När jag var hos min läkare i förra veckan gav han mig en artikel kring utmattningssyndrom som nyss publicerats. Den fastställer dels symptomen på utmattning och dessutom ger den förslag på vad man själv kan göra för att inte hamna där.
Även om det inte är direkt rymdforskning när man läser artikeln så är det stort att forskningen börjar kunna fastställa saker kring denna sjukdom. Eftersom forskningen per definition är bakåtblickande, det krävs en historik för att skapa forskning, och ju utmattningssyndrom först på senare år blivit så vanligt, så är det alltså nu forskningen gör börjar kunna göra fastställanden.
Som ni ser är det hyfsat självklara grejer med i listan över symptom. Det jag reagerade över var att det måste vara många fler som är utmattande än vad statistiken har fångat upp? Kriterierna ovan känns som mer eller mindre vardagsmat i vårt samhälle idag där vi ska jobba helst mer än 40 timmar i veckan, träna som en elitidrottare, laga mat från grunden, ha snygga och välstädad och inspirerande hem, se bra ut, ha barn som minst har tre olika fritidsaktiviteter och samtidigt är lugna och harmoniska, vara allmänbildade… Ja men det är ju inte konstigt att man är utbränd egentligen.
I artikeln stod som sagt några tips på vad man själv kan göra som är fastställt att det motverkar utmattningssyndrom. Däribland finns yoga som ett alternativ och jag kan inte bli annat än glad. För mig har det verkligen hjälpt att ha yogan som ett ankare för att gång på gång komma tillbaka till min inre röst, och jag önskar att fler kunde hitta till denna fantastiska filosofi.
Flera gånger under min sjukdomstid har jag tänkt att; jag hoppas om mina barn i framtiden blir utmattande så ska de slippa den här jävla processen det har varit för mig. I 1 år och 5 månader har jag slitits mellan mediciner, olika rön, hjärntrötthet… Jag har svårt att tänka mig att man i framtiden kommer ha samma långa process för att bli frisk. Ännu finns ingen medicin eller metod på marknaden för att bli av med hjärntrötthet. Den läker i sin egen takt. Men jag är helst säker på att det bara är en tidsfråga innan det finns något som kan hjälpa hjärnan att läka.
Det är helt enkelt tydligt att 2016 är bara barnet i forskningen kring hjärnan, utmattning, stress och utmattning. Det finns massor kvar att lära. Många gånger har jag upplevt osäkerhet kring min sjukdom och jag tror delvis att det helt enkelt beror på att… man inte vet. Ingen vet exakt ännu. Människor faller som furor pga stressrelaterade sjukdomar och jag kan inte annat än hoppas att:
1. Vi om några år har betydligt mindre stress i vårt samhälle, för detta kommer aldrig att fungera i längden
2. För de som ändå drabbas finns det botemedel som gör att sjukdomen inte blir det helvete som vi utmattande går igenom idag
alldamnstories 