I snart 15 månader har jag varit heltidssjukskriven för min utmattningsdepression. 15 månader av gråt, likgiltighet, skrik, förlorat hopp, glädje, små vinster, total fysisk utmattning, sorg, svarta hål och fina minnen. För så är det. Även om den mesta delen av min tid, ibland flera månader i sträck, tillbringats i sängen i ett mörkt sovrum, så har det såklart funnits stunder under året som har kommit med glädje och minnen. Och så viktigt det är att det får vara så! Att man får må bra ibland också.
När min mamma gick bort så kändes det nästan konstigt att jag bara dagar efteråt skrattade åt saker som vänner sa eller åt något som var ironiskt. Men jag var tvungen. När hela kroppen är så outhärdligt svart inuti av sorg så måste man ibland få glömma. Om än bara för en sekund. Så då bestämde jag mig för att de var okej oavsett vad andra tyckte. Jag behövde det för att orka ta tag i den långa sorgeprocess som låg framför mig. Och samma sak har jag hållit fast i under min depression.
Att resa eller göra saker som ger energi har varit så otroligt viktigt för mig. Även om det också (nästan varje gång) har inneburit att jag tagit så mycket av energikontot att jag varit utmattad i flera dagar/veckor så har jag kämpat och försökt att göra saker. Försökt att vara positiv och inte tappa glädjen i att uppleva.
Årets resor som utbränd
Året såg ungefär ut så som att bara ett par dagar efter min krasch hade vi en resa till Blekinge bokad till mina mostrar och svärföräldrar. Den avbokades såklart. Såklart. Såklart. Ett par veckor efter kraschen hade vi en resa till London bokat. Den avbokades också. Även resan som var bokad till Sydafrika i februari var jag tvungen att avboka. Det var alldeles för tidigt och det fanns inte på världskartan att jag skulle ens orka ta mig ut till Arlanda (vid den här tidpunkten kunde jag fortfarande inte ens åka tunnelbanan till min läkare, jag tog taxi varje gång och trodde ändå inte ens att jag skulle klara det). I april vågade jag mig ändå på att åka till mina svärföräldrar över påsken och för att det skulle fungera kom Stoffes pappa till Stockholm och hämtade oss och körde ner till Blekinge ❤ Hur det gick? Inte alls bra. Efter påsken låg jag i sängen i nästan två månader för att återhämta mig. Jag kunde inte titta på TV, läsa, gå ut, träffa en endaste vän… Ingenting. Huvudet var som en brinnande eld av hjärntröttheten och kroppen värkte så jag gick på smärtstillande i flera veckor. Så det var helt enkelt för tidigt. Lesson learned. Jag tog åt mig och försökte lära mig av detta.
Vid midsommar spenderade vi ett dygn på sommarstället i Trosa med nära familj. Hur det gick? Åt helvete på ren svenska. Jag blev så dålig att jag hela sommaren (som vi spenderade ensamma på landet) låg i den där j-vla sängen rent ut sagt. Jag bara låg där. Orkade ingenting. Helt slut och jag hade så ont i kroppen att jag grät varje dag. Jag vet att det inte är själva grejen att vi spenderade midsommar på landet som gjorde mig dålig, det bara utlöste en reaktion. Jag vet det. Det hade kunnat vara vadsomhelst egentligen som gjorde att jag tippade över kanten. Men nu var det detta och än idag minns jag känslan av att bli så extremt utmattad av en så liten sak som att att bilen till Trosa, 45 minuter hemifrån, och ungås med familj i 24 timmar.
På sensommaren hade vi besök av mina svärföräldrar på landet, eller ja den ena halvan av dem i alla fall. Och den gången gick det så bra. Jag kände att jag för en gångs skulle fick mer energi av att träffa folk. Vilken vinst! Då började det kännas som att det kanske var på väg att vända och vi höll ut några veckor till innan vi… bokade en resa till Grekland med min svärfar. Yepp, de tre musketörerna. Vi gillar att resa tillsammans och denna gången var det utmärkt för då kunde Stoffe och hans pappa göra aktiviteter som jag inte orkade med, utan att jag behövde känna minsta dåliga samvete för att jag var tråkig och låg under ett parasoll på hotellet stora delar av resan.
Innan greklandsresan var jag verkligen så extremt orolig och jag pratade flera gånger med min läkare om detta och han fortsatte hävda att det skulle vara bra med ett miljöombyte, och att sålänge jag tog det extremt lugnt så skulle det inte vara någon fara. Och det gick ju verkligen bra. Jag fick så mycket energi av solen och värmen. MEN jag tillbringade faktiskt mycket tid ensam i Grekland. Jag behövde tid på hotellet i lugn och ro med middagar och yoga.
Några veckors återhämtning och sedan bokade vi resa över jul till Blekinge som vi genomförde och det gick också så långt över förväntan. Jag blev trött, visst, det visste jag ju. Men jag blev inte helt förstörd i flera veckor.
Och nu var vi alltså på Gran Canaria. Lugnt charterresmål (man behöver knappt tänka på någonting) på lagom avstånd. Och det gick bra! Jag är så glad! Innan resan var jag ganska dålig så jag var väldigt orolig. Men det gick bra. Ojojoj vilken vinst och vilket steg framåt.
Nu får vi se vilka våra nästa resor blir. Vi har ingen bokad just nu utan tar veckorna som de kommer. Jag jobbar vidare med uppbyggnadsfasen efter utbrändheten och försöker utmana och vila i lagom avvägning. Men som sagt – semester KAN vara en god idé även under en utmattningsdepression. Det beror på vart du befinner dig och vad din läkare säger. Rådge alltid med läkaren! Gör inget som hindrar ditt tillfrisknande eller förvärrar läkningsprocessen. Tvärtom ska det hjälpa dig på traven. En kort dipp efter en resa tror jag dock är helt normalt för att man sedan ska blir starkare och orka mer. För nästa gång klarar du antagligen ytterligare litegrann. Helst ska resan ju lyfta dig i din läkningsprocess och ta dig framåt. Men som sagt – kolla med din läkare!
Tips för resor under en utmattningsdepression:
- Välj ett resmål efter ditt sjukläge. Vad passar dig just nu? Lata dagar i solen? Några dagar i en stad? Temperatur, tidsskillnader och tempo. Tänk igenom vad som gör dig trött och undvik att ha för mycket av det.
- Ta extremt lugna dagar dagarna innan avresa. Ladda energi.
- Gör det enkelt. Krångla inte till något överhuvudtaget! Ta taxi till flygplatsen, inte krångla med bussar eller tåg, och ta det lugnt efter incheckningen. Inte stirra omkring eller stirra upp sig över massor av folk runtomkring. Boka transfer till hotellet.
- Ta en sak i taget. Jag har hela tiden försökt tänka på bara ett steg te.x: ta mig till Arlanda, inte bekymra mig för flygresan. När jag väl är på Arlanda försöker jag vara närvarande i det, inte tänka på flyget. Väl på flyget är jag där och tänker inte på hur det blir när vi kommer fram osv. Ett steg i taget. Annars blir bara resan helt övermäktig.
- Välj ett hotell med bra restaurang och pool. Detta var viktigt för mig för jag orkade inte vara iväg varje dag och varannan kväll åt jag ensam på hotellet och gjorde yoga själv, allt för att inte läcka ut för mycket energi.
- Ha med öronproppar. På flyget kan det vara skrikiga barn eller stimmigt och på restauranger kan det vara högljutt. Undvik i största möjliga utsträckning alla miljöer som är ljudliga, men om du hamnar där kan öronproppar verkligen hjälpa (ja, jag har suttit X antal middagar och ätit med mina skrikrosa öronproppar instoppade i öronen…).
- Försök fördela din energi under dagarna och under veckan. Ska du med ut och äta på kvällen måste du kanske vila på hotellet hela dagen? Gör det då. Vill du med till en strand på dagen? Då kanske du bör stanna hemma ensam på kvällen och äta på hotellet och bara ta det lugnt. Jag försökte hela tiden balansera dagarna och fördela ut aktiviteterna och se till att ha en hel del ensamtid i tystnad. Det är också semester!
- Glöm inte att kolla med din läkare att du kan åka. Viktigt! Tillsammans avgör ni vad som passar dig och att det inte försämrar din utmattningsdepression.
- Kolla på Försäkringskassans hemsida att/vart du kan åka. De har vissa restriktioner och jag har kollat upp innan vilka länder man kan besöka och om det behövs sjukintyg.
alldamnstories 
Härligt att resan gick bra! Själv har jag om ett par dagar varit sjukskriven i två år. I somras skulle jag till New York och springa tjejmilen. En resa jag vunnit. Så trist men var alldeles för sjuk för en sådan resa. Det får bli ett annat år. En annan gång. Först ska jag bli frisk.
GillaGilla
Ja jag var så himla glad att det gick bra för jag har också som du läste ställt in flera resor…Och det är så tråkigt. MEN man får minnas att det viktigaste ändå är att man mår bra och är rädd om sig – resor finns kvar och när man orkar så vet man det med hela kroppen. Då kommer man att VILJA resa 🙂 Så tänker jag – känner jag att jag vill något så är det positivt för jag har sååå många månader inte velat alls för kroppen har bara skrikit NEJ 😦 Hoppas du blir bättre! Massa kärlek till dig och stor kram!
GillaGilla
Du är duktig på att ta hand om dig och ja, öronproppar är överlägset och absolut nödvändigt för att klara miljöer med mycket ljud.
Vad roligt att du har kunnat resa lite efter de första inställda och därefter dåliga resorna. Skönt att det går bättre och bättre. Ta hand om dig!
GillaGilla
Tack ja, jag försöker ta hand om mig efter alla år av att inte alls ha gjort det
Öronproppar är bäst. Ibland känner jag mig konstig med dem på men nu struntar jag i det. Andra får kolla och undra.
Ja resor är underbart om man orkar och har möjlighet. Värmen tar också bort lite av det onda i kroppen vilket är skönt. Gillar varma bad också men vi har inget badkar här hemma.
Vi får båda ta hand om oss 🙂 Stor kram!
GillaGilla