Foodmatters

Har idag kikat på dokumentären Foodmatters på Netflix. Innan jag säger något annat tänker jag säga:

– jag vet att det är en dokumentär som fått sina pengar någonstans ifrån
– jag vet att det är en amerikansk dokumentär
– man ska aldrig tro på enbart en källa
– man ska aldrig tro på allt som sägs i en dokumentär 
Jag är extremt kritisk och källkritisk av naturen men jag gillar verkligen dokumentärer. Under min utmattning har jag snöat in i perioder på olika saker; ett tag var det Drottning Victoria, ett tag var det djur av alla dess slag, ett tag naturen och miljön, ett tag var det nordpolen och sydpolen och nu de senaste månaderna definitivt mat. Mat har alltid varit ett intresse och just matlagning är något av det roligaste jag vet. 
Hursomhelst var dokumentären intressant för den belyste inte bara hur bra det är med ekologisk, vegetarisk mat utan tog också upp hur näring kan läka kroppen. Jag har själv blivit upp över öronen irriterad över folk som påpekar att jag ska äta annorlunda, jag ska se över kosten, ta så kommer jag bli frisk. Det fungerar inte så! Men mat kan absolut göra mycket för kroppen, DET kan jag hålla med om!
Vegetarisk kost 
För mig blev det en hel vändning när jag gick över till att äta helt vegetarisk kost. Energin jag fick går inte att beskriva. Där någonstans insåg jag hur viktigt det är att inte bara äta ”nyttigt” (och då menar jag definitivt inte massa kvarg, ägg och allt vad det är som förespråkas på gymmet) utan att faktiskt lyssna på sin egen kropp och ge den vad den frågar efter. För mig var det helt enkelt vegetarisk kost fullt ut. För någon annan något annat. Det handlar inte om förbud eller etiketter, utan om balans, balans, balans. 80/20 regeln fungerar ganska bra här också. 
Kroppen kan läka sig själv. Oftast. Inte alltid. Men oftast. En depression och en utmattning går inte enbart att läka med rätt kost; det krävs en hel massa vila, förändringar i attityden till prestation, kanske natur, meditation mm. Bara du vet vad du behöver för att läka. Medicin kan också behövas. Men kosten kan ge kroppen mer av den näring som gör att den orkar ta tag i att börja reparera kroppen och hjärnan. Därför kan det vara en idé att se till att peta in ekologisk mat som faktiskt innehåller näring och inte fyller kroppen med bekämpningsmedel och insektsterrormedel. Och att dessutom lyssna på sin kropp och fråga vad den vill ha, ofta vet du det faktiskt. Stark mat är inte bra om du är pitta-dominerad (ofta uppe i varv, stressad, prestationsinriktad) och fet mat är inte bra för en kapha (låg energi, lat av naturen, tungt element). 
Dokumentären påpekar att mediciner är jättebra, de hjälper massor av människor. Men maten tas sällan/aldrig med i läkningen av patienter i väst, och det är just den förlorade biten som gör att vi missar något viktigt i vår läkning. Maten får vi själva pyssla med. Så kanske ska vi göra det lite mer? Tänka på det där med maten. 
Jag ÄLSKAR choklad, glass, godis, fika och allt sånt och det är inte alls det jag menar. Det ska vara en del av din kost – också. Bara att grunden i maten kan vara näringsrik och tillföra massa gott till cellerna så de kan jobba på. Energi.
Mina mediciner och maten som stödhjul

Jag äter medicin mot min sköldkörtel (underfunktion) men därtill ger jag kroppen extra selen och äter massor av paranötter som ju hjälper sköldkörteln. Och jag undviker sojaprodukter som stjälper funktionen. 
Mot min acne har jag ätit Tetralysal (antibiotika) många omgångar (!) men insåg sen att vegetarisk kost verkar kunna hjälpa mot detta. Och just mot min acne har jag testat lixom… Allt. Som besatt. Och så var det bara kosten. Nu är allt borta. Jag är faktiskt fortfarande förvånad! 
Mot min depression har jag ätit sex typer av antidepressiva. Tyvärr tål jag inte SSRI och SNRI så jag får inte längre äta dessa. Tyvärr säger jag här. Jag vill gärna tåla och kunna äta dessa för ångesten och den svåra depression jag hade – det är inget att leka med. Jag hade behövt medicin. Punkt. Men nu tvingas jag klara mig utan. Jag funderar på att besöka en auyrvedisk läkare (den indiska läkekonsten) för att se om vi kan hitta en bra balans i mat som kan hjälpa mig, för jag känner mig rädd utan min SSRI – tänk om depressionen kommer tilllbaka? Detta blir typ mitt sista hopp för annars gör jag ju yoga och meditation som någorlunda kan hålla ångesten i schack… 😦 
Veckohandla grönt och gott

Vad ville jag egentligen säga med detta inlägget? Att maten faktiskt kan vara en stor hjälp i kroppens läkning. Den klarar inte att läka en utbrändhet själv, det behövs ett större artilleri, men den kan definitivt hjälpa till på vägen. Så nästa gång du veckohandlar: njut extra av att gå runt i grönskaksdisken och titta på alla vackra, goda grejer som kan bli en del av maten i veckan. Fyll korgen med massor av gott och proppa alla middagar med grönsaker, frukter, bär och nötter. Även om det inte räcker hela vägen så kan jag lova att det kommer göra att kroppen känns piggare och definitivt ge härlig lyster i huden. Och om det syns – tänk då vad som händer på insidan! 
Nu ska jag veckohandla för denna veckan. Vår korg är alltid till 80 % fylld med frukt, grönsaker, bönor, linser och nötter. Resten är såklart annat som behövs i ett hem. Men det är definitivt min favoritstund på dagen när jag får kika runt bland alla goda grejer som finns i mataffären och planera vad jag ska få laga i veckan. Närvaron ❤

Promenerar och tänker, skapar, känner

Eftermiddagspromenad runt sjön. Äppelblommor i träden. Grenar som tornar upp sig mot himlen. Tjocka stammar vittnar om långt liv. Tänker på min kropp. Förbannar. Förlåter. Tänker om. Känner sorgen. Känner saknaden. Skapar texter. Skapar minnen. Skapar utrymme i bröstet. Ser det lilla. Upplever det stora. Lever och minns och öppnar hjärtat för allt det vackra runtomkring.  

Grillkväll på Ekerö

Gårdagen blev ju inte alls sådär lugn som jag tänkte mig. Efter löprundan (som faktiskt blev av efter att jag suttit där i gräset i över en timme) kände jag mig HELT slut för det var så varmt och jag blev helt utpumpad av att ha kräkts bort all vätska och salt. Men vilade mig lite (ett par timmars siesta är pyttelite när man är utbränd…) och så bestämdes det att vi skulle åka ut till Ekerö till Stoffes bror och hans tjej. De bor i villa därute så grillning stod lixom högt i kurs för oss utan trädgård. Sagt och gjort så åkte vi ut dit och grillade och hade oss. Så mysigt.
Jag är löjligt stolt att jag orkade åka ut dit efter min tuffa förmiddag och dessutom orkade jag med, nästan, hela kvällen. När lillen (deras lilla kille på snart två år) skulle sova såg jag min chans och nattade honom. Låg och kliade honom på ryggen tills han somnade… Och så somnade jag också. Perfekt nap! Det var ganska mycket folk på plats och många barn så det tar på krafterna – men ett rejält eldprov. Men när det är ens familj är allt så avslappnat och härligt, och känslan av att närsomhelst kunna gå och lägga sig eller se en film eller bara sätta sig i en solstol ÄR helt avgörande. Allt blir så mycket enklare utan all press (från mig själv?!) att jag ska uppföra mig eller konversera på ett visst sätt. 
Vi kom hem runt ett på natten och sen bums i säng och sov läääänge, så idag blev istället en väldigt lugn dag. Vi har myst på balkongen, yogat, lagat mat och bara vilat. Den balansen behövdes. 
Nu står en zucchini-lasagne-variant i ugnen och sen blir det popcorn och film. Trevlig söndag allihopa! ❤

Myser med Frallan igen!

Det är väldigt mysigt att ha henne här, den här godingen. Hon är tokvild och kräver betydligt med passning än Esther, men jag skrattar konstant med (åt?) henne. 

Roligt också hur stor skillnad det är på hundar. Esther är godkänd terapihund och helt enormt stabil i sin mentalitet; henne kan jag göra vad jag vill med och hon är alltid cool. Frallan, som tillhör min granne, är betydligt vildare och mer galen. Båda är bara så underbara och jag tänker att vi har haft sån tur som får omge oss med så mysiga hundar när vi inte riktigt har tid med en egen hund just nu. Stoffe jobbar massor och jag prioriterar friheten och yogan lite väl mycket för att det ska fungera. Det kommer väl en dag när livet ser annorlunda ut, så kanske utökar vi med en ny familjemedlem i framtiden. Fram tills dess njuter vi av dessa två rackarns söta filurer. 

Utmattningssyndrom i forskningen

När jag var hos min läkare i förra veckan gav han mig en artikel kring utmattningssyndrom som nyss publicerats. Den fastställer dels symptomen på utmattning och dessutom ger den förslag på vad man själv kan göra för att inte hamna där.

Även om det inte är direkt rymdforskning när man läser artikeln så är det stort att forskningen börjar kunna fastställa saker kring denna sjukdom. Eftersom forskningen per definition är bakåtblickande, det krävs en historik för att skapa forskning, och ju utmattningssyndrom först på senare år blivit så vanligt, så är det alltså nu forskningen gör börjar kunna göra fastställanden. 

Som ni ser är det hyfsat självklara grejer med i listan över symptom. Det jag reagerade över var att det måste vara många fler som är utmattande än vad statistiken har fångat upp? Kriterierna ovan känns som mer eller mindre vardagsmat i vårt samhälle idag där vi ska jobba helst mer än 40 timmar i veckan, träna som en elitidrottare, laga mat från grunden, ha snygga och välstädad och inspirerande hem, se bra ut, ha barn som minst har tre olika fritidsaktiviteter och samtidigt är lugna och harmoniska, vara allmänbildade… Ja men det är ju inte konstigt att man är utbränd egentligen. 
I artikeln stod som sagt några tips på vad man själv kan göra som är fastställt att det motverkar utmattningssyndrom. Däribland finns yoga som ett alternativ och jag kan inte bli annat än glad. För mig har det verkligen hjälpt att ha yogan som ett ankare för att gång på gång komma tillbaka till min inre röst, och jag önskar att fler kunde hitta till denna fantastiska filosofi. 
Flera gånger under min sjukdomstid har jag tänkt att; jag hoppas om mina barn i framtiden blir utmattande så ska de slippa den här jävla processen det har varit för mig. I 1 år och 5 månader har jag slitits mellan mediciner, olika rön, hjärntrötthet… Jag har svårt att tänka mig att man i framtiden kommer ha samma långa process för att bli frisk. Ännu finns ingen medicin eller metod på marknaden för att bli av med hjärntrötthet. Den läker i sin egen takt. Men jag är helst säker på att det bara är en tidsfråga innan det finns något som kan hjälpa hjärnan att läka. 
Det är helt enkelt tydligt att 2016 är bara barnet i forskningen kring hjärnan, utmattning, stress och utmattning. Det finns massor kvar att lära. Många gånger har jag upplevt osäkerhet kring min sjukdom och jag tror delvis att det helt enkelt beror på att… man inte vet. Ingen vet exakt ännu. Människor faller som furor pga stressrelaterade sjukdomar och jag kan inte annat än hoppas att:
1. Vi om några år har betydligt mindre stress i vårt samhälle, för detta kommer aldrig att fungera i längden 

2. För de som ändå drabbas finns det botemedel som gör att sjukdomen inte blir det helvete som vi utmattande går igenom idag