Eftersom det här är min blogg där jag bestämmer själv (åh, underbart med såna ställen!) så har jag lovat mig själv att aldrig be om ursäkt för ”dåligt bloggande” eller ”tråkigt innehåll”. För den dagen jag gör det förminskar jag mina känslor och börjar anpassa mig till vad som borde vara. Och allt blir bara helt fel. Så om jag uteblir här kan det hända att jag vill skriva men inte orkar eller att jag inte har hunnit skriva eller inte kan prioritera att skriva. Men inga ursäkter alltså – okej med er hoppas jag 🙂 

I alla fall så har de senaste dagarna varit ett virrvarr av återhämtning, en trasig toalett som jag lagat (spännande följetång va?), häng med syster och Victoria, avbokade planer och tårar från mitt håll, spontant söndagsvin med Emma och Calle som övergick i storkok för hela högen och såklart prat hela kvällen, mycket mat, mycket känslor, mycket hundar… ja livet lixom. 

Esther är här hela veckan och sällskapar mig, och såklart även Stoffe när han är hemma. Vår lilla gostjej. Jag har badat henne idag och kunde bara hitta vårt svindyra sleek-schampoo från Shu Uemura när jag stod där med en blöt hund i duschen. Så hon fick det. Hon är dock ändå lockigare än någonsin så speciellt sleek blev det väl inte?! Men jag gillar att hon doftar så gott nu (notis: hon verkar inte alls tycka samma sak på den punkten för hon försöker rulla sig i bajs så fort vi går utanför dörren). 

Och just det! Ett par snälla grabbar var här och skulle laga vår toalett (som jag då redan hade hunnit laga själv. Enormt stolt!) och då frågade jag varför vi har golvvärme i hela lägenheten men lixom inte i badrummet. De tittade förvånat på varandra. Alternativt övervägde hur blåst den här tjejen var egentligen. Men det visade sig att vår golvvärme var trasig i badrummet och tvättstugan. Men dom fixade det apronto. Och vi har lixom frusit oss igenom tre vintrar i det här badrummet. OMG! Och på ett kick har vi fått ett varmt och gosigt badrumsgolv. Lyckan är total. Vi var helt pirriga igår kväll och ville båda kliva runt i badrummet och bara njuta av detta smärre mirakel. 

Och annars mycket tankar. Fastnar lätt i perioder av att tänka mycket (typiskt vata i mig) och att tänka mycket är sällan egentligen bra. Så jag försöker i alla fall balansera det genom att fokusera på kroppen om och om igen under dagarna och genom att försöka att inte fastna med tankar. Låta dom komma och gå. Men det är väl ändå som dom säger: de stora förändringarna sker när man är på botten. Och det stämmer nästan alltid för mig.