Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 
Annons

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Mello och Molly och livet en söndag

Inte en enda deltävling har vi sett. Jag hade faktiskt totalt missat att hela mello-karusellen var igång (hur man nu kan göra det??) så jag blev lite förvånad när en tjej på yogan sa att det var Mello-final igår. Men eftersom det var kvalitetstid med Stoffe som stod på schemat så blev det att vi i alla fall såg bidragen igår kväll och tyckte och tänkte högt samtidigt som vi babblade på om allt annat såklart. Men jag gillade mest Frans låt med hans härliga rytm och avslappnade stil. Hursomhelst vill jag också höja en flagga för Molly Sandén. Hennes låt var inte direkt toppen (förlåt Molly!) men jag gillar henne så skarpt – hon är en helt fantastik förebild för alla unga därute. Hennes kampanj Över min stolta kropp var MAGISK, hon är sanslöst vacker, rolig, har bra värderingar och vem kan inte gillar henne och Danny ihop? Helt klart söders gulligaste kändispar ❤ Så; heja Molly!! Du gör en stor insats!
Fika blev det i alla fall vid älskade Nytorget som alltid. Finns det härligare häng i Stockholm är det kring Nytorget? En skön blandning av folk och alla har sin egen stil. Självklart den ena mer genomtänkt än den andra men ändå; det ska se avslappnat och ogenomtänkt ut. Det är hela grejen. Inspirerande hursomhelst. 
Hittade den här växten inne på Svenskt Tenn och föll som en fura.  Kontrasten i bladen, formen, krukan… Så vackert. 
Även detta påskris fanns på Svenskt Tenn. Det är inget för oss – vi är verkligen inte mycket för att pynta inför högtider, men detta var ändå sött. 
Förutom yogan på Yogayama på lördagen så blev det såklart yoga hemma också. Här håller Stoffe på och böjer bakåt och framåt, tänjer med strap och jobbar styrka med och utan block. Såhär ser det mer eller mindre alltid ut hemma hos oss – yogaprylar och mattor överallt. 
Och så var vi på visning såklart. Leta, leta, leta. Typiskt oss. Originalfoto: Fantastic Frank. 

Att vända en trött-dag

Så vad gör jag då när jag är sådär extremt trött som utmattningen gör mig vissa dagar? Såklart försöker göra det bästa av situationen, anpassa mina aktiviteter (eller icke-aktiviteter) efter dagsformen. Det kan vara allt från att ligga i sängen hela dagen utan att ens orka läsa en bok, bara stirra upp i taket, eller enklare saker som att laga god mat, baka något eller kolla på en TV-serie. Alla dagar blir olika och jag måste säga att jag verkligen har lärt mig att acceptera att det jag tänker att jag ska göra under en dag inte alls blir gjort, om ens något av det blir gjort. Jag bannar inte längre min kropp för att den inte orkar utan tänker mer att jag ska göra som den vill så att den lär sig att lita på mig igen. Annars kommer den ju fortsätta att låta rödljuset tjuta varje dag; bättre att lyssna och lägga sig platt för det. 
Igår var jag väldigt trött efter en aktiv dag på tisdagen. Så är det ofta så jag var ganska beredd på att det skulle bli en dipp dagen efter en ”bra” dag. Stoffe var ledig också och fortfarande lite förkyld så vi hade verkligen en lugn hemmadag. På eftermiddagen skulle vi gå på en bio men vi råkade somna i tre timmar efter lunchen – så vi missade bion. Typisk oss. Men det var så mysigt att bara ligga där i sängen tätt ihop och sova så det gjorde ju egentligen inget. Siesta kan vara det mysigaste som finns tillsammans med den man tycker om. 
För att försöka vända tröttheten ställde vi till matlagningsfest och semmelkalas. Middagen nedan gjorde vi och det var SÅ GOTT! Ungsbakad pistagefalafel med mynta, cashewnötsdressing, raita och het tomatsalsa som serverades i vitkålsblad. Yummie! Efter middagen unnade vi oss varsin hamburgersemla från Magnus Johansson. För man ska unna sig. Ofta. Det är vi verkligen bra på. 
Semla och en lång, bra film avslutade en dag som alltså hade kunnat bli ganska deppig om jag inte bestämt mig för att tröttheten fick styra och att det faktiskt var helt okej.   

Recept: Ungsbakad falafel med örter och pistage 

(recept hämtat ur boken Green Kitchen Stories med lite små förändringar)
Börja med att göra tomatsalsan så den kan stå och dra till sig alla smaker. Ta 3 tärnade tomater med 1/2 finhackad chilifrukt (ta bort så mycket kärnor du vill beroende på hur stark du vill ha), 1 finhackad vitlöksklyfta, 3 msk olivolja, 2 tsk oregano, 1 tsk spiskummin, salt och nymald svartpeppar – blanda allt till en salsa och ställ åt sidan. 
Kör sena igång med falafel genom att börja mixa 8 myntakvistar (bara bladen) med 8 persiljekvistar (bara bladen). Blanda sedan ner 5 dl skalade pistagenötter och mixa. Tillsätt sedan resten av ingredienserna: 5 dl kokta kikärtor, 2 vitlöksklyftor, 1/2 liten gul lök, 3 msk kallpressad olivolja, 1 msk mjöl, 1 tsk bakpulver – mixa allt till en lite grov smet. Gör små bollar av smeten och lägg in i ugnen i 190 grader i ca 15 minuter, vänd dem efter halva tiden. 
Medan falafel är i ugnen så gör cashewnötsdressing genom att blanda ihop 6 msk cashewnötssmör (vi körde på jordnötssmör istället, blev jättegott), 6 msk rapsolja, 3 msk citronsaft och en nypa salt. Klart!
Gör sedan raitan genom att blanda 2,5 dl naturell yoghurt med 1 gurka (riven), 4 stora myntakvistar (hackade), en liten bit chilifrukt finhackad, 1 krossad vitlöksklyfta och 1 tsk spiskummin. Blanda. 
Servera allt i vitkålsblad eller andra goda stora salladsblad och lägg ner lite vindruvor delade i halvor så det blir sött och gott! 

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.  

När kroppen säger nej

Ännu en dag när kroppen säger ifrån. Svettas mängder av korta promenader, varenda del i kroppen värker, huvudet orkar inte ta in någon information, inga ljud, inga samtal. Klantade till det och gick på yoga för jag tänkte att det skulle ta bort den värsta huvudvärken, men aj vilket bakslag det blev. Kroppen blev tung och kraftlös av tröttheten. Ibland blir det fel.

Trots att jag varje dag försöker göra det rätta, följa med kroppen varsamt, så blir det ibland fel. Och så vill jag så mycket. Det skapar frustration och så blir jag ledsen. Men nu provar vi igen. Te, vila och tystad. Ingen ansträngning. Yogammattan väntar ihoprullad tills jag plockar fram den igen en dag när förutsättningarna finns där. 

Trött av mycket människor och höga ljud

Den här morgonen börjar som vanligt med en grön smoothie. För att försöka aktivera kroppen och hjärnan brukar jag ett par dagar i veckan sätta mig på ett café och skriva lite, ta en kaffe och kanske en smörgås. Efter 14 månader hemma måste jag träna upp huvudet att klara av lite stimmigare miljöer. För det är oftast det som är bland det tuffaste för mig; miljöer med mycket folk och hög ljudnivå. Tydligen kan det ta väldigt lång tid innan det går över. Men som med allt: träning, träning och träning. Och varvat med avkoppling såklart. 

En tyst dag i sängen

En dag i sängen. Att inte orka gå utanför dörren. Att ha ont i kroppen. Huvudet  klarar inget ljud. Ögonen orkar inget ljus. Munnen orkar inte forma ord. Tystnad.

Försöker verkligen att inte värdera mina dagar. Inte som bra eller dåliga, bättre eller sämre. Bara att de är. Idag är en dag när jag inte orkar; ingen värdering i det. Då får tofsen sitta kvar i håret hela dagen. Sovkläderna hänger med ända till nästa natt. Inget mer med det. Jag är okej ändå. Allt är okej ändå.
Imorgon kanske är på ett annat sätt.