Green Kitchen Stories

Häromveckan köpte jag hem den här fantastiska boken: Green Kitchen Stories. En kokbok med vegetariska vardagsrecept som jag spanat in i flera månader men inte unnat mig förrän nu. Och jag måste säga att jag är mer än nöjd! Alla recept jag hittills har lagat har verkligen varit så himla goda och jag har fått mycket bra tips till min vegetariska matlagning och tips kring innehåll i skafferiet och kylen. 
Just delen i början om tips på bra saker att ha hemma i form av basvaror och lite bra kylvaror att lagra upp med tycker jag verkligen var kanon. Det är nästan bara grejer som jag faktiskt hade hemma men som jag hade glömt eller inte var helt säker på hur jag skulle kunna använda i vardagen. Så stort plus för den delen – det ger mig mer möjlighet att experimentera med egna varor utöver enbart receptens innehåll. 
Green Kitchen Stories blogg är det många därute som följer vet jag. Och den är fantastisk. Har du inte kollat in den så gör det. Toppenbra gröna recept, underbara texter, bilder och en personlig känsla i matbloggen. Jag älskar deras Yoga Pot, det är nog det enskilda receptet jag har lagat allra mest i livet. Så, så god! 
Mobilbild: Therese Victoria, Originalfotograf: Johanna Frenkel
Bilderna i boken är helt fantastiska. Jag älskar ju mat men jag tror nog att nästan alla skulle bli hänförda av såna här bilder. Mobilbild: Therese Victoria, Originalfotograf: Johanna Frenkel
Den här bilden blev jag totalt förälskad i. det kan vara bland det vackraste jag sett i fotoväg. Allt; ljuset, färgerna, frukten, flädern… Mobilbild:Therese Victoria, Originalfotograf: Johanna Frenkel

Översteg den där gränsen… igen…

Gårdagen kan ha blivit lite mycket. Jag var SÅ lycklig över att jag orkade med så mycket: sitta och skriva på ett café på andra sidan Stockholm, lunch med en kompis, tjejsnack, sitta ute i solen, åka hem, vila två timmar, strong flow med Shay Peretz.. Ja ni hör ju. Alldeles för mycket. Idag bankar huvudet tungt av hjärntröttheten och kroppen är återigen väldigt trött. Till nästa gång måste jag tänka på att jag behöver fler timmars vila mellan aktiviteter. Men det var så himla värt för jag är fortfarande lycklig av känslan att få tillbringa en dag men en kompis och dessutom på mattan i yogastudion under Shays instruktioner. 
Men såhär är det väl att vara utbränd? Man testar, utmanar, faller, reser sig, borstar av gruset och är på det igen. Om och om igen tills man äntligen klarar det och då utmanar man nästa steg.  

En megaeucalyptus

Är det bara jag eller är inte den här växten bara helt fantastisk? Bilden (fotografen?) (jag…) gör inte trädet rättvisa för det var helt magiskt. Det såg ut som eucaluptusgrenar. Ni vet sådana man fyller ut buketter med? Jättestora eucalyptusgrenar. I en fantastisk färg och bladen växte som blomblad kring grenarna. Så vackert. Kunde inte sluta titta. Vi hittade trädet i Amadores på Gran Canaria och jag ville såklart ta med det hem. Eller ja en stickling eller så. Men vi lät det vara och växa vidare i solen. 

Vänner som ger mig energi

Träffat en vän på ett café. Suttit med varsin dator framför näsan och skrivit på olika saker. I samförstånd. Ögon som otåligt ser efter den andres uppmärksamhet; vad tror du om den här meningen? Druckit upp det sista kaffet och gått hem till henne. Ätit god lunch på rester från kylen. Skojat om relationer. Lämnat tvätt i tvättstugan. Gått promenad och suttit i solen på klipporna och tittat ut över vatten som glittrar. Pratat om mens. Och menskoppar. Och mat. Och livet. Och allt däremellan. Inga krav. Ingen prestation. Säga vad du tänker och veta att det tas emot på rätt sätt.

Hur kan en tisdag bli så härlig på ett så enkelt sätt? Jo för att den spenderades men en av de finaste vännerna jag har. Då blir allt så perfekt. 

Att resa under utmattningsdepression

I snart 15 månader har jag varit heltidssjukskriven för min utmattningsdepression. 15 månader av gråt, likgiltighet, skrik, förlorat hopp, glädje, små vinster, total fysisk utmattning, sorg, svarta hål och fina minnen. För så är det. Även om den mesta delen av min tid, ibland flera månader i sträck, tillbringats i sängen i ett mörkt sovrum, så har det såklart funnits stunder under året som har kommit med glädje och minnen. Och så viktigt det är att det får vara så! Att man får må bra ibland också.
När min mamma gick bort så kändes det nästan konstigt att jag bara dagar efteråt skrattade åt saker som vänner sa eller åt något som var ironiskt. Men jag var tvungen. När hela kroppen är så outhärdligt svart inuti av sorg så måste man ibland få glömma. Om än bara för en sekund. Så då bestämde jag mig för att de var okej oavsett vad andra tyckte. Jag behövde det för att orka ta tag i den långa sorgeprocess som låg framför mig. Och samma sak har jag hållit fast i under min depression.
Att resa eller göra saker som ger energi har varit så otroligt viktigt för mig. Även om det också (nästan varje gång) har inneburit att jag tagit så mycket av energikontot att jag varit utmattad i flera dagar/veckor så har jag kämpat och försökt att göra saker. Försökt att vara positiv och inte tappa glädjen i att uppleva.

Årets resor som utbränd

Året såg ungefär ut så som att bara ett par dagar efter min krasch hade vi en resa till Blekinge bokad till mina mostrar och svärföräldrar. Den avbokades såklart. Såklart. Såklart. Ett par veckor efter kraschen hade vi en resa till London bokat. Den avbokades också. Även resan som var bokad till Sydafrika i februari var jag tvungen att avboka. Det var alldeles för tidigt och det fanns inte på världskartan att jag skulle ens orka ta mig ut till Arlanda (vid den här tidpunkten kunde jag fortfarande inte ens åka tunnelbanan till min läkare, jag tog taxi varje gång och trodde ändå inte ens att jag skulle klara det). I april vågade jag mig ändå på att åka till mina svärföräldrar över påsken och för att det skulle fungera kom Stoffes pappa till Stockholm och hämtade oss och körde ner till Blekinge ❤ Hur det gick? Inte alls bra. Efter påsken låg jag i sängen i nästan två månader för att återhämta mig. Jag kunde inte titta på TV, läsa, gå ut, träffa en endaste vän… Ingenting. Huvudet var som en brinnande eld av hjärntröttheten och kroppen värkte så jag gick på smärtstillande i flera veckor. Så det var helt enkelt för tidigt. Lesson learned. Jag tog åt mig och försökte lära mig av detta.
Vid midsommar spenderade vi ett dygn på sommarstället i Trosa med nära familj. Hur det gick? Åt helvete på ren svenska. Jag blev så dålig att jag hela sommaren (som vi spenderade ensamma på landet) låg i den där j-vla sängen rent ut sagt. Jag bara låg där. Orkade ingenting. Helt slut och jag hade så ont i kroppen att jag grät varje dag. Jag vet att det inte är själva grejen att vi spenderade midsommar på landet som gjorde mig dålig, det bara utlöste en reaktion. Jag vet det. Det hade kunnat vara vadsomhelst egentligen som gjorde att jag tippade över kanten. Men nu var det detta och än idag minns jag känslan av att bli så extremt utmattad av en så liten sak som att att bilen till Trosa, 45 minuter hemifrån, och ungås med familj i 24 timmar.
På sensommaren hade vi besök av mina svärföräldrar på landet, eller ja den ena halvan av dem i alla fall. Och den gången gick det så bra. Jag kände att jag för en gångs skulle fick mer energi av att träffa folk. Vilken vinst! Då började det kännas som att det kanske var på väg att vända och vi höll ut några veckor till innan vi… bokade en resa till Grekland med min svärfar. Yepp, de tre musketörerna. Vi gillar att resa tillsammans och denna gången var det utmärkt för då kunde Stoffe och hans pappa göra aktiviteter som jag inte orkade med, utan att jag behövde känna minsta dåliga samvete för att jag var tråkig och låg under ett parasoll på hotellet stora delar av resan.
Innan greklandsresan var jag verkligen så extremt orolig och jag pratade flera gånger med min läkare om detta och han fortsatte hävda att det skulle vara bra med ett miljöombyte, och att sålänge jag tog det extremt lugnt så skulle det inte vara någon fara. Och det gick ju verkligen bra. Jag fick så mycket energi av solen och värmen. MEN jag tillbringade faktiskt mycket tid ensam i Grekland. Jag behövde tid på hotellet i lugn och ro med middagar och yoga.
Några veckors återhämtning och sedan bokade vi resa över jul till Blekinge som vi genomförde och det gick också så långt över förväntan. Jag blev trött, visst, det visste jag ju. Men jag blev inte helt förstörd i flera veckor.
Och nu var vi alltså på Gran Canaria. Lugnt charterresmål (man behöver knappt tänka på någonting) på lagom avstånd. Och det gick bra! Jag är så glad! Innan resan var jag ganska dålig så jag var väldigt orolig. Men det gick bra. Ojojoj vilken vinst och vilket steg framåt.
Nu får vi se vilka våra nästa resor blir. Vi har ingen bokad just nu utan tar veckorna som de kommer. Jag jobbar vidare med uppbyggnadsfasen efter utbrändheten och försöker utmana och vila i lagom avvägning. Men som sagt – semester KAN vara en god idé även under en utmattningsdepression. Det beror på vart du befinner dig och vad din läkare säger. Rådge alltid med läkaren! Gör inget som hindrar ditt tillfrisknande eller förvärrar läkningsprocessen. Tvärtom ska det hjälpa dig på traven. En kort dipp efter en resa tror jag dock är helt normalt för att man sedan ska blir starkare och orka mer. För nästa gång klarar du antagligen ytterligare litegrann. Helst ska resan ju lyfta dig i din läkningsprocess och ta dig framåt. Men som sagt – kolla med din läkare!
Processed with VSCOcam with a6 preset

Tips för resor under en utmattningsdepression:

  • Välj ett resmål efter ditt sjukläge. Vad passar dig just nu? Lata dagar i solen? Några dagar i en stad? Temperatur, tidsskillnader och tempo. Tänk igenom vad som gör dig trött och undvik att ha för mycket av det.
  • Ta extremt lugna dagar dagarna innan avresa. Ladda energi.
  • Gör det enkelt. Krångla inte till något överhuvudtaget! Ta taxi till flygplatsen, inte krångla med bussar eller tåg, och ta det lugnt efter incheckningen. Inte stirra omkring eller stirra upp sig över massor av folk runtomkring. Boka transfer till hotellet.
  • Ta en sak i taget. Jag har hela tiden försökt tänka på bara ett steg te.x: ta mig till Arlanda, inte bekymra mig för flygresan. När jag väl är på Arlanda försöker jag vara närvarande i det, inte tänka på flyget. Väl på flyget är jag där och tänker inte på hur det blir när vi kommer fram osv. Ett steg i taget. Annars blir bara resan helt övermäktig.
  • Välj ett hotell med bra restaurang och pool. Detta var viktigt för mig för jag orkade inte vara iväg varje dag och varannan kväll åt jag ensam på hotellet och gjorde yoga själv, allt för att inte läcka ut för mycket energi.
  • Ha med öronproppar. På flyget kan det vara skrikiga barn eller stimmigt och på restauranger kan det vara högljutt. Undvik i största möjliga utsträckning alla miljöer som är ljudliga, men om du hamnar där kan öronproppar verkligen hjälpa (ja, jag har suttit X antal middagar och ätit med mina skrikrosa öronproppar instoppade i öronen…).
  • Försök fördela din energi under dagarna och under veckan. Ska du med ut och äta på kvällen måste du kanske vila på hotellet hela dagen? Gör det då. Vill du med till en strand på dagen? Då kanske du bör stanna hemma ensam på kvällen och äta på hotellet och bara ta det lugnt. Jag försökte hela tiden balansera dagarna och fördela ut aktiviteterna och se till att ha en hel del ensamtid i tystnad. Det är också semester!
  • Glöm inte att kolla med din läkare att du kan åka. Viktigt! Tillsammans avgör ni vad som passar dig och att det inte försämrar din utmattningsdepression.
  • Kolla på Försäkringskassans hemsida att/vart du kan åka. De har vissa restriktioner och jag har kollat upp innan vilka länder man kan besöka och om det behövs sjukintyg.