och vara rosenskimrande och prestationsinriktat och perfekt. När det ju är allt annat än just det. När yoga handlar om syftet. Och livet. Och att må bra för att kunna göra bra. Och det är ju så individuellt. Varför framgår inte det?

För mig har yogan varit förändrande. Definitivt. Den har räddat mig så många stunder under min utmattning och allt jag känner för yoga är ren kärlek. Jag tror kanske att det är just därför jag blir så ledsen när min yoga framställs som något som ska presteras eller uppnås. Eller något man ska vara. För det är allt annat än det. Yoga handlar om processen. Och processen är individuell. Resan är individuell. Praktiken är individuell.

Och nu ska jag ta och försöka få det här trycket över bröstet att släppa igen. För så illa blev det. Jag blev så ledsen över att jag lyckades förminska mig själv inom något som betyder så mycket för mig.

I just came for the savasana.

Yogiskt med Maria Boox

I två dagar har jag lyssnat bit för bit på den långa intervjun med yogaläraren och inspiratören Maria Boox i podden Yogiskt. Alltså… jag är mållös. Jag har länge haft ögonen på henne och hon verkar så otroligt klok och härlig så vem skulle inte vilja höra två timmar med hennes kloka ord i öronen? Jag delade faktiskt upp intervjun i bitar så jag skulle kunna ta in det hon sa och fundera över meningen. Och jag behövde detta. De senaste dagarna har jag burit på något som jag trodde var förvirring tills jag tillslut redde upp att det var ilska och frustration. Med hjälp av min egen yogapraktik, meditation och sen några saker Maria sa i intervjun som gjorde allt så mycket klarare.

Och en mening hon läste upp från en dikt som satte sig rakt i kroppen, den måste jag bara få dela med er:

”I transform the garbage in myself so that you will not have to suffer”

Den meningen sätter ord på så mycket. Att vi inte kan lägga energi på att döma andra eller vara förbannade på saker som sker runt oss som vi inte kan påverka. Det enda vi kan göra är att jobba med oss själva för att förmedla ut vår egen kärlek och balans till andra. Så det som andra ibland påpekar är ”egoistiskt” eller ”självcentrerat” när en lägger mycket tid på att komma djupare och djupare inom sig själv. Då ska jag tänka på den här meningen. Att allt jobb jag gör med mig själv är mitt bidrag till en mer balanserad värld. Och inte minst mitt bidrag till att så småningom vara en närvarande, kärleksfull och balanserad förälder till våra barn. För att dom ska slippa lida av min skit jag hade i ryggsäcken. Och slippa lida av andras skit eftersom de då kan spegla obalanser på ett hälsosammare sätt om de har en balanserad pol i sina föräldrar. Det tycker jag är viktigt.

Och alla med mig därute som gått in i väggen, och som varit sjukskrivna ett, två, fem eller tio år. Till er vill jag bara säga att den stunden det tar att hitta sig själv och bli frisk från utmattning; den kan inte mätas i tid. Det är aldrig mer än en halvtimme ändå när allt kommer omkring. För det vi gör är så otroligt viktigt och den klokhet vi kommer sprida och stråla både i detta liv, och troligtvis i alla våra kommande liv, den kan inte mätas i insats av en klocka som tickar. Den kan bara mätas i utvecklingen av oss själva och av dem i vår närhet. Och i förlängningen av det avtryck vi gör i denna värld genom att känna vårt sanna jag bortom alla prestationer.

Skapa nya banor i hjärnan

I våra hjärnor finns miljontals banor som tankar och känslor tar för att kunna spara energi åt hjärnan vid välkända situationer. Detta är såklart jättebra för vi slipper ju tänka ut allt från grunden varenda gång *hur använder man nu igen en kryddburk*. Men det kan också ställa till det för oss om vi inte är uppmärksamma på banor som inte är bra för oss.

Inom yoga tränas sinnet för att kunna distansera sig till allt som händer med kroppen eftersom i varje position skapar kroppen en etikett på känslan av positionen som antingen är att den fäster sig vid positionen ”det här gillar jag” eller så skapar den en aversion mot positionen ”det här känns obekvämt, aj, ta mig härifrån” (här tänker min hjärna också ungefär; den här läraren kan inte ha koll på vad hen gör!). Detta är bra; det är hela poängen. För efter varje etikett kroppen har satt på positionen så början hjärnan skapa historier kring detta; historier som alltid utgår från jaget; jag känner, mina känslor, mina upplevelser, min kropp, min muskel….

Exempel på positiva historier som hjärnan skapar:

Ahhh det här känns bra. Här vill jag alltid vara.
Åh vad jag njuter nu.
Åh vad detta gör nytta för mina stela muskler. Mmm….
Åh vilken bra lärare som vet så mycket och kan såhär bra positioner.

Exempel på negativa historier som hjärnan skapar:

Åh fy vad hemskt! Jag står inte ut!
Åh jag måste flytta lite på mig jag kan inte sitta slash stå slash ligga såhär.
Åh jag tror jag kommer skada mig om jag fortsätter.
Min kropp går nog sönder här. Muskeln spricker nog lite.

Ja ni ser poängen. Ni kanske till och med känner igen ett par av de olika historierna om ni brukar yoga och känner igen hur hjärnan försöker skapa en sanning om vad som försiggår. Men, stort men, detta är inte sant. Hjärnan använder sig bara av invanda banor som säger åt den att ta bort det som är jobbigt och fly, och att behålla och göra med av det som är bra. Det man gör inom yoga är då att träna hjärnan på att inte reagera på dessa tankar. Vi försöker helt enkelt radera ut invanda banor i hjärnan för att lära den att kunna distansera sig från saker som händer. Allt med hjälp av andningen och kontroll av sinnet genom meditation. Såklart ska vi respondera på saker som sker runt oss. Men vi ska göra det medvetet. Inte som en flykt eller som en vilja att fästa oss vid saker ofrivilligt.

Processed with VSCO with a6 preset

Träng bort ångestbanor i hjärnan med hjälp av andning

Ett typiskt exempel för min egen del som jag jobbat med mycket under min utmattning är att hantera min ångest på det här sättet. Den uppstod förut av alla möjliga saker (jag hade ju en obehandlad serotonerg depression dvs hjärnan hade helt hakat upp sig på ångest. Här har jag tidigare berättat om min panikångest och GAD) och jag hade ingen kunskap om hur jag skulle få kroppen att bli av med detta. Tills jag började använda yogan för att börja sudda ut dessa banorna. Varje gång jag fick ångest så tog jag till andningen och fokuserade starkt på den för att avleda hjärnans fokus från ångsten. Efter flera månaders övning fick jag hjärnan att inte agera reaktivt på ångesten; istället kunde jag få distans till den. Detta använder jag mig fortfarande av.

Likaså använder jag mig av samma övningar när jag inte kan sova. Istället för att, som jag alltid gjorde förut, stressa upp mig över att jag inte kan sova och låta hjärna välja de gamla banorna: ”nu kommer jag vara supertrött imorgon” har jag inte somnat inom två timmar är det kört” ”nu får jag sömnproblem igen.. panik!”, så har jag lärt om hjärnan att skapa nya banor angående sömnen ”det här händer alla emellanåt, det är absolut ingen fara” ”vila hjälper lika bra som sömn så jag bara ligger här och sluter ögonen lite” ”åh nu kan jag låta hjärnan tänka klart på allt jag har i huvudet så kommer jag somna snart”… Helt enkelt så avdramatiserar jag hela grejen kring sömn med hjälp av nya banor i hjärnan.

Med detta sagt så vill jag självklart tillägga att svåra sömnsvårigheter och svår ångest även måste behandlas av läkare. Jag har ju i samband med mina egna övningar ätit antidepressiv medicin (SSRI) pga mina panikattacker och min obehandlade depression och utan detta hade jag aldrig haft en chans att jobba vidare på egen hand. Där och då var jag helt styrd av ångesten. Men när jag var inne i behandling kunde jag sakta men säkert själv börja arbeta med banorna och på så sätt har jag hittat ett mer långsiktigt sätt att möta mina känslor på.

Exempel på andningsövningar att ta till för att distansera sig till kraftfulla tankar och känslor som kommer upp:

Andas i kvadrat: andas in och räkna till fyra, paus och räkna till fyra, andas ut och räkna till fyra, paus och räkna till fyra. Om och om igen.
Andas in på fyra, fem eller sex och andas ut på lika många (längd beroende på hur vana dina lungor är vid övningen)
Känn andetaget som lyfter magen på inandning och som sänker magen på utandning – övning för diafragma-andning
Fokusera på andetaget i näsborren: känn hur sval luften är när den kommer in och hur varm den är när den sipprar ut
Tänk hur du andas in genom fontanellen (toppen) på huvudet och hur inandetaget färdas längs med ryggraden ända ned till svansroten. Känn sedan hur utandetaget färdas från svansroten upp genom hela ryggraden och ut genom toppen på huvudet. Den magiska energin i våra kroppar sägs sitta i ryggraden.
Använd inandetaget till att placera det där det känns jobbigt (t.ex. i bröstet vid ångest) och låt all energi i inandetaget fokuseras just där. När du sedan andas ut så föreställ dig hur du slappnar av just där under hela utandetaget och hur det lixom ”tar med sig slash blåser ut” det som gör ont eller är obehagligt.

Verkligheten en lördag

Idag har jag varken några kamerabilder eller spännande updates at dela med mig av. Mer några mobilbilder och en bild av verkligheten. Ikväll ska vi till Isabel och Marcus och för att jag ska orka med något sånt så måste jag tanka in cirka 10 timmars dagsvila innan (utöver 11 timmars nattsömn). Japp, tyvärr är det så. Så idag har jag vilat hela dagen. Ebba har varit här en stund också och vi har vilat ihop.

Ett tag kollade jag igen ett par missade avsnitt av Skavlan och hon låg i mitt knä och sov ↑

Sedan orkade jag knappt hålla ögonen öppna och då somnade vi båda två i soffan ↑

Apropå Skavlan så var det en av gästerna i förra veckans program som berättade att han efter en bilkrock använt sig av yoga för att få bukt med ryggen som pajade. Och inte vilken yoga som helst utan… Yoga With Adriene ❤ och hyllade hennes avslappnade lättsmälta videos. Och ja – jag blev så glad! Jag älskar ju själv Adriene så det är så roligt att höra andra prata så varmt om henne. Men också blev jag glad att han berättade om just yogan i TV. Det är ofta ett stort missförstånd att yoga skulle vara tjejigt eller ”en tjejsport” –> OBS detta är inte ord jag någonsin själv kommit på eller skulle använda, men när jag själv berättar att just yoga är den enda träning jag utövar så får jag gaaaanska ofta kommentarer, från speciellt killar, att det inte är en riktig (?!) sport och oavsett absolut en tjejsport (?!).

……… *tystnad pga hål i huvudet*……..

I vår yogastudio är det blandat tjejer och killar men såklart mest tjejer; och jag kan verkligen önska att det vore mer jämt fördelat.

Stoffe yogar flera dagar i veckan och använder yoga för att avhjälpa hans stressiga vardag i jobbet. Han ligger ofta på mattan på kvällarna och sträcker och andas och doftar in oljor. Och kunde något vara mer fantastiskt? Jag är i alla fall glad när det kommer in fler män i yogavärlden i Sverige och jag är så stolt att min pojkvän alltid är snabb med att berätta om sin praktik för att intressera och bjuda in andra.

Och såklart önskar jag att jag inte ens skulle behöva skriva detta här för att det vore så självklart. Men så är det inte. Och jag blev så glad att norrmannen i Skavlan berättade om yogan och spexade med en crow pose – ett steg i taget och snart är vi där.

Nu; off to Gärdet!

Yoga Nidra vid utmattning

Igår kväll var jag på en, för mig, ny typ av yoga; Yoga Nidra. Om jag gillade det? Jaa! Det var Kelly Lawson som höll klassen och hennes klasser är alltid magiska. Så det var så skönt att testa detta för första gången med henne, som jag vet att jag gillar och känner mig helt bekväm med.

Kelly har alltid med sig massor av olika eteriska oljor som vi använder oss av, på kroppen och på mattan, för att hamna i olika sinnesstämningar och det är av henne jag har lärt mig att själv använda oljor i min praktik hemma. Jag tycker verkligen att det ger en extra dimension av yogan och meditationen. Och framförallt så doftar man sådär yogic-good-mood-delicious hela kvällen efteråt. <– Tips!

Vad är Yoga Nidra och vad används det för?

Yoga Nidra är en meditationsteknik som även kallas yogisk sömn. Hörde ni? Sömn! Det är så underbart med alla typer av mysyoga men den här… Här typ sover man igenom klassen. Eller ja, kroppen sover samtidigt som sinnet är fullt fokuserat och medvetet.

Vi gjorde det som en guidad meditation som utfördes liggandes i Savasana. Kroppen hamnar i en sömnlös sömn; ett tillstånd som kallas hypnogogiskt tillstånd eller alfatillstånd. Detta kan användas för många olika syften som inkluderar djupavslappning, frigörande av minnen som fastnat i vårt undermedvetna, och medvetna, samt skapa ett ökat tillstånd av medveten närvaro.

Yoga Nidra används också för att behandla posttraumatisk stress hos militärveteraner; för ångest, depression, stress och drogmissbruk. Hur häftigt ändå?

Fördelar med Yoga Nidra vid utmattning

Många upplever nästan omedelbara fysiska fördelar såsom minskad stress och minskade spänningar i kroppen
Ger bättre nattlig sömn
Kan även användas för att somna in om en har svårt att somna eller vaknar på natten och har svårt att komma till ro igen
Kan användas för att få återhämtning vid förlorad sömn. Effekten av 20-30 minuter Yoga Nidra kan jämföras med tre-fyra timmars sömn. Självklart ska inte Yoga Nidra användas istället för vår nattliga sömn men eftersom det har en så djupverkande återhämtande effekt så kan den ändå ersätta förlorad sömn.
Passar även dem som inte tycker om att hålla en sittande meditationsställning
Kan minska fysisk smärta genom att hormoner kopplade till smärtlindring frigörs

Sankalpa – vart är jag påväg och vill jag nå dit?

I början av klassen och vårt praktiserande av Yoga Nidra satte vi en typ av mål eller intention; nästan som en undermedveten önskan kan man säga. Detta kallas sankalpa. Sankalpa blir som ett frö som får växa i vårt undermedvetna, varför det inte heller direkt kan kallas för varken mål eller intention. Det är som något mittemellan dessa. Om vi sätter ett sanklapa som vi använder i vår meditation så kommer helt enkelt vårt undermedvetna att hjälpa oss att förverkliga detta. Vi satte både ett sankalpa för livet i stort och ett för de närmaste 24 timmarna och Kelly hjälpte såklart till med hur detta skulle skapas och hur vi kunde använda det (jag har redan idag börjat använda mitt sankalpa som jag skapade igår kväll).

För mig personligen var just sankalpa (och den sköna avslappningen såklart) den häftigaste grejen i meditationen. Vi arbetade med den aktivt och jag fick upp väldigt tydliga bilder i huvudet som jag var tvungen att ifrågasätta och tratta ner till: varför? Det är så enkelt att tänka: det här är mitt mål och såhär vill jag att livet ska se ut. Ja, men varför?

Det första som kom upp i mitt huvud var: Jag vill bli frisk. Men varför? Jo för jag vill slippa må såhär i min kropp. Varför? För jag vill kunna jobba igen? Varför? För jag vill känna att jag gör något på dagarna? Varför? För det gör alla mina vänner? Varför? … Ja för att det är så man gör? Varför? Samhällsnormen? Varför? Nej vet du nu ångrade jag mig – jag vill bli frisk helt för min egen skull. Och så fick jag gå tillbaka… Och gjorde om allt tills jag hittade ett sankalpa som kändes genuint och äkta för just mig.

Innan jag stack iväg till klassen fick jag i mig en god matcha-latte. Dricker minst en om dagen nu för att få i mig massor av grymma antioxidanter som jag känner att kroppen behöver efter den senaste veckans svacka. Fortfarande är jag så sömnig att jag har svårt att hålla mig vaken under vissa delar av dagen så en kopp matcha då och då blir det.

Kuddkaoset i soffan bakom är det vardagliga kaoset eftersom jag fortfarande spenderar enormt många timmar vilandes i den soffan med kuddar och filtar för att få kroppen att slappna av så bra som möjligt. Inte konstigare än så.

Fortsatt ont

Min kropp fortsätter att värka. Kan det verkligen vara det där enda vinyasa-passet i torsdags? 60 minuter varav 20 var meditation och savasana. Verkar ändå lite galet. Men mer än en gång har jag ju blivit förvånad över hur känslig kroppen är i utmattning. Så kanske får jag bara acceptera att det eventuellt ändå är rimligt.

Igår kväll hade jag så ont att jag satt helt gråtfärdig i soffan. Somnade innan nio och sen upp vid nio imorse. Åt frukost. Somnade ytterligare två timmar… Ja. Sömnen behövs väl då antar jag. Numera kämpar jag sällan emot behovet av sömn. Tänker att det läker min kropp.

Men jag hade ju kunnat tänka mig att sluta fred nu. Med dig kroppen. Jag lovar att inte utsätta dig mer för svett eller ansträngning och våra promenader och yin-pass fungerar toppen för mig också. Om du gillar det bättre?

Find Buddha and Kill Him

I tisdags var jag på Shay Peretz yogaklass. Igen. Äntligen.

I tre veckor har jag ju legat i sängen och varit så, så dålig. Ingen yoga tog sig in i första taget där. Men sen började jag göra lite meditation och några katten/kon och savasana. Det var lixom allt. Grejen är att det är just detta jag älskar med yogan; den anpassas efter livet. Är man trött gör man enklare övningar och meditation, är man gravid gör man gravidyoga, är man sjuk gör man yoga anpassat efter den sjukdomen, har man mensvärk yogar man efter det, har man halsont efter det… Och så vidare. I oändlighet. För det finns lika många sätt att yoga som det finns tillstånd och människor därute.

Jag vet ingen annan ”sport” eller aktivitet som kan anpassas efter livets alla faser och tillstånd på samma sätt som yoga. In my life, forever. Helt klart. Yoga ❤

Hursomhelst så sa jag till Shay innan passet att jag är trött, har legat i sängen tre veckor och allt det där. Han vet att jag är utbränd och sa bara: Sweetheart, I’m glad you’re here. Och sen sa han att jag kunde ligga i balasana hela klassen om det var det jag behövde. Men, tro det eller ej – det gick bra! Bättre än bra faktiskt. Det var som att något klickade till och fram kliver en tjej som kan göra ännu mer av… Ingenting. Och det är ju det som är hela grejen med yoga. Att kunna slappna av och vara alert i kroppen samtidigt. Våga göra mindre, och tillslut; våga göra ingenting. Släppa all kontroll.

När passet var slut så förklarade han hur viktigt det är att våga ta pauser. Att inte bli för beroende. Att våga lyssna in kroppen. Han sa ”Find Buddha and Kill Him” och menade att man i allt i livet ska lära sig massor och sen glömma det och gå vidare. Kroppen lever med kunskapen ändå. Tänkte att det är fint med tanke på min utbrändhet. Att jag lär mig massor som jag sen kommer behöva stoppa undan; och ändå kommer det att sitta så djupt i mig att inte stressa, lyssna på kroppen, vara medveten mm. Att det är då jag har lärt mig. När jag kan stoppa undan Buddhan och leva med honom, i varje andetag, ändå.

Bokmal

Gillar ni att läsa? Jag älskar att läsa! Periodvis går det förstås rätt illa med läsandet eftersom min hjärna är hjärntrött, men jag tar igen det i bättre perioder. Hemma hos oss svämmar hyllorna över av böcker och jag har så svårt att göra mig av med en enda. Alla betyder något på sitt sätt. Jag är inte direkt en boksnobb som måste ha bundna varianter och hela den biten, nej jag köper massor av pocket mest för att jag slukar så många böcker i månaden. Annars hade jag behövt löneförhandla med Försäkringskassan *OBS skämt* *Eller?* *Överväger detta som ett alternativ*

Men hursomhelst. På mitt nattduksbord ligger det alltså travar med påbörjade böcker. För jag har ju svårt att fatta beslut och det där med att fullfölja saker, det är det sisådär med nuförtiden. Så jag läser lite här och där. De två nedersta bilderna är alltså mina travar bredvid sängen *lägger in ansökan om rehab pga missbrukstendenser* Älskar att blanda skönlitterärt med saker jag kan lära mig. Oftast då om yoga, meditation, ayurveda, psykologi eller liknande. Just nu läser jag Yoga är min terapi, Ayurveda för ditt sinne, Hjärntrötthet, En yogis självbiografi och Arvet efter dig – samtidigt.

Om ni är sugna på boktips kan jag tipsa om Cecilia Samartins böcker. De är så bra. Så bra. Älskar dem. Varenda en. Vackert språk, fina berättelser, viktiga och helt underbart fängslande. Tips inför lata dagar på stranden!

My Yoga Spot

Hemma har jag min yogaplats på ett favoritställe. Eller nja, egentligen har jag två två beroende på vad jag gör för yoga, men nedan är min favoritplats för lugn yoga och meditation. Hela rummet inger ett lugn och jag älskar att känna vinden fläkta in genom dörrarna samtidigt som jag sitter helt stilla i en meditation eller yogaposition. Jag älskar att höra båtarna puttra utanför och grannar som småpratar och vinden som får löven att brusa lågt. Det ger mig en känsla av tillhörighet och lycka.

På bilderna ser ni min yogaplats och lite grejer som jag använder när jag yogar. Ett bolster från Manduka och ett block från Manduka hjälper mig att skapa utrymme där jag behöver. Den som är uppmärksam ser också att det inte är min matta jag yogade på den här morgonen, utan Stoffes som låg kvar sedan hans praktik igår kväll. Hans matta är från Lululemon (The Mat) och min är från Manduka (Black Mat PRO) och förlåt älskling men min matta är faktiskt bättre ❤

Den som är extra uppmärksam ser också att morgonens kopp kaffe fick följa med till mattan *Bad Yogi*. Inte alls lika yogic som en kopp varmt citronvatten men vad fasen, jag är inte perfekt och jag yogar på mitt sätt. Så det så!