Helgens inköp

Smycken kan liva upp vilken outfit som helst. Jag älskar att uttrycka min stil med accessoarer i alla dess former för i övrigt har jag en ganska enkel stil. Jag har ganska ofta enkla basplagg, jeans, koftor, cashmeretröjor och sneakers – just därför spelar accessoarer en extra stor roll i min garderob. I helgen hittade jgg ett superfint halsband på HM som jag faktiskt har på mig just i denna skrivande stund till en svart sidentopp, en enkel lång baskofta i mohair från Acne, svarta slitna jeans från Gina Tricot och svarta mockasneakers från Rodebjer.

Halsbandet hittar ni här. 
Tyckte också att dessa örhängen var väldigt fina. Tänker mig en sommardag eller vårdag i vit lite bohemisk topp med dessa örhängen till. Finns här. 

Lipsify

Inte helt otippat är jag en av alla nordbor som på vintern får extremt torra läppar. Dessutom äter jag nu Tetralysal mot min acne vilket gör att mina läppar är ännu torrare än min vanliga vintertorrhet. Yes, sådär kul. Jag vill helst inte vara helt fnasig när jag pussar på Stoffe och inte heller vill jag att läppstiftet ska sättas på torra läppar, det blir så kakigt och fult. Men det har funnits en utmaning i det här – jag har tidigare använt vanliga läppcerat av typen som gjort mina läppar mjuka för stunden men sen ännu mer törstande efter fukt… en ond cirkel. Jag använde bland annat Försvarets Hudsalva ganska länge och mina läppar blev mer eller mindre beroende av detta. Bra för deras försäljning; mindre bra för mina läppar.

Hursomhelst så har jag hittat ett helt fantastiskt läppbalsam – alltså det MEST fantastiska om jag ska vara ärlig!! Det heter Lipsify och tillverkas av en tjej i Stockholm som helt enkelt var så trött på att alla balsam innehåll så konstiga saker som hon sedan skulle slicka i sig och ville ha ett naturligt alternativ. Lipsify är alltså helt naturligt och gjort av ekologiska oljor. Mina läppar blir dom mjukaste i världen av dessa balsam! Och så snygga dessutom – vad mer kan man begära? Min favorit är den doftfria Natural som dessutom fungerar som primer under läppstiftet så att det ska hålla längre. Innehållet i min favorit är kokosolja och avokadoolja samt vitamin E.

Tips – testa Lipsifys fantastiska läppbalsam. De är magiska och tillverkas i Stockholm som har sitt eget labb på Birger Jarlsgatan. Mer stöttande av småföretag som verkligen vill göra skillnad för vår värld! Ett balsam kostar runt 100 kronor och kommer i fin hylsa av ekologisk bambu.

En söndag i januari

Förut var söndag min värsta dag på hela veckan. Ja det är sant. Det var till och med värre att tänka på att jag skulle jobba än att faktiskt göra det. Alla vet ju (eller?) att när man väl kommit till jobbet på morgonen, tagit sig förbi de jobbigaste momenten som är att kliva upp ur sängen och sedan trängas på tunnelbanan, är det rätt okej ändå. Plötsligt minns man hur gott kaffet på jobbet smakar och hur trevliga ens kollegor är. Jaja. I alla fall. Nu gillar jag i alla fall söndagar. Det betyder lugn dag, yoga, promenad och veckohandling. Jag älskar att handla! Skulle kunna spendera timmar på affären och titta på all mat och fantisera kring hur man kan använda alla råvaror. För mig tar det lixom sju minuter att välja kaffe för jag älskar att läsa om alla rostningar och smaker, Stoffe blir alltid tokig. 

Nåväl. Har idag varit på min absoluta favoritlärares yogaklass: Kelly Lawson. Alltså hon är så fantastisk! Hon är som magi paketerad i en kropp som strålar på alla oss i rummet. Hennes yoga är magisk, hennes röst är så mjuk, allt hon säger är så kloka, väl valda ord och hon har fantastiska oljor med sig som får själen att både flyga och grundas på samma gång. Hon är från New York (såklart?!) är sådär naturligt söt och inte alls en detoxad yogazilla och hon är alltså…. Fantastisk! Jag personligen gillar naturliga yogalärare som är tillåtande, öppna för att alla kommer in med olika förutsättningar till klassen och gärna om de kommer med fina påminnelser längs vägen. Sådan är Kelly – en som tar yogans filosofi med sig in i rummet. En vacker själ som gör så stor skillnad för så många. Tur att hon valde att komma till Stockholm! 

Dermalogica Ultracalming Serum Concentrate

Lite ytligheter såhär en torsdag, eller vad sägs? Jag har många, många år varit något av en skönhetsjunkie och då inte för att jag tycker det egentligen är särkilt viktigt med smink och sånt, utan för att jag har haft såna enorma problem med min hy så jag har mer eller mindre varit tvungen att lära mig massor om hur produkter fungerar ihop med min hy. Det har lett till att jag genom åren testat så mycket olika produkter; många mindre bra och många helt fantastiska. Det är ganska självklart att jag tänkte presentera de jag anser fantastiska 🙂 

Lite bakgrund är att jag har acnehy. Ända sedan tonåren, och fortfarande, har jag problem med acne och jag har verkligen testat allt i produktväg (hjälper inte mycket men kan lugna huden i alla fall) och även ätit ett antal omgångar Tetralysal och tillhörande läkemedelskrämer. Det finns dock ett antal produkter som alltså hjälpt min hu att lugna sig och framförallt att inte reagera med att producera ytterligare finnar. En av dem är Dermalogica Ultracalming serien. Alltså, världens bästa produkter!! Har hållit fast vid dessa i ca 10 år och även om jag ibland testat nya uppstickare så kommer jag alltid tillbaka till Dermalogica. 
Den produkt som imponerat överlägset bäst är deras Ultrcalming Serum Concentrate. Det är som en flytande gel-aktig formula som man har under sin ansiktskräm. Jag använder ofta enbart den istället för ansiktskräm för min hy är ganska fet och därför är det tillräckligt. Den lugnar huden helt enastående och tar bort röda tendenser. 

+ Lugnar huden rejält
+ Ger inga nya acneutbrott och täpper inte till porerna
+ Behaglig doft utan att kännas parfymerad
+ Läker huden 
+ Perfekt återfuktande
– Ganska dyr (men så extremt värd varenda krona!) 

Farväl prestationsprinsessan

Ett stort steg fram i lördags. Två steg bak sedan dess.

Grejen med utbrändhet är att det är väldigt mycket upp och ner. Det är varje dag högst osäkert hur mycket jag orkar nästa dag och därför är jag inte speciellt generös med att planera för mycket. De gånger jag planerar blir det ändå aldrig som jag planerat. Ja ni fattar. En dag i taget-grejen.

Att lägga egot på hyllan och enbart lyssna på kroppen är det svåraste av allt. Ju piggare jag blir desto mer vill jag klämma in på dagarna och förväntar mig att jag ska orka dag efter dag, men så rätt vad det är tar det stopp och istället för att gå på lunch-yoga måste jag gå tillbaka och sova några timmar efter frukost. Japp. Hejdå prestations-prinsessa. Det livet är så förbi.

Ångestpodden

I min pojkväns släkt finns Ida, hon är en av de två tjejerna som grundat Ångestpodden. Även om jag inte kände henne skulle jag lyssna på podden – men nu råkar jag också veta hur driftig och härlig tjej hon är. Allt det engagemang hon och Sofie lägger ner för att hjälpa unga därute att våga prata om ångest… Det är så träffande och fint. Deras engagemang går inte att missa. När man pratar med Ida om detta ser man hur hon vill hjälpa hela världen, hennes kropp talar så tydligt. Mer sånt tack. Öppenhet och driv. Inga skämskuddar och falska leenden. Nu gör vi det på riktigt gott folk! Vi pratar om ångesten!

Vi måste prata om det!

Okej allihop vi måste prata om en sak. Det här med psykisk ohälsa. 

För ett år sedan, den 19 december 2014, blev jag utbränd. Det finns andra fina läkartermer för det men jag skriver utbränd för då vet alla vad jag menar, inklusive jag själv. Allt som såg så bra ut i linkedin profilen och på cv:t grävde bara djupare och djupare hål i mig. Jag hade sån ångest. Alltså v e r k l i g e n ångest. Och den förvärrades ca ggr 1000 när jag blev utbränd. När allt kraschade fattade jag direkt vad som var fel, egentligen hade jag haft det på känn länge men tryckt bort alla känslor under flera månader (år?). Och slutat känna. Så enkel lösning. Och så förbannat dum. Allt jag kände baserades istället på hur samhället/normen tyckte att jag borde känna – vad är bra, dåligt, lyckat, sorgligt, framgång… Ja ni fattar. Allt det där som är accepterat. Men nu är det slut på det.

Det finns ingen mall på ett liv som passar alla. Att tjäna mycket pengar, ha ett prestigefyllt jobb eller en fin bostad kanske passar några men inte andra. Låt varje individ själv formulera vad som är framgång just för honom eller henne. Vad driver dig? Vad mår DU bra av? Och hur MÅR du egentligen?

Att våga berätta om min utbrändhet och ångest är naket och avskalande. Men under året så har jag delat min historia med många människor i min omgivning och ni skulle bli förvånade om ni visste hur många som berättar om liknande upplevelser. Utan att ha gjort en undersökning som är särskilt statistiskt säkerställd så uppskattar jag att 70 % av dem jag berättat för har lidit av någon typ av ångestproblematik eller annan psykisk ohälsa. Och vilken lättnad när de äntligen också fick dela sin historia! Ja faktisk, så är det. Det är oerhört befriande att berätta hur man verkligen mår och det har fört mig närmare så många människor det här året. Relationer bygger ju inte på uppskattning eller respekt för materiell framgång, illusioner om perfektion eller avundsjuka. Nej de bygger ju på ärlighet och på ett givande och tagande. Så nu ger jag av mig själv när jag känner att jag kan bidra till andra, och jag vågar också ta genom att berätta sanningen och få råd, tröst, kärlek eller ibland bara en blick som visar att vi förstår varandra.

Så alla ni som känner någon som lider av ångest, utmattning eller annan psykisk ohälsa – snälla prata. Fråga din vän, partner, syster, bror, kollega om du kan göra något. Kan ni gå tillsammans till läkaren om det känns jobbigt? Det finns hjälp att få av helt fantastiska läkare, våga ta den. Det finns inget som heter att man har för lite ångest eller för lite depression för att gå till läkaren. Det är bättre att komma dit i tid så kanske de värsta och jobbigaste stegen i sjukdomen kan undvikas. Sök hjälp. Fråga. Var jobbig och frågvis och tryck på ömma punkter. Ifrågasätt och ge dig inte. Både som vän och som patient.

För min egen del vill jag tacka min helt fantastiska pojkvän som stått pall under hela det här året. Som har hållit mig hårt i sina armar när jag i dagar, veckor, månader, legat i ett mörkt rum och gråtit, skakat och varit då utmattad att jag inte fått ur mig ett ord. Det du har gjort för mig är så vackert och mer än man kan begära av en annan människa. Jag älskar dig mer än allt.

Tack också till min syster och min pappa som bland annat hjälpt mig med allt praktiskt under året. När ni kommit hit med matkassar och satt på kaffet fastän jag bara suttit tyst utan att ens orka säga tack. Och ni har alltid bara tittat på  mig med den där kärleken; den som löser allt tillslut.

Och mina mostrar som funnits där hela vägen. Ni har gjort mig lugn och jag är så tacksam för det. Mamma hade varit så glad för hon höll nog på att oroa ihjäl sig uppe i himlen.

Mina svärföräldrar; tack. Ni har ringt, frågat, respekterat och skänkt så mycket kärlek och förståelse. Inte en enda gång vek ni från min sida i detta. Ni betyder så oerhört mycket och som ni säkert vet så lutar jag mig så mycket mot er när det blåser hårt, ni står tryggt bakom och tar emot. All tacksamhet för det.

Och mina vänner. Tack. Det finns inga ord.

Jag delar detta med er för att jag vägrar vara en del av polerade ytligheter. Jag vill bryta ner min mur; nu och för alltid. Inte delta i samhällsnormer som egentligen inte är sanningen för någon. Ingen är perfekt. Ingen har ett perfekt liv. Det är en utopi som inte är sann. Snälla berätta hur du verkligen mår så kanske vi får en chans att hjälpa varandra. 

2015

Inga ord på flera månader. Text som inte kunnat skapas. Inget att säga. Allt i mitt huvud går snabb och långsamt på en och samma gång. Glädje och sorg vandrar sida vid sida varje dag. Ändå är jag lyckligare än någonsin. 

Det här året har varit så jävla tufft rent ut sagt. Det har inte funnits något skydd längre och jag har inte kunnat värja mig mot alla känslor som stormat genom min kropp. Det känns som att jag har rivit bort lager efter lager runt min kropp och det enda som finns kvar nu är sanningen. Det här är jag. Min personliga utveckling har verkligen pekat rakt uppåt 2015, det känns som det var året då jag verkligen hittade mig själv. Min karriärkurva däremot är obefintlig, jag har inte arbetat en enda dag på hela året. När jag skriver det så gör det lite ont, men inte för att jag är ledsen över det utan snarare att jag är rädd att jag inte varit tillräckligt tacksam. Men kanske har inte tacksamheten fått plats eftersom jag varit så fruktansvärt sjuk hela året. Hallå, hade jag vetat hur sjuk man är när man gått in i väggen… Fy fasen! Ja då vete sjutton hur mycket panik jag hade haft för ett år sedan när jag kraschade. Då hade jag aldrig trott att jag skulle klara det. Men det gjorde jag ju. So far i alla fall. 
Prövningen för 2016 är nästa fas; när jag ska klara övergången från sjukskriven till att börja jobba. En dag i taget. Jag måste hela tiden påminna mig om att leva efter allt det jag har lärt mig och att inte glömma. Glöm inte Tess! Använd allt du lärt dig, var närvarande i allt du gör och känn dina signaler så kommer det gå. 
Idag känner jag mig verkligen nedstämd. Egentligen vet jag inte varför men kanske är det vemodet att avsluta detta året som kommer över mig. Eller så är det bara att jag fått mens. Haha. Allt är faktiskt inte så konstigt egentligen… Men jag gillar inte känslan av nedstämdhet för den påminner mig så mycket om hur jag mådde varje dag innan utmattningsdepressionen. Den där tomheten som alltid fanns där; låg i bakgrunden och malde vad jag än gjorde. Nu är den borta, oftast. Livet går upp och ner men jag känner mig så mycket gladare och mer genuint närvarande i allt jag gör. Jag kan skratta och verkligen vara glad. Det är nog den största vinsten. Att kunna känna glädje och skratta. Lyckan alltså.
Så många ord finns i min kropp, saker jag vill säga till alla därute som lider av utmattningsdepression och till alla er som inte gör eller gjort det. Så många saker jag upptäckt längs min resa och så mycket ödmjukhet jag har fått inför livet. Jag är så enormt tacksam att detta hände mig så att jag fick en chans att hitta mig själv, min inte röst och att ändra på saker. Det tar jag med mig från det här året. Mig själv. Fy fasen vad jag ska vårda dig Tess!! 

Ångestpodden

Lyssnade på Ångestpodden idag. Har gjort det en hel del under året nu när jag varit hemma i min utmattningsdepression. Så viktigt jobb tjejerna gör! Alla borde lyssna och tillsammans kan vi våga lyfta det stora problemet: ångest, depression och utmattning är vår tids folksjukdom. Vi måste våga prata om det. Våga berätta och våga lyssna utan att oroa dig för vad du ska säga. 

Mörkret

Det totala mörker som omsluter mig när jag faller. Här nere är jag ensam. Ingen hör mitt skrik. Kanske skriker jag inte ens… Vet plötsligt inte. Inser att många av mina känslor surrar, maler och eploderar inombords; men på utsidan syns ingenting. Likgiltighet. Stabilitet. Lugn. 

Panik, ångest och trötthet. Känner mig missförstådd idag och många andra dagar. Har börjat förstå mig själv mer men har svårt att uttrycka det. Att tala utan att veta vad ska ska säga och hur det ska uppfattas ligger inte i min natur. Tiger istället. Men då ligger också ansvaret på mig att ingen annan vet.