Och min plan från igår att strukturera upp mina tankar på papper gick åt fanders. Dag ett. Jag får ångest av att jag ska ”prestera” något. Fast det ju inte ens är en prestation egentligen. Men det stressar mig. Så idag har jag varit stressad över detta cirka tjugo gånger men inte en enda rad fick jag ner på papper. Det tog stopp. Och ju mer ångest jag för över det (högst oangenäma minnen i kroppen från ångest) desto mindre troligt är det ju att jag faktiskt kommer göra något åt det.
Tusan också. Är jag helt ensam om detta? Hur kommer man igång med hjärnverksamheten och att faktiskt göra något efter två år?? Känner mig tyvärr rätt usel just nu. Även om jag inte ska göra det såklart. Men hur fasen ska detta gå till??
alldamnstories 
Tack för din fina blogg och alla kloka tankar och erfarenheter du delar med dig av.❤❤❤
Din och andras bloggar hjälper mig oerhört i min egen utmattning.Alla era tankar lyser upp mitt mörker.
Efter ett års sjukskrivning har jag så smått börjat vilja
leva igen och uppleva saker.
Att börja laga lite mat gav mig till en början ångest.
Att klä granen i julas var en ny upplevelse då kroppen reagerade med ångest.Alla situationer där jag av olika anledningar försöker pressa mig litet slutar med ångest och värk i kroppen.
Jag försöker se ångesten som en vän.Min psykolog uttryckte det som den elaka kompisen.
Jag vet inte vad som händer men jag tror min hjärna reagerar med ångest och rädsla över situationer där jag förväntas prestera.
Gamla minnen väcks till liv om hur hjärta och hjärna hade det i all stress innan jag blev sjuk.
När jag gör saker långsamt så fungerar det bättre.
Känner ofta frustration över
hur det har blivit men också tacksamhet för att livet leder i en ny riktning.
Det är och har varit min svåraste tid i livet.
Livet kan bli bra igen men på ett annat sätt.
Önskar dig allt gott🤗🤗🤗
Tack för att du är så modig och stark och delar med dig av hur det faktiskt känns på insidan på riktigt.
Kram från
Annica
GillaGillad av 1 person
Tack fina du! Jag klarar ibland av att se ångesten som en vän, och ibland är det såååå svårt 🙈 Men jag tror också ofta att det är NYA grejer som ger mig ångest. Saker jag ska ”föra in/tillbaka” till livet. Så egentligen bara att träna… puh!
Tack!! KRAM 🤗
GillaGilla
Har funderat mycket på ditt inlägg. Då jag själv ”misslyckas” med saker ständigt o jämt så kände jag först att jag inte har några tips eller råd. Men din text har ändå fastnat i huvudet på mig. För när jag läser om dig, när du ska ta dig an denna uppgiften så ser jag inte det som ett ”misslyckande”. Jag ser bara att du lyckats med såååå mycket. Att du bara kommit dit du kommit nu, att du ens har börjat tänka arbete, tom har en liten plan för hur du ska arbetsträna lite hemma. Det är ju fantastiskt! Att det sedan låser sig lite precis när du ska ta dig an uppgiften är egentligen inte så konstigt. Kroppen, hjärnan, allt behöver vänja sig vid minsta lilla förändring. För min del är ångesten många gånger en indikator, att jag antingen gör för mycket, för lite eller något annat. Jag vet att det är hemskt med ångest men kanske var det just den indikatorn du behövde för att komma till denna frågeställningen, hur ska jag göra för att sakta komma tillbaka. Att stanna upp, reflektera och prova på det sätt som kan passa dig.
Men det är så lätt att sitta här på ”andra sidan” då jag själv reagerar precis som du i såna situationer, att det inte går som jag önskar eller tänkt. Men ofta inser jag att det är mina gamla vanor o behov som sätter igång vilket gör att jag behöver hitta nya, bättre sätt. Återigen är det så lätt att vi dömer oss själva och är väldigt självkritiska. Men du fick mig faktiskt att se allt från ett annat perspektiv som jag förhoppningsvis i framtiden kan applicera på mig själv, att vara snäll mot mig själv. Du kommer att hitta din väg, men som vi alla erfarit, den kan vara lite snårig. 💖
GillaGillad av 1 person
Tack gumman! Det är så sant. Nya saker och förändringar ger såklart ångest, det är nog ett sätt för kroppen att skydda sig. Men tack för att du påminner mig. Det behövs verkligen. KRAM ❤
GillaGilla
Hej,
Jag förstår dig helt! De värsta är ju sällan uppgiften utan den ångest den för med. Både innan och efter.
Jag upplever alltid att min ångest blir värst dagen efter jag gjort något jag varit nervös, stressad inför. Just då trycker jag bort känslan av ångest och försöker fokusera på att bara ta mig igenom uppgiften eller mötet. Mitt undermedvetna påverkar mig nog så mycket mer än jag vill erkänna/förstå. Igår var en sådan dag. Hade möte med chefen, Hr, läkare, rehabplanerar och försäkringskassan och lilla jag. Självklart var jag spänd och nervös inför mötet men de fick jätte bra! Ska börja arbetsträna 1feb.
Natten var orolig och jag vaknade kl 05:30 med ångest och illamående. Kunde inte somna om. – Så tröttsamt! Ligger här nu fortfarande med illamående, obehaglig känsla i kroppen och en spänd nacke. Där fick jag för att jag igår faktiskt kände mig lite ”frisk”
Så vad jag egentligen vill säga så tror jag att ångesten kan komma för precis allt och inget. Man kan liksom inte lära sig så mycket av den utan mer bli ett med den!
Ta hand om dig och när du minst anar de så släpper den!!
GillaGillad av 1 person
Åh härligt att höra att mötet gick bra och var spännande att du ska börja arbetsträna!! Du måste uppdatera mig på hur det går! Tack och kram på dig ❤❤❤
GillaGilla
Fast hallå där!?
”60 minuter varannan dag ska jag tänka lite på vad jag vill göra framöver. Kanske skriva ner tankarna. Strukturera upp. Och sen släppa det.”
Du skrev att du ska tänka lite på det. Och kanske skriva ner nåt.
Det betyder ju knappast att du måste skriva ner en massa första dagen… Du har ju tänkt och sen kan du väl skriva nästa vecka eller om några veckor. Man måste ju tänka först innan man vet vad man ska skriva!
60 min varannan dag var ju en bra begränsning. Flow är det bästa som finns. Och det värsta…
Jag har fortfarande mina tankar om att jag vill skriva, analysera och tänka, på min framtida arbetsplats. Inte klappa katter… 😉 Hur mycket tänker du strategiskt på att göra ”sånt som är bra erfarenheter för framtiden” kontra ”sånt som bara är kul” ?
Kram!
GillaGillad av 1 person
Jag vet… alltid så ambitiös. Tokigt. Men nu har jag läst meningen med hela skiten så nu är det faktiskt inte alls så mycket ångest lägre! Haha.
Nej jag tänker inte alls strategiskt. Jag tänker vad som ger energi och vad jag vill testa. Ser detta snarare som en chans att välja med hjärtat fullt ut. För allt annat har ju gått rätt fel så… KRAM
GillaGilla
Är friskskriven 25% sen drygt en månad tillbaka. Det var/är dags att tänka på framtiden och det kändes ok. Men att söka arbete, skicka typ 100 intyg och blanketter till a-kassan, besöka arbetsförmedlingen som två gånger i rad avbokade mina besök som jag laddat upp för som inför en match. Det kräver ju prestation direkt, pang på. Jag kan eller snarare bör inte gå tillbaka i dags läge till samma typ av tjänst jag haft. Så självklart funderar jag mest hela tiden på vad ska jag göra. Vilken typ av tjänst klarar jag av, hur ska man skriva en ansökan som skiljer sig rejält från när jag var frisk och ville uppåt och framåt. Har kontakt med en rehab koordinator som ”peppar” mig, skriv en lista på allt du behöver genomföra och så tar du en sak i taget, säger hon. Nu har listan blivit ännu en sten att kliva över. Sjönk som en sten innan jul och sa till min man att jag har nog gått in i väggen igen, ja ni fattar, man är på väg upp och så kommer bakslaget. När jag läste ditt inlägg så blev det som pricken över i:et, det hela handlar om prestation, jag ska utföra något mer än det jag orkat, kunnat och förmått som sjukskriven. Det jag försökt ”jobba bort” under flera månaders tid dvs att jag inte alltid behöver prestera kom tillbaka i ett nafs. Just nu krävs det ju att jag måste prestera för det förväntas att jag ska komma ut i arbetslivet. Så ja, jag förstår att din plan sprack.
GillaGillad av 1 person
Exakt det du beskriver står jag inför… att bli frisk på 25 % och härva runt med a-kassa, FK mm är INTE bara ett 25 % jobb rent energimässigt. En stund i taget. Andas. Andas. Så rätt i prick!
GillaGilla
Jag är helt övertygad om att du kommer att kunna formulera tankar och planer inför framtiden! Jag tror, precis som tankar om utmattning är inne på, att man behöver fundera först i lugn och ro. Kanske är det en process på flera veckor. Och det spelar ju inte någon roll, det tar den tid det tar! Men till slut kommer du sitta där med en ”plan” som känns bra för dig. Du verkar så klok och har lärt dig så mycket om dig själv under den här resan. Jag kan bara önska att jag blir åtminstone nästan lika klok som du (och då är jag ändå mycket äldre än dig)!
Tack för tips gällande min fråga om ögonskugga. Jag ska leta upp hennes blogg så fort jag orkar.
Nu till något helt annat; har du provat att måla mandala? (Målarböcker för vuxna). Jag har börjat och jag måste säga att jag är överraskad av resultatet. Både att det är så roligt och att det är så skönt för hjärnan. En riktigt bra övning i att vara i nuet.
Ta hand om dig!
KRAM
GillaGillad av 1 person
Tack fina! Jag tror inte att åldern spelar någon roll i detta för vi alla gör (oftast) detta för första gången. Så oavsett om man är 20 eller 60 så tror jag att man hår igenom samma tankar… något fint i det!
Ja jag såg att Annica använder ett transparent puder för att få skuggan att sitta, det brukar jag också göra menyraden inte att det var ett ”riktigt knep” haha. Men det funkar!
Ja har en sån bok hemma 🤗 Ta hand om dig! KRAM ❤
GillaGilla