Skansen

Sakta, sakta börjar kroppen repa upp sig. Nu kliver jag med myrsteg framåt för att inte stressa på eller förvänta mig för mycket av dagarna. Vi skulle egentligen åkt på min kusins student den här helgen nere i Blekinge men det går tyvärr inte, kroppen orkar inte det. En lång bilresa ner och sen massor av folk och tjo och tjim… Nej. Jag har varit väldigt ledsen över detta i några dagar för jag hade så gärna velat åka. Det var ett stort personligt mål att jag trodde att jag skulle orka åka ner så därför känns såklart nederlaget lite extra. Men också för att jag vill ju så gärna se honom springa ut! Vilken känsla det hade varit ❤

Dock försöker jag nu se det positiva i saken och det är ju ändå att jag faktiskt lyssnat på min kropp. Den säger nej och jag lyssnar. Stort framsteg! 
Så istället för att deppa för detta testade vi att göra en kort utflykt idag och tog båten över till Djurgården för att gå på Skansen. Det är ett hett tips att gå på Skansen på vardagar off-season för då är det nästan inget folk där (ensamvargar)… Idag var det lite ströturister och vi typ på hela Skansen och det var så himla skönt. Skönt att flanera i sakta mak och kolla på djuren, skönt att komma utanför hemmet en stund, skönt att andas luft och skönt att få en dag med Stoffe i lugn och ro.
Vi älskar båda djur och vissa somrar har vi varit på Skansen alldeles för många gånger för att det ska klassas som sunt, men det är ju så mysigt. Röda hus, gamla torp, lösa fåglar som springer runt, alla djur och ungar, våfflor, goda hembakade kringlor, kaffe i solen, utsikten över vattnet… Ja, man kan nog inte vara där för många gånger ändå. 

Vi glömde båda våra telefoner hemma, och även kameran, så inte en enda bild har jag att dela med mig av. Levde lite mindful där för en stund. Dock hoppade vi in i en fotoautomat och tog den klassiska Skansen-remsan. Såklart. Med socker runt munnarna och vispgrädde på tröjan. 

Annonser

Egot styr mig just nu

Tack alla ni som kommenterade och mailade när jag frågade om löpningen. Så värdefulla inputs och efter era tankar och synvinklar så ändrade jag inställningen till vad jag förväntar mig av mig själv.

Det känns som att min kropp är tröttare nu än för några veckor sedan (då var det mer huvudet som gjorde ont av hjärntröttheten). Och jag har så svårt att acceptera det. Men jag vet ju egentligen vad som är felet – jag låter mitt ego styra för mycket. Allt som heter jag borde, kunde förut, måste… Sånt ska bara bort ur mitt liv just nu. Energipotten ser olika ut för varje dag och jag måste lära mig leva med den energi jag faktiskt har; inte den jag borde ha, kunde haft eller hade. 
Jag lyssnade på Kropp och Själ (P1) och hörde citatet ”En inställd träning, är en träning det också”. Och så är det verkligen för mig. Jag måste tänka att varje gång jag bestämmer mig för att inte träna/yoga/springa så är det mer värt än när jag faktiskt gör det. För mitt sinne fungerar lite tvärtom kan man säga: jag har inga som helst problem med att köra över prick alla gränser och varningssignaler jag har och gå till träningen. Det är det enklaste för mig, mitt ”naturliga” agerande. Däremot har jag extremt svårt att inte genomföra det jag har bestämt mig för. Så därför är ju träningen egentligen det motsatta för mig; att inte genomföra den är faktiskt den riktiga träningen. 
Bilder från Tylösand i april där jag faktiskt hade närvaro nog att bara precis göra det jag orkade. Egot blåstes bort av den fantastiska vinden på den här stranden.