En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till.
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker.
alldamnstories 
Shit vad jag känner igen det där med trötthet. Gick igenom en sån fas i flera månader i somras/höstas. Jag sov mer än vad jag var vaken Nu när jag går igenom ett uppbrott från en relation kom liknande symtom tillbaka. Det enda jag ville var att sova. Det var värst de första två veckorna men nu börjar det bli betydligt bättre, jag orkar promenera, ta mig till gymmet, laga mat, göra normala saker. Vilket är en stor lättnad. Jag var så rädd att det skulle en lång och utdragen dipp men det verkar som att jag slipper den!
GillaGilla
Det låter som du verkligen vet vad det innebär att vara trött på riktigt, det är ju faktiskt svårt att förstå om man aldrig varit där. Men vi som känt av det kommer kanske alltid ha i bakfickan att det finns ett tillstånd som ligger extremt nära att vara helt apatisk vilket är så, så obehagligt. Tack för att du delar med dig, det betyder mer än du anar! Stor styrkekram till dig ❤
GillaGilla
Det där med att alltid vara trött, eller alltid vara rädd för att bli trött känner jag väl igen. Som om att man inte vågar njuta av att man är lite piggare en stund eftersom man aldrig vet hur länge det kommer vara. Den rädslan tycker jag genomsyrar mitt liv. Att jag alltid vill planera lite så att kraften ska räcka. Eller vad gör jag om jag rasar ihop när jag är ute? Tror det kan vara en av förklaringarna till att jag inte gärna vill ta ansvar längre. Fast man kan ju inte planera… Borde jag ju ha lärt mig, kan man tycka!
GillaGilla
Ja exakt! Man vill planera för man tror att det kommer skydda en från att rasa ihop men det gör dt ju inte.. För plötsligt kan man bli helt slut utan att förstå varför. Det är verkligen hemskt. När energin tar slut så finns INGET kvar att göra. Då är det bara att stanna upp direkt och sluta med det man gör. Svårt att förklara för någon som aldrig varit där tycker jag.. Och här känner jag mig ofta missförstådd ”Ta en kaffe”.. Yes. Alla vill väl men jag vill gråta.
GillaGilla
Visst är det jobbigt att tröttheten kommer sådär snabbt! Måste vila, NU! Måste ligga ner, NU! Det är otroligt begränsande och gör att man ibland avstår från saker för att man inte vet hur dagen ska bli. Hur man ska komma hem om man råkat promenera för långt. Var man ska lägga sig när man ute bland folk. Så himla jobbigt.
GillaGilla
Ja visst är det. Så svårt att beskriva det för den som aldrig känt det… Andra tror nog man är en vekling… Jag har lagt mig i amningsrum ett par gånger och vilat, men det är ju inte så kul känsla direkt. Kram ❤
GillaGilla