Senaste dagarna i händelser 

De senaste dagarna har vi:

Kört massor av bil; ända ner till Blekinge och hem igen. Kollat på alla kossor längs med vägarna. Stannat på urmysiga fik på vägen så våra resor har tagit ca dubbelt så lång tid. Men varit så mycket mysigare. Ätit god mat med Stoffes föräldrar. Gosat med en tvååring. Dansat med en tvååring. Läst hela årets ELLE och Damernas Värld. Där hemma finns alla tidningar i hela världen (peppen!). Träffat mostrar och kusiner. Kramats. Pussats. Vilat. Gosat med världens mysigaste katt. Matat katten med god, lagrad ost. Ätit frukost på farstutrappen med solens varma strålar mot benen. Yogat med bara gräs under fötterna. Druckit gott kaffe från en man som rostar kaffe själv hemma som man kan köpa om man bor där (åh!). Pratat om riktiga saker med Stoffes mamma. Badat i iskallt hav i skärgården. Haft så fina stunder. 

Inte lika fint var det kanske när vi pratade med svärisarna över en lunch:

Stoffes mamma: Åh, det är ärtor i! Jag tycker inte om ärtor. 

Jag: Va gör du inte? Det visste inte jag! (Man lär sig nya saker hela tiden om sin familj)

Stoffes mamma: Nej, det gör jag inte. 

Jag: Jag ÄLSKAR ärtor. Särskilt frysta, sådär stenhårda och så tuggar man sönder dom.

Stoffes mamma: …

Jag: Jag älskar hårda saker! 

Stoffes mamma: … (!!??!!!!!!)

Stoffe: … (Ramlade ihop under bordet av skam..) 

Jag: (fattar ingenting)

Men men. Så lyxig helg i alla fall. Blekinge bjuder på en helt magisk skärgård, väl värt ett besök om man gillar vita knutar, röda hus, hav och kobbar.

Annonser

Jag kan äta igen!

Äntligen! Idag vid lunch vände det. Jag fick i mig ris till lunch och ikväll till och med en varm potatissallad med lite gott (och äntligen lite vitaminer!) i. Direkt känner jag hur energin sakta kommer tillbaka, underbar känsla. 

De senaste dagarna har verkligen varit tuffa. Kanske några av de tuffaste rent mentalt för mig. Jag har gråtit över en miljon saker, tröttat ut min pappa i timmar i telefon, känt en frustration över hela situationen, känt mig svag, ångestfylld, totalt nedstämd och väldigt, väldigt ledsen. Att vara utbränd är så jävla tufft alltså. Mitt huvud vill så mycket, men min kropp orkar inte. Den ekvationen skapar en frustration som gör att jag bara vill gömma mig under täcket och inte komma ut förrän allt har löst sig.
Men så händer det plötsligt. Man får en liten glimt energi. En stråle glädje letar sig in. Det kan vara en pytteliten sak. Imorse var det att jag kunde dricka upp mitt matcha-te utan att må jätteilla. Då kände jag hopp. Hängde på Stoffe in till stan ett par timmar men satt bara på Norrmalmstorg och vilade på en bänk medan han gjorde ärenden. Var hursomhelst nöjd. Se människor och känna livet komma tillbaka gjorde mig så lycklig. 
För att inte överanstränga tog vi sen båten hem till Hammarby Sjöstad och sen gick vi faktiskt och beställde en cykel till mig! Jag kände att jag var så jäkla värd det och dessutom vill jag, nu när sommaren kommer, kunna cykla till sjön på dagarna. Det går ju så mycket snabbare än att gå! 
En fin svart tantahoj från Skeppshult blev det. Natur heter modellen. Vacker sak i formgivningen och dessutom tillverkad i Sverige vilket känns bra; att stötta dem som kan sånt här i vårt land. Och valde 7 växlar så jag slipper bli helt överansträngd. Det har jag ju lärt mig; måste tänka på att kroppen ska få lite underlättning när det behövs.  
Var såklart sugen på modellen nedan, Favorit. Så cool sjuttiotalskänsla och jag föll pladask för hela uttrycket. Men var tvungen att tänka lite praktiskt och jag vill kunna sitta upprätt med rak rygg, inte framåtlutad, så tyvärr gick den bort. Men hur snygg!? 

Nåja. Nu väntar jag på att den ska tillverkas, min nya pärla. Sen ska vi ut på äventyr i sommar.

Tack för alla era fina ord och pepp på vägen. Det värmer mer än ni kan ana ❤

Bilder lånade från skeppshult.se


Mår SÅ illa!

I skrivande stund sitter jag fullt utrustad med löpkläder och allt på en grässlänt vid sidan av löpspåret. Här blir det ju inte mycket sprunget direkt. Anledningen? Jag kräktes innan jag ens tagit mitt första löpsteg. Fy fasen! Nu har jag suttit här i skuggan typ 40 minuter och vet inte ens hur jag ska kunna gå hem utan att göra hela området osäkert med mitt illamående. 

Så, skriver detta för att försöka tänka på något annat, se om det går över. Inte så härliga morgnar när man mår såhär direkt. 
Idag väntar en lugnare dag än igår. Då var ju Isabel här hela dagen och sen blev det Vinyasa 90 minuter istället för Hatha så jag var rejält slut på kvällen. Somnade som en stock sov nästan 12 timmar. 
När jag planerar mina dagar brukar jag försöka tänka lite varannan-dag-planering. Varannan dag försöker jag vara lite mer aktiv för att pusha och testa, och varannan dag mer oplanerad och utan att träffa vänner eller så. Tid för mig själv och återhämtning. Det tänket håller såklart långt ifrån alltid, men det är mitt utgångsläge och det fungerar bäst för mig. Har jag för mycket att göra två dagar i rad är det förödande för hela veckan framåt och har jag alldeles för lite att göra är det lätt att jag blir lat och rastlös. 
Regeln gäller inte heller om jag är trött och dålig. Då avbokas prick alla aktiviteter oavsett vad. Jag försöker lära min kropp att den kan lita på mig igen och när den ger signaler lyssnar jag så gott jag kan. 
Idag är det alltså en lugn dag. Stoffe slutar tidigt (redan klockan 18… Vilket är en kort dag i vår värld…) så jag ser mest fram emot att hänga med honom ikväll och äta glass och mysa. DET är ju något av det bästa som finns ❤

Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Bageriet Kringlan på Grevgatan

Häromdagen hade jag och min älskling en heldag på Östermalm ihop. Promenerade runt, åt raw food på Ecoist, fikade, skrattade och mest bara njöt. Vi råkade av en slump springa på ett café vi aldrig sett innan: Bageriet Kringlan. Fantastiskt! Fransk bistro möter traditionellt svenskt bageri. Litet, rörigt, skön stämning och fin inredning. Kommer definitivt bli ett besök på söndag!

Mello och Molly och livet en söndag

Inte en enda deltävling har vi sett. Jag hade faktiskt totalt missat att hela mello-karusellen var igång (hur man nu kan göra det??) så jag blev lite förvånad när en tjej på yogan sa att det var Mello-final igår. Men eftersom det var kvalitetstid med Stoffe som stod på schemat så blev det att vi i alla fall såg bidragen igår kväll och tyckte och tänkte högt samtidigt som vi babblade på om allt annat såklart. Men jag gillade mest Frans låt med hans härliga rytm och avslappnade stil. Hursomhelst vill jag också höja en flagga för Molly Sandén. Hennes låt var inte direkt toppen (förlåt Molly!) men jag gillar henne så skarpt – hon är en helt fantastik förebild för alla unga därute. Hennes kampanj Över min stolta kropp var MAGISK, hon är sanslöst vacker, rolig, har bra värderingar och vem kan inte gillar henne och Danny ihop? Helt klart söders gulligaste kändispar ❤ Så; heja Molly!! Du gör en stor insats!
Fika blev det i alla fall vid älskade Nytorget som alltid. Finns det härligare häng i Stockholm är det kring Nytorget? En skön blandning av folk och alla har sin egen stil. Självklart den ena mer genomtänkt än den andra men ändå; det ska se avslappnat och ogenomtänkt ut. Det är hela grejen. Inspirerande hursomhelst. 
Hittade den här växten inne på Svenskt Tenn och föll som en fura.  Kontrasten i bladen, formen, krukan… Så vackert. 
Även detta påskris fanns på Svenskt Tenn. Det är inget för oss – vi är verkligen inte mycket för att pynta inför högtider, men detta var ändå sött. 
Förutom yogan på Yogayama på lördagen så blev det såklart yoga hemma också. Här håller Stoffe på och böjer bakåt och framåt, tänjer med strap och jobbar styrka med och utan block. Såhär ser det mer eller mindre alltid ut hemma hos oss – yogaprylar och mattor överallt. 
Och så var vi på visning såklart. Leta, leta, leta. Typiskt oss. Originalfoto: Fantastic Frank.