Kategori: Vägen vidare

Att våga skapa MITT liv

Träffade en vän igår i löpspåret. En gammal vän. Vissa personer träffar man inte på flera år och så möts man och så är allt bara helt självklart. Vi behöver inte prata om exakt vad som hänt. Vi möts här och nu, en vardagkväll i maj, och bestämmer oss för att gå runt Årstaviken tillsammans. Och pratar om livet och ångesten och katastroferna och kärleken och tacksamheten. Och allt som betyder något på riktigt. 

När jag sen promenerar hemåt tänker jag på mina vänner och vad de gör på dagarna. Och jag nästan spricker av stolthet. Alla dessa intelligenta, vackra, smarta och roliga tjejer som jag får omge mig med. De har alla, prick varenda en av dem, haft toppjobb inom corporate-världen, jobbat i internationella bolag och bara ett par år efter universitetsexamen har de uppnått målen de satt för sig själva att uppnå innan fyllda 35. Och sen… Har alla valt att hoppa av karusellen. Gå vidare. Jobba med saker som betyder något på riktigt och skapa ett liv som tillåter dem att göra det de vill. Alla mina fantastiska tjejer har idag (ungefär 5 år efter vår examen) egna bolag, projektanställnigar, konsultanställningar eller vikariat för att få syssla med något som berör och är på riktigt. De har alla tackat nej (!) till utlandsflytter och high potential-program för att kunna göra det de vill. Varje dag. För att kunna styra över sitt eget liv från måndag till söndag. Och det gör mig stolt. Orimligt stolt. 
Det handla inte om att något är rätt eller fel. Men det handlar om att våga lita på magkänslan kring vad som är rätt i sitt eget liv och våga bryta mot samhällsnormer om enstaka alternativ – det finns massor av sätt att leva sitt liv på. Att kunna ha frihet är ett av dem. Trygghet en annan. En vacker dag kanske dessa går hand i hand men här och nu har vi alla valt att gå på frihet och magkänsla. Imorgon kanske trygghet står högst upp på listan med en familj eller småbarn som tar mycket av ens fritid. Eller inte, vem vet. Det viktiga är att man aldrig behöver be om ursäkt för sitt val. Det är bara du som lever just ditt liv.
Just idag gör det mig extra stolt att jag har så coola och starka tjejer runt mig som peppat mig varenda dag så jag vågade ta nästa steg. Ni är bäst ❤ 
Who run the world? GIRLS! Every DAMN DAY! 
Annons

Mello och Molly och livet en söndag

Inte en enda deltävling har vi sett. Jag hade faktiskt totalt missat att hela mello-karusellen var igång (hur man nu kan göra det??) så jag blev lite förvånad när en tjej på yogan sa att det var Mello-final igår. Men eftersom det var kvalitetstid med Stoffe som stod på schemat så blev det att vi i alla fall såg bidragen igår kväll och tyckte och tänkte högt samtidigt som vi babblade på om allt annat såklart. Men jag gillade mest Frans låt med hans härliga rytm och avslappnade stil. Hursomhelst vill jag också höja en flagga för Molly Sandén. Hennes låt var inte direkt toppen (förlåt Molly!) men jag gillar henne så skarpt – hon är en helt fantastik förebild för alla unga därute. Hennes kampanj Över min stolta kropp var MAGISK, hon är sanslöst vacker, rolig, har bra värderingar och vem kan inte gillar henne och Danny ihop? Helt klart söders gulligaste kändispar ❤ Så; heja Molly!! Du gör en stor insats!
Fika blev det i alla fall vid älskade Nytorget som alltid. Finns det härligare häng i Stockholm är det kring Nytorget? En skön blandning av folk och alla har sin egen stil. Självklart den ena mer genomtänkt än den andra men ändå; det ska se avslappnat och ogenomtänkt ut. Det är hela grejen. Inspirerande hursomhelst. 
Hittade den här växten inne på Svenskt Tenn och föll som en fura.  Kontrasten i bladen, formen, krukan… Så vackert. 
Även detta påskris fanns på Svenskt Tenn. Det är inget för oss – vi är verkligen inte mycket för att pynta inför högtider, men detta var ändå sött. 
Förutom yogan på Yogayama på lördagen så blev det såklart yoga hemma också. Här håller Stoffe på och böjer bakåt och framåt, tänjer med strap och jobbar styrka med och utan block. Såhär ser det mer eller mindre alltid ut hemma hos oss – yogaprylar och mattor överallt. 
Och så var vi på visning såklart. Leta, leta, leta. Typiskt oss. Originalfoto: Fantastic Frank. 

Möte med karriärcoachen #1

Igår hade jag möte med min karriärcoach. Det var spännande och han hjälpte mig att plantera idéer till ett par viktiga saker som ligger framför mig. Stora beslut har tagits och ännu större beslut kommer säkert att behöva tas på vägen. Jag är fortfarande preciiiiis i början av den här resan som ska leda mig till det liv och den karriär jag vill ha. Och det är läskigt. Så läskigt. Och spännande. Och pirrigt.
Ofta vaknar jag på morgonen superduperpirrig och glad över att ha möjlighet att göra saker jag älskar. Om detta kan bli ett hållbart sätt att jobba på så vore det helt fantatsiskt. Vi får se helt enkelt. En sak i taget och tiden får utvisa. Jag kommer behöva en rejäl dos tålamod och komma ihåg att backa ibland så kroppen hänger med i allt det här. Jag har en tendens att vara extremt kreativ och det finns inget stopp på mina idéer, så när jag väl sätter igång den kreativa processen inom mig så är det ofrånkomligt att det kommer gå åt väldigt mycket energi till det. Och ge energi också såklart. Men balansen är det viktigaste. Måste komma ihåg återhämtning så hjärnan får vila. Måste komma ihåg. Måste.
Text, text, text. Bild. Färg. Form. Uttryck. Kreativitet. Skapande. Finns det något roligare?

Lördagsmorgon, ljusspel och yogakläder

En morgon med lång frukost, titta ikapp missade serieavsnitt från veckan, kaffe i soffan och allt detta medan solen strålar in genom fönstrena. Plockade fram dynorna till soffan på balkongen för snart kan vi sitta där för lite kaffe eller te. Just då minns jag hur vackra våra skiftningar i årstid är.

Jag älskar vintern och är verkligen en vintermänniska. Sommaren upplever jag alldeles för varm och jag tycker inte om känslan av att vara varm (jag är alltid varm…). Men klart att strand och bad är härligt, bara att det är ju så lite tid man spenderar just där i förhållande till tiden i stan. Så nej, vintern älskar jag. Och våren. Och hösten. 
Men idag älskar jag vintern lite extra. Efter frukosten blev det Hatha yoga och i savasana kunde jag knappt blunda för ögonen blev så fascinerade av det vackra ljuset som slog mot de vita väggarna, taken och boll-lamporna i salen. Det var som ett vitt ljusspel som fyllde hela min kropp med energi; varenda cell. Och så tacksam blev jag. Tänk vad fin en lördag kan vara i all sin enkelhet.
Kan tipsa om Åhléns nya yogakläder. Har testat dem ett tag nu och de är verkligen i skön kvalitet och fina i sin enkelhet. Här är en topp med urringning i ryggen, rosettdetalj i rygg och deras yogabh. Superskön! Är besatt av sporttoppar/sport-bh som är mjuka så det inte känns obekvämt nånstans när man yogar eller promenerar. För löpning krävs mer stöd såklart! 
Peace out. 

Green fluorite

Häromveckan beställde jag ett nytt kristallhalsband. Ett halsband i guldkedja med en stor raw green fluorite. Det är så, så vackert! Jag beställd det från etsy.com från en shop som heter Betterandbetter och som drivs av en tjej i Moskva. Verkligen en fullträff och kristallen känns så otroligt lugnande och trygg så jag vill alltid ha den på mig. 
Bild lånad från etsy.com  – betterandbetter

När allt fryser

Ibland blir allt kallt. Tiden stannar inuti mig. Jag minns dagar då vi satte våra fötter i gräset utanför dörren i det där huset. Lyckan när vi satt på klippan och tittade ut över vattnet. Där var vi en familj. Nu är en av oss borta. Tre kvar. Våra rötter rycks upp och vi gör oss av med vårt sista ankare. 
Ikväll rinner tårarna för det som var Vi. För vår familj. För att vi var så jävla lyckliga och nu saknas en. En försvinner och hela gruppen skingras. 
Vår plats på jorden var här. Nu är den borta. Nu rycker vi rötterna och går vidare. Krossade, nedtrampade och med en mörk sorg som ett täcke över allt. Aldrig mer ska jag tänka att det finns en mening med allt. För det finns faktiskt inte en mening med allt. Vissa saker är helt meningslösa. 
Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem

Där är himlen lite närmre för mig
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
Dit kan jag gå och sakna dig
Dit kan jag gå och sakna dig


Lars Winnerbäck – Hjärter Dams Sista Sång


Trött av mycket människor och höga ljud

Den här morgonen börjar som vanligt med en grön smoothie. För att försöka aktivera kroppen och hjärnan brukar jag ett par dagar i veckan sätta mig på ett café och skriva lite, ta en kaffe och kanske en smörgås. Efter 14 månader hemma måste jag träna upp huvudet att klara av lite stimmigare miljöer. För det är oftast det som är bland det tuffaste för mig; miljöer med mycket folk och hög ljudnivå. Tydligen kan det ta väldigt lång tid innan det går över. Men som med allt: träning, träning och träning. Och varvat med avkoppling såklart. 

Kostens påverkan under utbrändhet

Sedan jag gick in i väggen har jag varit ganska manisk med att få i mig bra näring. Jag hade nog faktiskt inte insett innan hur mycket vi kan påverka hur vi mår bara genom att äta mat som kroppen får bra energi av. Vi har alltid ätit ganska hälsosamt hemma hos oss, alltså hos mig och Stoffe. Även när jag var liten åt vi bra, hemlagad mat. Alltid. Men nu det senaste året har jag verkligen insett att det är väldigt stor skillnad på bra, hemlagad mat och mat som på riktigt gör att kroppen får  sig så mycket nyttigt att den strålar. 
Så, det första jag gjorde när jag blev utbränd var att bli nästan-vegetarian. Japp, ni läste rätt. Bara ett par veckor efter kraschen bestämde jag mig för att äta mer/nästan bara vegetariskt. Jag visste att jag var tvungen att ändra massor av saker och just detta låg ganska nära till hands för jag har altid gillat vegetarisk mat, bara varit lite för lat för att orka tänka och planera det varje dag och vecka. Och det kändes verkligen så bra. Jag fick direkt mer energi och viljan att bli helt vegetarian trängde sig närmare och närmare. 
I oktober 2015 bestämde jag mig efter att ha sett dokumentären Cowspiracy (som så många andra…) att aldrig mer äta djur. Nope. Finito. Totale. Så bra det känns! Sedan jag slutade äta kött, fisk och skaldjur har min kropp blivit så glad av varje måltid jag äter. Det är helt slut med däst matkoma nu; snarare känner jag att jag får mycket energi efter maten och blir lagom mätt. Jag hade problem med min hy – big time! – under så många år och under sensommaren och hösten eskalerade det totalt. Men bara ungefär 7-10 dagar efter mitt köttstopp så började det sakta men säkert försvinna. Och nu, efter 3-4 månader som vegetarian, så är min hy sååå himla fin! Den strålar verkligen. 
Men det viktigaste av allt är som sagt att jag mår så fantastiskt bra av det! Jag vet själv att om jag hade läst detta innan jag helt blev vego hade jag nog tänkt ungefär ”Jaja, en annan solskenshistoria” eller ”varför lägga till med massa förbud när livet är så kort?” men nu vet jag varför. För att man mår så fantastiskt bra och livet är for kort för att gå runt med grejer i kroppen som den inte mår bra av, man tappar så mycket energi. Så prova vettja! Testa en månad eller kanske 10 dagar till att böja med? Se hur du mår och utvärdera därefter om det känns som ett alternativ för dig. 
En av de första sakerna jag gjorde (som jag tidigare varit så skeptiskt mot och tänkt ungefär ”nördiga hälsofreaks” när jag hörde om) var att istället för att ta bort något från min frukost så la jag till en grön smoothie. Jag åt mina mackor som vanligt men startade innan med en grön smoothie; en Gröning som jag och Stoffe kallar dom. Och alltså så bra jag mår av det! Det tog några dagar att vänja sig vid smaken och konsistensen tyckte jag, speciellt på morgonen då jag är lite känslig och kan lätt må illa. Men när jag testat kanske 10 dagar så insåg jag att detta är en keeper. Vill. Aldrig. Sluta. I min morgonsmoothie har jag lite vad som finns till hands, men grönkål är oftast basen ihop med ett äpple, en apelsin, några valnötter, en matsked spirulinapulver havremjölk och eventuellt lime, ingefära eller dadlar beroende på vad jag är sugen på. En halv banan kan också slinka med ibland eller lite alfalfagroddar. 
Mitt första steg var alltså att lägga till denna i min kost och inte ta bort något annat. Nu äter jag oftast en smoothie till att börja med och sedan en macka och en kopp kaffe på morgonen. Kaffet kan ibland vara en te eller matchalatte också men jag gillar verkligen kaffet just på morgonen så en kopp om dagen får det ändå bli. Jag blir lite extra trött och segstartad av min antidepressiva medicin så jag behöver något för att kvickna till och starta igång dagen. 
Fler inlägg just om kost kommer. Det har blivit lite av ett intresse och numera längtar jag efter att få planera och handla maten och att laga goda vegorätter. Tänk vad saker kan förändras.  

Oro över framtiden

Att vara utbränd och sjukskriven gör att man har mycket tid att tänka. Det är tacksamt och jag har haft tid att reda upp många tankar och känslor i mig själv de senaste månaderna, även om mesta delen av tiden har gått till att överleva dagar av ont i kroppen, total trötthet och en huvudvärk som är från en annan planet. Mycket av tänkandet går till att försöka bearbeta det som hände – vad hände och varför. Hur kunde jag driva mig så långt? Hur ska jag kunna undvika att det händer igen? Och just den frågan, den sista, tar just nu en stor del av min energi. HUR ska jag kunna undvika att hamna här igen? Och trots att jag har gått rakt in i väggen, försökt reda upp efterdyningarna i min kropp i månader, och nu borde ha lärt mig en riktig läxa så är sanningen att jag vet inte. Jag HOPPAS att jag inte hamnat här igen, men ingen människa sitter med facit. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte lägga så mycket energi på att tänka på det, utan istället försöka påverka processen. Just så – inte oroa sig över resultatet (för det kan vara så att det är för stort för att styra över) och istället fokusera på processen. Lättare sagt än gjort?

En del av min process handlar om hur min vardag ska se ut, en annan om hur jag hanterar mina känslor och förväntningar på mig själv. Just vardagen är mer av praktisk karaktär och det oroar mig faktiskt väldigt mycket. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna fungera normalt igen och hur jag någonsin ska kunna prestera ens ett jobbmejl. Jag har tagit upp detta med min läkare och han hävdar bestämt att han är säker på att det kommer gå så jag måste nog lita på honom och lägga bort oron.
Det som handlar om mina känslor jobbar jag med varje dag. Jag måste våga släppa kontrollen på mina känslor och visa hur jag känner utan att tro att alla dömer. Känner jag mig ledsen ska jag våga gråta, inte hålla inne för att jag är rädd att andra blir obekväma av det. Hallå?! Andra blir obekväma?! Jag hör hur idiotiskt det låter, men det är så jag har fungerat. Nu är mitt mål att totalt strunta i att andra blir obekväma – jag ska våga vara lite obekväm och störande. Den enda som drabbas annars är jag.

Min chef sa en gång att hon är väldigt ärlig för att om hon inte säger vad hon tänker så för hon migrän. Jag tyckte det var en fantastisk beskrivning. Känslor av irritation, frustration, osanning, sorg, eller vad det än är, som sätter sig i kroppen och om vi inte släpper ut dem så tar de sig andra uttryck. Ofta då i form av fysiska men. Jag tror det är och har varit mycket av min problematik, att jag inte släpper ut känslor som sen tvingar sig ut i en störtflod av fysiska krämpor. Min utmattning har varit väldigt fysisk, och läkaren har påpekat att min kropp har en tendens att somatisera ångest. Det är något jag måste se upp med.

Så, härmed uttrycker jag högt att mitt mål är att släppa ut känslor och våga vara obekväm. Det är jobbigt på kort sikt men bättre för mig själv på lång sikt. Jag uttrycker också högt min oro för framtiden. Ja, det är en stress. Min kropp har tusen myror som kryper överallt och jag tror att det är en fysisk sensation för min inre oro. Försöker tänka att allt löser sig och att lita på resan, men ibland är det en måttlig tröst. Kanske någon känner igen sig i mina tankar. Kanske inte. Ofta känner jag mig helt ensam i allt detta. Ingen att dela med för ingen av mina nära har varit här. Känslan av att inte vara förstådd av omgivningen. Hur hårt en utmattningsdepression slår mot ens person. Hur skakad man blir. Och sårad.