Överansträngd 

Jahopp. Ligger i sängen igen. Snuddar vid överansträngningen. Brytet. Kraschen. Magen kollapsar och jag tappar aptiten helt. Mår illa. Kräks. Hjärntröttheten hoppar fram vid minsta ansträngning. Kroppen värker. Jag vilar och sover men orkar aldrig riktigt vakna. Så trött. Slut på så många plan.

Ja och varför? Jag vet inte exakt. Många saker antagligen. Min två-årsdag som utmattad var i måndags. Den gör ont. Min mammas födelsedag i söndags. Den gör ont. Julen ligger framför mig. Den gör helt galet ont av alla dåliga minnen från min utmattning. Jag var rejält sjuk i influensan och den reparationen tar tid. Längre tid än jag vill tro.

Många faktorer. Orsaker. Störningar. En och en ingen större fara. Tillsammans rinner glaset över och energin tar slut. Så nu vilar jag. Läser Eckhart Tolle i små portioner. Fyren mellan haven däremellan.

Och håller tummarna för att det ändå blir en helt okej jul.

Annonser

4 reaktioner på ”Överansträngd 

  1. Jag vill inte acceptera att det är så här vi ska leva. Ska vi faktiskt leva så här resten av vårt liv, att när vi överanstränger oss lite så kollapsar vi helt och får stå ut med ångest och kroppsliga besvär. Eller blir vi starkare igen, med tiden? Sköt om dig! H: en annan sängliggande

    Liked by 1 person

    1. Det blir bättre! Eller ja, min kropp kollapsar fortfarande lika hårt vid överansträngning, precis samma symptom nu som då, MEN återhämtningen är bättre. Det är det viktigaste. En viss del är somatiseringar hjärnan gör pga banor vi har skapat där inne. Men så småningom kommer vi skapa nya banor och då rör vi oss sakta sakta bort från utmattningen.

      KRAM på dig och vi är två sängliggandes idag 🌟

      Gilla

  2. Åh vad jobbigt för dig!!! Men inte så konstigt kanske när man läser om alla svåra saker du går igenom nu.
    Hoppas du mår som en kung imorgon! Jag fick ”smäll på fingrarna” av min hjärna när jag åkte och shoppade de sista julklapparna i måndags. Trodde först att det hade gått bra. Men nej, så kul ska vi inte ha det! Nacken blev stel som cement och huvudvärken from hell dök upp. Det var bara att lägga sig i ett mörkt och tyst rum ett par dagar. Inga skärmar, för då sprängs huvudet känns det som. Ja, du vet ju hur det är.
    Sköt om dig nu!
    Kram

    Liked by 1 person

    1. Åh nej då är vi två! Det är lika jobbigt varje gång konstigt nog…. man vänjer sig aldrig riktigt. Men nu vet jag ju att det blir bättre, bara så segt att ligga här 😳 Tack fina, tack för all din pepp 💜 KRAM och hoppas du mår bättre idag!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s