En dag i sängen. Att inte orka gå utanför dörren. Att ha ont i kroppen. Huvudet klarar inget ljud. Ögonen orkar inget ljus. Munnen orkar inte forma ord. Tystnad.
Försöker verkligen att inte värdera mina dagar. Inte som bra eller dåliga, bättre eller sämre. Bara att de är. Idag är en dag när jag inte orkar; ingen värdering i det. Då får tofsen sitta kvar i håret hela dagen. Sovkläderna hänger med ända till nästa natt. Inget mer med det. Jag är okej ändå. Allt är okej ändå.
Imorgon kanske är på ett annat sätt.