Mamma säg att det är en illusion 

Idag har jag grundat ner min energi i jorden. Känt rötterna breda ut sig under min kropp. Känt att därunder finns något som är så mycket större och starkare än enbart det som syns och hörs av mina sinnen. Och jag fann det jag förlorat. Det jag tappat. Rusat ifrån. Precis som alla andra gånger under min depression och under min utmattning. Verkligheten kom ikapp. 

Ibland tappar jag bort mig själv. Egot tar över och jag tror att jag måste bevisa någonting för mig själv eller för andra. Jag tror att jag inte duger om jag bara är. Finns. Att det krävs mer. Att jag har någon skyldighet att på något sätt betala en avgift för att få vara lycklig och älskad och ha allt det vackra jag har i mitt liv. Men det finns ingen sån avgift. Det finns inget jag måste göra eller prestera för att få behålla allt jag har. Det enda prestationen gör med mig är att den tar ifrån mig närvaron att känna

Och idag kom allt ikapp. Ni vet såna där mail man får när mors dag närmar sig? Att nu är det minsann läge att köpa det ena och det andra för att visa att man bryr sig om sin mamma. Såna mail är säkert en jättebra påminnelse om man har en mamma i livet. Men har man inte det; då är det en ren plåga. Det är som att min mailkorg påminner mig timme efter timme om att jag inte har en mamma. Och den känslan har jag grävt ner så långt inom mig de senaste månaderna att jag inte ens visste vad som skulle hända om jag lyfte på locket. Men nu vet jag. Det som hände är precis det som jag upplevt; jag tappade bort mig själv. Och nu öppnade jag lådan och är bara rakt igenom ledsen. För jag saknar henne så. 

Allt just nu påminner mig om att hon inte finns. Att jag vill ringa henne och fråga vad jag ska göra. Höra henne säga att allt kommer att bli bra. Att inget av detta är sanningen. Allt är bara en illusion. Framgång eller misslyckanden eller karriär eller utmattning. Det är en illusion. Allt som är sant är verkligheten. Det som är. Hur vi är. Hur jag är. Inte hur världen runtom bestämmer sig för att placera mig eller exkludera mig eller ettikera mig eller stoppa mig i fack som sjukskriven och utmattad. Det är inte sant. Det är något samhället skapar. Inte något som är verkligt. Mamma kan du inte berätta det för mig så jag kan släppa taget om illusionen? 

Annonser

6 reaktioner på ”Mamma säg att det är en illusion 

  1. Oj så fint och berörande. Förstår precis din saknaden 💞
    Dina ord om prestation träffar så mitt i prick. Precis samma sak brukar jag uppleva när jag ”skruvar upp tempot”. Mer o mer blir prestationsbaserat och jag tappar bort mig själv. Tack snälla för dina fina ord. Sänder extra mycket kramar o kärlek en dag som denna 💞🙏

    Gilla

    1. Tack fina du! Ja saknaden alltså… aj. Den gör så ont. Och ja prestation gör att man tappar sig själv helt. Jag ser det nu. Ändå gör jag samma fel om och om igen. Men det som är bra är väl att man ändå rättar sig själv tillslut? Hittar tillbaka? Tack fina ❤

      Gilla

  2. Åh du skriver så vackert och klokt! Jag håller med dig om allt du skrev, inklusive mail om mors dag. Det är bara plågsamt när ens mamma inte finns i livet längre. Det du skrev om avgift och prestation, alltså kan du se in i min hjärna?! Så träffsäkert.
    Tack för att du svarade på min fråga angående stickningar i benen! Jag tog upp det med min kiropraktor som också bekräftade detta. Toppen verkligen, att kunna lägga till fler symptom på listan. Not!
    Jag är fortfarande så slut efter infektionerna att energin är helt borta. Att då ta sig in till stan för att gå till kiropraktorn var ingen höjdare. Skönt ändå att få hjälp med de värsta låsningarna. Jag fick nöja mig med det eftersom jag är i sån dålig form just nu. Han ville inte ”skicka ner mig i källaren”. Bra uttryck haha. Så istället för att pröva att växla upp lite blir det till att backa bandet och vila en massa.
    Jag är så nyfiken på att få läsa mer om hur det går med arbetsträning, själva upplägget, vart du hamnar mm.
    Det här blev en blandad kompott men jag hoppas att du förstår vad jag vill få fram. Ta det lugnt och ta hand om dig ordentligt!! Hoppas att både dina och mina krafter återkommer. Och det snart! Kraaaaaaaaam

    Gilla

    1. Tack fina du! ❤️ Hur känns huden nu? Bättre? Orken? Ska berätta mer om arb träning. Blev lite tokigt nu med byte av antidepp mitt i allt, men jag rullar vidare och hoppas det går bra för isf kan jag fortsätta fokusera på jobb och sånt. KRAM ❤️

      Gilla

  3. Så otroligt gripande 😭 Bara älskar ditt sätt att skriva till din mamma även då det är sorgligt. Det visar hur stor din kärlek till henne var. För mig som är mamma känns det i hela hjärtegropen. Bandet mellan dotter-mamma. Något extra ❤️ Och angående illusionen… jag går på det om och om igen jag med. Att jag inte ska duga för den jag är, att jag måste överträffa mig själv och andra för att kunna gå med huvudet högt. Men icke jag vill falla dit igen, nog med skuld och skam över mitt mående. Är i exakt samma steg som du, på väg mot arbetsträning och helt plötsligt börjar jämförelser, strävan, prestation igen… satan i gatan vad svårt det är att hitta rätt.
    Men ensamma är vi iallafall inte 🤗

    Gilla

    1. Tack snälla! Vad glad jag blir ❤️ Åh är du i samma fas? Så spännande! Berätta gärna hur det går!! Har ett par till tjejer som är i liknande fas och det känns SÅ mycket tryggare att veta att man inte är ensam. Finner sån kraft i er! KRAM

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s