De senaste dagarna har verkligen varit tuffa. Kanske några av de tuffaste rent mentalt för mig. Jag har gråtit över en miljon saker, tröttat ut min pappa i timmar i telefon, känt en frustration över hela situationen, känt mig svag, ångestfylld, totalt nedstämd och väldigt, väldigt ledsen. Att vara utbränd är så jävla tufft alltså. Mitt huvud vill så mycket, men min kropp orkar inte. Den ekvationen skapar en frustration som gör att jag bara vill gömma mig under täcket och inte komma ut förrän allt har löst sig.

Men så händer det plötsligt. Man får en liten glimt energi. En stråle glädje letar sig in. Det kan vara en pytteliten sak. Imorse var det att jag kunde dricka upp mitt matcha-te utan att må jätteilla. Då kände jag hopp. Hängde på Stoffe in till stan ett par timmar men satt bara på Norrmalmstorg och vilade på en bänk medan han gjorde ärenden. Var hursomhelst nöjd. Se människor och känna livet komma tillbaka gjorde mig så lycklig. 

För att inte överanstränga tog vi sen båten hem till Hammarby Sjöstad och sen gick vi faktiskt och beställde en cykel till mig! Jag kände att jag var så jäkla värd det och dessutom vill jag, nu när sommaren kommer, kunna cykla till sjön på dagarna. Det går ju så mycket snabbare än att gå! 

En fin svart tantahoj från Skeppshult blev det. Natur heter modellen. Vacker sak i formgivningen och dessutom tillverkad i Sverige vilket känns bra; att stötta dem som kan sånt här i vårt land. Och valde 7 växlar så jag slipper bli helt överansträngd. Det har jag ju lärt mig; måste tänka på att kroppen ska få lite underlättning när det behövs.