Månad: mars 2016
Adriana Rocher – Mina gyllene skor
I lördags kom Stoffe hem med lite nya kläder till mig som han köpt. Han är fin så min kille alltså… Kommer ofta hem med saker som han tycker jag ska ha. Sött. Den här gången fick jag ett par guldiga skor från Acne med en smiley på (!!). Väldigt Tess! Så fina. Fick också två sköna tröjor som blir perfekta när våren snart kommer. Är alltid så varm så gillar tunnstickade grejer.
Hjärntrötthet vid utmattningsdepression
Sakta, sakta släpper mer och mer av den där järnbalken som brukar tryckas åt runt mitt huvud. Äntligen kan jag titta på TV och läsa igen vilket såklart underlättar lite för att dagarna ibland ska passera trots en enorm trötthet. Undviker i möjligaste mån dator, iPad och telefon men vill gärna skriva detta inlägget för det är ett så viktigt ämne som lixom hamnar i det tysta annars.
Hjärntrötthet drabbar människor som av olika anledningar fått skador i hjärnan. De vanligaste orsakerna till detta är stroke, kraftigt slag mot huvudet eller utbrändhet. Det är väldigt svårt att beskriva hjärntrötthet för någon som aldrig haft det för det liknar verkligen inte någonting jag upplevt innan. Det är som att man rent fysiskt kan känna att hjärnan är totalt utmattad och den värker av trötthet; precis som en muskel kan värka vid fysisk utmattning. Symptom på hjärntrötthet är alltså att man känner hur hjärnan blir uttröttad av orimligt lite tankeverksamhet (t.ex. tänka på vad man ska äta till middag eller ens tänka överhuvudtaget), man får svårt att göra flera saker samtidigt, återhämtningstiden efter mental aktivitet är onormalt lång (ofta flera dygn eller kanske veckor efter bara en liiiten överansträngning), ljus och ljuskänslighet och dessutom – kanske bland det värsta av allt – huvudvärken man får om man ansträngt sig för mycket.
När min hjärntrötthet har varit som värst har jag legat i månader i sträck i sängen i ett mörkt rum med en kudde tryckt över ögonen. Jag har inte kunnat ta in någon typ av information, läsa, kolla på TV, svara på SMS, prata med folk. Ingenting. Minsta lilla ansträngning i form av att tänka har gjort att huvudet fullkomligt exploderat. Och det finns tyvärr ingen medicin mot detta. Inte som hjälper smärtan och inte heller som kan läka hjärntröttheten. Det beror helt enkelt på att hjärnan är skadad och det finns inget som kan skynda på den läkningen utan det tar den tid det tar.
En sak för mig att inse har varit att, eftersom jag blir uttröttad av minsta lilla tankeverksamhet, hjärnan är verkligen helt otroligt komplex. Innan jag gick in i väggen hade jag inte en tanke på att jag kunde överanstränga min hjärna genom att hålla på med för många saker samtidigt eller att hjärnan plötsligt skulle kunna kasta in handduken och säga ”Nu räcker det!”. Jag hade alldeles för höga krav på mitt huvud helt enkelt. Idag vet jag att alla de tankar och processer som är igång i huvudet hela tiden är otroligt energikrävande och att göra flera saker samtidigt är verkligen inte en bra idé. Nej – en sak i taget kommer gälla för mig framöver. Och ha som grundregel att inte acceptera att bli avbruten hela tiden i jobbet för det är något om tröttar ut hjärnan något fruktansvärt.
Jag hoppas verkligen att min hjärntrötthet kommer att försvinna i takt med att min utmattning försvinnner. I de flesta fall gör den det men ca 25 % får kvarstående hjärntrötthet även efter att kroppen i övrigt läkt.
Så. Nu vet ni hur viktigt det är att vila hjärnan för att inte skada den så som jag alltså har gjort. Se till att lägga in pauser för återhämning. Det kan vara meditation, en promenad i naturen utan musik eller bara sitta på en sten och titta på vattnet. Våga låta allt vara tyst ibland.
En söndag i mars
Skulle gått på yoga vid 11. Avbokar det. Går och lägger mig i sängen igen med Stoffe. Bokar in ett nytt pass vid 16. Kroppen värker av trötthet så avbokar det också. Vi bestämmer att en promenad nog är mer passande. Men nej, det blir inte heller av. Istället sätter vi oss på ett café och dricker kaffe och äter kanelbullar i två timmar. Sen går vi hem och kollar på en film trots att disken från gårdagens middag kallar i köket. Vissa dagar är såhär. Och det är så h i m l a okej. End of story.
Löpning efter utbrändhet
Som jag har nämnt ett par gånger innan så har jag börjat löpträna för att bygga styrka och kondition tillbaka. När jag började med löpningen för några månader sedan så körde jag på Johanna Kajsons tips (ungafrukajson.se) (som eventuellt kommer från Martina Haags bok??) (slut på parenteser) att starta med 12 minuter och sedan bygga på med 1 minut per gång. Sagt och gjort; så startade jag. Reglerna är enkla: du får springa huuuur sakta som helst men du får inte stanna. Om du stannar måste du springa om ”samma minut” nästa gång igen.
Något är fel
I medier just nu pågår bland annat en kampanj kring stress och utmattning på arbetsplatser. I samband med det kan man läsa att sjukskrivning på grund av utmattningsdepression ökat med 70 % på fyra år. Jag upprepar: 70 % på fyra år. Är det okej? Nej. Är det samhällets fel? Ja.
Eat wise, drop a size
Lyssnade på förra veckans avsnitt av Ångestpodden (in och lyssna!) och de pratade om orimligheten i all den träning och hälsa som exponeras i sociala medier; hur påverkad man blir av att andra personer tränar 9 pass i veckan, äter typ gurkstavar och morötter till lunch och visar sina perfekta kroppar. Som ni förstår är rubriken typ den största ironin ever… Jag fick lyckokänslor i hela kroppen när de tog upp just detta citatet ”Eat wise, drop a size” och skrattade så hysteriskt att de knappt fick luft. Så befriande.
Nu har Ida och Sofie 250 000 lyssnare i månaden på sin podd och de ligger idag tvåa på podcasters lista över mest nedladdade poddar under veckan. Och jag kunde inte vara mer stolt och glad för deras skull. Och dessutom är jag stolt och glad över Sverige som tar till sig deras fantastiska åsikter med öppna armar och börjar prata om den psykiska ohälsan i vårt land. Vi ska aldrig skämmas. Och vi ska aldrig vara tysta. Aldrig.
Kväll med vännerna
Igår kväll trotsade jag (igen!) ett värkande huvud och gick iväg tillsammans med gänget för att överraska Emma som fyllde år. Vi samlades alla på Sturehof och satt tills kvällen övergick i natt på deras uteservering (!) i sofforna under infra. Så. Himla. Kul.
TACK!
Tack alla ni som peppar och stöttar under min väg genom sjukdom, sorg, glädje, hopp och förtvivlan. Ni som kommenterar och läser betyder så oerhört mycket; personer jag aldrig träffat IRL men som jag VET är så jäklarns fina människor för jag KÄNNER er kärlek! Och jag försöker ge tillbaka pepp, stöd och förståelse. Tänker på er massor! ❤
Klagotant
Känner mig som en tjatig bandspelare varje gång någon frågar hur jag mår och jag svarar ”Åh, det är bra. Bara den där huvudvärken…”. Alla lär ju tro att det bra är att ta en Ipren och lägga sig en timme så blir allt bra. Tyvärr är det inte riktigt så.