Foodmatters

Har idag kikat på dokumentären Foodmatters på Netflix. Innan jag säger något annat tänker jag säga:

– jag vet att det är en dokumentär som fått sina pengar någonstans ifrån
– jag vet att det är en amerikansk dokumentär
– man ska aldrig tro på enbart en källa
– man ska aldrig tro på allt som sägs i en dokumentär 
Jag är extremt kritisk och källkritisk av naturen men jag gillar verkligen dokumentärer. Under min utmattning har jag snöat in i perioder på olika saker; ett tag var det Drottning Victoria, ett tag var det djur av alla dess slag, ett tag naturen och miljön, ett tag var det nordpolen och sydpolen och nu de senaste månaderna definitivt mat. Mat har alltid varit ett intresse och just matlagning är något av det roligaste jag vet. 
Hursomhelst var dokumentären intressant för den belyste inte bara hur bra det är med ekologisk, vegetarisk mat utan tog också upp hur näring kan läka kroppen. Jag har själv blivit upp över öronen irriterad över folk som påpekar att jag ska äta annorlunda, jag ska se över kosten, ta så kommer jag bli frisk. Det fungerar inte så! Men mat kan absolut göra mycket för kroppen, DET kan jag hålla med om!
Vegetarisk kost 
För mig blev det en hel vändning när jag gick över till att äta helt vegetarisk kost. Energin jag fick går inte att beskriva. Där någonstans insåg jag hur viktigt det är att inte bara äta ”nyttigt” (och då menar jag definitivt inte massa kvarg, ägg och allt vad det är som förespråkas på gymmet) utan att faktiskt lyssna på sin egen kropp och ge den vad den frågar efter. För mig var det helt enkelt vegetarisk kost fullt ut. För någon annan något annat. Det handlar inte om förbud eller etiketter, utan om balans, balans, balans. 80/20 regeln fungerar ganska bra här också. 
Kroppen kan läka sig själv. Oftast. Inte alltid. Men oftast. En depression och en utmattning går inte enbart att läka med rätt kost; det krävs en hel massa vila, förändringar i attityden till prestation, kanske natur, meditation mm. Bara du vet vad du behöver för att läka. Medicin kan också behövas. Men kosten kan ge kroppen mer av den näring som gör att den orkar ta tag i att börja reparera kroppen och hjärnan. Därför kan det vara en idé att se till att peta in ekologisk mat som faktiskt innehåller näring och inte fyller kroppen med bekämpningsmedel och insektsterrormedel. Och att dessutom lyssna på sin kropp och fråga vad den vill ha, ofta vet du det faktiskt. Stark mat är inte bra om du är pitta-dominerad (ofta uppe i varv, stressad, prestationsinriktad) och fet mat är inte bra för en kapha (låg energi, lat av naturen, tungt element). 
Dokumentären påpekar att mediciner är jättebra, de hjälper massor av människor. Men maten tas sällan/aldrig med i läkningen av patienter i väst, och det är just den förlorade biten som gör att vi missar något viktigt i vår läkning. Maten får vi själva pyssla med. Så kanske ska vi göra det lite mer? Tänka på det där med maten. 
Jag ÄLSKAR choklad, glass, godis, fika och allt sånt och det är inte alls det jag menar. Det ska vara en del av din kost – också. Bara att grunden i maten kan vara näringsrik och tillföra massa gott till cellerna så de kan jobba på. Energi.
Mina mediciner och maten som stödhjul

Jag äter medicin mot min sköldkörtel (underfunktion) men därtill ger jag kroppen extra selen och äter massor av paranötter som ju hjälper sköldkörteln. Och jag undviker sojaprodukter som stjälper funktionen. 
Mot min acne har jag ätit Tetralysal (antibiotika) många omgångar (!) men insåg sen att vegetarisk kost verkar kunna hjälpa mot detta. Och just mot min acne har jag testat lixom… Allt. Som besatt. Och så var det bara kosten. Nu är allt borta. Jag är faktiskt fortfarande förvånad! 
Mot min depression har jag ätit sex typer av antidepressiva. Tyvärr tål jag inte SSRI och SNRI så jag får inte längre äta dessa. Tyvärr säger jag här. Jag vill gärna tåla och kunna äta dessa för ångesten och den svåra depression jag hade – det är inget att leka med. Jag hade behövt medicin. Punkt. Men nu tvingas jag klara mig utan. Jag funderar på att besöka en auyrvedisk läkare (den indiska läkekonsten) för att se om vi kan hitta en bra balans i mat som kan hjälpa mig, för jag känner mig rädd utan min SSRI – tänk om depressionen kommer tilllbaka? Detta blir typ mitt sista hopp för annars gör jag ju yoga och meditation som någorlunda kan hålla ångesten i schack… 😦 
Veckohandla grönt och gott

Vad ville jag egentligen säga med detta inlägget? Att maten faktiskt kan vara en stor hjälp i kroppens läkning. Den klarar inte att läka en utbrändhet själv, det behövs ett större artilleri, men den kan definitivt hjälpa till på vägen. Så nästa gång du veckohandlar: njut extra av att gå runt i grönskaksdisken och titta på alla vackra, goda grejer som kan bli en del av maten i veckan. Fyll korgen med massor av gott och proppa alla middagar med grönsaker, frukter, bär och nötter. Även om det inte räcker hela vägen så kan jag lova att det kommer göra att kroppen känns piggare och definitivt ge härlig lyster i huden. Och om det syns – tänk då vad som händer på insidan! 
Nu ska jag veckohandla för denna veckan. Vår korg är alltid till 80 % fylld med frukt, grönsaker, bönor, linser och nötter. Resten är såklart annat som behövs i ett hem. Men det är definitivt min favoritstund på dagen när jag får kika runt bland alla goda grejer som finns i mataffären och planera vad jag ska få laga i veckan. Närvaron ❤
Annonser

Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Klagotant

Känner mig som en tjatig bandspelare varje gång någon frågar hur jag mår och jag svarar ”Åh, det är bra. Bara den där huvudvärken…”. Alla lär ju tro att det bra är att ta en Ipren och lägga sig en timme så blir allt bra. Tyvärr är det inte riktigt så.

Hjärntrötthet tar månader och kanske ÅR att repa sig från. Just det onda kommer i perioder och gör ont. Inte som vanlig huvudvärk utan lixom en trötthet i huvudet som skjuter ut smärta i hela pannloben och över ögonen. Fy fasen. 
Ligger i alla fall i sängen, har kunnat ta en promenad med solbrillorna på (tur att det var soligt så jag slapp se ut som ett miffo…), har sått årets grönsaker och lite annat fix som passar när jag inte kan kolla på tv, läsa, träffa folk… Inte mer spännande än så just nu. 
Vill inte klaga så därför ger jag mig själv en klapp på axeln. Folk sa ofta till mig när mamma gick bort att jag var stark. Grejen var bra att jag inte hade något val och jag kände mig verkligen inte stark! Men nu i detta känner jag mig stark. Jag har ett enormt tålamod och jag klagar väldigt, väldigt sällan på situationen utan försöker göra det bästa av dagarna. Men nu tycker nog alla andra att jag är en klenis istället, precis som jag ibland tyckte (mitt förra jag…) om folk som ‘inte orkade gå upp ur sängen’. Ajaj så fel jag hade! NU är jag stark; ge mig en kram för att jag kämpar. Please. Jag behöver den idag. 

Att vända en trött-dag

Så vad gör jag då när jag är sådär extremt trött som utmattningen gör mig vissa dagar? Såklart försöker göra det bästa av situationen, anpassa mina aktiviteter (eller icke-aktiviteter) efter dagsformen. Det kan vara allt från att ligga i sängen hela dagen utan att ens orka läsa en bok, bara stirra upp i taket, eller enklare saker som att laga god mat, baka något eller kolla på en TV-serie. Alla dagar blir olika och jag måste säga att jag verkligen har lärt mig att acceptera att det jag tänker att jag ska göra under en dag inte alls blir gjort, om ens något av det blir gjort. Jag bannar inte längre min kropp för att den inte orkar utan tänker mer att jag ska göra som den vill så att den lär sig att lita på mig igen. Annars kommer den ju fortsätta att låta rödljuset tjuta varje dag; bättre att lyssna och lägga sig platt för det. 
Igår var jag väldigt trött efter en aktiv dag på tisdagen. Så är det ofta så jag var ganska beredd på att det skulle bli en dipp dagen efter en ”bra” dag. Stoffe var ledig också och fortfarande lite förkyld så vi hade verkligen en lugn hemmadag. På eftermiddagen skulle vi gå på en bio men vi råkade somna i tre timmar efter lunchen – så vi missade bion. Typisk oss. Men det var så mysigt att bara ligga där i sängen tätt ihop och sova så det gjorde ju egentligen inget. Siesta kan vara det mysigaste som finns tillsammans med den man tycker om. 
För att försöka vända tröttheten ställde vi till matlagningsfest och semmelkalas. Middagen nedan gjorde vi och det var SÅ GOTT! Ungsbakad pistagefalafel med mynta, cashewnötsdressing, raita och het tomatsalsa som serverades i vitkålsblad. Yummie! Efter middagen unnade vi oss varsin hamburgersemla från Magnus Johansson. För man ska unna sig. Ofta. Det är vi verkligen bra på. 
Semla och en lång, bra film avslutade en dag som alltså hade kunnat bli ganska deppig om jag inte bestämt mig för att tröttheten fick styra och att det faktiskt var helt okej.   

Recept: Ungsbakad falafel med örter och pistage 

(recept hämtat ur boken Green Kitchen Stories med lite små förändringar)
Börja med att göra tomatsalsan så den kan stå och dra till sig alla smaker. Ta 3 tärnade tomater med 1/2 finhackad chilifrukt (ta bort så mycket kärnor du vill beroende på hur stark du vill ha), 1 finhackad vitlöksklyfta, 3 msk olivolja, 2 tsk oregano, 1 tsk spiskummin, salt och nymald svartpeppar – blanda allt till en salsa och ställ åt sidan. 
Kör sena igång med falafel genom att börja mixa 8 myntakvistar (bara bladen) med 8 persiljekvistar (bara bladen). Blanda sedan ner 5 dl skalade pistagenötter och mixa. Tillsätt sedan resten av ingredienserna: 5 dl kokta kikärtor, 2 vitlöksklyftor, 1/2 liten gul lök, 3 msk kallpressad olivolja, 1 msk mjöl, 1 tsk bakpulver – mixa allt till en lite grov smet. Gör små bollar av smeten och lägg in i ugnen i 190 grader i ca 15 minuter, vänd dem efter halva tiden. 
Medan falafel är i ugnen så gör cashewnötsdressing genom att blanda ihop 6 msk cashewnötssmör (vi körde på jordnötssmör istället, blev jättegott), 6 msk rapsolja, 3 msk citronsaft och en nypa salt. Klart!
Gör sedan raitan genom att blanda 2,5 dl naturell yoghurt med 1 gurka (riven), 4 stora myntakvistar (hackade), en liten bit chilifrukt finhackad, 1 krossad vitlöksklyfta och 1 tsk spiskummin. Blanda. 
Servera allt i vitkålsblad eller andra goda stora salladsblad och lägg ner lite vindruvor delade i halvor så det blir sött och gott! 

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.