Tänker jag fel med löpningen?

Behöver lite råd från er just nu för jag känner mig osäker på hur jag ska tänka. 

Jag gillar att springa och gjorde länge det innan jag blev utbränd. Därför känns det som en av de grejerna jag gärna vill komma tillbaka till. I vintras hade jag några extremt bra månader i min utmattning där löpträningen verkligen gav en kick och energi jag kunde leva på i nästan 24 timmar. Men de senaste två månaderna har löpningen nästan tagit kål på mig. De senaste gångerna har varit tuffa eftersom det alltid har resulterat i att jag knappt kan stå på benen under kanske 2-4 timmar. Sedan repar kroppen upp sig sakta, sakta och en natts sömn återställer mer eller mindre balansen.
Det känns inte riktigt bra. Jag har fått klartecken från min läkare att löpning är okej och pulsträning är bra, men beslutet är ju alltid mitt och jag måste ju lyssna in mig egen kropp. Promenader gör mig inte alls lika trött och jag kan oftast utan problem powerwalka ett par timmar utan att få den nedbrytande effekten som löpningen ger. 
Hur gör ni andra därute? Hur tänker ni kring träning och pulshöjande aktiviteter? Och vad får ni för effekter på kroppen? 
Ni står jag inför att sluta springa ett tag och bara gå, samtidigt som det är tråkigt att ge upp något som jag ju tror skulle kunna bygga mig starkare i längden. Behöver er hjälp här ❤ 

Annonser

9 reaktioner på ”Tänker jag fel med löpningen?

  1. Tänker att nu är du inne i ett ganska typiskt för oss utmattade allt eller inget tänk. Antingen springer du eller inte. Vad sägs om att du istället ger dig en medveten egenvald paus med löpningen i si sådär två-tre veckor och sen känner efter igen. Visst du kommer tappa i kondis men du vinner kanske på det i länden ändå. Förstår du min tanke? Inget beslut är för evigt..

    Gilla

  2. Ja det är nog sant. Jag har, precis som många utmattade, lätt för att tänka allt eller inget. Jag tror faktiskt jag tar en paus, det behövs när kroppen säger ifrån. Det där med kroppens återkoppling… Så enkelt att tänka rätt men svårt att göra rätt. Jag VILL så mycket och blir sen besviken när jag inte orkar och måste backa. Ständig kamp 😦

    Gilla

  3. Jag tänker lite som ovanstående. Ditt jobb är att lyssna på kroppens signaler, vad säger din kropp till dig nu? Går det att springa kortare sträckor, kanske springa 2 min, gå 5 min osv. Att inte pressa din kropp för ett ideal du har. Då är du på randen till en dipp i utmattning igen. Själv tränar jag ingenting, jag går bara promenader.

    Gilla

  4. Håller med. Jag kan sakna löpningen från och till, men i dagsläget petar jag in det de enstaka gånger jag verkligen vill, har lust och samtidigt känner att jag verkligen kan. Oftast funkar det då ok trots att det gått en tid mellan varven. Funkar det bara 800 meter är det ok. Jag har dragit ner det till en nivå där det helt handlar om känsla. Känns det ok kör jag tills det inte känns ok (eller gärna strax innan så det finns marginal nog att ta sig hem igen). Som Fröken F skriver, lyssna på kroppen. Släpp helt en period om du måste, spring några steg om det känns bra vid tillfälle, spring inte alls om det inte känns bra. Oavsett vad du vill.

    Den där viljan alltså…. ❤

    Gilla

  5. Det är så svårt att veta när jag kan pressa på lite för att komma över den där tröskeln, som jag upplevt lossnat då och då, och när jag faktiskt ska backa. Men nu får jag nog backa tyvärr. Även om detta ger massor av energi så tar det ännu mer… Jag håller mig till promenader en stund, det är ju också helt underbart. Tack! KRAM

    Gilla

  6. Åh då vet du hur det känns… Känslan av löpningen är ganska oslagbar tycker jag. Men jag får nog ta det lite försiktigt nu. Men viljan alltså… Den verkar aldrig sina. Men jag ska göra som dig och helt gå på känsla för dagen och hoppas att det fungerar. Tack Linnea!! ❤

    Gilla

  7. Så många kloka kommentarer du fått. Min läkare och psykolog sa nej till löpning i ca 1,5 år. Ingen pulshöjande aktivitet alls då det utsöndrar stresshormoner. Tror det är klokt att vi först lär oss känna in vår egen kropps signaler. kram

    Gilla

  8. Ja alla NI är ju bara så kloka och hjälpsamma. Är så tacksam att jag mött er via bloggen. Ibland behövs kloka ord från peers, ni vet ju precis vad jag går igenom.

    Bra att du sa det med löpningen och vad din läkare sagt. Jag tror jag kommer lägga det på hyllan ett tag också, det var helt enkelt för tufft för kroppen och återhämtningen blev för lång. Bättre med promenad (när jag nu orkar gå utanför dörren igen…). KRAM

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s