Snabbvisit på Östermalm

Tog båten in till Östermalm imorse, tidigt. Redan klockan sju var jag ute på vattnet och hade mig. Det var soligt, varmt och alla pendlare i kostym tog av kaffet som serverades på båten, satte sig på dynor uppe på däck, lutade mot relingen, och njöt. Jag gjorde såklart samma sak. Båten puttrar förbi Djurgården och från tio meters håll ser vi hur Gröna Lunds bergochdalbanaor testkörs inför dagen. På andra sidan lyser den varmgula morgonsolen upp Södermalm. 

Allt jag tänker på är: hur kan man ha sån tur i livet? Hur kan vi ha det såhär bra? Vad gjorde vi för att förtjäna detta? Och sen minns jag. Vi förtjänar detta. Livet har varit ganska tufft och nu ger universum oss detta för att vi har förmågan att njuta av det. Uppskatta det. Se detaljerna och närvara. 

Tidigt besök hos min hudläkare som håller koll på acnen. Den är nästan helt läkt enligt mig, inte alls läkt enligt honom. Han är petnoga och jag hamnar under en stor, ljus lupp varje gång jag går dit. Vem har fin hy då?? Hursomhelst så fortsätter jag med vegetarisk kost och ser hur sol och salta bad hjälper med det sista. Han tycker vi ska satsa på p-piller. Nope. Vägrar. Inget mer skit nu, orkar inte med allt som går galet med kroppen och mediciner. Jag tycker ju jag har fin hy! Stoffe gick upp med mig imorse och trodde jag ville till hudläkaren för att få en egoboost – nån som bekräftade min fina hy (som han också tycker jag har!)… Jaja, han är petig. Det är väl bra. 
Bilden ovan är från läkarens mottagning på Riddargatan 12. Kan mer än allt rekommendera den hudmottagningen. Så trevliga, enkla och väldigt gulliga både doktorn och sköterskan. Fina härliga lokaler är det också, som en stor Östermalmsvåning. Inte alls sjukmiljö. Väldigt, väldigt vackert. 
Nu sitter jag på Nybrogatan och äter frukost. Cappuccino och en croissant med ost. Älskar croissanter. Sen ska jag införskaffa en klänning inför kusinens student. Alla mina gamla var för små så det är bara att skänka bort och glömma och istället köpa nya. Så blir man av med den ångesten i alla fall. Den enkla vägen var det ju. Peace out. 

Annonser

Dagens inspiration

Idag var det min lillasysters blogg som inspirerade mig mest. Som ofta såklart. Hon är så mycket av det där som jag önskar att jag var mer av: avslappnad och stor distans till prestation.

Hursomhelst så var det inte bara det som inspirerade mig, utan det var hennes beskrivning av kärleken till sin flickvän Victoria som nu varat i sju hela år. Och tillägg till detta är ju att dessa två är som gjutna för varandra. Deras kärlek sträcker sig till en djup respekt och en ödmjukhet inför varandras olikheter som genomsyrar hela deras relation. Här är Beas text skriven till Victoria:
Firar sju år med Victoria i dag. Sju år! Fattar ni vad sjukt. Älskar att göra allt från att se nya platser och gå på konstiga bakgator som jag vill fota eller i klädbutiker du vill besöka till att se dåliga filmer i soffan och handla på Hemköp med dig. Laga tacos för tusende gången. Promenera i Stockholm och stanna för ännu en fika. Smygläsa dina tidningar och låtsas ovetande när du berättar skvaller om kändisar. Hålla inne lite på sanningen om hur mycket vissa band skriker för att få dig som sällskap på spelningar. Försöka övertyga dig om att skatestil är bäst för vårt framtida barn så länge hen är för liten för att bestämma själv. Studera din inlevelse när Sveriges damlandslag spelar fotbollsmatch. När du läser upp ytterligare ett recept du har hittat och vill provlaga. Älskar allt med dig så obeskrivligt mycket!”

Och här gråter såklart den numera extremt blödiga storasystern. Så vackert.

Foodmatters

Har idag kikat på dokumentären Foodmatters på Netflix. Innan jag säger något annat tänker jag säga:

– jag vet att det är en dokumentär som fått sina pengar någonstans ifrån
– jag vet att det är en amerikansk dokumentär
– man ska aldrig tro på enbart en källa
– man ska aldrig tro på allt som sägs i en dokumentär 
Jag är extremt kritisk och källkritisk av naturen men jag gillar verkligen dokumentärer. Under min utmattning har jag snöat in i perioder på olika saker; ett tag var det Drottning Victoria, ett tag var det djur av alla dess slag, ett tag naturen och miljön, ett tag var det nordpolen och sydpolen och nu de senaste månaderna definitivt mat. Mat har alltid varit ett intresse och just matlagning är något av det roligaste jag vet. 
Hursomhelst var dokumentären intressant för den belyste inte bara hur bra det är med ekologisk, vegetarisk mat utan tog också upp hur näring kan läka kroppen. Jag har själv blivit upp över öronen irriterad över folk som påpekar att jag ska äta annorlunda, jag ska se över kosten, ta så kommer jag bli frisk. Det fungerar inte så! Men mat kan absolut göra mycket för kroppen, DET kan jag hålla med om!
Vegetarisk kost 
För mig blev det en hel vändning när jag gick över till att äta helt vegetarisk kost. Energin jag fick går inte att beskriva. Där någonstans insåg jag hur viktigt det är att inte bara äta ”nyttigt” (och då menar jag definitivt inte massa kvarg, ägg och allt vad det är som förespråkas på gymmet) utan att faktiskt lyssna på sin egen kropp och ge den vad den frågar efter. För mig var det helt enkelt vegetarisk kost fullt ut. För någon annan något annat. Det handlar inte om förbud eller etiketter, utan om balans, balans, balans. 80/20 regeln fungerar ganska bra här också. 
Kroppen kan läka sig själv. Oftast. Inte alltid. Men oftast. En depression och en utmattning går inte enbart att läka med rätt kost; det krävs en hel massa vila, förändringar i attityden till prestation, kanske natur, meditation mm. Bara du vet vad du behöver för att läka. Medicin kan också behövas. Men kosten kan ge kroppen mer av den näring som gör att den orkar ta tag i att börja reparera kroppen och hjärnan. Därför kan det vara en idé att se till att peta in ekologisk mat som faktiskt innehåller näring och inte fyller kroppen med bekämpningsmedel och insektsterrormedel. Och att dessutom lyssna på sin kropp och fråga vad den vill ha, ofta vet du det faktiskt. Stark mat är inte bra om du är pitta-dominerad (ofta uppe i varv, stressad, prestationsinriktad) och fet mat är inte bra för en kapha (låg energi, lat av naturen, tungt element). 
Dokumentären påpekar att mediciner är jättebra, de hjälper massor av människor. Men maten tas sällan/aldrig med i läkningen av patienter i väst, och det är just den förlorade biten som gör att vi missar något viktigt i vår läkning. Maten får vi själva pyssla med. Så kanske ska vi göra det lite mer? Tänka på det där med maten. 
Jag ÄLSKAR choklad, glass, godis, fika och allt sånt och det är inte alls det jag menar. Det ska vara en del av din kost – också. Bara att grunden i maten kan vara näringsrik och tillföra massa gott till cellerna så de kan jobba på. Energi.
Mina mediciner och maten som stödhjul

Jag äter medicin mot min sköldkörtel (underfunktion) men därtill ger jag kroppen extra selen och äter massor av paranötter som ju hjälper sköldkörteln. Och jag undviker sojaprodukter som stjälper funktionen. 
Mot min acne har jag ätit Tetralysal (antibiotika) många omgångar (!) men insåg sen att vegetarisk kost verkar kunna hjälpa mot detta. Och just mot min acne har jag testat lixom… Allt. Som besatt. Och så var det bara kosten. Nu är allt borta. Jag är faktiskt fortfarande förvånad! 
Mot min depression har jag ätit sex typer av antidepressiva. Tyvärr tål jag inte SSRI och SNRI så jag får inte längre äta dessa. Tyvärr säger jag här. Jag vill gärna tåla och kunna äta dessa för ångesten och den svåra depression jag hade – det är inget att leka med. Jag hade behövt medicin. Punkt. Men nu tvingas jag klara mig utan. Jag funderar på att besöka en auyrvedisk läkare (den indiska läkekonsten) för att se om vi kan hitta en bra balans i mat som kan hjälpa mig, för jag känner mig rädd utan min SSRI – tänk om depressionen kommer tilllbaka? Detta blir typ mitt sista hopp för annars gör jag ju yoga och meditation som någorlunda kan hålla ångesten i schack… 😦 
Veckohandla grönt och gott

Vad ville jag egentligen säga med detta inlägget? Att maten faktiskt kan vara en stor hjälp i kroppens läkning. Den klarar inte att läka en utbrändhet själv, det behövs ett större artilleri, men den kan definitivt hjälpa till på vägen. Så nästa gång du veckohandlar: njut extra av att gå runt i grönskaksdisken och titta på alla vackra, goda grejer som kan bli en del av maten i veckan. Fyll korgen med massor av gott och proppa alla middagar med grönsaker, frukter, bär och nötter. Även om det inte räcker hela vägen så kan jag lova att det kommer göra att kroppen känns piggare och definitivt ge härlig lyster i huden. Och om det syns – tänk då vad som händer på insidan! 
Nu ska jag veckohandla för denna veckan. Vår korg är alltid till 80 % fylld med frukt, grönsaker, bönor, linser och nötter. Resten är såklart annat som behövs i ett hem. Men det är definitivt min favoritstund på dagen när jag får kika runt bland alla goda grejer som finns i mataffären och planera vad jag ska få laga i veckan. Närvaron ❤

Äppelfabriken

Dagen spenderades med våra bästa vänner E och C-J ute på Ekerö, på Äppelfabriken. Jag är visserligen absolut totalt slut nu fysiskt och mentalt, men mina drömmar har satts igång; att bo i ett hus med äppelträd. Ha ett vackert växthus där jag kan odla massor av grönsaker och örter. Stora fikonträd med dinglande frukter över borden. Terracotta som kalkats vitt av vatten och jord. Vinrankor som letar sig längs taket för att få del av den åtråvärda solen. Höns som skuttar fritt på gården. Äppelmust som serveras färsk till vänner på besök. Händer som blir svarta av mull och jord. Doften av äppelblommor, gräs, vatten och jord. Morgonkaffet som intas på altanen i bara fötter och en skön kofta. Naturen. Ljuset. Friheten.
Drömmen. Den finns där och den växer. Och den ger mig en så stark anledning att fortsätta kämpa. 

Tänker jag fel med löpningen?

Behöver lite råd från er just nu för jag känner mig osäker på hur jag ska tänka. 

Jag gillar att springa och gjorde länge det innan jag blev utbränd. Därför känns det som en av de grejerna jag gärna vill komma tillbaka till. I vintras hade jag några extremt bra månader i min utmattning där löpträningen verkligen gav en kick och energi jag kunde leva på i nästan 24 timmar. Men de senaste två månaderna har löpningen nästan tagit kål på mig. De senaste gångerna har varit tuffa eftersom det alltid har resulterat i att jag knappt kan stå på benen under kanske 2-4 timmar. Sedan repar kroppen upp sig sakta, sakta och en natts sömn återställer mer eller mindre balansen.
Det känns inte riktigt bra. Jag har fått klartecken från min läkare att löpning är okej och pulsträning är bra, men beslutet är ju alltid mitt och jag måste ju lyssna in mig egen kropp. Promenader gör mig inte alls lika trött och jag kan oftast utan problem powerwalka ett par timmar utan att få den nedbrytande effekten som löpningen ger. 
Hur gör ni andra därute? Hur tänker ni kring träning och pulshöjande aktiviteter? Och vad får ni för effekter på kroppen? 
Ni står jag inför att sluta springa ett tag och bara gå, samtidigt som det är tråkigt att ge upp något som jag ju tror skulle kunna bygga mig starkare i längden. Behöver er hjälp här ❤ 

Promenerar och tänker, skapar, känner

Eftermiddagspromenad runt sjön. Äppelblommor i träden. Grenar som tornar upp sig mot himlen. Tjocka stammar vittnar om långt liv. Tänker på min kropp. Förbannar. Förlåter. Tänker om. Känner sorgen. Känner saknaden. Skapar texter. Skapar minnen. Skapar utrymme i bröstet. Ser det lilla. Upplever det stora. Lever och minns och öppnar hjärtat för allt det vackra runtomkring.