Det låter som rena 30-tals uppdelningen men det har verkligen ingenting att göra med att jag är kvinna och han är man. Det handlar om vad som passar oss bäst i vår nuvarande livssituation. Det kommer säkerligen vara annorlunda när jag känner mig redo att jobba på igen och när viljan finns där, och han har kört sina hektiska år en stund. Som läget är idag jobbar han mellan 65-80 timmar per vecka vilket nästan som två heltidstjänster, särskilt de veckor han inte är i Sverige. Det är definitivt en satsning som kräver två personers logistik bakom för att vårt liv ska fungera. 

Så, detta har jag fått så mycket kommentarer på av personer i vår yttre sfär. Att det är ojämställt. Men för oss är det ett val. När han jobbade 80 timmar och jag 60 så fick vi aldrig tid för varandra och inte heller matlagning, träning blev en stress för båda och allt blev helt enkelt kaos. Nu hamnade vi här där jag, som då också tog på mig allt i hemmet eftersom jag ändå jobbade mycket mindre än Stoffe, alltså blev helt slutkörd. Inte bara på grund av det, jag har ett bagage med mig, men krav-listan blev för lång helt enkelt. 

Och Stoffe skulle aldrig kräva att jag gör detta eller hindra mig från att göra det jag vill. Och jag skulle aldrig göra det mot honom heller. Det handlar mer om att pussla ihop livet så vi mår så bra som möjligt båda två och så att vi peppar varandra att våga vara sitt fulla jag och blomma ut och utmana oss att växa. Mitt jobb att vara utbränd tar vi på största allvar och pratar mycket om mina dagar, min resa och framtid. Det är min väg just nu och detta gör att jag växer varje dag. Att jag vågar av-identifiera mig med jobb, det är en resa ska gudarna veta… 

Nu repar jag upp mig så gott jag bara kan och framöver så har vi bestämt att för oss passar det alltså bättre att vi framöver ser till att inte båda satsar järnet på karriär samtidigt. Två stressiga personer under samma tak blir för hög energinivå. 

Man lär sig. Hela tiden. Just nu känner vi såhär och det faller sig såklart naturligt att Stoffe växlar upp sin karriär nu när jag helt fokuserar på att bli frisk och han fick en superrolig tjänst, ett sånt erbjudande som bara kommer några få gånger under livet. Han älskar sitt jobb men han kommer också så småningom vilja dra ner tempot rejält och ser fram emot mer balans i livet för oss båda. Jag är galet imponerad av honom verkligen och stolt över att få leva tillsammans med en person som är så driven, smart och ändå skojar så mycket om jobbet och  verkligen har distans till vad det egentligen betyder. Han är så fin, min man. Min team-mate forever.