Senaste dagarna i händelser 

De senaste dagarna har vi:

Kört massor av bil; ända ner till Blekinge och hem igen. Kollat på alla kossor längs med vägarna. Stannat på urmysiga fik på vägen så våra resor har tagit ca dubbelt så lång tid. Men varit så mycket mysigare. Ätit god mat med Stoffes föräldrar. Gosat med en tvååring. Dansat med en tvååring. Läst hela årets ELLE och Damernas Värld. Där hemma finns alla tidningar i hela världen (peppen!). Träffat mostrar och kusiner. Kramats. Pussats. Vilat. Gosat med världens mysigaste katt. Matat katten med god, lagrad ost. Ätit frukost på farstutrappen med solens varma strålar mot benen. Yogat med bara gräs under fötterna. Druckit gott kaffe från en man som rostar kaffe själv hemma som man kan köpa om man bor där (åh!). Pratat om riktiga saker med Stoffes mamma. Badat i iskallt hav i skärgården. Haft så fina stunder. 

Inte lika fint var det kanske när vi pratade med svärisarna över en lunch:

Stoffes mamma: Åh, det är ärtor i! Jag tycker inte om ärtor. 

Jag: Va gör du inte? Det visste inte jag! (Man lär sig nya saker hela tiden om sin familj)

Stoffes mamma: Nej, det gör jag inte. 

Jag: Jag ÄLSKAR ärtor. Särskilt frysta, sådär stenhårda och så tuggar man sönder dom.

Stoffes mamma: …

Jag: Jag älskar hårda saker! 

Stoffes mamma: … (!!??!!!!!!)

Stoffe: … (Ramlade ihop under bordet av skam..) 

Jag: (fattar ingenting)

Men men. Så lyxig helg i alla fall. Blekinge bjuder på en helt magisk skärgård, väl värt ett besök om man gillar vita knutar, röda hus, hav och kobbar.

Öm på huden

Alltid när helgen är över blir jag trött. Väldigt trött. Nästan oavsett vad vi gjort blir det såhär. Så idag är det vila, promenad och yoga på schemat, inget mer än så. 

Börjar få ont på huden på ena sidan av bålen. Det är alltid ett dåligt tecken tyvärr. Flera gånger under min utmattningsdepression har jag haft jätteont eller lixom varit öm på huden runt bålen, ingen läkare har kunnat förklara detta för mig. Jag har till och med vid ett tillfälle fått äta en kur medicin mot bältros för läkaren menade att det var det som gjorde ont. Jag tror inte alls att det var det. Jag tror att mina nerver på något sätt blir överkänsliga eller ”hakar upp sig” och gör ont. Oavsett vad så är det på med mjukaste shortsen och tröjan och sen fortsätta vila. 
Man ser på mina ögon att jag är trött. Brukar alltid lägga märke till just gnistan i ögonen som lixom försvinner då. Bra feedback från kroppen helt enkelt: mer vila! 
Och mitt hår är typ rött (?!) numera. Det blir blont i partier och sen ganska mörkt undertill. Ursäkta nyvaken-håret. Orkar inte fixa håret direkt just nu. Bortprioriterat. 

Egot styr mig just nu

Tack alla ni som kommenterade och mailade när jag frågade om löpningen. Så värdefulla inputs och efter era tankar och synvinklar så ändrade jag inställningen till vad jag förväntar mig av mig själv.

Det känns som att min kropp är tröttare nu än för några veckor sedan (då var det mer huvudet som gjorde ont av hjärntröttheten). Och jag har så svårt att acceptera det. Men jag vet ju egentligen vad som är felet – jag låter mitt ego styra för mycket. Allt som heter jag borde, kunde förut, måste… Sånt ska bara bort ur mitt liv just nu. Energipotten ser olika ut för varje dag och jag måste lära mig leva med den energi jag faktiskt har; inte den jag borde ha, kunde haft eller hade. 
Jag lyssnade på Kropp och Själ (P1) och hörde citatet ”En inställd träning, är en träning det också”. Och så är det verkligen för mig. Jag måste tänka att varje gång jag bestämmer mig för att inte träna/yoga/springa så är det mer värt än när jag faktiskt gör det. För mitt sinne fungerar lite tvärtom kan man säga: jag har inga som helst problem med att köra över prick alla gränser och varningssignaler jag har och gå till träningen. Det är det enklaste för mig, mitt ”naturliga” agerande. Däremot har jag extremt svårt att inte genomföra det jag har bestämt mig för. Så därför är ju träningen egentligen det motsatta för mig; att inte genomföra den är faktiskt den riktiga träningen. 
Bilder från Tylösand i april där jag faktiskt hade närvaro nog att bara precis göra det jag orkade. Egot blåstes bort av den fantastiska vinden på den här stranden. 

Äppelfabriken

Dagen spenderades med våra bästa vänner E och C-J ute på Ekerö, på Äppelfabriken. Jag är visserligen absolut totalt slut nu fysiskt och mentalt, men mina drömmar har satts igång; att bo i ett hus med äppelträd. Ha ett vackert växthus där jag kan odla massor av grönsaker och örter. Stora fikonträd med dinglande frukter över borden. Terracotta som kalkats vitt av vatten och jord. Vinrankor som letar sig längs taket för att få del av den åtråvärda solen. Höns som skuttar fritt på gården. Äppelmust som serveras färsk till vänner på besök. Händer som blir svarta av mull och jord. Doften av äppelblommor, gräs, vatten och jord. Morgonkaffet som intas på altanen i bara fötter och en skön kofta. Naturen. Ljuset. Friheten.
Drömmen. Den finns där och den växer. Och den ger mig en så stark anledning att fortsätta kämpa. 

Promenerar och tänker, skapar, känner

Eftermiddagspromenad runt sjön. Äppelblommor i träden. Grenar som tornar upp sig mot himlen. Tjocka stammar vittnar om långt liv. Tänker på min kropp. Förbannar. Förlåter. Tänker om. Känner sorgen. Känner saknaden. Skapar texter. Skapar minnen. Skapar utrymme i bröstet. Ser det lilla. Upplever det stora. Lever och minns och öppnar hjärtat för allt det vackra runtomkring.  

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Planterar om växter

Mycket av min tid ägnar jag gärna åt växter. Senaste dagarna har solen strålat här i Stockholm så mina blommor ser extra lyckliga ut och de växer så det knakar. Just på våren brukar det vara utmärkt att plantera om dem i större krukor om man önskar det eftersom de är så pigga av allt nytt ljus att de snabbt rotar om sig. – här pågår årets stora omplantering. Väldigt meditativt och skönt. I bakgrunden klassisk musik, såklart. 
En doktor Westerlund i terrakottakruka från Granit och fat från Svenskt Tenn
Sticklingen fick jag av min kompis Emma och OJ vad den växer! Från en liten kvist till en hel stor, vild, vacker växt. 

Att vända en trött-dag

Så vad gör jag då när jag är sådär extremt trött som utmattningen gör mig vissa dagar? Såklart försöker göra det bästa av situationen, anpassa mina aktiviteter (eller icke-aktiviteter) efter dagsformen. Det kan vara allt från att ligga i sängen hela dagen utan att ens orka läsa en bok, bara stirra upp i taket, eller enklare saker som att laga god mat, baka något eller kolla på en TV-serie. Alla dagar blir olika och jag måste säga att jag verkligen har lärt mig att acceptera att det jag tänker att jag ska göra under en dag inte alls blir gjort, om ens något av det blir gjort. Jag bannar inte längre min kropp för att den inte orkar utan tänker mer att jag ska göra som den vill så att den lär sig att lita på mig igen. Annars kommer den ju fortsätta att låta rödljuset tjuta varje dag; bättre att lyssna och lägga sig platt för det. 
Igår var jag väldigt trött efter en aktiv dag på tisdagen. Så är det ofta så jag var ganska beredd på att det skulle bli en dipp dagen efter en ”bra” dag. Stoffe var ledig också och fortfarande lite förkyld så vi hade verkligen en lugn hemmadag. På eftermiddagen skulle vi gå på en bio men vi råkade somna i tre timmar efter lunchen – så vi missade bion. Typisk oss. Men det var så mysigt att bara ligga där i sängen tätt ihop och sova så det gjorde ju egentligen inget. Siesta kan vara det mysigaste som finns tillsammans med den man tycker om. 
För att försöka vända tröttheten ställde vi till matlagningsfest och semmelkalas. Middagen nedan gjorde vi och det var SÅ GOTT! Ungsbakad pistagefalafel med mynta, cashewnötsdressing, raita och het tomatsalsa som serverades i vitkålsblad. Yummie! Efter middagen unnade vi oss varsin hamburgersemla från Magnus Johansson. För man ska unna sig. Ofta. Det är vi verkligen bra på. 
Semla och en lång, bra film avslutade en dag som alltså hade kunnat bli ganska deppig om jag inte bestämt mig för att tröttheten fick styra och att det faktiskt var helt okej.   

Recept: Ungsbakad falafel med örter och pistage 

(recept hämtat ur boken Green Kitchen Stories med lite små förändringar)
Börja med att göra tomatsalsan så den kan stå och dra till sig alla smaker. Ta 3 tärnade tomater med 1/2 finhackad chilifrukt (ta bort så mycket kärnor du vill beroende på hur stark du vill ha), 1 finhackad vitlöksklyfta, 3 msk olivolja, 2 tsk oregano, 1 tsk spiskummin, salt och nymald svartpeppar – blanda allt till en salsa och ställ åt sidan. 
Kör sena igång med falafel genom att börja mixa 8 myntakvistar (bara bladen) med 8 persiljekvistar (bara bladen). Blanda sedan ner 5 dl skalade pistagenötter och mixa. Tillsätt sedan resten av ingredienserna: 5 dl kokta kikärtor, 2 vitlöksklyftor, 1/2 liten gul lök, 3 msk kallpressad olivolja, 1 msk mjöl, 1 tsk bakpulver – mixa allt till en lite grov smet. Gör små bollar av smeten och lägg in i ugnen i 190 grader i ca 15 minuter, vänd dem efter halva tiden. 
Medan falafel är i ugnen så gör cashewnötsdressing genom att blanda ihop 6 msk cashewnötssmör (vi körde på jordnötssmör istället, blev jättegott), 6 msk rapsolja, 3 msk citronsaft och en nypa salt. Klart!
Gör sedan raitan genom att blanda 2,5 dl naturell yoghurt med 1 gurka (riven), 4 stora myntakvistar (hackade), en liten bit chilifrukt finhackad, 1 krossad vitlöksklyfta och 1 tsk spiskummin. Blanda. 
Servera allt i vitkålsblad eller andra goda stora salladsblad och lägg ner lite vindruvor delade i halvor så det blir sött och gott! 

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.