Kategori: #Blogg100

Jag är introvert

Linus Jonkman har skrivit den mest fantastiska boken inom psykologi: Introvert – Den tysta revolutionen. Det är andra gången på sex månader som jag läser den.

Första gången jag läste boken var den som att en helt ny värld öppnade sig för mig. Jag visste att jag var introvert men jag hade nog inte riktigt förstått hur mycket det betyder för mitt vardagsliv och mina sociala preferenser. Nu kunde jag se på mig själv på ett helt annorlunda sätt; accepterande. Efter en bok slutade jag helt att döma mig själv och jag fattade en rad viktiga beslut som kom att förändra mycket i mitt liv. Både bra och tråkiga saker, men vissa beslut måste fattas även om de gör ont på kort sikt. På lång sikt vet magen vad som är bäst. Och nu fick jag en starkare magkänsla – jag vågade plötsligt lita på min intuition.

Människor kan alltså delas in i två läger: extroverta och introverta. Det finns också en grupp mittemellan som är ambiverta (delar preferenser från båda sidorna) men dessa har ändå oftast en övervägande preferens i det ena lägret. Det som skiljer introverta och extroverta är sociala preferenser; vad får du din energi ifrån? Vad gör du helst när du laddar dina batterier? Om du är extrovert svarar du här att du gärna umgås med andra människor för du får energi av andra och av att socialisera med människor runt dig. Introverta personer får energi av att vara med sig själva (inte nödvändigtvis att du måste vara ensam i rummet, bara du slipper interagera socialt med andra). De laddar batterierna genom egentid och är egentligen självförsörjande på energi på så sätt. Introversion och extroversion är inpräntat i vårt DNA och inget vi kan förändra. Om du är klar över att du är antingen introvert eller extrovert så är detta såklart inte hjärnkirurgi, du vet säkert om dina preferenser i så fall. Men för mig blev det en omvälvande upplevelse att få reda på att jag inte alls är konstig eller udda. Jag har bara ett annat sätt än de flesta andra (25 % av befolkningen är introverta) att hämta energi på. Och dessutom läcker jag energi om jag inte tar hand om detta på detta bra sätt – något jag måste tänka på när jag i framtiden väljer jobb etc. 

Viktigt att poängtera är att introversion och extroversion inte handlar om social förmåga. Introverta kan vara extremt duktiga på att socialisera med andra bara att vi alltså inte får energi av det, stor skillnad. Jag upplever att jag har en extremt stark social kompetens som har hjälpt mig massor i livet, men om jag behöver ladda batterierna så gör jag det själv. Det handlar alltså inte om hur vi beter oss utan om vad vi har för preferens när vi ska skapa ny energi till kroppen.  

Den viktigaste poängen i boken tycker jag var att introverta ofta känner sig fel i vårt västerländska samhälle eftersom det premierar extroversion. Vi lever i en värld där vi förväntas vara sociala och ta för oss. Det gäller att synas och höras. För en introvert är detta att gå emot sin natur och det resulterar i en derailer (urspårning); vi gör av med extremt mycket energi för att passa in i detta och om vi inte får chans att ladda upp batterierna igen så bränner i mer energi än vi har och blir utbrända.

Så, jag är alltså introvert. De flesta sakerna som jag njuter av i mitt liv har inte hänt i verkligeheten. De finns i mitt huvud. Jag har en fantasi som skapar de mest fantastiska upplevelser och sensationer inuti mitt huvud. Den stora delen av min värld finns alltså inuti mig. Min värld är helt gränslös.

Annons

Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 

My Camera

Min nya kärlek införskaffades idag: en Sony a5100 med 16-50 mm objektiv. Har kikat på kamera jättelänge för jag har tidigare tagit alla mina bilder med iPhone6 och även om det är en bra mobilkamera i den så blir bilderna ganska platta och det är nästan omöjligt att fånga rörliga saker i bild. Så nu har jag alltså hittat en helt perfekt kamera som jag kan pyssla med och lära mig mer om foto. Lillasyster kommer över i helgen och ska ge mig en snabbkurs i hur man använder en systemkamera, hon är magiskt duktig på att fota så jag har lite att lära.


En recension lär väl komma när jag har testat den ett tag. Idag har jag i alla fall kunnat knäppa av mina första bilder och de blir sååå fina! Dessutom har jag lärt mig hur man lägger över bilder till mobilen via wi-fi i kameran (inga sladdar behövs, man bara för över) och så har jag kollat in lite inställningar. Nedan är mina allra första bilder med kameran. 

Bilden ovan är helt oredigerad.
Och här är samma bild redigerad i VSCO med filter A4, exponering +1 och vitbalansen justerad med temperatur -1.

Kameran är liten, kompakt och perfekt att ta med; ett av mina krav när jag köpte den. Den har också pekskärm vilket jag redan älskar! Nu ska jag bara lära mig alla funktioner och olika grejer som finns att göra med bilderna. Härligt påskpyssel 🙂

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Eat wise, drop a size

Lyssnade på förra veckans avsnitt av Ångestpodden (in och lyssna!) och de pratade om orimligheten i all den träning och hälsa som exponeras i sociala medier; hur påverkad man blir av att andra personer tränar 9 pass i veckan, äter typ gurkstavar och morötter till lunch och visar sina perfekta kroppar. Som ni förstår är rubriken typ den största ironin ever… Jag fick lyckokänslor i hela kroppen när de tog upp just detta citatet ”Eat wise, drop a size” och skrattade så hysteriskt att de knappt fick luft. Så befriande.

Nu har Ida och Sofie 250 000 lyssnare i månaden på sin podd och de ligger idag tvåa på podcasters lista över mest nedladdade poddar under veckan. Och jag kunde inte vara mer stolt och glad för deras skull. Och dessutom är jag stolt och glad över Sverige som tar till sig deras fantastiska åsikter med öppna armar och börjar prata om den psykiska ohälsan i vårt land. Vi ska aldrig skämmas. Och vi ska aldrig vara tysta. Aldrig. 

Klagotant

Känner mig som en tjatig bandspelare varje gång någon frågar hur jag mår och jag svarar ”Åh, det är bra. Bara den där huvudvärken…”. Alla lär ju tro att det bra är att ta en Ipren och lägga sig en timme så blir allt bra. Tyvärr är det inte riktigt så.

Hjärntrötthet tar månader och kanske ÅR att repa sig från. Just det onda kommer i perioder och gör så ont. Inte som vanlig huvudvärk utan lixom en trötthet i huvudet som skjuter ut smärta i hela pannloben och över ögonen. Fy fasen. 
Ligger i alla fall i sängen, har kunnat ta en promenad med solbrillorna på (tur att det var soligt så jag slapp se ut som ett miffo…), har sått årets grönsaker och lite annat fix som passar när jag inte kan kolla på tv, läsa, träffa folk… Inte mer spännande än så just nu. 
Vill inte klaga så därför ger jag mig själv en klapp på axeln. Folk sa ofta till mig när mamma gick bort att jag var stark. Grejen var bra att jag inte hade något val och jag kände mig verkligen inte stark! Men nu i detta känner jag mig stark. Jag har ett enormt tålamod och jag klagar väldigt, väldigt sällan på situationen utan försöker göra det bästa av dagarna. Men nu tycker nog alla andra att jag är en klenis istället, precis som jag ibland tyckte (mitt förra jag…) om folk som ‘inte orkade gå upp ur sängen’. Ajaj så fel jag hade! NU är jag stark; ge mig en kram för att jag kämpar. Please. Jag behöver den idag. 

Bageriet Kringlan på Grevgatan

Häromdagen hade jag och min älskling en heldag på Östermalm ihop. Promenerade runt, åt raw food på Ecoist, fikade, skrattade och mest bara njöt. Vi råkade av en slump springa på ett café vi aldrig sett innan: Bageriet Kringlan. Fantastiskt! Fransk bistro möter traditionellt svenskt bageri. Litet, rörigt, skön stämning och fin inredning. Kommer definitivt bli ett besök på söndag!

Mello och Molly och livet en söndag

Inte en enda deltävling har vi sett. Jag hade faktiskt totalt missat att hela mello-karusellen var igång (hur man nu kan göra det??) så jag blev lite förvånad när en tjej på yogan sa att det var Mello-final igår. Men eftersom det var kvalitetstid med Stoffe som stod på schemat så blev det att vi i alla fall såg bidragen igår kväll och tyckte och tänkte högt samtidigt som vi babblade på om allt annat såklart. Men jag gillade mest Frans låt med hans härliga rytm och avslappnade stil. Hursomhelst vill jag också höja en flagga för Molly Sandén. Hennes låt var inte direkt toppen (förlåt Molly!) men jag gillar henne så skarpt – hon är en helt fantastik förebild för alla unga därute. Hennes kampanj Över min stolta kropp var MAGISK, hon är sanslöst vacker, rolig, har bra värderingar och vem kan inte gillar henne och Danny ihop? Helt klart söders gulligaste kändispar ❤ Så; heja Molly!! Du gör en stor insats!
Fika blev det i alla fall vid älskade Nytorget som alltid. Finns det härligare häng i Stockholm är det kring Nytorget? En skön blandning av folk och alla har sin egen stil. Självklart den ena mer genomtänkt än den andra men ändå; det ska se avslappnat och ogenomtänkt ut. Det är hela grejen. Inspirerande hursomhelst. 
Hittade den här växten inne på Svenskt Tenn och föll som en fura.  Kontrasten i bladen, formen, krukan… Så vackert. 
Även detta påskris fanns på Svenskt Tenn. Det är inget för oss – vi är verkligen inte mycket för att pynta inför högtider, men detta var ändå sött. 
Förutom yogan på Yogayama på lördagen så blev det såklart yoga hemma också. Här håller Stoffe på och böjer bakåt och framåt, tänjer med strap och jobbar styrka med och utan block. Såhär ser det mer eller mindre alltid ut hemma hos oss – yogaprylar och mattor överallt. 
Och så var vi på visning såklart. Leta, leta, leta. Typiskt oss. Originalfoto: Fantastic Frank. 

Det frodas

Växterna ger mig så mycket energi och det kreativa inom mig går bananas över att saker som jag fixar och trixar med kan bli till så vackra, levande föremål. Varje dag händer det saker och jag har nästan lust att sätta mig och kolla på medan de växer. Glädje i vardagen. 

Små vita blommor börjar knoppas som snart kommer bli fina små apelsiner. 
Paraplyväxten har säkert ett fint namn men jag vet faktiskt inte vad den heter. 
Monstrera. Så vacker med sina hål i bladen som för att visa att perfektion är att inte vara perfekt. 
Pillerfikusen får nya piller och växer så det knakar av solens strålar.