Månad: februari 2016

Morgonmeditation

Vaknade med ett huvud som värkte och surrade. Så är det för mig ibland; mina tankar snurrar så fort. Som ett getingbo där alla getingar går på speed. Jag försöker då att sakta ner tempot i huvudet och för mig är det bästa sättet genom meditation. 
När jag mediterar brukar jag ha mina kristaller runt halsen eller en i varsin hand. Idag programmerade jag in en ny affirmation i min clear quartz och såklart hade jag min älskade, lugnande rose quartz. Så fina att ha med sig och så kraftfulla kristaller. De hjälpte också; nu går tankarna lite långsammare. Men såhär är det ibland. Hjärntröttheten slår till med enorm kraft. Då gäller det att försöka ta kontroll över tankarna så hjärnan får så mycket vila som möjligt. Peace out.   

När kroppen säger nej

Ännu en dag när kroppen säger ifrån. Svettas mängder av korta promenader, varenda del i kroppen värker, huvudet orkar inte ta in någon information, inga ljud, inga samtal. Klantade till det och gick på yoga för jag tänkte att det skulle ta bort den värsta huvudvärken, men aj vilket bakslag det blev. Kroppen blev tung och kraftlös av tröttheten. Ibland blir det fel.

Trots att jag varje dag försöker göra det rätta, följa med kroppen varsamt, så blir det ibland fel. Och så vill jag så mycket. Det skapar frustration och så blir jag ledsen. Men nu provar vi igen. Te, vila och tystad. Ingen ansträngning. Yogammattan väntar ihoprullad tills jag plockar fram den igen en dag när förutsättningarna finns där. 

När allt fryser

Ibland blir allt kallt. Tiden stannar inuti mig. Jag minns dagar då vi satte våra fötter i gräset utanför dörren i det där huset. Lyckan när vi satt på klippan och tittade ut över vattnet. Där var vi en familj. Nu är en av oss borta. Tre kvar. Våra rötter rycks upp och vi gör oss av med vårt sista ankare. 
Ikväll rinner tårarna för det som var Vi. För vår familj. För att vi var så jävla lyckliga och nu saknas en. En försvinner och hela gruppen skingras. 
Vår plats på jorden var här. Nu är den borta. Nu rycker vi rötterna och går vidare. Krossade, nedtrampade och med en mörk sorg som ett täcke över allt. Aldrig mer ska jag tänka att det finns en mening med allt. För det finns faktiskt inte en mening med allt. Vissa saker är helt meningslösa. 
Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem

Där är himlen lite närmre för mig
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
Dit kan jag gå och sakna dig
Dit kan jag gå och sakna dig


Lars Winnerbäck – Hjärter Dams Sista Sång


Trött av mycket människor och höga ljud

Den här morgonen börjar som vanligt med en grön smoothie. För att försöka aktivera kroppen och hjärnan brukar jag ett par dagar i veckan sätta mig på ett café och skriva lite, ta en kaffe och kanske en smörgås. Efter 14 månader hemma måste jag träna upp huvudet att klara av lite stimmigare miljöer. För det är oftast det som är bland det tuffaste för mig; miljöer med mycket folk och hög ljudnivå. Tydligen kan det ta väldigt lång tid innan det går över. Men som med allt: träning, träning och träning. Och varvat med avkoppling såklart. 

Manduka Black Mat PRO

En av mina bästa investeringar för min yogapraktik har varit min yogamatta. Innan hade jag en matta från Casall; en sån man hittar i sportaffären för runt 400-lappen. Den var inte alls bra. Förstår jag nu.

Då tänkte jag att den dög fint och jag tyckte att det inte skulle vara värt att lägga så mycket mer pengar på en matta, så den körde jag på i flera år. Ända tills min vän Isabel lät mig kolla på hennes nya matta som hon hade köpt och jag fick känna på greppet i den. Det var SÅ stor skillnad. Hon hade köpt en Jade Yogamatta då (och nu i efterhand flera stycken till för att sprida ut i sommarhus etc…) och jag började söka lite fakta om de olika mattorna som finns på marknaden.

Efter min research förstod jag att den fanns en matta som passade alla mina behov perfekt: Manduka Black Mat PRO. Mina krav var bra grepp och lagom tjock för jag har lite problem med mina handleder och knän – så dämpningen var viktig. Nu har jag yogat på min matta i flera månader och jag kan verkligen, verkligen rekommendera den!

Bild lånad från manduka.com
Min recension av mattan är som följer: 
Manduka Black Mat PRO är en av världens mest sålda yogamattor och jag förstår verkligen varför. Den är otroligt skön att yoga på tack vare att den har en fin tjocklek på 6 mm, vilket är lite mer än vad andra mattor av liknande kvalitet på marknaden har. Tjockleken trodde jag från början skulle göra att den kändes lite ”vobblig” att stå på (särskilt i positioner där man har tyngdpunkten på ett ben) men tack vare att den har väldigt bra täthet så upplevs den verkligen inte alls vobblig. Tvärtom tycker jag att den är helt makalöst stabil att stå på i alla positioner och den är väldigt dämpande för knän, handleder och axlar. 
Manduka Black Mat PRO har också ett fantastiskt grepp för händerna. Man glider inte på mattan varken när man svettas eller är torr om händerna. Detta var ett av mina huvudkrav och jag velade in i det sista mellan Lululemon The Mat som ju har magiskt grepp men inte samma tjocklek. Jag valde ju Manduka men köpte Lululemon till min pojkvän så jag har verkligen yogat mycket på båda. Lululemon är också en extremt bra matta och den har ett outstanding grepp vilket är perfekt om man glider, svettas och har problem med handlederna (Stoffe har ännu svagare handleder än vad jag har p.g.a. en operation). Nåja, sidospår. Tillbaka till greppet då: jag upplevde att det tog några månader innan jag uppnådde det perfekta greppet på min Manduka Black Mat PRO. Det var ungefär som att gå in ett par skor innan de är sådär perfekt sköna. När jag väl använt min matta tillräckligt länge och väl för att uppnå det där omtalade greppet för händer och fötter kan jag verkligen säga att det är precis så bra som jag hade läst om innan. Kanske till och med bättre. 

Jag gillar att mattan har lite struktur i sig. Man kan beskriva det som lite linnestruktur eller tygstruktur. Det gör att händerna greppar ännu bättre och dessutom är det praktiskt för smuts syns inte så bra på mattan. På undersidan är det som en prickig yta kan man säga och det är för att den ska greppa mot underlaget och det gör den verkligen! Den är så stor skillnad mot min gamla matta som kunde glida runt på golvet om det var halt. Den här mattan ligger bergfast (yoga-ordvits…) på golvet, for sure.
Mattan finns i två längder: normallång och extra lång. Jag valde normallång men kanske passar extra lång om man vill ha mer utrymme i yogasalen? Varning för eventuella sneda blickar dock om det är trångt. Mattan är latexfri.

Det enda som eventuellt kan vara det negativa med Manduka Black Mat PRO är att den är ganska tung. Absolut en av de tyngsta på marknaden. Det beror på att den har hög densitet (för att inte vara vobblig) och dessutom är den tjock (6 mm). Dock har jag den alltid i ett yogastrap som jag köpte samtidigt (The Commuter by Manduka) så när jag bär den på ryggen så märks det inte att den är tung. Så det är ett tips – köp en väska eller strap så du kan ha den på ryggen om du ska dra med den till olika platser.

Manduka PRO är inte ekologisk men tillverkas med en process som gör att inte gifter släpps ut i luften. Det finns bra ekologiska mattor på marknaden, men jag var väldigt kinkig med grepp och komfort och hittade ingen eko-matta som levde upp till samma höga standard som Manduka PRO. Jag tänkte dock att om jag inte behöver byta ut min matta så minskar jag på så sätt konsumtionen av yoga-mattor under min egen livstid och det är ju faktiskt ganska försvarbart ur ett eko-perpektiv. Mindre konsumtion fick alltså duga som argument för mig den här gången. 

Sammanfattningsvis kunde jag inte vara nöjdare. Det var en investering på runt tusenlappen men så himla värt. Jag köpte min från manduka.com/eu och den kom snabbt, runt fyra dagar om jag minns rätt. Den skickades då från deras lager i Belgien. En av de största vinsterna jag känt efter att jag fått min matta är att jag upplever att när jag ser mattan så blir jag glad och jag vet att det är på den min underbara praktik sker. Jag släpar den med mig till yogastudion, jag rullar ut den hemma, jag har med den när jag reser bort.. Den är min trygga plats. Det är en speciell känsla, även om jag vet att det låter så löjligt, att ha just min matta som partner i min yoga. 
Några praktiska detaljer: 
  • Rulla alltid ihop din matta med uppsidan utåt; alltså i detta fallet sidan där det röda Manduka-märket sitter. Detta för att inte kanterna ska rulla upp sig när du lägger ut mattan. 
  • Man kan skrubba mattan med lite havssalt om man vill påskynda processen att få bästa möjliga grepp (som jag beskrev ovan tog det lite tid). Man häller då ut lite salt på mattan och skrubbar försiktigt i cirklar, låt ligga i 24 timmar och torka av med våt trasa. Jag gjorde inte det och tycker att det ändå gick ganska fort att få fram greppet bara genom att träna på den.

Just det! Glömde jag säga att Manduka Black Mat PRO kommer med livstidsgaranti? En liten hint om kvaliteten i mattan. Och nej, det här inlägget är absolut inte sponsrat. Jag vill bara dela med mig till andra yogis som letar efter sin soul-mat. I’ve found mine ❤


Musik till yoga

Ofta på yogaklasser upplever jag att musiken är hyfsat tråkig. Eller tråkig kanske är fel ord men jag menar om man ändå ska ha musik kan man väl ha något som tilltalar själen? Ibland är det skönt att yoga utan musik och ibland med; till och med upplever jag ibland att musik kan göra att jag blir ännu mer närvarande i mig själv – jag går in i en helt egen värld genom musiken.

Så, vad tycker jag är bra musik för yoga? Det är egentligen ganska irrelvant. Det är så personligt och svårt att säga vad som är bra för någon och mindre bra för någon annan. Hursomhelst så brukar jag ibland roa mig med att skapa bra spellistor för min egen praktik och i samband med det kan jag leta, leta, leta efter musik som jag tycker passar. Så kanske kan ändå några tips vara intressant?

Topp 5 mina bästa yogalåtar:

  1. When I Get My Hands On You – The New Basement Tapes  – världens bästa! Sätter på den högt, högt när jag sitter i intron till min praktik och bara svävar med i musiken. Magi. 
  2. Stand By Me – Otis Redding – Skönt gung och perfekt för ett flowpass
  3. First Day Of My Life – Bright Eyes – fin låt. Svävar iväg i ljuset till denna. 
  4. Skinny Love – Bon Iver – Versionen med Birdy är också en favorit men denna versionen är så fin när man flödar fram på mattan. 
  5. All The Time – Bahamas

En njutningens helg

Helgen var ju en alla hjärtans-helg. Det är härligt när det faller sig så att man kan få fira kärlek en hel helg. För mig handlade det om att fira kärleken till Stoffe såklart men också till våra vänner. Vi gjorde inget på tu man hand, jag och Stoffe. Istället var vi på Mancini i lördags kväll med vänner och åt en helt magiskt god italiensk middag. Oj vad jag vill rekommendera den restaurangen om ni är i Stockholm! 

Vi började kvällen med ett glas italienskt mousserande, iskallt, supergott vin. Såklart i deras vinkällare. Där kan man även sitta och äta två stycken, härligt avskilt och en speciell upplevelse. Men vi var ju ett gäng så middagen blev uppe i restaurangen; god buffelmozzarella och tomat, ravioli på karljohansvamp och svart tryffel och såklart en tiramisu. Alltid tiramisu. Det var min mammas favorit och finns det på menyn då tar jag alltid en sån för henne. Det blir några stycken per år… 

Söndagen fortsatte i goda vänner-anda på Sturebadet. Vi åt en brunch som hade så otroligt goda vegetariska alternativ (!), gott kaffe och härliga pannkakor med grädde. Allt såklart i spa-anda i vita, mjuka, fluffiga morgonrockar och tofflor. Jag och Stoffe var trötta så medan de andra gjorde sin grej i pooler, jacuzzis och aroma-rum på låg vi i varsin solsäng och bra stirrade ut i total tystnad. Så typiskt oss. Vi är ganska lättroade och behöver egentligen inte mycket mer än att den andra finns i närheten så när vi kommer på något vi vill säga så hojtar vi, och annars kan vi sitta tysta och bara njuta. 
Vi hittade yogamattor den stora salen och övade lite huvudstående ihop som en kul grej. Och såklart sträckte ut kropparna lite på mattorna. Sen tog vi båten hem igen till vår stadsdel. 
En hel dag på spa och vi doppade inte ens tårna. Japp, helt sant. Men vi njöt. Vi njöt av varandra, av att ha tid tillsammans hela helgen, att ha våra vänner runt oss, att alla kunde göra vad de ville, att vi hade möjligheten att äta god mat och att vi alla är som vi är. Ingen prestige. Bara vänner. I en härlig, konstig, rolig och knäpp konstellation. Med massor av kärlek och respekt. 

Alla borde få mysa med en fralla ibland

Ännu en trött dag. Kroppen säger nej. Har yogat men kroppen började toksvettas under passet så kanske ligger det nån skit och lurar, nån förkylning eller så. Hursomhelst inte mycket att fundera över så bättre att seize the day och vila, läsa, kolla Netflix och dricka ingefära och varmt vatten. 
Igår kväll kom den här lilla frallan hit med sin matte. Försökte fånga henne på bild men att fånga en glad fralla är ju inte det enklaste! Hon drog runt som ett yrväder här hemma och jag skrattade åt henne, pussade på henne, goskramades med henne och såklart drog ut henne från under sängen 527382 gånger. Varje gång jag ser in i hennes runda, stora ögon blir jag så glad. Djur alltså – för goa. 

En tyst dag i sängen

En dag i sängen. Att inte orka gå utanför dörren. Att ha ont i kroppen. Huvudet  klarar inget ljud. Ögonen orkar inget ljus. Munnen orkar inte forma ord. Tystnad.

Försöker verkligen att inte värdera mina dagar. Inte som bra eller dåliga, bättre eller sämre. Bara att de är. Idag är en dag när jag inte orkar; ingen värdering i det. Då får tofsen sitta kvar i håret hela dagen. Sovkläderna hänger med ända till nästa natt. Inget mer med det. Jag är okej ändå. Allt är okej ändå.
Imorgon kanske är på ett annat sätt. 

Om intentioner i yoga

När jag sätter mina nakna fötter på mattan, lutar huvudet bakåt och vilar kroppen innan passet; då sätter jag min intention för klassen. Ibland brukar jag ge bort min praktik till någon eller något utanför mig själv: min pojkvän, min pappa, min syster, till alla djur som far illa, till alla barn som lever utan mat. Ja vad som helst som jag känner behöver det ljus som skapas inom mig under praktiken. Men oftast sätter jag helt enkelt en intention (ett syfte) som jag kommer tilbaka till under hela klassen; som en meditativ mening eller känsla som blir mitt ankare och som gör att jag minns varför jag tog mig till yogan idag.

Vissa lärare jobbar tydligare med intentioner än andra. I vissa typer av yoga ger man ofta bort sin praktik. Jag sätter själv intentioner för att jag tycker det är så lätt att tappa bort mig. Plötsligt står jag i en svår asana och bannar min kropp för att den inte klarar av att göra det som egot så gärna vill att jag ska göra. Då är intentionen där. Den håller balansen i sinnet. Den tar dig tillbaka till ditt eget syfte med din praktik.

Min vanligaste intention är ”Njut och känn ljuset fylla kroppen” eller ”Varje steg med glädje”. Det är så bra att ha en intention med sig innan man börjar för då när man står där och svetten droppar och man känner att man pressar sig utanför sin gräns, då kan man komma tillbaka till varför man tog sig till mattan idag. Det blir så mycket enklare att backa utan att egot tar för illa upp. Och såklart hjälper intentionen när grannen står på huvudet under hela meditationen och jag själv (egot?) känner mig sämre för att jag inte klarar eller vill utsätta mig för det. Då är intentionen där. Jag kom dit för glädjen. För att inte prestera. Inte göra. Bara vara och andas.