Promenerar och tänker, skapar, känner

Eftermiddagspromenad runt sjön. Äppelblommor i träden. Grenar som tornar upp sig mot himlen. Tjocka stammar vittnar om långt liv. Tänker på min kropp. Förbannar. Förlåter. Tänker om. Känner sorgen. Känner saknaden. Skapar texter. Skapar minnen. Skapar utrymme i bröstet. Ser det lilla. Upplever det stora. Lever och minns och öppnar hjärtat för allt det vackra runtomkring.  

Annons

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Det frodas

Växterna ger mig så mycket energi och det kreativa inom mig går bananas över att saker som jag fixar och trixar med kan bli till så vackra, levande föremål. Varje dag händer det saker och jag har nästan lust att sätta mig och kolla på medan de växer. Glädje i vardagen. 

Små vita blommor börjar knoppas som snart kommer bli fina små apelsiner. 
Paraplyväxten har säkert ett fint namn men jag vet faktiskt inte vad den heter. 
Monstrera. Så vacker med sina hål i bladen som för att visa att perfektion är att inte vara perfekt. 
Pillerfikusen får nya piller och växer så det knakar av solens strålar. 

Planterar om växter

Mycket av min tid ägnar jag gärna åt växter. Senaste dagarna har solen strålat här i Stockholm så mina blommor ser extra lyckliga ut och de växer så det knakar. Just på våren brukar det vara utmärkt att plantera om dem i större krukor om man önskar det eftersom de är så pigga av allt nytt ljus att de snabbt rotar om sig. – här pågår årets stora omplantering. Väldigt meditativt och skönt. I bakgrunden klassisk musik, såklart. 
En doktor Westerlund i terrakottakruka från Granit och fat från Svenskt Tenn
Sticklingen fick jag av min kompis Emma och OJ vad den växer! Från en liten kvist till en hel stor, vild, vacker växt. 

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.  

Vänner som ger mig energi

Träffat en vän på ett café. Suttit med varsin dator framför näsan och skrivit på olika saker. I samförstånd. Ögon som otåligt ser efter den andres uppmärksamhet; vad tror du om den här meningen? Druckit upp det sista kaffet och gått hem till henne. Ätit god lunch på rester från kylen. Skojat om relationer. Lämnat tvätt i tvättstugan. Gått promenad och suttit i solen på klipporna och tittat ut över vatten som glittrar. Pratat om mens. Och menskoppar. Och mat. Och livet. Och allt däremellan. Inga krav. Ingen prestation. Säga vad du tänker och veta att det tas emot på rätt sätt.

Hur kan en tisdag bli så härlig på ett så enkelt sätt? Jo för att den spenderades men en av de finaste vännerna jag har. Då blir allt så perfekt. 

Att vara i möjligheternas värld

Såg programmet ”Gift vid första ögonkastet” på SVT. Ett program man kan ha mycket åsikter om som jag lämnar åt sidan här. En sak i programmet fångade min uppmärksamhet; när ett av paren sitter i terapi med en av terapeuterna så kommer de fram att de (speciellt en av dem) går runt och ständigt säger till sig själv som ett mantra ”Jag är inte kär” ”Jag är inte kär” ”Jag ÄR VERKLIGEN INTE KÄR” *panik blandat med lättnad i den sista*

Terapeuten blir något irriterad över detta och menar att det är ett sätt att ständigt definiera sig själv som är oerhört hämmande. Och här kunde jag inte låta bli att dra paralleller till min egen utmattningsdepression. Det är lätt att hamna i fällan att ständigt definiera sig själv som trött, deprimerad, utmattad , mindre värd etc etc Och det hjälper ju ingen speciellt mycket. Att istället helt strunta i att definiera tillstånd gör att man kan vara mer närvarande i nuet. Nu känner jag mig trött – jaha då får jag vila. Tre timmar senare kanske man är piggare och har man då inte bestämt sig för att man är trött hela dagen så är det enklare att ställa om tankarna till att: nu tar jag en promenad, det ska bli skönt.
För det kan ju vara åt andra hållet också – att man definierar sig som pigg och då blir bakslaget väldigt hårt om man plötsligt blir trött igen. Bra tanke tycker jag. Jag ska försöka tänka på att inte sätta en etikett på allt jag upplever utan istället tänka att; ja, just nu mår jag såhär, det kan jag bemöta med det här beteendet. Och det är dessutom bara just nu och kanske inte sen. Så det så hjärnan!  

Lördagsmorgon, ljusspel och yogakläder

En morgon med lång frukost, titta ikapp missade serieavsnitt från veckan, kaffe i soffan och allt detta medan solen strålar in genom fönstrena. Plockade fram dynorna till soffan på balkongen för snart kan vi sitta där för lite kaffe eller te. Just då minns jag hur vackra våra skiftningar i årstid är.

Jag älskar vintern och är verkligen en vintermänniska. Sommaren upplever jag alldeles för varm och jag tycker inte om känslan av att vara varm (jag är alltid varm…). Men klart att strand och bad är härligt, bara att det är ju så lite tid man spenderar just där i förhållande till tiden i stan. Så nej, vintern älskar jag. Och våren. Och hösten. 
Men idag älskar jag vintern lite extra. Efter frukosten blev det Hatha yoga och i savasana kunde jag knappt blunda för ögonen blev så fascinerade av det vackra ljuset som slog mot de vita väggarna, taken och boll-lamporna i salen. Det var som ett vitt ljusspel som fyllde hela min kropp med energi; varenda cell. Och så tacksam blev jag. Tänk vad fin en lördag kan vara i all sin enkelhet.
Kan tipsa om Åhléns nya yogakläder. Har testat dem ett tag nu och de är verkligen i skön kvalitet och fina i sin enkelhet. Här är en topp med urringning i ryggen, rosettdetalj i rygg och deras yogabh. Superskön! Är besatt av sporttoppar/sport-bh som är mjuka så det inte känns obekvämt nånstans när man yogar eller promenerar. För löpning krävs mer stöd såklart! 
Peace out.