Även om jag har legat hemma sjuk senaste veckan så har det hänt en del på jobbfronten. I fredags blev det klart att jag ska byta roll och växla upp ett par snäpp och då samtidigt även flytta in till huvudkontoret som ligger inne på Holländargatan. Hittills har jag ju jobbat ute i Hammarby Sjöstad, där vi också bor, vilket har varit en väldigt smidig start för mig. Men ett tag har vi nu pratat om nästa steg i processen och hur det ska se ut. Det gäller ju att våga utmana men inte gå för fort fram; en så svår balans. Men nu testar vi nästa grej som är att jag får mer eget ansvar och uppgifter som går i linje med det jag vill göra sen.

Om jag är livrädd? Hell yes! Om jag är superpeppad? Jaaaa! Jag är så glad och det känns nästan som att jag lixom har fått ett jobb på riktigt. Det är ju bara arbetsträning, I know, men för mig är det så stort. Och framförallt ytterligare ett steg i rätt riktning. 

Vi får se hur pendlingen med tunnelbana och grejer ska gå, och om jag kanske helt enkelt måste ta ”den långsamma vägen” med båt istället in till stan och promenera, men allt sånt får jag försöka klura ut efter hand. Prova mig fram. Kanske varierar jag och kanske till och med kan jag cykla lite längre fram. Såna där grejer oroar jag mig väl mest för eftersom jag förknippar jobb i stan med mycket stress från förr, även om jag ju gick in i väggen av så många fler anledningar än jobbet. Men min hjärna tillämpar någon enkel typ av associationsteknik där alltså jobb och tunnelbana i kombination får mina nervceller att spännas till fiolsträngar. Något jag måste jobba på; att inte låta mina rädslor ta över. Att jag är rädd för något betyder inte att jag inte ska göra det. 

Och vad mer är helt fantastiskt? Jo massa saker! Jag kommer sitta på ett kontor som är en takvåning högst upp i ett megafint hus, med snedtak och utsikt över takåsar och känslan av att vara hemma hos någon. Hur härligt och minns ni detta inlägget (what you wish for osv…)? En helt underbar plats att hänga på och jag visualiserar att jag kommer kunna njuta ordentligt av ljuset och myset. Och jag har världens finaste och härligaste kollegor som lixom fått mig att inse att jag älskar att jobba (OBS jobba lagom!) och att vara en del av ett team. Kunde inte minnas att det ju var såhär roligt?! Och jag jobbar två kvarter från Stoffe vilket känns så tryggt och skönt. Lunchdejter coming up. Och jag kommer sitta sååååå nära SATS Sveavägen som ju är inriktade på YOGA! Och vem undervisar där om inte min favorityogalärare i hela världen; Shay Peretz?! Som jag kommer hänga där när orken kommit ikapp och jag har anspassat mig till min nya jobbsituaion. De har yinklasser med flera av lärarna jag är vad vid från Yogayama så det är ett perfekt lunchbreak eller efter-jobbet-vila. 

Ibland alltså. Universum. Thank you thank you thank you. 

Det har inte varit någon direkt action de senaste dagarna för jag har åkt på en dunderfökylning. Sängen har hägrat som så många gånger förut de senaste åren, men vad härligt det är att ha en ”vanlig” sjukdom som går över snabbt. Hallå? En förkylning är tidsmässigt en nysning mot vad en utmattning är. Så det njuter jag av. 

Mest har det varit att kolla serier och film och att läsa böcker. Jag har sett klart alla säsonger av Girls och grät när sista avsnittet gick. Lena Dunham alltså; ett jäkla geni. Och nu kollar jag på The Handmaids Tale, har ni sett den? Väldigt konstig och jag får en obehaglig känsla i magen av varenda scen, men kan ändå inte sluta titta. Men slår ändå sista slaget för Big Little Lies som min syster tipsade mig om. Jag bugar mig djupt för den som skrivit och producerat den serien. Bäst. Varenda detalj är ett mästerverk. 

Ett par mobilbilder har jag i telefonen som jag kan dela med er:  

Såhär spännande och slabbigt (tallrikarna, skrattade högt!) såg det ut när jag och Stoffe var rejält trötta häromkvällen. Då gick han och köpte färdig pumpasoppa från Spoons, ibland blir det så, och så dunkade vi in lite näring genom sallad på avocado, spenat, vitkål, tomater, rödlök, gurka och dressing på olivolja och linfröolja. Numera är jag inte nitisk på att jag måste laga all mat från grunden, har haft såna perioder, och allt behöver inte heller vara svart eller vitt. Halvfabrikat kan pimpas med något mer nyttigt i salladsväg så är det faktiskt helt okej. OCH; alla måltider äts saaaakta vid matbordet och tuggas ordentligt – det viktigaste för att ta upp maximalt med näring från maten. 

Emma och Calles hund har varit sjuksällskap en dag. Vi låg väl mest i soffan och krigade om vem som skulle få mest plats. Vinnaren? Ja, han syns på bilden. 

Och så har jag gått all in på gröt ett tag. Jag är en riktig periodare när det gäller frukost och snöar in på en sak, för att hålla fast vid det i några veckor, och sedan byta. Yepp. Helt osentimentalt. Men gröt är alltid en bra go-to. Här med linfrön, chiafrön, Discovery-äpple i bitar, pumpafrön och solrosfrön. Med matchalatte. 

Häromveckan såg dock varenda frukost ut såhär istället:

Rostat surdegsbröd med avocadoröra (mosad avocado med citron och flingsalt), smoothie med granola som jag gjorde själv och matchalatte… mmmm… blev sugen på den nu. I matchan har jag en halv tesked Ashwaghandapulver eftersom jag inte äter någon antidepp. Bra för det mesta men mest av allt mot ångest och bra för hjärnan. Tips tips 🙂 Smakar som en häst luktar men vad tusan? 

Ja men vilket spännande inlägg alltså. Ni smäller väl av där bakom skärmarna. Men ungefär så spännande känner jag mig här med alla snorpapper och urdruckna koppar med ingefärste. Livet alltså. Så vackert raktigenom ❤️

I helgen var vi på Vår Gård ute i Saltsjöbaden på 50-års fest. Temat var Gatsby och 160 personer införlivade verkligen känslan av 20-tal; det vimlade av fjädrar och hattar och glitter och fransar. Väldigt vackert. Att vi inte var hemma förrän fyra på morgonen är ett bra betyg. Och en person i familjen är gaaanska stolt att hon orkade hela kvällen. Hur häftigt ändå?! 

Dock, innan festen fick jag tänka på följande:

• Vila exakt hela dagen, inte ens en promenad fick påfresta kroppen
• Lugna aktiviteter dagarna innan, se till  att ha en liten buffert med energi i ryggsäcken 
• Äta ordentligt med mat så att kroppen har en energireserv
• Inte titta på tv eller lyssna på musik eller annat störande under dagen, utan låta huvudet vila ordentligt
• Inte dricka för mycket kaffe eller sånt som gör mig stirrig, lugna drycker och mysiga kläder hela dagen
• Yoga en kort stund hemma med fokus på att komma ner i kroppen och fördjupa andningen 

Allt är individuellt såklart, vad man gillar och vad man mår bra av, men för mig blev ovan punkter en plan för hur min energi skulle kunna räcka så jag kunde ha en rolig kväll helt enkelt. Och det fungerade! 

Den där pyttelilla pricken i himlen är en drönare som filmade och tog bilder på oss hela kvällen. Drönare är lite läskiga och coola samtidigt, nästan som en levande varelse i sitt beteende. Jag var på en föreläsning med Kairos Future för ett par år sen och de berättade om hur man i framtiden kommer använda drönare för leveranser av paket direkt till bostäder. Häftig och kanske en gnutta obehagligt beroende på hur nära de ska komma… 

Ledsen för dålig bildkvalitet. Lämnade kameran hemma så jag tog bilderna med min mobilkamera, och jag har råkat lägga min telefon i olivolja så kameralinsen är helt suddig. Men utsikten är vacker ändå. 

Imorse satt en uggla på vår balkong. En UGGLA. Den såg totalt bortkommen ut och vände och vred på huvudet för att försöka förstå om den borde flyga eller stanna, eller om det kanske fanns något ytterligare alternativ. Som den believer of universe man är så slog jag såklart upp (nåja knappade in på Google) vad ugglan kunde betyda. 

Gör bruk av din egen visdom, din gåva är att föra din egen visdom och tradition vidare. Här gäller det att föra visdom och tradition vidare genom t ex skrift, tal eller handlande.

Och kände att det jag och min psykolog var inne på tidigare i veckan, om att använda skriften som ett verktyg för läkning för både mig och andra, att det kanske ändå ligger något i det. 

Någon timme senare på min promenad ramlade en skogsmus nedför en slänt i skogen rakt framför mina fötter. Den verkade inte bry sig om mig något anmärkningsvärt utan bara rullade runt och fortsatte leta efter mat. Kollade lite på mig och skuffade vidare. Kollade, skuffade. Vad betyder musen då?

Du besitter all den styrka du behöver. Min gåva till dig är att känna dig tillräcklig i alla situationer. Här gäller det att hitta styrkan i dig själv genom att tro på dig själv och bekräfta dig själv. 

Även det exakt vad jag har gått igenom i veckan. Jobbat på min egen styrka, min förmåga att stå upp för mig själv och lita på att jag är tillräcklig precis som jag är. För det krävs en del påminnelse för sådant. Något så självklart som så enkelt glöms bort. 

Tack för att ni läser och kommenterar och för att ni finns med mig, och varandra, i det här. Jag trodde aldrig aldrig aldrig aldrig att något som är så genomträngande och intuitivt och avskalande och utvecklande kunde göra såhär ont. Men nu vet vi nog alla hur smärtsam utveckling kan vara. Att allt har ett pris och det gäller bara att bestämma sig för i vilken valuta man vill betala och hur dyrt det får vara. 

Hoppas ni alla mår så bra ni kan må i stunden. Jag jobbar med mig själv på så många plan just nu och har hamnat helt ifrån bloggen och allt som har med telefoner och datorer att göra. Det får vara så en stund. 

Och samtidigt är det så mycket jag vill berätta för er om mitt besök hos en ayurvedisk läkare, om hur jag börjat gå i terapi och att jag varje gång står vid ytterdörren och tänker stanna hemma för jag tror inte jag behöver samtalet och sen väl på plats gråter hysteriskt över små bagateller, jag har en oro och ett lugn i kroppen som pulserar sida vid sida och jag vet ingenting om vad tusan jag ska göra med mitt liv men just nu orkar jag inte tänka. Och jag orkar inte dammsuga och tvätta för kroppen spinner iväg i en obehaglig energi så jag låter dammet samlas på golvet och funderar istället på när jag ska hinna leta upp nya bågar till nya glasögon för jag ser så suddigt hela tiden och så funderar jag på hur min kropp egentligen mår och jag tror kanske den mår okej men jag vågar bara känna efter nån gång per dag och så har jag extremt ont i huvudet av hjärntrötthet ibland men alltmer sällan och jag tror det är ett bra tecken. Men jag blir spänd som en fiolsträng av skrikande barn och lastbilar och bussar eller hundar som skäller inomhus. Och jag tror ni alla vet. Den här känslan av total förvirring. Och ändå ett lugn. För jag känner mig så älskad och jag försöker känna mig trygg varje dag för jag vet att jag är hållen. Och jag hoppas att varje människa kan få känna den känslan.

Nu har jag arbetstränat under lite mer än tre månader. Det har varit en berg och dalbana rent fysiskt för mig med panikångesten som kom tillbaka och såklart en hel del oro för saker och ting. Men jag måste ändå säga att jag på så många sätt är mer stabil nu än vad jag var innan jag började arbetsträna. Det är precis som att jag tvingar mig själv att hitta balans varje dag och varje vecka för att jag vet att jag ju måste hålla ihop dag efter dag. Det går inte att tömma batterierna och jag planerar noga, noga in tid för återhämtning varje dag. Kanske är det nu jag har insett hur mycket jag faktiskt har lärt mig under mina 2,5 år som sjukskriven för utmattning. Det blir så tydligt nu att jag har helt andra sätt att se på energi och jag handlar med min energi på ett helt annat sätt. Planerar och grejar och har mig för att orka. Ser ”energitopparna” som något jag måste skala bort och när de kommer så njuter jag inte av ruset utan lägger mig ner och väntar på att det ska gå över. För de där topparna alltså… dom gör mig utmattad. Nej jämn, fin, skön energi vill jag ha nu. Och försöker hitta det så bra jag kan. 

Mentalt har detta varit min absolut bästa period under hela sjukskrivningen. Jag känner mig så otroligt mycket gladare och starkare mentalt, och det finns en lycka som bubblar inom mig mer eller mindre varenda dag. Att ha något att prata om vid middagen som jag har gjort och upplevt under dagen är fantastiskt på ett sätt som jag hoppas att jag aldrig mer ska ta för givet. Varje dag jag får ha en vardag som fungerar är inget mindre än en välsignelse. Att vara frisk nog att ta sig till sitt jobb på morgonen är en gåva. Låt mig aldrig glömma det. 

Bilderna är mobilbilder från i lördags kväll när jag tog en kvällspromenad i kvarteret. Helt oredigerade. Den första är vyn direkt utanför vår port; chocken när man kliver utanför dörren och himlen visar upp sig som en vacker påfågel?! Den andra bilden är från bron på Lugnets Allé. Det brann den kvällen. Magiskt. 

Nu vill jag bara flagga för eventet nedan. Så. Jäkla. Bra. Bor ni i Stockholm eller har möjlighet att åka en sväng förbi, så kolla in Carols hemsida och läs mer. Jag var ju på ett av hennes endagsretreat i mars (här hittar ni det inlägget) och jag kan säga att det utlovas kvalitet! Rörd blir jag faktiskt. För att hon är så grym och för att hon lyfter upp ett ämne som jag ju, lixom många av er, känner med hela kroppen för. Det bränns och eldas och brinns och sprakar därinne. För att kroppen är så skakad av vad som hände. Och för att när man kliver längre och längre bort från den akuta utmattningen så inser man hur omtumlad man är. Vad tusan gör jag nu??! 

Inspirationskväll med Cecilia Duberg och Events by Carol

Vad är det som hänt med hjärnan och själen, när man inte längre orkar vara pigg och stark? Vad är det egentligen som saknas, när du verkar ha allt du behöver men upplever att det känns tomt? Hur gör man, om man vill förändra sitt liv till det bättre, men sitter fast i gamla mönster?

Syftet med den här kvällen är att skapa klarhet i hur du kan hitta livskraft och inre ro samt ta dig ur utmattande tillstånd. En kväll för dig som har funderingar och frågor kring utmattning och hur det påverkar hjärnan, kroppen, själen och livet, eller för dig som söker en rejäl dos höstinspiration och vill börja ta ett första steg i ny riktning.

Cecilia Duberg är psykolog och mental tränare, specialiserad i hälsopsykologi och prestation. I våras släppte hon sin uppskattade debutbok, LEJONAGENDAN, där hon på ett insiktsfullt och inspirerande sätt reder ut hur vi kan leda oss själva genom frustration och bygga inre styrka. Hur vi kan växa av motgångar istället för att bli överkörda av dem.

Carol Möllebo är grundare av Events by Carol och delar denna kväll också sin viktiga historia om vägen från näringslivet, genom utmattning och in i ett eget företagande starkt influerat av egna lärdomar, insikter och styrkor. Grunden till Events by Carol är en övertygelse om vad utrymme för reflektion, inspiration, omtanke och underbara matupplevelser kan ha för effekt på oss som människor.

När? 4 oktober 2017 kl 16-21

Plats: Bromma, Stockholm. 

Fullständig info på Events by Carols hemsida (finns ett detaljerat program om ni scrollar ned). Frågor och bokning: info@eventsbycarol.se.