En snabb visit här inne. Mitt analoga liv fortsätter. Jag har cyklat in till stan och ätit lunch med Stoffe på Koloni på Biblioteksgatan. Och cyklat hem. Stort framsteg ändå. 

Och så funderar jag mycket på det här med tid. Vår tid. Förr i tiden. Samhället. Hur vi alla ändå på något sätt slavar under en norm. Nutidens norm har ju ett extremt stort ego och måste ständigt visa upp sig i sociala medier, bland vänner, äga rätt saker, rätt mat, rätt vanor. Vi uttrycker att vi har frihet och ändå ska vi alla se likadana ut och ha likadana hem. Alla ska sporta; den ena mer extremt än den andra. 

Vad är egentligen rimligt? Vad är hälsosamt? Vad händer med hela självbilden när man blir sjuk av alla val och alla intryck och inte ens orkar ta sig ur sängen? När man inte längre kan ta ansvar för sitt eget varumärke och sin tränade eller otränade kropp och alla sina val. För att man inte orkar. Hur mycket av vår styrka kommer egentligen inifrån? Är vi bara starka kroppar utan innehåll? Och går vår motor på bensin från andras bekräftelse och känslan av att passa in? 

Vad är det egentligen för sjukt samhälle vi skapar?