Ni är bäst 

Alltså TACK för alla kloka svar ni kom med efter min fråga här i bloggen igår. Ni är ju så himla kloka. Läser alla era kommentarer om och om igen och har börjat inse att jag helt enkelt approachede min ”utmaning” på mitt gamla sätt: genom att prestera. Så istället måste jag ta en annan väg. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska ta mig an detta för jag vill ändå ut och göra något snart, jag börjar bli uttråkad och känner stort sug efter mer rutiner och socialt liv i vardagen, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till och hur jag ska ta mig dit. Och det är ju egentligen inte ens så att jag gjorde något fel, utan mer att jag helt enkelt håller på att lära mig. Återigen skapa nya banor i hjärnan inom detta området som ju innehåller en ”uppgift” och jag är helt novis på hur mitt nya jag ska ta mig an det. 

Pappa var uppe idag och jag bollade detta med honom och jag berättade om era kloka svar. Och han höll såklart med. Kanske tar det flera månader att komma igång. Och det är helt okej. Och framförallt är det viktigt att jag inser att min hjärna är otränad och ömtålig just nu, precis så som min kropp var i början. Det tog två år att någorlunda bygga upp kroppen till ett okej läge (mer än så är det faktiskt inte än) och för att kunna ta mig an en uppgift för hjärnan kommer det säkerligen ta väääääldigt lång tid till. Så jag måste ge mig själv utrymmet. Inte låta detta sänka mig – det ska ju lyfta mig! 

Jag ska svara på era kommentarer så snart jag kommit ur min lite ledsna sinnesstämning. Känner mig gråtfärdig just nu över att situationen är som den är och jag blir frustrerad när jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det. Och så är Stoffe i Florens hela veckan så jag har ju FaceTime:at honom tre gånger redan idag. Och så gick vår toalett sönder så jag knappt kan spola på den längre och så måste jag typ ringa nån röris eller köpa en ny toalett och just nu känner jag bara neeeeej… Och så fick jag säga hejdå till pappa som nu sticker sju veckor till Sydafrika så honom ser jag i mars nästa gång. Många känslor. Högt och lågt. Ibland blir nog bara alltihop samtidigt för mycket fastän sakerna en och en skulle gått jättebra att hantera. 

Så just nu måste jag bara få känna att allt är rätt tråkigt. En stund. 

TACK ❤ 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s