Det är inte helt enkelt att backa när det blir fel, men det har jag gjort nu. Och rätt snabbt dessutom, magkänslan gav mig något som gjorde att jag tog ett steg tillbaka. Som ni vet började jag pendla till jobbet i stan och en ny tjänst, och rätt snabbt började jag må sämre och sämre. Att bo i Stockholm och pendla till jobbet är ingen lugn busstur eller en stund på ett tåg där man får sitta ner en halvtimme. Nej här står man packad på tunnelbanan med så många människor att man måste luta sig mot sina medpassagerare för att inte dörrarna ska stängas och klippa av nästippen på en. Man går av tunnelbanan och får snällt glida med strömmen av hundratals människor i led som ska upp i olika gångar. Stannar man är man påsprungen och bufflad på á la minute. Härligt för någon? Nej. Lite extra ohärligt för en utmattad hjärna med hjärntrötthet? Ja. Jag fick så mycket intryck varje dag att det slutade med svimningskänslor och yrsel och kräkningar och panikkänsla för att hjärnan inte hann med att registrera allt som hände.
Kanske var inte tröttheten det värsta utan känslan av att kroppen börjar brytas ned på ett sätt som jag ännu inte har buffert för. Så då tog jag tag i situationen, pratade med min chef, och vi kunde lösa det ihop. Jag slutade efter bara tre-fyra veckor inne i stan och fortsatte istället här ute i sjöstan. Två steg fram och ett tillbaka helt enkelt! Jag jobbar fortfarande med mina ”nya” arbetsuppgifter men sitter på ett annat kontor än mitt team. Fin anpassning och sjysst av min chef att gå med på det!
Men därav har allt varit rätt rörigt. Jag har mått sämre rent mentalt, känt mig nedstämd och ledsen, mest för att jag först kände att det var ett misslyckande. Men nu har jag insett att det var tvärtom: jag lyckades lyssna på kroppen och göra det som min magkänsla sa till mig.
Och det fortsätter att vara lite rörigt. Nu går snart min arbetsträning ut och jag ska väl söka någon typ av tjänst på deltid. Har ni andra någon erfarenhet av det? Vågar knappt tänka tanken på att behöva prestera något på riktigt, även om jag ju egentligen gör precis det ändå. Jag sköter ju ett vanligt jobb på halvtid idag. Men då kan någon lixom förvänta sig massa saker och kräva något av mig; något som känns läskigt. Stresskänsligheten är ju min svaga länk, helt klart. Å andra sidan vore det skönt att få betalt för det jobb jag ändå gör. Det kanske skulle kännas mer fair nu när jag jobbar så pass många timmar och dessutom skulle det vara en stabilitet att veta lite mer om framtiden. Att leva i ett inferno av ovisshet är prövande för mig som gillar trygghet och rutiner. En plus och minussida helt enkelt.
Mitt i allt så tänker jag ändå på att för ett år sedan jobbade jag inte ens. Då var jag hemma på heltid och kände mig riktigt trött. Nu har ett år passerat och jag har lyckats söka arbetsträning själv, börja jobba 25 % och till och med öka arbetstiden till 50 %. Allt detta på nio månader. Inte så illa ändå. Klappar mig själv på axeln ändå för att jag vågar lyssna på kroppen och vidta dom åtgärder som krävs för att jag ska må som bäst. En bra sak som kommer med lärdomen av utmattning.
alldamnstories 
Du ska verkligen krama om dig själv för att du lyssnar på kroppen.❤️❤️❤️
Jag tror själen signalerar och det är då vi känner känslor av nedstämdhet och ångest
när vi är på fel spår.
Du gör alldeles rätt som backar och tänker om.Det är modigt och du är sann mot dig själv.
Inget misslyckande .Bara ett nytt spår som leder till något annat och förhoppningsvis bättre.
Jag har aldrig varit i den situationen att söka nytt jobb efter arbetsträning.
Jag arbetstränar inte än.
Jag tränar på att få till en fungerande vardag hemma utan att krascha varje vecka.
Hitta den där balansen då energin fortfarande tar slut så fort.Man har liksom inte
så mycket att spela med.
Längtar till den dag då kroppen inte känns matt efter en promenad och jag orkar några dagar
i rad utan att kroppen och hjärnan mår dåligt.
Men det kommer.😀 hoppas jag.
Tror att du vinner mycket i energi genom att inte behöva resa till jobbet.
Så många intryck att hantera oavsett om man åker bil eller reser kommunalt.
Varmt lycka till med att hitta en ny tjänst.❤️❤️❤️
Önskar att alla arbetsgivare i Sverige idag inser vilken tillgång det är att anställa en person
som faktiskt har varit sjuk i utmattning.
Så mycket klokskap, erfarenhet och nya insikter vi besitter som har gjort denna resa.
Vi är en tillgång fast vi är sårbara och sköra.Vi kan bidra till en förändring av vårt arbetsliv
och samhälle genom att dela med oss av det vi har upplevt.
Precis som du gör genom din blogg.En blogg som jag tror betyder mycket för många.
Att ord sätts på rädslan och det man upplever när man blir sjuk i utmattning.
Jag tror vi många gånger också ser våra medmänniskor, arbetskamrater och vänner i ett
nytt ljus när man har eller upplever en utmattning.
Den största insikten och lärdomen att vara närvarande i nuet och förstå att det är där
vi kan hitta lugnet,harmonin och vårt genuina jag. Bortom alla tankar som försöker få oss
att tro att vi inte duger för just de fantastiska individer vi faktiskt är oavsett vad vi presterar.
Var rädd om dig❤️❤️❤️
Kram från
Annica
GillaGilla
GRATTIS till prestationen att bromsa i tid, inte anpassa dig tills du kraschade utan ta tag i situationen. Att du sen har en fantastisk chef är ju ännu en plusfaktor! Vilken kanonlösning ni fick till! Är storligen imponerad av er bägge 😊
Ta nu lite tid att få ner fötterna på jorden och hämta tillbaka dig själv innan du tänker på nästa steg-om du kan förstås. Förstår att du gärna vill ha betalt för ditt arbete och det kommer du att få. I sinom tid. Du har gjort ett jättejobb senaste året, beröm och belöna dig själv!
Kram Sofia
GillaGilla
Hej.
Jag har följt dig länge och gått samma väg som du med utmattning och arbetsträning.
Heja dig som tagit stora steg och börjat jobbat och fått smak på det livet!
Heja dig som provat men också backat lite grann!
Du är så klok och vis om detta med utmattning så det kommer gå bra för dig tror jag.
Jag fortsatte på mitt gamla jobb efter arbetsträning på en tjänst på 50% i fyra månader. På grund av olika faktorer både jobbmässigt
och privat så kraschade jag igen i augusti….absolut inte som den första kraschen men ändå tillräcklig krasch som ledde till att jag fick erbjudande om avgångsvederlag om jag sa upp mig själv. Arbetsgivaren ansåg att de inte hade nytta av mig eller kunde göra något för mig mera… Det var ju bra att jag fick en del pengar men hemskt att förlora anställningen på mitt drömjobb…
Så nu är jag arbetslös. Eftersom försäkringskassan vägrar att godkänna någon av mina sjukskrivningar ( de utförsäkrade mig efter ett år) numera (jag är fortfarande utmattad enligt min läkare ) så är jag helt enkelt arbetslös.
Mitt tips till dig är att dagen direkt efter din sista dag på arbetsträningsjobbet så går du till Arbetsförmedlingen och anmäler dig som arbetslös. De kommer kalla dig till en handläggare och då ska du förklara din situation. Antagligen kommer du bli tilldelad en annan handläggare på ”fördjupat stöd”. Där jobbar de som har specialisering på funktionsnedsättningar. Även om du en dag kommer vara helt frisk från utmattning så är du ju inte 100% arbetsför just nu och därför kan de på fördjupat stöd hjälpa dig hitta din väg framåt….
Själv ska jag snart börja halvtidsutbildning inom trädgård för att på sikt bli trädgårdsmästare!!☺🌳🌻🌿
Hoppas du hittar de rätta stegen framåt mot friskhet och balans! Önskar dig framgång i det du tar dig för!
GillaGilla
Heja dig! Och bestäm dig kanske på en gång för att bara blunda för alla dumma klyschor och formuleringar i jobbannonser om att ”vara stresstålig”, ”gilla att ha många bollar i luften” och ”vara flexibel”. Det står överallt men vi är inte sämre människor för att vi inte är något av detta längre eller just nu. ❤
GillaGilla
Det var riktigt bra gjort av dig tycker jag. Svårt men nödvändigt. Nyvunnen klokhet som du ska hålla kvar. ❤
GillaGilla