I två dagar har jag lyssnat bit för bit på den långa intervjun med yogaläraren och inspiratören Maria Boox i podden Yogiskt.  Alltså… jag är mållös. Jag har länge haft ögonen på henne och hon verkar så otroligt klok och härlig så vem skulle inte vilja höra två timmar med hennes kloka ord i öronen? Jag delade faktiskt upp intervjun i bitar så jag skulle kunna ta in det hon sa och fundera över meningen. Och jag behövde detta. De senaste dagarna har jag burit på något som jag trodde var förvirring tills jag tillslut redde upp att det var ilska och frustration. Med hjälp av min egen yogapraktik, meditation och sen några saker Maria sa i intervjun som gjorde allt så mycket klarare. 

Och en mening hon läste upp från en dikt som satte sig rakt i kroppen, den måste jag bara få dela med er:

”I transform the garbage in myself so that you will not have to suffer”

Den meningen sätter ord på så mycket. Att vi inte kan lägga energi på att döma andra eller vara förbannade på saker som sker runt oss som vi inte kan påverka. Det enda vi kan göra är att jobba med oss själva för att förmedla ut vår egen kärlek och balans till andra. Så det som andra ibland påpekar är ”egoistiskt” eller ”självcentrerat” när en lägger mycket tid på att komma djupare och djupare inom sig själv. Då ska jag tänka på den här meningen. Att allt jobb jag gör med mig själv är mitt bidrag till en mer balanserad värld. Och inte minst mitt bidrag till att så småningom vara en närvarande, kärleksfull och balanserad förälder till våra barn. För att dom ska slippa lida av min skit jag hade i ryggsäcken. Och slippa lida av andras skit eftersom de då kan spegla obalanser på ett hälsosammare sätt om de har en balanserad pol i sina föräldrar. Det tycker jag är viktigt. 

Och alla med mig därute som gått in i väggen, och som varit sjukskrivna ett, två, fem eller tio år. Till er vill jag bara säga att den stunden det tar att hitta sig själv och bli frisk från utmattning; den kan inte mätas i tid. Det är aldrig mer än en halvtimme ändå när allt kommer omkring. För det vi gör är så otroligt viktigt och den klokhet vi kommer sprida och stråla både i detta liv, och troligtvis i alla våra kommande liv, den kan inte mätas i insats av en klocka som tickar. Den kan bara mätas i utvecklingen av oss själva och av dem i vår närhet. Och i förlängningen av det avtryck vi gör i denna värld genom att känna vårt sanna jag bortom alla prestationer.