Kategori: blogg

Senaste dagarna i händelser 

De senaste dagarna har vi:

Kört massor av bil; ända ner till Blekinge och hem igen. Kollat på alla kossor längs med vägarna. Stannat på urmysiga fik på vägen så våra resor har tagit ca dubbelt så lång tid. Men varit så mycket mysigare. Ätit god mat med Stoffes föräldrar. Gosat med en tvååring. Dansat med en tvååring. Läst hela årets ELLE och Damernas Värld. Där hemma finns alla tidningar i hela världen (peppen!). Träffat mostrar och kusiner. Kramats. Pussats. Vilat. Gosat med världens mysigaste katt. Matat katten med god, lagrad ost. Ätit frukost på farstutrappen med solens varma strålar mot benen. Yogat med bara gräs under fötterna. Druckit gott kaffe från en man som rostar kaffe själv hemma som man kan köpa om man bor där (åh!). Pratat om riktiga saker med Stoffes mamma. Badat i iskallt hav i skärgården. Haft så fina stunder. 

Inte lika fint var det kanske när vi pratade med svärisarna över en lunch:

Stoffes mamma: Åh, det är ärtor i! Jag tycker inte om ärtor. 

Jag: Va gör du inte? Det visste inte jag! (Man lär sig nya saker hela tiden om sin familj)

Stoffes mamma: Nej, det gör jag inte. 

Jag: Jag ÄLSKAR ärtor. Särskilt frysta, sådär stenhårda och så tuggar man sönder dom.

Stoffes mamma: …

Jag: Jag älskar hårda saker! 

Stoffes mamma: … (!!??!!!!!!)

Stoffe: … (Ramlade ihop under bordet av skam..) 

Jag: (fattar ingenting)

Men men. Så lyxig helg i alla fall. Blekinge bjuder på en helt magisk skärgård, väl värt ett besök om man gillar vita knutar, röda hus, hav och kobbar.

Annons

Hemma igen

Sent igår kväll kom vi hem. Trötta efter resan med tillhörande flygplatskaos men väldigt glada. Nu känner jag mig trött, trött, trött och idag har jag mest vilat, tagit en lugn promenad, sovit, kollat serier och ännu mer vilat. Kanske kommer en smäll efter detta med extrem trötthet; även om resan är lugn och återhämtande så är nya intryck, mycket människor och byte av miljö alltid en extrem påfrestning för en utmattad hjärna. Det kommer man aldrig ifrån. Så nu inväntar jag kvittot på hur det gick. Vi får se vad kroppen säger…

Psykbrytet inför middagen

I lördags när vi hade middag så var det som sagt jag som fixade – allt! Jag var så stolt. Längs vägen så blev det ett par gupp, om alltid, och såhär lät det när jag på lördagen på dagen ringde Stoffe och hade panik (han var på jobbet):

Jag: Hej (ynklig röst)
Stoffe: Hej älskling! Har det hänt något? 
Jag: Nja nej inte direkt…
Stoffe: Men jag hade 8 missade samtal sen lunch? 
Jag: Jaha (spelar nonchalant), ja.. Jag känner mig konstig.. (jag har svårt att sätta ord på känslor, vårt ständiga issue). 
Stoffe: Jaha hur då konstig? Trött, hungrig eller sjuk eller något annat? 
Jag: Jag är nog stressad. Jag har typ inte sovit någonting inatt (detta var helt sant, jag var vaken i fyra timmar och grubblade…)
Stoffe: Stressad för vadå? 
Jag: Middagen ikvähähähll *börjar gråta och snörvla som ett litet barn* Dom kommer om sex timmar och jag vet inte hur jag ska hinna duscha, torka av handfatet och duka innan dess (gråter och hulkar) 
Stoffe: … ? 
Jag: Alltså om jag ska hinna vila också. Vart ska jag börja lijihixxxommm?! 
Stoffe: Börja vila är nog en bra idé. Om du hinner duscha eller duka spelar ju ingen roll hjärtat. Jag fixar allt sånt när jag kommer hem. Och duscha – vem bryr sig? 
Jag: Trohooorr du det?! *torkar snoret* Jag trodde jag skulle orkaahah detta… 
Stoffe: Vila nu så kommer jag sen. Jag ska bara jobba klart här. Vi kan köpa hem all mat så tänk inte på någonting.
Jag: Okej… *hick hick*. Vi ses sen då. 
Stoffe: Det gör vi sötnos. Puss 
Så… Jag hade alltså legat vaken i fyra timmar (!!) på natten och funderat över hur tusan jag skulle hinna, på en hel dag (de kom vid sju på kvällen); handla mat, gå till bageriet, duscha, duka, torka av badrummet och vila. Jag vred och vände på det på natten, la upp scheman i huvudet, stressade upp mig själv, såg hur allt blev kaos, fick panik. Trodde hjärtat skulle hoppa ut av stress. Ja men ni kan ju tänka er! 
Såhär är det alltså. Att vara stresskänslig. Det är inte att man enbart typ är känslig för livsomvälvande beslut och av att man inte hinner till bussen. Nej det är att man bryter ihop av att ha mer än typ en sak på schemat på en hel dag. Man får inte ihop det. Hjärnan kan inte strukturera och planera och allt blir kaos. Både i kroppen och i huvudet. 
Så… Lördagen var kaos för mig. Men jag genomförde det och det stärkte mig. Men hade jag inte pallat alls och bara lagt mig rätt upp och ner och vi hade köpt hem 60 bitar sushi istället så hade det också varit okej! Allt som innebär att jag lyssnar på kroppen och testar mina gränser i lagom mängd är bra, oavsett vad resultatet blir i slutändan. 
På kvällen körde jag i alla fall shorts från H&M, linneskjorta från Gina Tricot och halsband från H&M. 

Min första middag!

I lördags hade vi middag med Stoffes mamma och hennes man. De bor nere i södra Sverige (ja min kille pratar skånska – galet, I know!) så de var här uppe på snabbvisit och sov hos oss en natt. 
Jag hade fixat middag som bestod av Bönotto (risotto utan ris med bönor) på kantareller, vitt vin, cannellonibönor och spenat, och till dessert körde vi ostbricka. Gott, gott. 
Mest nöjd var jag över att jag orkade fixa. Det blev ett par psykbryt längs vägen (info om det kommer),
men det var alltså den första middagen på 18 månader som jag planerade och genomförde. Innan har vi alltid köpt hem mat när vi haft vänner över. Det fungerar ju toppen, och jag tänker fortsätta köra på det ibland för att slippa fixa, men den här gången var det mysigt att få fixa själv. 
Jag klarade det! 

Veckan i händelser

Denna veckan har jag:

Ätit mängder av bovetegröt. Visste ni hur gott det är?! Varför sa ingen något?! Nu får jag ta igen 28 år av missad tid med gröten bara för det. Den är smarrigast med massor av honung (älskar honung!) så det lixom rinner ut på kanterna, tänk lönnsirap, chiafrön och goda, söta hallon. Yummie. 
Badat i bara underkläderna i regnet. Stockholm bjöd på en riktigt varm, fuktig och regnig dag i veckan och direkt efter  min promenad hoppade jag rätt i vattnet. Underbart. 
Sovit med en vitlocklig labradoodle i vår säng. Vi har en 180 cm bred säng och det normala då är att man kanske ligger på varsin sida för att kunna vända sig ordentligt… Denna sociala regel hade inte Esther snappat upp så hon låg på min sida och tryckte sig mot mig för hon tyckte det var så mysigt. Resultatet blev att jag låg med halva kroppen utanför sängen. Men det gjorde inget. En varm och gosig hund sovandes bredvid är väl ändå bland det mysigaste som finns? 

Badat med Esther i sjön. Båda lika varma en sommardag i veckan. Det är roligt att bada med sin hund – det enda jobbiga är att man blir väldigt riven på kroppen för hon vill gärna gosa och simma samtidigt. Ingen bra kombo om man är född med klor. 
Läst massor på Neas blogg och slagits av hur vacker den här tjejen är. Hon har en aura runt sig som badar i ljus, och det sträcker sig ända in till mitt hem och förgyller dagarna. Så otroligt vacker ❤ 
Spikat upp en tavla helt snett utan att orka ändra den. Stoffe hatar när jag spikar upp saker och tar ner dem igen, han tycker att det blir fula spikhål. Jag är kreativ och älskar att testa saker… Synd för honom. Ärligt talat skulle han bara veta hur många grejer jag har spikat upp och tagit ner utan att han ens vet det! Och inga spikhål i sikte. What’s the deal?! 
Vilat i den här sängen. Hemma bäst osv. Helt klart. 
Preppat för att Stoffes mamma och hennes man kommer imorgon och ska sova hos oss. Välstädat och snyggt. Typ. Nä skoja.. Snarare slarvat över med dammsugaren för jag var sååå trött. Orka. 
Ätit gurkor från våra gurkplantor. Lyx. 
Promenerat i skogen. Det doftade fukt, träd, jord, gräs, vatten, solvarma klippor och sommar. 
Tagit med mig en sallad i matlådan och satt mig på en bygga för lunch och meditation. Fin stund. 
Hoppas ni alla har haft en okej vecka. Ladda batterierna och vila i helgen. Återhämtning är nyckeln. Jag lovar. Det missade jag innan (…) men vill gärna att ni ska snappa upp det och bara ligga i hängmattan och andas. Det gör själen gott. 

Vad har vi egentligen lärt oss?

Mycket tankar i huvudet just nu. Det känns som jag inte hinner tänka klart någon av dem, bara hoppar direkt till nästa. Kanske är jag snurrig i huvudet av allt som hänt sista veckan, kanske är jag bara lite ur balans. Vi har ett ganska stort beslut framför oss på det privata planet och plötsligt ställs allt på sin spets: vad har vi egentligen lärt oss av det här året? Nu är det upp till bevis för prövningen kastades i knät på oss. 
Det är inte så enkelt att fatta beslut när man är hjärntrött och utmattad. Jag orkar aldrig rikigt tänka klart en tanke och dessutom känns det som att jag knappt kan tänka mer än ett steg. Det tar stopp. Analysförmågan orkar inte ens en liten bit på vägen. Detta försvårar läget lite just nu och jag lägger kanske lite väl mycket energi på att just tänka, och dessutom en betydande del av beslutet skjuter jag ifrån mig. För att jag inte orkar. Tänka alltså. 
Jag tror och hoppas att vi väljer rätt och jag tror och hoppas att vi lärt oss något. Men det är svårt. Väldigt svårt. 
Den fina fiolfikusen fick jag av Bea och Victoria för några veckor sedan. Älskar den. Otroligt vacker med sina mörka, tjocka blad och den starka kontrasten av ådringar i bladen. Ett lager i taget växer den. Och jag tänker att livet är betydligt rörigare än så. Lite här och där på samma gång. 

Öm på huden

Alltid när helgen är över blir jag trött. Väldigt trött. Nästan oavsett vad vi gjort blir det såhär. Så idag är det vila, promenad och yoga på schemat, inget mer än så. 

Börjar få ont på huden på ena sidan av bålen. Det är alltid ett dåligt tecken tyvärr. Flera gånger under min utmattningsdepression har jag haft jätteont eller lixom varit öm på huden runt bålen, ingen läkare har kunnat förklara detta för mig. Jag har till och med vid ett tillfälle fått äta en kur medicin mot bältros för läkaren menade att det var det som gjorde ont. Jag tror inte alls att det var det. Jag tror att mina nerver på något sätt blir överkänsliga eller ”hakar upp sig” och gör ont. Oavsett vad så är det på med mjukaste shortsen och tröjan och sen fortsätta vila. 
Man ser på mina ögon att jag är trött. Brukar alltid lägga märke till just gnistan i ögonen som lixom försvinner då. Bra feedback från kroppen helt enkelt: mer vila! 
Och mitt hår är typ rött (?!) numera. Det blir blont i partier och sen ganska mörkt undertill. Ursäkta nyvaken-håret. Orkar inte fixa håret direkt just nu. Bortprioriterat. 

My Yoga Spot

Hemma har jag min yogaplats på ett favoritställe. Eller nja, egentligen har jag två två beroende på vad jag gör för yoga, men nedan är min favoritplats för lugn yoga och meditation. Hela rummet inger ett lugn och jag älskar att känna vinden fläkta in genom dörrarna samtidigt som jag sitter helt stilla i en meditation eller yogaposition. Jag älskar att höra båtarna puttra utanför och grannar som småpratar och vinden som får löven att brusa lågt. Det ger mig en känsla av tillhörighet och lycka. 

På bilderna ser ni min yogaplats och lite grejer som jag använder när jag yogar. Ett bolster från Manduka och ett block från Manduka hjälper mig att skapa utrymme där jag behöver. Den som är uppmärksam ser också att det inte är min matta jag yogade på den här morgonen, utan Stoffes som låg kvar sedan hans praktik igår kväll. Hans matta är från Lululemon (The Mat) och min är från Manduka (Black Mat PRO) och förlåt älskling men min matta är faktiskt bättre ❤ 
Den som är extra uppmärksam ser också att morgonens kopp kaffe fick följa med till mattan *Bad Yogi*. Inte alls lika yogic som en kopp varmt citronvatten men vad fasen, jag är inte perfekt och jag yogar på mitt sätt. Så det så! 

Inte mycket att säga

Har inte alls mycket att säga just nu. Alla dagar ser likadana ut ungefär. 

Gå upp
Äta frukost
Vila
Meditation inne eller på balkongen
Snabbdusch
Vila
Lunch
Vila
Mellis
Vila
Laga middag eller äta rester
Vila
Meditation och benen mot väggen
Sova
Jamen ni hör ju… Så intressant. Funderar en del på saker som kommer till mig. Försöker att inte fastna i något men inte heller skjuta bort något. Låta det flyta utan att döma mina tankar och känslor.
Häromdagen fick jag någon typ av meditativt genombrott. Satt där på min matta som vanligt och fokuserade på andningen. En konstig, obehaglig känsla kom upp i mig och tårarna rann. Jag vet inte var det var men det kändes fysiskt som att jag kläckte ett skal runt mig. Som att jag kom åt något som jag inte visste att jag gick och höll kvar inom mig. Inte heller är det solklart vad det faktiskt var, men mäktigt var det. Att sitta där med tårarna rinnandes och inte förrän efteråt reagerade jag på hur lätt jag kände mig. 
Så ja, att ligga i sängen större delen av dagen kan verkligen innebära genombrott på det personliga planet. Här tvingas jag vara ensam med mina tankar och gå igenom lager för lager av mig själv, skala bort allt som jag vill bli av med och bort med det som tynger mig som inte längre behövs. Det som finns kvar av mig är helt raktigenom äkta. Det är ett som är säkert. 

Äppelfabriken

Dagen spenderades med våra bästa vänner E och C-J ute på Ekerö, på Äppelfabriken. Jag är visserligen absolut totalt slut nu fysiskt och mentalt, men mina drömmar har satts igång; att bo i ett hus med äppelträd. Ha ett vackert växthus där jag kan odla massor av grönsaker och örter. Stora fikonträd med dinglande frukter över borden. Terracotta som kalkats vitt av vatten och jord. Vinrankor som letar sig längs taket för att få del av den åtråvärda solen. Höns som skuttar fritt på gården. Äppelmust som serveras färsk till vänner på besök. Händer som blir svarta av mull och jord. Doften av äppelblommor, gräs, vatten och jord. Morgonkaffet som intas på altanen i bara fötter och en skön kofta. Naturen. Ljuset. Friheten.
Drömmen. Den finns där och den växer. Och den ger mig en så stark anledning att fortsätta kämpa.