Kan någon hjälpa med tips här? Fick kommentaren nedan av Linda i ett annat inlägg och eftersom jag själv gått privat utanför högkostnadsskydd så hoppas jag att någon annan kanske sitter på bra tips på läkare i Stockholm?

”Jag skulle också vilja veta vilken privat läkare du vänt dig till. Alla som har en bra privat läkare får gärna ge mig tips. Men det måste gå på frikort och högkostnadsskydd.

Kommunikationen med min läkare där jag går nu fungerar så dåligt att jag måste söka mig vidare, men det är ju en djungel här i Stockholms-området. Hur hittar man rätt?”

Jag har hört bra om Stressmottagningen, någon som har erfarenhet? Som sagt, alla tips mottages tacksamt! ❤

I övrigt dålig uppdatering här, är ledsen för det. Livet rullar på med nya jobbet, vi har köpt en ny lägenhet och sålt vår gamla. En trög marknad och 15 visningar hann vi med innan den såldes, en prövning utöver det vanliga vill jag lova! Men nu är den såld och snart tar vi över den nya lägenheten som ska renoveras och därav är det en hel del planer som smids här hemma och några besök hos köksleverantörer, badrumsinspirationsställen, golv, dörrar… ja. Sånt. Som är kul ett tag men sen tröttnar man (jag) och då är det tur att jag har en man som gillar att planera byggen. För efter köket ligger jag redan i soffan och googlar nytt matbord istället, mycket enklare att bestämma. Och roligare.

Nåja. Har inga bilder på nya lyan då vi köpte den innan den hann fotas men den ligger i Hammarby Sjöstad, det slutade med att vi valde den här stadsdelen ännu en gång alltså. På visningen gick jag rakt in och ställde mig mitt i vardagsrummet och blev så tagen av utsikten att jag aldrig ville lämna. Kunde inte slita mig. Sa till Stoffe direkt att om jag så ska sova på en madrass här ifall vi inte får råd med möbler så vill jag ha den. Den var gjord för oss. Den enda bilden jag har är utsikten från terassen som jag tog med mobilen en aprildag när vi hade byggjobbare på plats:

Inte så tråkigt att yoga där ute. Men men. En sak i taget. Ber om hjälp för Lindas räkning ovan och ska nu laga lite mat och kolla nån mysig serie med Stoffe som drar till Como imorgon. Bäst att ta vara på tiden ikväll ❤️

Hittade anteckningen nedan i telefonen idag. Kanske ett tecken. Hursomhelst så tog jag det som en påminnelse – vi är på rätt väg. Vi valde med kärlek. Det var allt jag behövde veta för nu ❤️

Here is the key: Always choose love. Every time. That doesn’t mean that you’ll be avoiding difficulty for the rest of your life – it simply means that you’ve made the decision to let your heart guide you instead of your mind. Let feelings of insecurity be a sign to take a deep breath and become aware if what’s stirring within you. Listen to the nudges of irritation that you are overcome with from time to time. They are here to teach you great things! Every difficult moment is an opportunity for you to choose love over fear. Be grateful for the lows as much as you cherish the highs.
Move with love and love will move with you. Give love. Give all you got. You can never run out.

Yoga Girl

Just nu befinner jag mig i en situation som är utmanande. Den tar tid, kräver massor av jobb, är definitivt ångestframkallande till tusen och jag vet inte ens när detta ska sluta. Och jag har funderat massor på det här, utmaningar och sånt. Att livet lixom kastar oss in i situationer som vi tycker är så svåra och jobbiga att vi (jag…) bara vill lägga oss under täcket och hoppas att det jobbiga försvinner, men så måste man ju ställa sig upp och kämpa. Trampa på. För det är ju vad det innebär att vara människa ibland.

Och hur mycket vi än duckar och skyddar oss mot tuffa situationer så kommer dom ändå. Kastas över oss. Tvingar oss att växa. Kanske ibland oftare än annars. Och kanske får vi precis den dosen vi klarar av. Just då, för stunden. Det känns övermäktigt men vi klarar det. För tillslut handlar allt bara om hur man förhåller sig till sina bekymmer. Eller hur? Att stå stadigt och låta kärleken finnas kvar i bröstet är ett val vi gör. Om och om igen. Varje minut och timme och dag. Vi väljer att förhålla oss med kärlek till livet.

Men fy fasen vad jag har kämpat nu. Kan jag inte bara få krypa under täcket en stund och att allt löser sig under tiden? När man inte orkar mer lixom? Då tar man väl ett andetag till och trampar vidare.