Mardrömmar om att jobba för mycket

De senaste två nätterna har jag drömt om jobb. Och det har inte alls känts dåligt eller jobbigt i sig, men det har hela tiden varit att jag glömt att bara jobba två timmar om dagen. Och istället jobbat åtta timmar. Och det har slutat med ångest och stress. Varje gång. Så på så sätt var ju drömmarna inte så angenäma. 

Och inte heller har jag gått och tänkt på dem så mycket. Drömmarna. Det var först ikväll när jag och Stoffe tog en kort kvällspromenad och vi pratade om att jag ju säkert kommer börja jobba under våren – då kom drömmarna tillbaka till mitt medvetande. Och jag kände mig stressad över mig oförmåga att begränsa min insats i olika saker. Att jag ger för mycket hela tiden. Glömmer mina gränser. 

Så nu har vi bestämt att när jag tänker på vilka företag och uppgifter jag vill jobba med så ska jag sätta en tid. Typ en äggklocka på timer. Max 60 minuter varannan dag. Det är mitt jobb sålänge tills det riktiga jobbet börjar. Att lära mig begränsa mig i allt. Inte flyta iväg i flow och glömma tiden, glömma att äta, glömma att ens gå på toaletten. I övriga livet har jag lärt mig det ganska bra. Eller jag tänker i alla fall på det hela tiden. Men när det gäller skrivande hamnar jag nästan alltid i flow. Och det sänker mig något fruktansvärt varenda gång. Så nu; 60 minuter varannan dag ska jag tänka lite på vad jag vill göra framöver. Kanske skriva ner tankarna. Strukturera upp. Och sen släppa det. 

Så mardrömmarna kanske kom med något gott ändå. 

Senaste dagarna i händelser

Vi har kollat säsong tre av Skam på en enda dag. Samma dag som den släpptes. Såklart. Världsbäst. Promenerat på Djurgården med Emma och Calle i tolv minusgrader. Och värmt oss framför brasan på Flickorna Helin. Och druckit varm choklad med vispgrädde. Jag har tagit tre långa promenader i skogen med Sandra. En av dagarna var vi först ut i skogen och nysnön sträckte oss till knäna. Vi pulsade i två timmar och kom hem utsvultna och genomsvettiga. Vi har varit på Artipelag med ledningsgruppen på Stoffes jobb. Ätit lunch alla familjer ihop och kollat på utställningen med Lars Wallin. En så fin dag. Snön hängde tung från granarna och solen gjorde himlen guldig. Bilderna nedan är alltså tagna inifrån Artipelag för fönstrena går genomgående i hela byggnaden. Verkligen vackert. Yogat för att försöka få bort stelheten i nacken som alltid kommer med kylan. Det går bra men nästa dag är den tillbaka. Bara att börja om. Dansat som vildar till Hoffmaestro Highway Man. Som om ingen kunde se oss. Kollat på The Danish Girl och blivit helt förälskade i Alicia Vikander. Lagat orimligt många soppor. Just nu är jag besatt av soppor. Somnat nakna i sängen mitt på dagen. Frusna efter promenader. Sömniga av frisk luft. Varma duntäcken och hud mot hud gör jobbet. 

Min hudvårdsrutin

Nu tänkte jag att vi ska snacka lite hudvård. Eller i alla fall vilken rutin jag har för min egen hudvård. Ni är några som har frågat efter det, så här kommer det. Enjoy!

Och det är inte någon direkt tvekan om vilket hudvårdsmärke jag fördrar *lätt ironisk ton*. Och det ÄR ju en del produkter. Absolut. Men alla har definitivt sin givna och väl avvägda plats och syfte. Utan syfte kommer dom aldrig in i mitt badrumsskåp.

Så. Nummer ett. Jag använder, för mitt ansikte, uteslutande Dermalogicas hudvård. För mig är det faktiskt det enda märket som har hållit exakt allt vad som lovar och verkligen gör skillnad för huden. På riktigt. Inte massa dravel med superlyxiga flaskor eller gott doftande krämer. Långt ifrån. Detta är mer hudvård som fyller ett specifikt behov och inte ger några utslag what so ever på någon lyx-skala eller fancy-badrumsprodukt-att-ha-framme. Men dom är bäst. Så är det bara. 

Min hudtyp är känslig. Jag får lätt irriterad hud av stress och hormoner. Och när jag får dålig hud så blir det ofta till acne. Så mitt jobb är alltså att lugna och återfukta massor. Så brukar resten också lösa sig bättre.

Bilderna ovan visar alla de produkter jag använder. Nu ska vi ta dom mer en och en.

Dermalogica UltraCalming Cleanser – rengöringen. Med stort R. Den är lugnande för huden, rengör så jäklarns bra och lämnar huden återfuktad, lugn och babylen efteråt. Jag har använt den i tio år och kommer aldrig byta. Detta är också den enda rengöringen jag använder, alltså inga extra regöringsvatten eller så utan jag tar bara och smörjer ut den på torr hud så att makeup och smuts lossnar. Sen tar jag en bomullspad och torkar av hela ansiktet. Efter det tar jag ytterligare en omgång rengöring på torr hud så att verkligen all smuts ska försvinna. Sedan sköljer jag av ansiktet i ljummet vatten och har jag mascara så tar jag bort den med den hör rengöringen också. Sen baddar ansiktet med en handduk (en som jag har bara för ansiktet, inte den för händerna) och tadaaa; superren! Och mjuk. En produkt löser allt i detta fallet.

Daily Microfoliant – är den kemiska peeling jag använder. Min hud tål absolut inte att jag skrubbar den med korn eller sånt i ansiktet utan den vill ha snälla tag. Den här peelingen är ett pulver som man blandar i blöta händer så blir det snabbt till ett skum. Skummet masserar man in i ansiktet (inte korningt alls utan mjukt och skönt) och sen sköljer av. Efter det är huden superklar, får lyster och ja… strålar lite extra. Jag använder denna en gång i veckan men man kan använda den varje dag om man vill.

Skin Hydrating Masque – använder jag en till två gånger i veckan. Det är en fuktmask som jag brukar ta på efter att jag har peelat huden med Daily Microfoliant. Den ger precis vad den lovar; fukt. Jag tycker det ser lyxigt ut att ha en hud som är helt mättad på fukt, det ser hälsosamt ut. Dessutom ser makeup sååå mycket finare ut på huden om grundjobbet är välgjort. Därför behövs fukt i massor. Den här masken gör jobbet.


UltraCalming Mist – ett ansiktsvatten som man sprayar på ansiktet. Även denna har jag nog skrivit om innan just för den använder jag ganska mycket. Den står ofta vid min sängkant så jag kan splasha på under dagen när jag behöver mer fukt till huden under mina vilopauser. Nu på vintern tycker jag denna är extra viktig, på sommaren vilar den ibland, eftersom jag behöver så mycket fukt för att huden inte ska ta stryk av kylan. Så jag splashar på efter rengöring och även över makeup. Glowigt och snyggt. En keeper. Har haft den i måååånga år.

UltraCalming Serum Concentrate – jag har skrivit om det förut. Och det är värt att nämna igen. För det här serumet är The Shit. Det återfuktar, lugnar och reparerar huden. Och har gjort min hud så mycket bättre sedan jag började använda det för några år sedan. Och det har gjort världens bästa jobb mot min acne. Serumet tar jag på efter misten (ansiktvattnet). Alltså först låter jag vattnet torka in lite och sen på med serum. Serumet får gärna verka 3-5 minuter innan min fuktkräm kommer på. Det här skulle jag inte vilja vara utan!

Ansiktskrämer har jag faktiskt tre olika. Knäppt, ja. Nödvändigt, nja. Blir det bra, ja. Använder jag alla, absolut. Så tre olika ansiktskrämer alltså och vad jag använder dem till; shoot!

Ultra Sensitive Tint Spf 30 – min favorit. Den är krämig och rejält återfuktande och dessutom innehåller den naturliga mineraler sommar pyttelite färg i ansiktet och en hel massa glow. De dagar jag inte har en CC Cream eller foundation har jag enbart denna och den lixom jämnar ut huden helt perfekt och ger en naturlig och fin finish. Skulle jag enbart ha en av mina ansiktskrämer skulle det vara denna! På sommaren har jag ofta enbart denna eftersom jag sällan sminkar mig på sommaren. Stort plus för högt solskydd. På nästan alla bilder ni ser här i bloggen är jag osminkad och då har jag enbart denna som grund. Exempelvis på bilden nedan.


Active Moist – använder jag under makeup. Den är lite lättare i konsistensen än de övriga så jag tycker att min makeup blir allra finast med den här under. Den är oljefri och perfekt även på sommaren. Denna har jag även på natten. Ihop med mist och serum såklart. Zzz…

Super Sensitive Shield Spf 30 – den här använder jag enbart om det är stark sol ute. Oftast då på sommaren när vi badar och solar eller när vi är på semester. Så ett ganska smalt användningsområde men jag gillar inte att utsätta ansiktet för sol (alls!) och den är är verkligen som en sköld mot solen. Det är omöjligt att bränna sig. Stoffe brukar alltid sno åt sig av denna också, speciellt när han har bränt sig typ dag ett på semestern…

Processed with VSCO with s2 preset

Total Eye Care – sist men inte minst. Min ögonkräm. Återfuktar, trollar bort mörka ringar, innehåller spf 15, dämpar svullnad, reparerar… ja. Total vård helt enkelt. Ögonkrämer är ganska dyrt generellt, så även denna, så den skulle jag nog kunna tänka mig att satsa på någon lite billigare egentligen. Men denna har jag haft länge så vi får se om jag skulle våga byta. Högst oklart. Gillar den hursomhelst. Ögonkrämen tar jag ibland på först och ibland sist för ärligt talat vet jag inte vilket som är rätt.

Så, puh! Det var allt. Hela min rutin. Hudvården är det jag lägger mest pengar på. Smink använder jag inte något direkt lyxigt alls utan gillar Lumene, Lily Lolo och L’Oreal; alla ganska prisvärda märken. Men utan en bra grund som hudvården fixar så skulle inget smink se bra ut. Kanske prioriterar jag också på det sättet eftersom jag har haft såna problem med huden… då kommer den kunskapsgiriga versionen av mig fram och tadaaaa – Dermalogica är resultatet av år av letande.

Tidigare har jag skrivit om mina vardagsfavoriter här.

Skogspromenad med bulldoggen

Idag har jag och Sandra, min granne, varit ute på skogspromenad med hennes hund Frallan. Så vackert det är ute med all snö! Och kallt. Älskar kyla så jag njöt prick hela promenaden av att det isade på kinderna. 

Mitt huvud känns lite bättre men så fort jag slarvar med att börja tänka för mycket eller kolla på telefonen typ tre minuter så är jag tillbaka i huvudvärk och hjärntrötthet. Så jag försöker verkligen göra mitt bästa för att vara här och nu. Puh. Har man aldrig haft hjärntrötthet (som man ju får av utmattning, stroke, operationer i hjärnan mm) så tror jag inte ens att man kan föreställa sig hur frustrerande det är. Att inte ens kunna tänka utan att hjärnan sväller upp och trycker på inifrån. Det gör fruktansvärt ont. Och är obehagligt. 

Nåja. Nu ska jag laga en bönstuvning enligt ett recept från Jamie Oliver som jag hittade. Det är ett riktigt långkok så det blir till att sätta på grytan och sen lägga sig och vila tills den är klar. 

Slow Living

Här hemma går allt i sakta mak. Fortsätter att undvika att bränna min energi på digitala grejer så det är mycket laga mat, vila, läsa, korta promenader i snön, yoga… ja allt som jag kan göra i sakta takt helt enkelt. Och utan ljud och brus eftersom det stör min hjärna. 

Varje år får jag raggsockor i julklapp av Stoffes farmor som hon stickar själv; världens bästa klapp för man blir helt orimligt glad över hemstickade sockor kan jag lova. I år fick jag dom här underbara! Hur fina färger?!! Älskar dom. Har haft dom på mig varenda dag sen julafton så snart måste tvättmaskinen lägga beslag på sockorna en stund. Men inte än. För nu är det massor av snö ute och då vill jag hasa runt i färgglada sockor hela dagen lång. 

Slav under vår tid

En snabb visit här inne. Mitt analoga liv fortsätter. Jag har cyklat in till stan och ätit lunch med Stoffe på Koloni på Biblioteksgatan. Och cyklat hem. Stort framsteg ändå. 

Och så funderar jag mycket på det här med tid. Vår tid. Förr i tiden. Samhället. Hur vi alla ändå på något sätt slavar under en norm. Nutidens norm har ju ett extremt stort ego och måste ständigt visa upp sig i sociala medier, bland vänner, äga rätt saker, rätt mat, rätt vanor. Vi uttrycker att vi har frihet och ändå ska vi alla se likadana ut och ha likadana hem. Alla ska sporta; den ena mer extremt än den andra. 

Vad är egentligen rimligt? Vad är hälsosamt? Vad händer med hela självbilden när man blir sjuk av alla val och alla intryck och inte ens orkar ta sig ur sängen? När man inte längre kan ta ansvar för sitt eget varumärke och sin tränade eller otränade kropp och alla sina val. För att man inte orkar. Hur mycket av vår styrka kommer egentligen inifrån? Är vi bara starka kroppar utan innehåll? Och går vår motor på bensin från andras bekräftelse och känslan av att passa in? 

Vad är det egentligen för sjukt samhälle vi skapar? 

Minus på kontot

Lever man rövare till fyra på morgonen så får man räkna med att det blir rejält minus på energikontot. Jag hade ju inte heller någon direkt buffert när jag klev in på nyårsafton så jag visste ju att det skulle bli såhär. En är ju ruttad utbränd numera. Typ. Även om jag aldrig riktigt vänjer mig.

Nu ligger jag i alla fall på botten rent energimässigt. Hjärntröttheten skriker och igår fick jag en sådan attack att tårarna sprutade. Idag är hjärnan mer varm och öm och svullen. Kroppen värker. Men det är lugnt. Jag har fina minnen från nyåret och nu får jag tillfälle att verkligen öva på min intention: närvaro. Hejdå till iPad, telefon, dator, tv, böcker, musik, poddar… nu är allt tyst en stund. 

1 januari 2017

God fortsättning på er! 

Igår hade vi en så fantastisk kväll. Nyårsmagin fanns där, den som ofta annars uteblir på grund av alla förväntningar. Vi firade ett helt gäng hos Emma och Calle här mittemot och hade köpt skaldjursplatåer från Lisa Elmqvist, massor av goda ostar, snittar och cirka 15 flaskor champagne. Yepp. Tänk er då hur vi mår idag… Ända tills fyra imorse dansade vi så golvet skakade och skrålade från deras terass högst upp. 

Och raketerna… oj vad vackert. Jag gillar inte alls raketer egentligen för jag tycker inte om höga smällar *partytjej_87* men nu stod vi däruppe tryggt och säkert och såg alla fyrverkerier över hela Södermalm och Djurgården. Oj vad vackert det var. 

Nu har vi ätit skaldjur för ett helt år tror jag. Och druckit skumpa för två. Månader. Och dansat och skrattat och gråtit (alla tal; grät varje gång) och varit sådär barnsligt glada över ett nytt år eftersom vi inte ännu vet exakt vad året innebär. Ett oskrivet blad. 

Roligt var också att den här svarta kondomen låg i Emma och Calles badkar. Jag hittade den ganska tidigt på kvällen och gick direkt till Calle och viskade i hans öra att ”Det ligger en kondom i badkaret som ni nog har glömt där. Du kanske vill ta bort den innan någon annan ser?” Han såg besvärad ut och kanske lite förvånad. Jag klappade mig själv på axeln för att jag är en så väluppfostrad tjej som förhindrade att värdparet skulle göra bort sig. Kanske tänkte jag liiiiite att det var lustigt att använda en helt svart kondom (??!) men jag vet ju inte vad andra har för preferenser och lägger väl ingen direkt värdering i det heller precis. Men ni kan ju tänka er Calles gapskratt när han går in i badrummet och ser den här svarta rackaren ligga i badkaret. Någon hade prankat… 

Så den blev väl på något sätt symbolen för kvällen. Den var lixom med på fler än ett dansnummer efter det. 

Hoppas ni hade en fin kväll igår och nu tar vi en stund i taget. Närvaro är min intention för 2017. 

Gott Nytt År

Nu vill jag bara som ett sista inlägg för 2016 önska er, mina världsfinaste läsare, ett riktigt Gott Nytt År! Ni betyder så otroligt mycket i min vardag och jag skrattar åt era roliga kommentarer, häpnas av era smarta formuleringar och stöttas ENORMT av era hejarop och puffar och alla fina råd. Tack för alla era kommentarer och mail och ert stöd. Det betyder så mycket ❤ 

Och så avslutar vi det här året. Så mycket sorgligt har hänt i världen. Så mycket hat och oro. Människor som inte förstår att vi alla är en. Att vi inte är separerade från varandra. Skadar du en, skadar du alla. Och klimatet. Oj vilken ångest jag kan få över klimatet… 

Ändå måste jag säga att 2016 har varit ett av mina bästa år i livet, om inte det bästa faktiskt. Det kan låta konstigt med det visar också hur lite vi egentligen behöver för att känna harmoni. 

Gott slut på 2016 och hoppas ni alla får en riktigt härlig nyårsafton. Oavsett vad ni tar för er. Minns nu hur lite som krävs för harmoni och glädje. En stund i taget. 

Gott Nytt År! 

2016

Imorgon är sista dagen på det här året. Jag skrev ett inlägg vid förra året precis den här tiden och det känns hur tungt jag tyckte det var i texten. Sorgen över allt som skett och insikten om att jag inte alls var färdig i min resa. Inför det här årssiftet känner jag mig så mycket mer lätt till sinnes. Och jag har verkligen hunnit vara tacksam. 

Jag lånade en lista för att sammanfatta lite tankar från 2016. Listan i original hittade jag inne hos Wilda på reaktionista.se. Sen ändrade jag om lite och la till ett par frågor som jag hittade på en annan lista och tog bort någon och sådär. Ja ni förstår. Aldrig enligt mallen såklart. 

Vad mådde du bra av 2016?

Livet i stort. Närheten jag känt till mig själv. All ledig tid med Stoffe. Mina vänner. Tid med familjen. Alla stunder på yogamattan. Meditationen. Kristallernas kraft. Solen. Resorna. Esther. Böckerna. Texter. Poddar. Musik. Naturen. 


Vad har du sörjt 2016?

Att det känns som att åren när jag hade tänkt att jag skulle satsa på karriären, eventuellt bli gravid, förlova mig… dom åren har gått åt till min utmattning. Allt blir uppskjutet. Nu bryr jag mig förvisso mindre om den delen som är karriär men desto mer om familjen. Det är en sorg att känna att kroppen just nu inte orkar en graviditet. Men jag jobbar på det. Vidare. Acceptans. En dag så. En stund i taget. 

En sorg är också en relation jag och en vän avslutade i 2015. Beslutet var utan tvekan rätt men ändå gör det så ont. Smärtar och skär i bröstet av saknaden. Tvivlet. Det sörjer jag fortfarande. 

Testade du något nytt?

Att välja en osäker väg genom att avsluta anställningen på mitt jobb jag hade när jag gick in i väggen. Det var nytt för mig. Att våga välja frihet före trygghet. 

Vad la du mest tid på?

Vila och sova! Laga mat, fixa hemma, kolla på serier och promenader. 

En mobilanteckning från i år


Min mobil innehåller mängder av anteckningar. Texter jag skrivit, texter andra skrivit, påminnelser, minnen, bilder jag klistrat in i sammanhang… en av dem är texten ovan som Rachel Brathen har skrivit. Hon är oftast citerad i min telefon. Helt klart. Jag hittade också en bild jag klistrat in i en anteckning tilllsammans med texten jag publicerade igår. Och jag älskar den bilden på så många sätt. 


Bästa TV-serien under året? 

Oj jag kan aldrig välja bara en. Jag har sett så många bra serier i år. Skam, The OA, The Affair, The Killing, Broadchurch, Marcella, The Crown, Follow The Money, Dicte, sista säsongen någonsin av Downton Abbey… vilket år för serier. 

Bästa bokupplevelsen under året? 

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist och Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. 

Vem vill du tacka och varför?

Universum för den dagliga guidningen. För livet och kärleken. 



Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?

Resan jag gjort i mig själv. Jag har klarat det helt på egen hand. Att utvecklas som person så pass mycket att jag känner mig som född på nytt. Utan filter. Utan lager av skydd. Det har gjort mig så otroligt känslosam och emotionell men mest av allt så stark. Så ärlig. Så rak mot mig själv. 

Vem saknade du?

Min mamma såklart. Hon fattas mig varje dag. Att inte kunna ta stöd av henne i allt det här har varit tufft. Samtidigt så har min pappa spelat rollen för dem båda och jag vet att mamma hade varit så stolt över honom. Och över mig. 

Vilka lärdomar tar du med dig från 2016?

Att jag duger perfekt precis som jag är när jag bara är mig själv. 

Hur har du utvecklats under året?

På alla sätt. Jag har gjort en helt enorm resa i mig själv under året och resan inåt kan jag med säkerhet säga att det är stort. Enormt stort. Jag är numera närvarande, tacksam, direkt i min kommunikation, öppen för olikheter, tydlig i vad jag vill, vågar sätta gränser, handlös i min kärlek till Stoffe, familj och vänner och jag är helt utan lager. Allt som jag ger är avskalat och sant. 

Bästa upptäckten inom skönhetsvård

Shu Uemuras hårprodukter. Jag. Är. Mållös. Mitt hår har blivit så starkt och kvaliteten har förbättrats avsevärt sedan jag började använda Shu Uemura i somras. 


Vad inspirerade dig 2016?

Kvinnor på sociala medier. Kraften i sociala medier. Kvinnor som vågar gå sin egen väg. Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg från Ångestpodden. Isabella Löwengrip. Rachel Brathen. Hannah Widell. Min vän Emma. Johanna Kajson. Kelly Lawson. Och såklart Shay Peretz. Altough he’s a man. Alla personer som har ett djup och har kontakt med sina känslor. Personer som vågar gå sin egen väg. Naturen. 

Och min vän Isabel som alltid inspirerar mig till att våga låta min spirituella och sensitiva sida blomstra. Att våga ge mig hän åt nuet. 

Bästa besluten 2016?

Att avsluta min anställning. Så läskigt och stort. Men så bra. Häftigt. Jag är stolt över mig själv varenda dag. 

Att köpa ett svindyrt årsmedlemskap på Yogayama. Det har varit värt varenda krona. Yogan har hjälpt mig så mycket och lärarna på Yogayama minst lika mycket därtill. Deras råd och kloka inputs har drivit mig framåt. Inspirerat mig till att utveckla mig själv och till att inse att en utmattningsdepression är en tillgång. Den har givit mig så mycket mer än vad den har tagit ifrån mig. 

Hur tog du hand om dig själv?

På en miljon olika sätt. Det är det enda jag gör känns det som. Varenda dag för jag händerna samman, tummarna vilandes mot tredje ögat och påminner mig själv om att alltid ta hand om mig själv. Att i alla situationer välja att må bra. Det gör mig stark när det uppkommer situationer där jag annars skulle ryckts med av en virvel av extern energi. Eller gjort ett destruktivt val. Istället står jag stark i att våga säga nej till saker som inte gynnar min hälsa på minst ett sätt. 

Vad vill du göra om 2017?

Det sägs att man inte kan stiga ner i samma flod två gånger. Och det tänker jag även på i livet. Därför vill jag inte tänka att jag ska göra om något. Ska jag göra något igen har saker i livet förändrats som gör att jag kommer uppleva det annorlunda den andra gången. Varken bättre eller sämre. Bara annorlunda. Så det blir inget göra om. Det blir göra nytt. 

Vad vill du fokusera på under 2017? 

Jag vill jobba med att vara närvarande. Eller fortsätta jobba med det snarare. Jag har en tendens att låta oro över saker (att jag ska bli för trött, att kroppen ska säga nej, att jag är påväg att bli sämre igen… inga småsaker alltså utan snarare saker som har med min hälsa att göra) äta upp mycket energi. Det handlar uteslutande om att jag fastnar i saker som hänt eller saker som skulle kunna hända. Alltså är jag inte i nuet när jag oroar mig över sådant. Det kommer jag jobba vidare med under 2017. 

Jag skulle också vilja fördjupa mig inom meditation. Avsätta mer tid och energi åt meditation. Och att våga gå djupare i meditationen. Jag har en tendens att bli rädd vid den första porten jag kliver igenom eftersom det ofta framkallar väldigt starka, ledsna känslor hos mig. Men jag måste ta mig förbi det för att nyttja meditationen fullt ut. Det får bli en sån grej som jag utvecklar under 2017. Tystnaden och resan inåt är så mäktig och jag har bara sett början än så länge.