Psykbrytet inför middagen

I lördags när vi hade middag så var det som sagt jag som fixade – allt! Jag var så stolt. Längs vägen så blev det ett par gupp, om alltid, och såhär lät det när jag på lördagen på dagen ringde Stoffe och hade panik (han var på jobbet):

Jag: Hej (ynklig röst)

Stoffe: Hej älskling! Har det hänt något?

Jag: Nja nej inte direkt…

Stoffe: Men jag hade 8 missade samtal sen lunch?

Jag: Jaha (spelar nonchalant), ja.. Jag känner mig konstig.. (jag har svårt att sätta ord på känslor, vårt ständiga issue).

Stoffe: Jaha hur då konstig? Trött, hungrig eller sjuk eller något annat?

Jag: Jag är nog stressad. Jag har typ inte sovit någonting inatt (detta var helt sant, jag var vaken i fyra timmar och grubblade…)

Stoffe: Stressad för vadå?

Jag: Middagen ikvähähähll *börjar gråta och snörvla som ett litet barn* Dom kommer om sex timmar och jag vet inte hur jag ska hinna duscha, torka av handfatet och duka innan dess (gråter och hulkar)

Stoffe: … ?

Jag: Alltså om jag ska hinna vila också. Vart ska jag börja lijihixxxommm?!

Stoffe: Börja vila är nog en bra idé. Om du hinner duscha eller duka spelar ju ingen roll hjärtat. Jag fixar allt sånt när jag kommer hem. Och duscha – vem bryr sig?

Jag: Trohooorr du det?! *torkar snoret* Jag trodde jag skulle orkaahah detta…

Stoffe: Vila nu så kommer jag sen. Jag ska bara jobba klart här. Vi kan köpa hem all mat så tänk inte på någonting.

Jag: Okej… *hick hick*. Vi ses sen då.

Stoffe: Det gör vi sötnos. Puss

Så… Jag hade alltså legat vaken i fyra timmar (!!) på natten och funderat över hur tusan jag skulle hinna, på en hel dag (de kom vid sju på kvällen); handla mat, gå till bageriet, duscha, duka, torka av badrummet och vila. Jag vred och vände på det på natten, la upp scheman i huvudet, stressade upp mig själv, såg hur allt blev kaos, fick panik. Trodde hjärtat skulle hoppa ut av stress. Ja men ni kan ju tänka er!

Såhär är det alltså. Att vara stresskänslig. Det är inte att man enbart typ är känslig för livsomvälvande beslut och av att man inte hinner till bussen. Nej det är att man bryter ihop av att ha mer än typ en sak på schemat på en hel dag. Man får inte ihop det. Hjärnan kan inte strukturera och planera och allt blir kaos. Både i kroppen och i huvudet.

Så… Lördagen var kaos för mig. Men jag genomförde det och det stärkte mig. Men hade jag inte pallat alls och bara lagt mig rätt upp och ner och vi hade köpt hem 60 bitar sushi istället så hade det också varit okej! Allt som innebär att jag lyssnar på kroppen och testar mina gränser i lagom mängd är bra, oavsett vad resultatet blir i slutändan.

På kvällen körde jag i alla fall shorts från H&M, linneskjorta från Gina Tricot och halsband från H&M.

4 reaktioner på ”Psykbrytet inför middagen”

Åh… Känner igen det där eländet. Man förstorar upp saker som om det gällde liv eller död, men det enda man behöver göra är egentligen att gå och lägga sig och vila så ordnar sig det mesta sen… Mitt i natten när man vaknar är ju allt ett enda orosmoln. Tur att Stoffe verkar vara en sån fin person som håller sig lugn i det här! Det är som om man är oförmögen att fatta beslut och måste lämna över det på någon annan. Att tänka i flera steg är lixom omöjligt. Kram på dig!!

GillaGilla

Svara

Haha jag vet! Och ändå kan jag se det komiska i det, men lika ångestfyllt varje gång. Som när jag mailade sig i lördags du vet med osten under jackan 😂 Då kände jag mig helt förstörd men ändå kan man skratta åt det lixom. Ja Stoffe är verkligen bra. Han har ju sina skröpler och brister som alla andra men han känner mig och förstår mig. Tänker att det nog är viktigast för att kunna känns sig trygg. Kram på dig!

GillaGilla

Svara

Hej överanalyseraren! Jag är likadan :s usch och fy för att övertänka och skapa ångest när det är helt onödigt. Skönt att det verkar ha löst sig på ett bra sätt ändå och att du fick ihop en middag du är stolt över! Well done!

Jag älskar verkligen när du delar med dig av era konversationer 🙂 Underbart! Vilken bra Stoffe du verkar ha :))

GillaGilla

Svara