Kategori: Utbrändhet

Artikeln

Det var flera igår som hörde av sig och ville ha hela artikeln (jag la ju bara ut delar igår). Tyvärr visade det sig att jag inte ens fått hela! Min läkare gav mig bara en sida för att visa symptomen och dessutom ville han framföra en poäng kring att det inte är bevisat att KBT hjälper vid allvarliga utmattningssyndrom (framgår av artikeln). Men jag lägger upp det jag fått så kan ni som är intresserade leta upp artikeln via tidningen den publicerats i (ni som ville ha den i era uppsatser är smarta guys, ni hittar den med lite research). Hör av er om jag kan hjälpa med något ytterligare!

Fråga mig inte varför bildkvaliteten är så dålig när jag lägger upp bilder här via blogger, egentligen är de bra kvalitet från början men minskas automatiskt. Hoppas ni kan läsa ändå. 

Utmattningssyndrom i forskningen

När jag var hos min läkare i förra veckan gav han mig en artikel kring utmattningssyndrom som nyss publicerats. Den fastställer dels symptomen på utmattning och dessutom ger den förslag på vad man själv kan göra för att inte hamna där.

Även om det inte är direkt rymdforskning när man läser artikeln så är det stort att forskningen börjar kunna fastställa saker kring denna sjukdom. Eftersom forskningen per definition är bakåtblickande, det krävs en historik för att skapa forskning, och ju utmattningssyndrom först på senare år blivit så vanligt, så är det alltså nu forskningen gör börjar kunna göra fastställanden. 

Som ni ser är det hyfsat självklara grejer med i listan över symptom. Det jag reagerade över var att det måste vara många fler som är utmattande än vad statistiken har fångat upp? Kriterierna ovan känns som mer eller mindre vardagsmat i vårt samhälle idag där vi ska jobba helst mer än 40 timmar i veckan, träna som en elitidrottare, laga mat från grunden, ha snygga och välstädad och inspirerande hem, se bra ut, ha barn som minst har tre olika fritidsaktiviteter och samtidigt är lugna och harmoniska, vara allmänbildade… Ja men det är ju inte konstigt att man är utbränd egentligen. 
I artikeln stod som sagt några tips på vad man själv kan göra som är fastställt att det motverkar utmattningssyndrom. Däribland finns yoga som ett alternativ och jag kan inte bli annat än glad. För mig har det verkligen hjälpt att ha yogan som ett ankare för att gång på gång komma tillbaka till min inre röst, och jag önskar att fler kunde hitta till denna fantastiska filosofi. 
Flera gånger under min sjukdomstid har jag tänkt att; jag hoppas om mina barn i framtiden blir utmattande så ska de slippa den här jävla processen det har varit för mig. I 1 år och 5 månader har jag slitits mellan mediciner, olika rön, hjärntrötthet… Jag har svårt att tänka mig att man i framtiden kommer ha samma långa process för att bli frisk. Ännu finns ingen medicin eller metod på marknaden för att bli av med hjärntrötthet. Den läker i sin egen takt. Men jag är helst säker på att det bara är en tidsfråga innan det finns något som kan hjälpa hjärnan att läka. 
Det är helt enkelt tydligt att 2016 är bara barnet i forskningen kring hjärnan, utmattning, stress och utmattning. Det finns massor kvar att lära. Många gånger har jag upplevt osäkerhet kring min sjukdom och jag tror delvis att det helt enkelt beror på att… man inte vet. Ingen vet exakt ännu. Människor faller som furor pga stressrelaterade sjukdomar och jag kan inte annat än hoppas att:
1. Vi om några år har betydligt mindre stress i vårt samhälle, för detta kommer aldrig att fungera i längden 

2. För de som ändå drabbas finns det botemedel som gör att sjukdomen inte blir det helvete som vi utmattande går igenom idag 

Jag är så rädd att inte orka

En sak som genomsyrat min utmattningsdepression är såklart trötthet. Men lika jobbigt som det är att vara trött är det att vara rädd att hela tiden bli trött. Försöker verkligen att inte alls tänka på om jag blir trött eller inte men grejen är att det alltid kommer så plötsligt; NU måste jag vila. Och så finns ingen återvändo. Det är extremt obehagligt när kroppen bara tvärnitar och det inte ens finns kraft att stå upp fem minuter till. 
Men i alla fall så idag var en dag när jag orkade. Vi tog båten över till Djurgården och åt lunch på Villa Gothem och tog sen en långpromenad runt hela ön. Skönt, friskt och soligt. Så det var ju en bra dag och jag är verkligen glad över det. Just för att jag vet att alla dagar inte slutar så bra. Då är det inget man längre tar för givet; att orka saker. 

Hjärntrötthet vid utmattningsdepression

Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.

Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.

När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.

En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.

Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.

Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.

Klagotant

Känner mig som en tjatig bandspelare varje gång någon frågar hur jag mår och jag svarar ”Åh, det är bra. Bara den där huvudvärken…”. Alla lär ju tro att det bra är att ta en Ipren och lägga sig en timme så blir allt bra. Tyvärr är det inte riktigt så.

Hjärntrötthet tar månader och kanske ÅR att repa sig från. Just det onda kommer i perioder och gör så ont. Inte som vanlig huvudvärk utan lixom en trötthet i huvudet som skjuter ut smärta i hela pannloben och över ögonen. Fy fasen. 
Ligger i alla fall i sängen, har kunnat ta en promenad med solbrillorna på (tur att det var soligt så jag slapp se ut som ett miffo…), har sått årets grönsaker och lite annat fix som passar när jag inte kan kolla på tv, läsa, träffa folk… Inte mer spännande än så just nu. 
Vill inte klaga så därför ger jag mig själv en klapp på axeln. Folk sa ofta till mig när mamma gick bort att jag var stark. Grejen var bra att jag inte hade något val och jag kände mig verkligen inte stark! Men nu i detta känner jag mig stark. Jag har ett enormt tålamod och jag klagar väldigt, väldigt sällan på situationen utan försöker göra det bästa av dagarna. Men nu tycker nog alla andra att jag är en klenis istället, precis som jag ibland tyckte (mitt förra jag…) om folk som ‘inte orkade gå upp ur sängen’. Ajaj så fel jag hade! NU är jag stark; ge mig en kram för att jag kämpar. Please. Jag behöver den idag. 

Möte med karriärcoachen #1

Igår hade jag möte med min karriärcoach. Det var spännande och han hjälpte mig att plantera idéer till ett par viktiga saker som ligger framför mig. Stora beslut har tagits och ännu större beslut kommer säkert att behöva tas på vägen. Jag är fortfarande preciiiiis i början av den här resan som ska leda mig till det liv och den karriär jag vill ha. Och det är läskigt. Så läskigt. Och spännande. Och pirrigt.
Ofta vaknar jag på morgonen superduperpirrig och glad över att ha möjlighet att göra saker jag älskar. Om detta kan bli ett hållbart sätt att jobba på så vore det helt fantatsiskt. Vi får se helt enkelt. En sak i taget och tiden får utvisa. Jag kommer behöva en rejäl dos tålamod och komma ihåg att backa ibland så kroppen hänger med i allt det här. Jag har en tendens att vara extremt kreativ och det finns inget stopp på mina idéer, så när jag väl sätter igång den kreativa processen inom mig så är det ofrånkomligt att det kommer gå åt väldigt mycket energi till det. Och ge energi också såklart. Men balansen är det viktigaste. Måste komma ihåg återhämtning så hjärnan får vila. Måste komma ihåg. Måste.
Text, text, text. Bild. Färg. Form. Uttryck. Kreativitet. Skapande. Finns det något roligare?

Hur mycket jag saknar henne?

Så mycket. Så mycket att magen knyter sig. Så mycket att jag tappar andan varje gång jag minns att hon är borta. 
Idag är vi tillsammans allihop mamma. Var med oss. Vaka över oss. Vi tar ännu ett steg vidare. Det gör ont ont ont. Men vi minns. Allt. Livet inom dig lever vidare genom oss. Vaka över oss. Vi älskar dig så. 
Foto: Bea Karlsson