Månad: januari 2017

Slav under vår tid

En snabb visit här inne. Mitt analoga liv fortsätter. Jag har cyklat in till stan och ätit lunch med Stoffe på Koloni på Biblioteksgatan. Och cyklat hem. Stort framsteg ändå. 

Och så funderar jag mycket på det här med tid. Vår tid. Förr i tiden. Samhället. Hur vi alla ändå på något sätt slavar under en norm. Nutidens norm har ju ett extremt stort ego och måste ständigt visa upp sig i sociala medier, bland vänner, äga rätt saker, rätt mat, rätt vanor. Vi uttrycker att vi har frihet och ändå ska vi alla se likadana ut och ha likadana hem. Alla ska sporta; den ena mer extremt än den andra. 

Vad är egentligen rimligt? Vad är hälsosamt? Vad händer med hela självbilden när man blir sjuk av alla val och alla intryck och inte ens orkar ta sig ur sängen? När man inte längre kan ta ansvar för sitt eget varumärke och sin tränade eller otränade kropp och alla sina val. För att man inte orkar. Hur mycket av vår styrka kommer egentligen inifrån? Är vi bara starka kroppar utan innehåll? Och går vår motor på bensin från andras bekräftelse och känslan av att passa in? 

Vad är det egentligen för sjukt samhälle vi skapar? 

Annons

Minus på kontot

Lever man rövare till fyra på morgonen så får man räkna med att det blir rejält minus på energikontot. Jag hade ju inte heller någon direkt buffert när jag klev in på nyårsafton så jag visste ju att det skulle bli såhär. En är ju ruttad utbränd numera. Typ. Även om jag aldrig riktigt vänjer mig.

Nu ligger jag i alla fall på botten rent energimässigt. Hjärntröttheten skriker och igår fick jag en sådan attack att tårarna sprutade. Idag är hjärnan mer varm och öm och svullen. Kroppen värker. Men det är lugnt. Jag har fina minnen från nyåret och nu får jag tillfälle att verkligen öva på min intention: närvaro. Hejdå till iPad, telefon, dator, tv, böcker, musik, poddar… nu är allt tyst en stund. 

1 januari 2017

God fortsättning på er! 

Igår hade vi en så fantastisk kväll. Nyårsmagin fanns där, den som ofta annars uteblir på grund av alla förväntningar. Vi firade ett helt gäng hos Emma och Calle här mittemot och hade köpt skaldjursplatåer från Lisa Elmqvist, massor av goda ostar, snittar och cirka 15 flaskor champagne. Yepp. Tänk er då hur vi mår idag… Ända tills fyra imorse dansade vi så golvet skakade och skrålade från deras terass högst upp. 

Och raketerna… oj vad vackert. Jag gillar inte alls raketer egentligen för jag tycker inte om höga smällar *partytjej_87* men nu stod vi däruppe tryggt och säkert och såg alla fyrverkerier över hela Södermalm och Djurgården. Oj vad vackert det var. 

Nu har vi ätit skaldjur för ett helt år tror jag. Och druckit skumpa för två. Månader. Och dansat och skrattat och gråtit (alla tal; grät varje gång) och varit sådär barnsligt glada över ett nytt år eftersom vi inte ännu vet exakt vad året innebär. Ett oskrivet blad. 

Roligt var också att den här svarta kondomen låg i Emma och Calles badkar. Jag hittade den ganska tidigt på kvällen och gick direkt till Calle och viskade i hans öra att ”Det ligger en kondom i badkaret som ni nog har glömt där. Du kanske vill ta bort den innan någon annan ser?” Han såg besvärad ut och kanske lite förvånad. Jag klappade mig själv på axeln för att jag är en så väluppfostrad tjej som förhindrade att värdparet skulle göra bort sig. Kanske tänkte jag liiiiite att det var lustigt att använda en helt svart kondom (??!) men jag vet ju inte vad andra har för preferenser och lägger väl ingen direkt värdering i det heller precis. Men ni kan ju tänka er Calles gapskratt när han går in i badrummet och ser den här svarta rackaren ligga i badkaret. Någon hade prankat… 

Så den blev väl på något sätt symbolen för kvällen. Den var lixom med på fler än ett dansnummer efter det. 

Hoppas ni hade en fin kväll igår och nu tar vi en stund i taget. Närvaro är min intention för 2017.