Dagens aktiviteter

Saker jag har gjort idag:

  • Ätit frukost: havregrynsgröt med orimligt mycket hallon på, älskar hallon
  • Druckit kaffe
  • Druckit vatten
  • Ätit jordgubbar
  • Gått runt i ett par bikinitrosor och en mjuk, ful, urtvättad t-shirt hela dagen  
  • Duschat
  • Funderat på om det kan komma eldbollar ur en takdusch när det åskar 
  • Funderat på om det kan komma eldbollar ur ett eluttag när det åskar 
  • Funderat på om det kan komma eldbollar ur en handdukstork när det åskar 
  • Bett Stoffe Googla på samtliga ovanstående angående eldbollarna
  • Vilat
  • Vilat
  • Blivit uttråkad och frustrerad
  • Tvingat iväg Stoffe för att köpa en yogatidning till mig 
  • Vilat
  • Ätit en sallad, känt att det var bra för kroppen
  • Ätit choklad, känt att det verkligen var bra för själen
  • Hittat två bristningar på ena sidan av midjan. Tänkt att det var kroppen sätt att tatuera in ”glöm aldrig!” för att jag aldrig ska glömma hur det är att ligga i sängen och inte kunna gå upp på flera veckor. Glöm aldrig det. 
  • Smörjt in kroppen med min nya lotion från Burts Bees som doftar ljuvligt av buttermilk. Blivit glad av det. 
  • Funderat på vad tusan Buttermilk egentligen är?? 
  • Burit mina kristaller både runt halsen och som armband. 
  • Mediterat.
  • Blivit uttråkad och ätit lite mer choklad och placerat Stoffe bredvid mig i sängen som sällskap i vilandet. Han behövde det nog lika mycket som jag ändå. 
OBS! Samtliga ovanstående räknas som aktiviteter när man är utbränd. Inklusive dricka vatten och vila. 

Korta stunder av glädje

Senaste veckan i händelser

Och så tar vi en vända till. Övar upp allt igen. Borsta tänderna. Vila. Äta mat. Vila. Snabbdusch. Vila. Gå ut och ställa mig på balkongen för frisk luft. Vila. Alltihop. Vila. Vadsomhelst. Vila. Lära kroppen att jag lyssnar. Få den att stänga av rödljuset. Sätta mig på orange så jag vågar testköra. En sak i taget. En minut åt gången. 

Häromdagen var pappa här med bullar och satte på kaffe. Såg till att det finns mat hemma. Kollade till mig. Och Esther kom också. Hennes matte gav henne ledigt från jobbet så hon kunde terapia mig istället. Behövligt. Vi kunde inte gå ut mer än ned för trapporna och ut på innergården. Men hon klarade sig. Goda tjejen. Och så satt vi på balkongen och tittade på svanparet som kläckt nya ungar för bara ett par dagar sedan. Tre små grå dunbollar som seglar efter mamma och pappa. Esther tittade instinktivt på dem, kanske ville labradoren i henne fånga en och visa mig hur duktig hon är. Jag höll nervöst om hennes bröst för jag var rädd att hon skulle hoppa över räcket och i vattnet. 
Plötsligt märks den där skillnaden 
Igår och idag har jag kunnat gå superkorta promenader utanför dörren. Ta men en filt och en termos med kaffe. Sitta på bryggan och spana in fåglar och titta på vattnet som är mitt favoritelement. Känna att livet ändå pågår därutanför. Att allt flyter. Detta är inte för evigt. 
Och visst är det konstigt. Det där att man plötsligt ser en nyans ljusare på allt. Att det som igår var totalt otänkbart kanske skulle kunna fungera idag. Som att handla lite mat eller bara gå fem minuters promenad. Det är väl det som är vägen framåt, de där små stegen. Och att inte stressa på, förvänta sig för mycket. Stund för stund bli metoden. 
Kristallen Clear Quartz hänger med nu. Inprogrammerad med en ny intention. Jag klarar detta. Det bara måste bli så. 

En vän på visit

Idag kommer Isabel hit över dagen. Vi ska ligga på balkongen (alltså inte ligga, utan slappa! Stor skillnad!) och sola och vila och äta lunch och dricka matcha-latte och såklart gå på Erics Hatha på Yogayama. Isabel träffade jag på en fest i Helsingborg när jag och Stoffe hade våra bopålar där. Nu har Isabel och jag hängt ihop i sex år, fantastiskt. Tiden går så snabbt (hej tant igen!). 
Hon är den enda av mina vänner som är sådär nördigt intresserad av yoga, kristaller och eteriska oljor… Yoga kan vi prata om i timmar utan att tröttna. Tur att vi har varandra så alla andra slipper tröttas ut med det samtalsämnet. 
Innan hon kommer ska jag bara typ… kräkas lite. Eh, min nya medicin är tydligen ”viktneutral” (enligt den härliga säljbroschyr jag fick till) (vem fasen gör en säljbroschyr till en antidepressiv medicin??) (snygg var den också! *marknadsnörd*) (galet) (slut på perneteser) och jag börjar förstå varför… För jag kräks upp allt jag ätit! Skulle dock kalla det med viktnegativ är viktneutral… Hrmpf.