Månad: juni 2016

Brela

Igår packade vi återigen ryggsäcken med vatten och badkläder och vandrade åt andra hållet, norrut, mot Brela. Sen upptäckte vi förvisso att Brela bara var typ 15 minuters promenad bort så vi gick förbi det och längre upp längs med kusten. Vi hittade en fin badplats och la oss där och njöt. Badplatser här kan vara långa stenstränder, ministenstränder, eller klippor eller avsatser som ser ut som rev. Överallt finns också trappor uthuggna i sten så man enkelt kan gå ner i vattnet. Supersmidigt!

Att vandra typ en timme i den här värmen är helt galet jobbigt. Man svettas så mycket att bikinin är lika blöt som efter en simtur. På dagarna är det runt 35-37 grader i skuggan. Tokigt värre ju! Keps och hatt och hög SPF är obligatoriskt. Jag ser också suktande på alla småbarn som har egna UV-tält och föreslog att vi skulle köpa ett sånt. Den motionen fick avslag. Istället gick Stoffe och köpte en stor lila (!) luftmadrass som flyter i vattnet. Jag ska visa en bild när han bär runt med den där madrassen *skrattar högt för mig själv* men jag har hittills inte fått ta någon bild för han har så stora komplex för att han är så barnslig… Ser fram emot när vi ska få med oss den där madrassen på bussen till Split nästa vecka *ber om ursäkt tusen gånger för att vi har knockat varenda människa på hela bussen med vår lila luftmadrass*
Idag väntar bad här i Baska Voda och lite lugnare tempo. Balans är allt. Så var det väl?

 

 

Tråkig flickvän

Mitt dåliga samvete nöter ner mig just nu. Till ingen nytta, jag vet. Men så är det.

Efter dagens vandring bort till Brela för bad, sol och lunch tog kraften slut. Väl hemma igen dunsade jag ner i sängen och har legat här sen dess. Ont i kroppen och trött så in i bomben. Stoffe fick gå ut själv och äta middag och såklart gör det ont i hjärtat att han ska behöva göra det. Men jag kunde inte vika mig och ignorera kroppen, för då vet jag lixom inte vad som händer sen. I nästa steg. Så mycket har jag ju lärt mig. 
Men, känner mig i alla fall typ sämst just nu. Såklart klagar inte Stoffe, inte ens en ynka liten bit. Men jag såg ändå på honom att han tyckte att det var lite tråkigt. Han kollade om det var nån match han kunde se. Men icke nej. Typiskt. 
Har i alla fall legat här och vilat, läst, duschat och gjort en skön inpackning för håret, skrubbat hela kroppen och ligger nu i sängen igen. Har inte ens ätit middag än men jag tror nog min companione därute kommer hem med något till mig. Om jag känner honom rätt. 
Ja. All tid på semester är inte perfekt. Min utmattning finns ju där. Oavsett om jag är på semester eller inte. Fy fasen vilket jobb – ständigt uppkopplad på den här skiten. 

Baska Voda

När man fotar bilder av omgivningen känns det så klyschigt. Det fastar lixom inte på bild. Ändå bjuder jag här på ett par bilder från Baska Voda. Även om de verkligen inte gör platsen rättvisa. För det är betydligt vackrare än så.

Vi har legat två dagar i solsängar på stranden för att vila upp oss (mig) efter resan. Men igår var vi lite mer äventyrslystna och fyllde ryggsäcken med vattenflaskor och badkläder och vandrade längs med kustremsan söderut. Oj vad härligt det var. Dels för att det är så underbart att röra på sig, jag är ganska lättroad när det gäller sånt, och också för att det var vackert, ganska folktomt och vattnet var som ren kristall. Man ser ner på botten långt, långt ut i vattnet. Vi hittade en strand där vi var alldeles ensamma och la oss där för att bada och vila oss. Jag fotade den här bilden och insåg när jag kom hem att det var tur att jag inte vinklade upp kameran mer för då hade det blivit en lite väl smaskig bild på Stoffe där bakom!

Vi har ätit så mycket god mat. De har verkligen fin mat här. Jag visste inte riktigt hur matkulturen var i Kroatien men de är så stolta över sina lokala råvaror och behandlar sin mat så väl. På restaurant KING i Baska Voda åt vi en riktig fuck-off-måltid. En sån där som man bara gör några gånger i livet. När allt är så jäklarns gott. Men inte alls dyrt, bara så perfekt tillagat och bra råvaror. Tips om ni åker hit.
Annars går dagarna ut på att balansera mellan att faktiskt ha semester och att inte överanstränga utmattningen. Men det är ändå ganska naturligt att vila mycket på solsemester så det är ju tur det. Jag behöver inte känna mig alls freaky. Ligga på stranden i skuggan, läsa böcker, halvsova, äta glass, dricka mängder av vatten… Gå hem och ramla ihop i sängen på hotellet, duscha av sig salt och solkräm, läsa lite till och somna. Fint.

Makarska rivieran

Äntligen på plats. Nu kan vi ta en sak i taget i vår takt utan att tänka på alla andra, saker som ska göras och hinnas med. Sånt stressar mig. Men nu är vi här och nu. Inget annat existerar. 
Flygresan var hemsk! Alltså igår när jag trodde att jag nått peaken på Arlanda bland alla människor och småbarn – då var det tur att jag inte visste vad som väntade. För på vårt plan var typ 99,9 % av alla de där skrikiga barnen och deras föräldrar som inte ens verkade bry sig?! Och vi var försenade. Och typ 100 personer från vårt plan fick inte med sitt bagage. Så vi blev ännu mer försenade. Och så vidare. Ända in i natten. Vi kom fram ca 6 timmar försent. Inte kul direkt om jag lixom var helt slut innan så var jag gråtfärdig då.
Men men. Det var igår! Här är det ca 36 grader varmt. I skuggan. I solen kan man inte vara för då typ bränns hela huden bort tror jag. Vi bor på ett litet familjehotell och igår mötte mamman i familjen oss när vi kom (mitt i natten, gulliga tant) och hon kunde inte ett ord engelska. Hon bara slog sig på magen, hårt, när hon såg min väska och bar den själv hela vägen upp för alla sex trapporna ❤ Den vägde typ 30 kilo. Fint. Jag tror hon menade att hon var stark. Eller att hon behövde motion.
Sen kom en syster i familjen och berättade att det ska bli jättefint väder. Temperaturen här går aldrig under 30 grader på hela dygnet förklarade hon. Och hon såg så glad ut; lättad över att värmen äntligen var här, typ. Jag förklarade att vi är nordbor och att vi mest är gjorda för att klara kyla, inte värme. Då såg hon ut att tycka jättesynd om oss *skrattade inombords åt hennes min*
Idag har vi köpt massor av frukt och tomater och gurkor på en marknad, köpt bröd på samma marknad (be fransmännen åka till Kroatien på studiebesök för alltså.. Brödet! OMFG!), ätit jättegod sallad till lunch (jag), ätit en hel död fisk till lunch (Stoffe), ätit glass, legat i skuggan och slagits om vem som ska behöva bränna tårna i solen, badat säkert 15 gånger för vi höll på att koka sönder…
Vi skulle gå en promenad varje dag var planen, 30 minuter eller så. Om det blev så? Definitivt inte. Att ens vända sig i solsängen leder till små floder av svett i flera minuter längs hela kroppen. Promenad får bli typ efter 12 på natten eller innan fyra på morgonen i så fall. Och det lär ju knappast hända.
Och just det. Det är så vackert. Oslagbart vackert. Vattnet, bergen, öarna, naturen. Allt. Så oslagbart vackert.

 

Snart boarding

Idag åker vi en senare flight än vi brukar göra när vi flyger. Tyvärr måste jag nog säga. För just nu känns det som att typ hela Sveriges befolkning från både inom och utanför Stockholm befinner sig på Arlanda. Varenda jäkel. Och som grädde på moset är alla barn här också. Och de verkar ha vaknat på fel sida, varenda en. 

Så, jag har fått typ tre panikflodvågor som har vällt fram i mig idag. Dels för att det är så mycket folk här och dels för att alla barn skriker så högt att mitt huvud går i kras.
Så. Slutklagat. Nu hoppas vi på att sitta på lugna platser på flyget och tackar någon däruppe för att vi sen ett par år tillbaka har som regel att bara boka barnfria hotell. Kul par. Nej vi älskar barn men alltså… detta. Att vistas här just nu är mer effektivt än alla preventivmedel i världen tror jag. Vi bara stirrade på varandra när alla barn skrek samtidigt och tänkte båda: HUR orkar man?! Man gör väl det. Om det är ens egna älsklingar. Såklart.

Idag känner jag mig hursomhelst parisiskt chic i en mörkblå klänning i linne och silke från COS och sandaler från Church’s. Alltid något ju. När allt annat blir mer knas än förväntat. 

Kroatien

Imorgon åker vi till Kroatien. Två njutiga veckor ska vi vara där. Underbart.

Men såklart är jag rädd, orolig och har väl en del ångest över hur det ska gå. Det där med att resa med utmattningssyndrom är inte helt smärtfritt. Vi bokade resan i mars nångång när jag var betydligt piggare än vad jag är nu. Men det hjälper ju inte att tänka på det. Min läkare har hursomhelst godkänt resan och menar på att jag lika gärna kan ligga i en solstol där och vila som jag ligger hemma. Sant. 
Vi har ofta väldigt lugna semestrar som balans till våra ganska energifyllda personligheter (ja ni hör ju vad jag lärt mig!) och dessutom har vi på resor under tiden jag varit sjuk alltid haft hotell med bra restauranger. Det blir ofta att jag inte orkar gå ut på kvällen, efter en dag på stranden, så detta var viktigt när vi bokade. 
Och sen packningen då. Det är ju en tuff utmaning för hjärnan. I väskan ligger yogamattan, pass och badkläder. Tänker att jag kommer rätt långt med det. Resten som kommer med bli väl en bonus. 
Målbilden ser väl ut ungefär såhär inför resan: 

Här har jag skrivit mer om våra tidigare resor och vad man kan tänka på om man ska resa med ett utmattningssyndrom eller en utmattningsdepression. Ja, alltså inte med. Man åker väl med någon annan (även om utmattningen ibland känns som ens enda och ständiga följeslagare i livet…), men alltså med sjukdomen i kroppen. Och knoppen. 
Jag kommer försöka uppdatera här inne under resan, men inte lika frekvent såklart, och så hoppas jag såklart att wi-fi fungerar okej på hotellen. Det kan vara lite comme ci comme ca med det. 
Hoppas ni alla har en fin midsommar! Kram på er! 

Chefs Table

Ett av mina tydliga karaktärsdrag som jag mer och mer värnar och när är att jag är väldigt specialistinriktad. Tidigare har jag nog vetat det innerst inne, men min karriär och studier har hela tiden tvingat fram en mångfasetterad och mer generell sida av mig själv.

Nu har jag chansen att göra det jag gör bäst: nörda ner mig totalt i saker. Jag jobbar ju inte ännu, så mycket av min tid på dagarna går åt till att förkovra mig i ämnen jag för tillfället fastat för (när jag inte sover, vilar eller ligger och stirrar i taket dvs…). För att det ger mig energi. Ofta går det i perioder och kanske några månader i stöten så lär jag mig allt om ett specifikt ämne för att sedan vandra vidare. Ofta kommer jag tillbaka till ämnet när något nytt triggar mitt intresse. Och sådär håller jag på. Ett antal olika ämnen kretsar det kring oftast: mat, yoga, ayurveda, kristaller, inredning och hudvård. Högt och lågt alltså. 
Just för tillfället är det mycket mat i mitt huvud. Jag bränner av dokumentär efter dokumentär och lär mig allt om näring, sammansättningar, restauranger, kockar, världens bästa restauranger, kreativitet mm 
Dokumentärserien Chefs Table på Netflix är magisk. Så fin produktion. Jag kollade första säsongen förra året och nu har de alltså släppt säsong två. Där får man följa några av världens bästa kockar, ett avsnitt per kock, och höra historien bakom deras karriärer, kreativiteten och kärleken till mat. 
Det är fascinerande och helt otroligt inspirerande att se dem skapa och höra hur de tänker kring arbetsbelastning och hur de anstränger sig varje dag för att nära sin kreativitet. De kan inte jobba ihjäl sig. Då dör deras skapande. De åker runt för att hitta nya saker att testa, människor att lära känna, platser att se… Allt för att hålla igång skapandet. 

Så: tips! Kolla in serien. Om ni gillar mat och skapande i alla fall. 

Är också sugen på nya säsongen av Orange Is The New Black… Men Stoffe skulle nog bli pissed om jag kollade på den ensam. Så jag får vänta in honom. Han går på semester idag och sen har vi en hel månad på oss att se säsong tre! 

Ärenden i Sickla Köpkvarter

Nä fy alltså! Idag var jag tvungen att ta mig till Sickla Köpkvarter för jag behövde grejer inför vår semester. Vi åker bort på lördag och jag hade alltså missat att klicka hem några saker på nätet… Så jag fick väl skylla mig själv.

Men! Oj vad det dränerar prick all energi att gå runt i affärer. Det är massor av varor så ögonen går i kors, konstigt ljus som irriterar min trötta hjärna, tusen olika ljud och människor runt omkring som pratar, barn som springer, barn i vagnar, gamla med rullatorer, olika språk, familjer… Och samtidigt ska man lixom hålla koll på vad man ska ha, inte glömma något och helst också få med saker i ungefär rätt storlek. Det är väl i alla fall målet.
Jag bestämde mig för att allt jag behövde fick jag köpa på H&M för jag hade inte alls energi att leta runt. Så: ner med 15 par exakt likadana strumpor som jag kan ha i joggingdojjorna, rafsa ihop 20 par trosor i ungefär rätt storlek och skönt, svalt material, ner med träningströjor och en bikini. Orkar inte prova en enda grej. Ser det ut som att brösten får plats i den där bikinitoppen? *håller upp den framför mig* Ja, det går nog! Får rumpan plats i trosor i storlek 42? Ingen aning. Äh, slänger ner dom! 
LINE TILL KASSA TRE!! LINE TILL KASSA TRE!!
Svetten rinner längs min ryggrad och jag känner för att bara fly ut genom dörrarna.
PERONAL TILL PROVEN!! 
Allt är helt suddigt och jag minns knappt vart jag är. Tar bara mina grejer och ställer mig i kön. 
När jag kommer till kassan säger den gulliga tjejen som plockar ihop mina grejer i kassen:
H&M-Blondie: ”Åh, du tänkte träna hela semestern?”

*Jag funderar på vad tusan hon menar. Har jag köpt träningskläder?* 
Jag: ”Nja, inte direkt. Vi ska åka bort och vi har ingen tvättmaskin där”
H&M-Blondie: ”Jaha, du hade så mycket träningskläder här”
*Jag letar i huvudet – vad stoppade jag ner egentligen i korgen? Minns inte en enda grej just nu*
H&M-Blondie: ”Ska du göra något kul i midsommar då?” (Hon försöker skapa trevlig stämning här, jag ser nog helt väck ut vid det här laget)
*När fasen är det midsommar?* Jag vet knappt vilken årstid det är ju!
Jaja… sådär är det. Jag minns knappt alls vad jag köpt och kanske passar typ hälften av grejerna. Dessutom råkade jag ta Stoffes kort istället för mitt eget så jag fick dra allt på hans konto *oooops*
Nu är jag i alla fall hemma och ligger i sängen med handen i en påse nötter. Är helt slut. Fy fasen för att gå i butiker när man är utbränd!

Ge dig själv din kärlek

  • In a society that profits from your self doubt, liking yourself is a rebellious act

    Sätt sig ner i stillhet i ett par ynka minuter ikväll. Välj en fin plats, antingen hemma eller kanske utomhus på en plats du tycker om. Vänd handflatorna uppåt för att få mer energi till kroppen, låt dem vila mot låren för att grunda eller för dem samman framför bröstet och låt i så fall tummarna vila mot bröstbenet. Känn fysiskt hur kärleken till dig själv, allt du är och allt som finns i ditt liv strömmar ut genom bröstet. Som ett ljus som strömmar från hjärtchakrat. För ihop händerna framför bröstet och tacka dig själv och din kropp för allt ni tillsammans klarar av varje dag. Det är fantastiskt. 
    Efter det kommer du definitivt möta världen med mer tålamod och kärlek. Låt alla ta del av ljuset inom dig. Våga dela det med andra. 

    Hoppas ni alla har haft en fin internationell yogadag. 

    Namaste.