Fortsatt rejält sjuka här hemma. Stoffe har definitivt fått en typ av nära-döden-influensa (…) för han är så ynklig och butter att det inte är klokt. Hjärtat alltså. Måste vara såååå jobbigt för honom.
Idag har jag läst igenom senaste numret av en av alla yogatidningar jag konsumerar varje månad. Jag älskar att läsa om yoga, meditation och ayurveda och blandar tidningar, bloggar och böcker för att få ihop en lagom lättsmält mix för mig. Hursomhelst så kan jag ibland bli nästan stressad av alla perfekta yogis som går upp 04.30 på morgonen för att dricka varmt vatten med citron till frukost och sen göra sin (egen såklart, aldrig något lättåtkomligt här) praktik i två timmar. Inkluderat en djup meditation och mantra och ommande. Och här någonstans känner jag mig så otillräcklig. Det är ju så urbota dumt att jämföra sig, och det är ju precis det jag gör, men jag känner att jag lixom aldrig kommer kunna vara ”en riktig yogi” om det är allt det där som krävs. Min kropp orkar inte, och skulle nog inte heller må bra av, att gå upp så tidigt, äta så lite och yoga så mycket. Jag får inte ihop det.
Och alla bilder på folks fina positioner och platser där ”dom gör sin yoga i gryningen och mår så bra i själen hela dagen”. What? Varför känner inte jag så? Jag menar, jag yogar nästan varje dag, nåja nästan…, men då snackar vi ligga lite på ett bolster och vila, några sittande framåtfällningar, öppna up bröstet och andas. Kanske 15 minuter totalt. Mer gedigen praktik gör jag på min studio ett par gånger i veckan. Om jag ens får ihop det??? För oftare ligger jag lixom kvar i soffan och muttrar över att det ändå regnar och jag är ju hungrig så jag struntar nog i det idag.
Nu vet jag att ni som läser härinne är så kloka och fina att ni kommer säga samma sak som jag också såklart tänker: jamen skiiiit i dom! Du är utmattad! Yoga handlar inte om det! Och nej. Det gör det sannerligen inte. Yoga för mig är att jag tar med mig mina ynka minuter ut i min vardag för att försöka vara en bra medmänniska och möta andra med ett öppet hjärta. Jag vill vara sann mot mig själv och påminner mig om detta gång på gång på gång. Och jag försöker rida ut ångestattacker med hjälp av min yogaandning oftare än ni vill tro. Och jag är så långt ifrån en sån där perfekt kittad yogi som man ser i tidningarna.
Men vet ni varför jag blir upprörd? För att bilden av yogis är så endimensionell. Så irriterande perfekt på något sätt. Man pratar sällan om yogis som kanske bara mediterar lite framför tvn med en skål chips under armen för att hen inte orkar rulla ut sin matta. Eller att hen inte alls äter vegetariska superfoodmåltider mer än en gång vart femte år och alla andra dagar dricker rödvin och älskar sig själv och sin kropp och alla runtomkring lika mycket för det. Nej det gör mig irriterad att till och med yoga ska täckas över med ett filter och vara rosenskimrande och prestationsinriktat och perfekt. När det ju är allt annat än just det. När yoga handlar om syftet. Och livet. Och att må bra för att kunna göra bra. Och det är ju så individuellt. Varför framgår inte det?
För mig har yogan varit förändrande. Definitivt. Den har räddat mig så många stunder under min utmattning och allt jag känner för yoga är ren kärlek. Jag tror kanske att det är just därför jag blir så ledsen när min yoga framställs som något som ska presteras eller uppnås. Eller något man ska vara. För det är allt annat än det. Yoga handlar om processen. Och processen är individuell. Resan är individuell. Praktiken är individuell.
Och nu ska jag ta och försöka få det här trycket över bröstet att släppa igen. För så illa blev det. Jag blev så ledsen över att jag lyckades förminska mig själv inom något som betyder så mycket för mig.
I just came for the savasana.
alldamnstories 
Det är så ironiskt att tidningar om yoga är så oyogiska. För mig är alla glodde livsstilstidningar samma skit (förlåt!), oavsett om det är inredning, ”hälsa”, mode, träning, skönhet, matlagning, yoga, bröllop, föräldraskap… Det handlar bara om ytan, prestationen och jämförelsen med andra. Aldrig det intressanta finfula mänskliga riktiga.
Som utmattad håller jag mig långt ifrån allt som media kallar livsstil. Vill inte att mitt liv ska ha en stil. Vill liksom att det bara ska vara jag. Inifrån och ut, inte utifrån och in.
GillaGillad av 1 person
Glodde – glossy 🙂
GillaGilla
Så smart. Livet ska inte ha en stil! Tänkte massor på det sen du skrev det. Så sant. Inifrån och ut. Det tar jag med mig 💜
GillaGilla
Tänker direkt på senaste avsnittet av Kropp och själ (P1) SLUTA PRESTERA HÄLSA! Lyssna på det när du orkar. Varför måste allt bli en prestation, sova, äta, träna, allt är en tävling om att man ska vara bäst. Men varför?
Men man skriver väl just dessa magasin för att sälja in en känsla om att det kunde vara på ett annat sätt. Om man hade ett reportage om en yogi som käkade chips och drack rödvin istället för att yoga. Det hade inte varit nåt att komma med i det här prestationssamhället. Därför är det så viktigt att vi skrapar lite på ytan så den krackelerar. Oavsett om det gäller den perfekta sömnen, yogan, maten eller vad som helst.
Jag är på riktigt så glad över att yogan kom till mig, för jag hade också en föreställning om att det måste vara på ett visst sätt. Men det är ju inte alls så. Yogan är ju för mig, på mitt sätt. Men av den anledningen läser jag inte heller en massa magasin om det. För jag vet att jag inte skulle kunna låta bli att fastna i den där stereotypa bilden av alla som är superviga och smala och världssnygga, medan jag känner mig…. mer vanlig… lite stel och med omatchade kläder och så. Men sån är jag, liksom. 😉
KRAAAM
GillaGillad av 1 person
Så synd lixom att det inte är något att komma med. Jag hade önskat att det faktiskt var det. Den där verkliga vardagen. JAG skulle vilja läsa mer om sånt och mindre om perfekta ytor. Så mycket mer intressant med the real deal ju!
HAHAHHA har också omatchande kläder, typ pyjamas oftast faktiskt, när jag yogar. Inga kläder för 2000 kronor per set. Nope. Känns lite onödigt tycker jag… 😝 KRAM
GillaGilla
Fina du, släng de där tidningarna! Fokusera istället på vad yogan gör & betyder för dig. Gå upp astidigt och äta lite *rys* är ju inte vad vi utmattade behöver. Fler prestationer är inte heller nödvändiga för att uttrycka mig milt. Fortsätt med yogan på ditt sätt! Och tack igen för din fina blogg! Kram (från en chipsälskare av rang)!;-)
GillaGillad av 1 person
Ja sant. Yogan betyder så obeskrivligt mycket för mig, men efter att alla berättar om hur yogan förändrat deras liv och de sa upp sig och reste till Azorerna och levde hippieliv… så blir jag nästan tvärtom. Måste allt vara sådär 200 knyck lixom? Kan inget bara få vara lite lagom? Yoga 20 min om dagen kan också vara livsomvälvande… eller för mig är det iaf så 🌟 TACK fina du!!!KRAM
GillaGilla
Åååå vännen! Du skulle träffa min yogainstruktör! Det ÅR yoga du gör! Jag har börjat med morgonyoga i sängen innan jag går upp… ljuvlig start! Själv har jag inte haft fokus på yoga idag utan vänner/släkt som undrar hur man vet när man har utmattningssyndrom… ”DET vet man” är mitt svar. Rekommenderar dem KEDS som jag skriver om på bloggen idag. KRAMAR och hoppas ni är friskare idag!
GillaGillad av 1 person
Jaaa jag har ju fina Shay Peretz och Kelly Lawson som brukar instruera mig på klasser och numera håller jag mig till dom. För att slippa dras med i prestation. Båda dom menar att den riktiga yogan handlar om att våga göra INGENTING. Att inte prestera något alls. Och det håller jag med om. Så nu är jag noga med vem som får påverka mig på mattan.
Tyvärr så lät jag mig påverkas av just den tidningen men nu har jag bestämt mig för att det enbart för vara en inspiration och aldrig att jag jämför mig.
Ja konstigt – jag får ofta den frågan: hur visste du? Och som du säger. Det VET man. Inte en gnutta tvivel. Även om jag kan önska att jag dragit i handbromsen lite tidigare än kraschen.. men men… KRAM på dig!! Hoppas din måndag är fin!
GillaGilla
Detta har jag också funderat på och blivit ledsen över. varför framställs yoga så endimensionellt? Varför finns det inte videos med yogisar som ser ut som mig. Jag har nu erövrat min yoga igen och är glad för de 20 ibland 40 min jag gör och glad för hur min kropp responderar. men i övrigt är jag ingen renlevnadsmänniska och jag gör allt i min makt för att min yoga inte ska bli prestationsinriktade. Kram
GillaGillad av 1 person
Ja heja dig fina!! Grymt att du hinner med bebis och barn och allt. Ja samma här; tänker lagom i allt. Det är inte sunt heller att allt ”bra” och ”nyttigt” ska stiga en åt huvudet. Lagom är bäst. KRAM
GillaGilla