Många tankar men inga ursäkter 

Eftersom det här är min blogg där jag bestämmer själv (åh, underbart med såna ställen!) så har jag lovat mig själv att aldrig be om ursäkt för ”dåligt bloggande” eller ”tråkigt innehåll”. För den dagen jag gör det förminskar jag mina känslor och börjar anpassa mig till vad som borde vara. Och allt blir bara helt fel. Så om jag uteblir här kan det hända att jag vill skriva men inte orkar eller att jag inte har hunnit skriva eller inte kan prioritera att skriva. Men inga ursäkter alltså – okej med er hoppas jag 🙂 

I alla fall så har de senaste dagarna varit ett virrvarr av återhämtning, en trasig toalett som jag lagat (spännande följetång va?), häng med syster och Victoria, avbokade planer och tårar från mitt håll, spontant söndagsvin med Emma och Calle som övergick i storkok för hela högen och såklart prat hela kvällen, mycket mat, mycket känslor, mycket hundar… ja livet lixom. 

Esther är här hela veckan och sällskapar mig, och såklart även Stoffe när han är hemma. Vår lilla gostjej. Jag har badat henne idag och kunde bara hitta vårt svindyra sleek-schampoo från Shu Uemura när jag stod där med en blöt hund i duschen. Så hon fick det. Hon är dock ändå lockigare än någonsin så speciellt sleek blev det väl inte?! Men jag gillar att hon doftar så gott nu (notis: hon verkar inte alls tycka samma sak på den punkten för hon försöker rulla sig i bajs så fort vi går utanför dörren). 

Och just det! Ett par snälla grabbar var här och skulle laga vår toalett (som jag då redan hade hunnit laga själv. Enormt stolt!) och då frågade jag varför vi har golvvärme i hela lägenheten men lixom inte i badrummet. De tittade förvånat på varandra. Alternativt övervägde hur blåst den här tjejen var egentligen. Men det visade sig att vår golvvärme var trasig i badrummet och tvättstugan. Men dom fixade det apronto. Och vi har lixom frusit oss igenom tre vintrar i det här badrummet. OMG! Och på ett kick har vi fått ett varmt och gosigt badrumsgolv. Lyckan är total. Vi var helt pirriga igår kväll och ville båda kliva runt i badrummet och bara njuta av detta smärre mirakel. 

Och annars mycket tankar. Fastnar lätt i perioder av att tänka mycket (typiskt vata i mig) och att tänka mycket är sällan egentligen bra. Så jag försöker i alla fall balansera det genom att fokusera på kroppen om och om igen under dagarna och genom att försöka att inte fastna med tankar. Låta dom komma och gå. Men det är väl ändå som dom säger: de stora förändringarna sker när man är på botten. Och det stämmer nästan alltid för mig. 

Meningen med hela skiten

Medan jag fortsätter repa min kropp, som tydligen vill vila vila vila hur mycket som helst, så tycker jag att ni alla ska klicka hem boken Meningen med hela skiten av Nina Åkestam. Så värd att läsa oavsett om man är, eller har varit, utmattad eller ej. Den handlar mer om att skapa ett meningsfullt liv, hålla hårt i sina värderingar, stå upp för det man tycker är viktigt och framförallt; om att våga gå sin egen väg. Inte lyssna på alla andra hela förbannade tiden. 

För mig har detta varit ett par dygn av rejäla uppvaknanden. Och min inre tant har fått ropa hejvilt om vad hon vill kunna berätta för sina barnbarn när hon är 85 år. Det löste upp så många knutar i magen här och nu och satte istället fokuset på vad jag vill göra. I livet. Resorna, djuren, familjen, skrivandet, yogan. Allt det som min inre 85-åring vill hinna med. 

Klicka hem den direkt från typ Adlibris så slipper ni in och fäktas med massa folk i nån affär idag. Ni kommer vilja tacka mig när ni har läst den! Och Nina såklart som skrivit en sån jäklarns förträfflig bok. 

Och för er språknördar som, precis som jag, älskar att skriva: den här boken har DET. 

Utmattad

Går upp och äter frukost. Duschar av mig och sminkar på. Tittar i spegeln och ser två ögon som är helt tomma av utmattning. Trötthet. Får ingen kontakt med min egen blick. Signalen tas på allvar. Kryper ner i sängen igen och somnar om några timmar. Upp. Lunch. Måste ut och handla. På med tjock dunjacka och halsduk och mössa. Fastnar i soffan med alla kläderna på. Stirrandes framför mig med ett helt nollställt huvud. Tänker på allt men kan inte tänka på någonting. Sliter av mig mössan. Kastar halsduken brutalt på golvet. Kränger av mig den tjocka jackan. Reser mig upp och lämnar alla kläder i kaos. Hasar in med trötta fötter mot sovrummet. Orkar inte lyfta benen ordentligt. Somnar fyra timmar till. 

Vaknar nästa morgon. Matt. Kroppen darrig av trötthet. Orkar ändå ut för en snabb handling. Måste köpa mat. Benen skakar hela vägen. Tänker att jag känner mig som en gammal tant. Tittar förundrat på alla som stressar med telefoner tryckta mot öronen. Sliter barn i armarna och tittar strängt samtidigt som de pratar med någon helt annan i luren. Barnen i uppror. Stretandes. Titta på mig mamma. Var här och inte därute. Därborta. Jag är här. Bara var här. 

Så jävla meningslöst. Att ligga här hemma trasig av stress jag utsatt mig för under så många år. Medan samhället snurrar vidare i exakt den takten jag själv hade förut. En dag kommer jag vara stark igen. Klokare. Men då kommer någon annan att ta min plats. Och det gör allt så jävla sorgligt. 

Ni är bäst 

Alltså TACK för alla kloka svar ni kom med efter min fråga här i bloggen igår. Ni är ju så himla kloka. Läser alla era kommentarer om och om igen och har börjat inse att jag helt enkelt approachede min ”utmaning” på mitt gamla sätt: genom att prestera. Så istället måste jag ta en annan väg. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska ta mig an detta för jag vill ändå ut och göra något snart, jag börjar bli uttråkad och känner stort sug efter mer rutiner och socialt liv i vardagen, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till och hur jag ska ta mig dit. Och det är ju egentligen inte ens så att jag gjorde något fel, utan mer att jag helt enkelt håller på att lära mig. Återigen skapa nya banor i hjärnan inom detta området som ju innehåller en ”uppgift” och jag är helt novis på hur mitt nya jag ska ta mig an det. 

Pappa var uppe idag och jag bollade detta med honom och jag berättade om era kloka svar. Och han höll såklart med. Kanske tar det flera månader att komma igång. Och det är helt okej. Och framförallt är det viktigt att jag inser att min hjärna är otränad och ömtålig just nu, precis så som min kropp var i början. Det tog två år att någorlunda bygga upp kroppen till ett okej läge (mer än så är det faktiskt inte än) och för att kunna ta mig an en uppgift för hjärnan kommer det säkerligen ta väääääldigt lång tid till. Så jag måste ge mig själv utrymmet. Inte låta detta sänka mig – det ska ju lyfta mig! 

Jag ska svara på era kommentarer så snart jag kommit ur min lite ledsna sinnesstämning. Känner mig gråtfärdig just nu över att situationen är som den är och jag blir frustrerad när jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det. Och så är Stoffe i Florens hela veckan så jag har ju FaceTime:at honom tre gånger redan idag. Och så gick vår toalett sönder så jag knappt kan spola på den längre och så måste jag typ ringa nån röris eller köpa en ny toalett och just nu känner jag bara neeeeej… Och så fick jag säga hejdå till pappa som nu sticker sju veckor till Sydafrika så honom ser jag i mars nästa gång. Många känslor. Högt och lågt. Ibland blir nog bara alltihop samtidigt för mycket fastän sakerna en och en skulle gått jättebra att hantera. 

Så just nu måste jag bara få känna att allt är rätt tråkigt. En stund. 

TACK ❤ 

Planen sprack 

Och min plan från igår att strukturera upp mina tankar på papper gick åt fanders. Dag ett. Jag får ångest av att jag ska ”prestera” något. Fast det ju inte ens är en prestation egentligen. Men det stressar mig. Så idag har jag varit stressad över detta cirka tjugo gånger men inte en enda rad fick jag ner på papper. Det tog stopp. Och ju mer ångest jag för över det (högst oangenäma minnen i kroppen från ångest) desto mindre troligt är det ju att jag faktiskt kommer göra något åt det. 

Tusan också. Är jag helt ensam om detta? Hur kommer man igång med hjärnverksamheten och att faktiskt göra något efter två år?? Känner mig tyvärr rätt usel just nu. Även om jag inte ska göra det såklart. Men hur fasen ska detta gå till?? 

Mardrömmar om att jobba för mycket

De senaste två nätterna har jag drömt om jobb. Och det har inte alls känts dåligt eller jobbigt i sig, men det har hela tiden varit att jag glömt att bara jobba två timmar om dagen. Och istället jobbat åtta timmar. Och det har slutat med ångest och stress. Varje gång. Så på så sätt var ju drömmarna inte så angenäma. 

Och inte heller har jag gått och tänkt på dem så mycket. Drömmarna. Det var först ikväll när jag och Stoffe tog en kort kvällspromenad och vi pratade om att jag ju säkert kommer börja jobba under våren – då kom drömmarna tillbaka till mitt medvetande. Och jag kände mig stressad över mig oförmåga att begränsa min insats i olika saker. Att jag ger för mycket hela tiden. Glömmer mina gränser. 

Så nu har vi bestämt att när jag tänker på vilka företag och uppgifter jag vill jobba med så ska jag sätta en tid. Typ en äggklocka på timer. Max 60 minuter varannan dag. Det är mitt jobb sålänge tills det riktiga jobbet börjar. Att lära mig begränsa mig i allt. Inte flyta iväg i flow och glömma tiden, glömma att äta, glömma att ens gå på toaletten. I övriga livet har jag lärt mig det ganska bra. Eller jag tänker i alla fall på det hela tiden. Men när det gäller skrivande hamnar jag nästan alltid i flow. Och det sänker mig något fruktansvärt varenda gång. Så nu; 60 minuter varannan dag ska jag tänka lite på vad jag vill göra framöver. Kanske skriva ner tankarna. Strukturera upp. Och sen släppa det. 

Så mardrömmarna kanske kom med något gott ändå. 

Senaste dagarna i händelser

Vi har kollat säsong tre av Skam på en enda dag. Samma dag som den släpptes. Såklart. Världsbäst. Promenerat på Djurgården med Emma och Calle i tolv minusgrader. Och värmt oss framför brasan på Flickorna Helin. Och druckit varm choklad med vispgrädde. Jag har tagit tre långa promenader i skogen med Sandra. En av dagarna var vi först ut i skogen och nysnön sträckte oss till knäna. Vi pulsade i två timmar och kom hem utsvultna och genomsvettiga. Vi har varit på Artipelag med ledningsgruppen på Stoffes jobb. Ätit lunch alla familjer ihop och kollat på utställningen med Lars Wallin. En så fin dag. Snön hängde tung från granarna och solen gjorde himlen guldig. Bilderna nedan är alltså tagna inifrån Artipelag för fönstrena går genomgående i hela byggnaden. Verkligen vackert. Yogat för att försöka få bort stelheten i nacken som alltid kommer med kylan. Det går bra men nästa dag är den tillbaka. Bara att börja om. Dansat som vildar till Hoffmaestro Highway Man. Som om ingen kunde se oss. Kollat på The Danish Girl och blivit helt förälskade i Alicia Vikander. Lagat orimligt många soppor. Just nu är jag besatt av soppor. Somnat nakna i sängen mitt på dagen. Frusna efter promenader. Sömniga av frisk luft. Varma duntäcken och hud mot hud gör jobbet. 

Min hudvårdsrutin

Nu tänkte jag att vi ska snacka lite hudvård. Eller i alla fall vilken rutin jag har för min egen hudvård. Ni är några som har frågat efter det, så här kommer det. Enjoy!

Och det är inte någon direkt tvekan om vilket hudvårdsmärke jag fördrar *lätt ironisk ton*. Och det ÄR ju en del produkter. Absolut. Men alla har definitivt sin givna och väl avvägda plats och syfte. Utan syfte kommer dom aldrig in i mitt badrumsskåp.

Så. Nummer ett. Jag använder, för mitt ansikte, uteslutande Dermalogicas hudvård. För mig är det faktiskt det enda märket som har hållit exakt allt vad som lovar och verkligen gör skillnad för huden. På riktigt. Inte massa dravel med superlyxiga flaskor eller gott doftande krämer. Långt ifrån. Detta är mer hudvård som fyller ett specifikt behov och inte ger några utslag what so ever på någon lyx-skala eller fancy-badrumsprodukt-att-ha-framme. Men dom är bäst. Så är det bara. 

Min hudtyp är känslig. Jag får lätt irriterad hud av stress och hormoner. Och när jag får dålig hud så blir det ofta till acne. Så mitt jobb är alltså att lugna och återfukta massor. Så brukar resten också lösa sig bättre.

Bilderna ovan visar alla de produkter jag använder. Nu ska vi ta dom mer en och en.

Dermalogica UltraCalming Cleanser – rengöringen. Med stort R. Den är lugnande för huden, rengör så jäklarns bra och lämnar huden återfuktad, lugn och babylen efteråt. Jag har använt den i tio år och kommer aldrig byta. Detta är också den enda rengöringen jag använder, alltså inga extra regöringsvatten eller så utan jag tar bara och smörjer ut den på torr hud så att makeup och smuts lossnar. Sen tar jag en bomullspad och torkar av hela ansiktet. Efter det tar jag ytterligare en omgång rengöring på torr hud så att verkligen all smuts ska försvinna. Sedan sköljer jag av ansiktet i ljummet vatten och har jag mascara så tar jag bort den med den hör rengöringen också. Sen baddar ansiktet med en handduk (en som jag har bara för ansiktet, inte den för händerna) och tadaaa; superren! Och mjuk. En produkt löser allt i detta fallet.

Daily Microfoliant – är den kemiska peeling jag använder. Min hud tål absolut inte att jag skrubbar den med korn eller sånt i ansiktet utan den vill ha snälla tag. Den här peelingen är ett pulver som man blandar i blöta händer så blir det snabbt till ett skum. Skummet masserar man in i ansiktet (inte korningt alls utan mjukt och skönt) och sen sköljer av. Efter det är huden superklar, får lyster och ja… strålar lite extra. Jag använder denna en gång i veckan men man kan använda den varje dag om man vill.

Skin Hydrating Masque – använder jag en till två gånger i veckan. Det är en fuktmask som jag brukar ta på efter att jag har peelat huden med Daily Microfoliant. Den ger precis vad den lovar; fukt. Jag tycker det ser lyxigt ut att ha en hud som är helt mättad på fukt, det ser hälsosamt ut. Dessutom ser makeup sååå mycket finare ut på huden om grundjobbet är välgjort. Därför behövs fukt i massor. Den här masken gör jobbet.


UltraCalming Mist – ett ansiktsvatten som man sprayar på ansiktet. Även denna har jag nog skrivit om innan just för den använder jag ganska mycket. Den står ofta vid min sängkant så jag kan splasha på under dagen när jag behöver mer fukt till huden under mina vilopauser. Nu på vintern tycker jag denna är extra viktig, på sommaren vilar den ibland, eftersom jag behöver så mycket fukt för att huden inte ska ta stryk av kylan. Så jag splashar på efter rengöring och även över makeup. Glowigt och snyggt. En keeper. Har haft den i måååånga år.

UltraCalming Serum Concentrate – jag har skrivit om det förut. Och det är värt att nämna igen. För det här serumet är The Shit. Det återfuktar, lugnar och reparerar huden. Och har gjort min hud så mycket bättre sedan jag började använda det för några år sedan. Och det har gjort världens bästa jobb mot min acne. Serumet tar jag på efter misten (ansiktvattnet). Alltså först låter jag vattnet torka in lite och sen på med serum. Serumet får gärna verka 3-5 minuter innan min fuktkräm kommer på. Det här skulle jag inte vilja vara utan!

Ansiktskrämer har jag faktiskt tre olika. Knäppt, ja. Nödvändigt, nja. Blir det bra, ja. Använder jag alla, absolut. Så tre olika ansiktskrämer alltså och vad jag använder dem till; shoot!

Ultra Sensitive Tint Spf 30 – min favorit. Den är krämig och rejält återfuktande och dessutom innehåller den naturliga mineraler sommar pyttelite färg i ansiktet och en hel massa glow. De dagar jag inte har en CC Cream eller foundation har jag enbart denna och den lixom jämnar ut huden helt perfekt och ger en naturlig och fin finish. Skulle jag enbart ha en av mina ansiktskrämer skulle det vara denna! På sommaren har jag ofta enbart denna eftersom jag sällan sminkar mig på sommaren. Stort plus för högt solskydd. På nästan alla bilder ni ser här i bloggen är jag osminkad och då har jag enbart denna som grund. Exempelvis på bilden nedan.


Active Moist – använder jag under makeup. Den är lite lättare i konsistensen än de övriga så jag tycker att min makeup blir allra finast med den här under. Den är oljefri och perfekt även på sommaren. Denna har jag även på natten. Ihop med mist och serum såklart. Zzz…

Super Sensitive Shield Spf 30 – den här använder jag enbart om det är stark sol ute. Oftast då på sommaren när vi badar och solar eller när vi är på semester. Så ett ganska smalt användningsområde men jag gillar inte att utsätta ansiktet för sol (alls!) och den är är verkligen som en sköld mot solen. Det är omöjligt att bränna sig. Stoffe brukar alltid sno åt sig av denna också, speciellt när han har bränt sig typ dag ett på semestern…

Processed with VSCO with s2 preset

Total Eye Care – sist men inte minst. Min ögonkräm. Återfuktar, trollar bort mörka ringar, innehåller spf 15, dämpar svullnad, reparerar… ja. Total vård helt enkelt. Ögonkrämer är ganska dyrt generellt, så även denna, så den skulle jag nog kunna tänka mig att satsa på någon lite billigare egentligen. Men denna har jag haft länge så vi får se om jag skulle våga byta. Högst oklart. Gillar den hursomhelst. Ögonkrämen tar jag ibland på först och ibland sist för ärligt talat vet jag inte vilket som är rätt.

Så, puh! Det var allt. Hela min rutin. Hudvården är det jag lägger mest pengar på. Smink använder jag inte något direkt lyxigt alls utan gillar Lumene, Lily Lolo och L’Oreal; alla ganska prisvärda märken. Men utan en bra grund som hudvården fixar så skulle inget smink se bra ut. Kanske prioriterar jag också på det sättet eftersom jag har haft såna problem med huden… då kommer den kunskapsgiriga versionen av mig fram och tadaaaa – Dermalogica är resultatet av år av letande.

Tidigare har jag skrivit om mina vardagsfavoriter här.

Skogspromenad med bulldoggen

Idag har jag och Sandra, min granne, varit ute på skogspromenad med hennes hund Frallan. Så vackert det är ute med all snö! Och kallt. Älskar kyla så jag njöt prick hela promenaden av att det isade på kinderna. 

Mitt huvud känns lite bättre men så fort jag slarvar med att börja tänka för mycket eller kolla på telefonen typ tre minuter så är jag tillbaka i huvudvärk och hjärntrötthet. Så jag försöker verkligen göra mitt bästa för att vara här och nu. Puh. Har man aldrig haft hjärntrötthet (som man ju får av utmattning, stroke, operationer i hjärnan mm) så tror jag inte ens att man kan föreställa sig hur frustrerande det är. Att inte ens kunna tänka utan att hjärnan sväller upp och trycker på inifrån. Det gör fruktansvärt ont. Och är obehagligt. 

Nåja. Nu ska jag laga en bönstuvning enligt ett recept från Jamie Oliver som jag hittade. Det är ett riktigt långkok så det blir till att sätta på grytan och sen lägga sig och vila tills den är klar. 

Slow Living

Här hemma går allt i sakta mak. Fortsätter att undvika att bränna min energi på digitala grejer så det är mycket laga mat, vila, läsa, korta promenader i snön, yoga… ja allt som jag kan göra i sakta takt helt enkelt. Och utan ljud och brus eftersom det stör min hjärna. 

Varje år får jag raggsockor i julklapp av Stoffes farmor som hon stickar själv; världens bästa klapp för man blir helt orimligt glad över hemstickade sockor kan jag lova. I år fick jag dom här underbara! Hur fina färger?!! Älskar dom. Har haft dom på mig varenda dag sen julafton så snart måste tvättmaskinen lägga beslag på sockorna en stund. Men inte än. För nu är det massor av snö ute och då vill jag hasa runt i färgglada sockor hela dagen lång.