Svarar på frågor 

Sista veckan var jag fått två frågor i kommentarsfältet som jag gärna skulle vilja svara på i ett inlägg eftersom båda frågorna är så intressanta, och jag tror att vi är många som behöver påminnas om att det inte finns en rätt väg till tillfrisknande i utmattning. Hela resan är så individuell och jagandet efter svaren gör en halvt utmattad på vägen i utmattningen. Ironiskt? Ja. Rimligt? Ja. Hur gärna vill man inte ha svaren? Jag svarar nedan efter mina förutsättningar och erfarenheter, men kom ihåg att dom riktiga svaren finns bara hos oss själva. Men ett litet erfarenhetsutbyte är aldrig fel, det gör oss alla mer rustade i vår resa. 


FRÅGA: Jag funderar på det här med vila. Vilan är något vi behöver dagligen. Men är inne i en sväng då jag är less på vilan. Känner att jag behöver lägga mig men ligger liksom inte ”bekvämt” utan det kan dra i gång lite stress. I början var vila att tvärsomna i sängen för mig. Idag kan vilan variera. Sitta å läsa i fåtöljen, spikmatta, stirra i taket eller bädda ner mig i sängen osv. Det jag funderade över är, hur ser din vila ut eller om det är någon annan som vill delge sitt sätt att vila? Min vila som behövs har oftare och oftare blivit en stressfaktor mer som ett måste fast att jag vet att jag behöver.

Vila. Ett så härligt ord som blivit något stundtals ångestladdat och beroendeframkallande. Hela utmattningen har på något sätt handlat om just vila känns det som. Stundtals har jag nästan varit besatt av kvalitativ vila eftersom jag annars inte fungerat överhuvudtaget. Mina första nio månader som utmattad bestod av enbart vila och sömn. Jag orkade absolut ingenting förutom det. Är man i den situationen så funderar man ju naturligtvis inte heller så mycket över om man behöver vila eller ej, den bara är där. Man somnar ätandes vid matbordet, på toaletten och i soffan till varenda film. Efter den ”akuta” (jag kallar i alla fall mina första nio månader av totalt sängläge för den akuta fasen) fasen så kom en tid då jag var mer på benen, starkare för varje dag, men jag behövde kopiösa mängder vila. Jag sov djupt 12 timmar per natt och vilade/sov ytterligare kanske 6-8 timmar per dag i sängen. Jag var trött. Den dagliga tiden för vila minskades sedan efter hand och fram till ungefär årsskiftet i år (2 år som sjukskriven för utmattning) vilade jag 2-3 timmar per eftermiddag. Och då menar jag sov-vila. 

Efter årsskiftet har vilan skiftat om för min del. Jag har ibland behovet av att sova en timme på eftermiddagen. Ibland kanske jag istället kollar en serie eller läser en bok. Jag behöver alltså fortfarande stillheten men inte direkt sömn-vilan på samma sätt. Nu kommer säkert någon säga att det beror på att jag blir mer rastlös eftersom jag också gör mer saker på dagarna nuförtiden, och ja kanske är det sant. Däremot tänker jag att det är ganska normalt att inte behöva sova på eftermiddagen utan har man ett ”normalt” liv orkar man ju utan den sömnen. Så jag tillåter mig att skippa den. Men jag planerar alltid in några timmar efter lunch (ibland på förmiddagen istället) för oplanerad tid. Då har jag möjligheten att vila men kan också kolla serier, yoga, läsa eller rent av gå en promenad om energin finns. 

Så, jag tror att kroppen vet om den behöver sömnen eller bara lite aktivitetsfri tid. Ibland känner jag att jag är så uppe i varv att jag inte kan somna, och jag blir då stressad av att jag inte kan koppla av, men övar mig på att tänka ”fasen vad bra, det finns ju energi här inne”. Jag försöker helt enkelt vända på det mentalt. Den riktiga vilan kommer alltid förr eller senare, oftast när jag skalat ner på alla måsten och aktiviteter och tillåter kroppen att leda mig fullt ut. Men min vila är alltså helt annorlunda idag mot tidigare, ett naturligt steg i resan mot att faktiskt bli friskare.


FRÅGA: Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom och svår depression sedan 7 månader. Jag tycker det är så fruktansvärt svårt att veta hur jag ska läka. Jag vilar mest och sover , lite mediyoga ibland om jag orkar. Motion säger alla ska vara så himla bra… men när hela kroppen fortfarande skriker efter vila och blir ansträngd efter minsta lilla ska man ändå tvinga sig ut på en 10-minuters sakta promenad? Jag är så förvirrad och vet inte om det hjälper hjärnan att läka om man pressar sig ut i naturen en liten stund…trots att man blir ännu tröttare efteråt och rasar ihop. Det kanske helt enkelt är för tidigt med promenader. Jag förstår att det är olika för alla såklart och man måste hitta sitt eget sätt och sin egen balans och vad man klarar av osv. Men det är så svårt och jag blir så uppgiven. 

Denna ständiga press på vad man ska göra och inte göra, den höll på att ta kol på mig i början. Jag lyssnade, precis som många andra, på många olika råd och rön kring hur man blir frisk från utmattning. Så hur blir man frisk? Genom att lära sig lyssna på sin egen kropp. Ja, så tråkigt och jobbigt svar. 

För min egen del så pushade min läkare på mig också och menade att tio minuters promenad är bra. Det läker. Ja, om en orkar ta på sig skorna då. Jag orkade verkligen inte det. Jag blev, precis som du, totalt utslagen av att ens gå till kylskåpet och kolla efter mat. Hur ska man då orka gå utanför dörren? 

Jag tror verkligen på att inte pusha för hårt i början. Det som ledde oss in i utmattning var att vi är så grymma på att pusha våra kroppar lååååångt utanför dess gränser. Vi känner inte av spärrar och har ingen koll på våra egna signalsystem. Därav tror jag det är bättre att, om kroppen inte orkar gå ut, låta den slippa. I alla fall i den första fasen. Här hemma har vi t.ex. en balkong med en soffa på så jag bäddade ner mig där ibland när det var sol ute, men täcke och allt, för att få lite solljus. Det var det närmaste jag kom promenad för mig egen del just då. När man orkar mer så kan man lägga på korta, korta promenader efter hand. Men ingen stress.

Receptet för att läka; lyssna på vad just din kropp behöver. Meditera och vila och försök känna i varje cell av din kropp vad den frågar efter. Och ge den det. Det är mitt absolut bästa råd. Vila och sömn läker, speciellt i början. Sen kanske natur, yoga, bra mat, musik, ett nytt jobb eller det gamla jobbet, familj och vänner, te, skratt, morgonpromenader… ja, vad som helst som din kropp frågar efter. 

All kärlek till dig – fråga mer än gärna om du undrar fler saker ❤ Vi är många som har varit precis där du är just nu! 

Annonser

16 reaktioner på ”Svarar på frågor 

  1. Tusen tack för att du tog upp dessa två frågor. Speciellt nr 2. Har precis gått in i väggen för andra gången på mindre än två år. Har fått dålig hjälp av vården. I princip fått klara mig själv.
    Men nu kommer jag stå på mig. Vet vad jag behöver. Dvs vila!

    Gilla

    1. Tack ❤️ Vad tråkigt att du inte får hjälp från vården. Du har inte via jobbet något försäkring så att du kan få privat vård? Eller en läkare via ditt jobb? Eller kan du byta läkare? Ja vila är enda receptet… det tar tid. Jag har inte skrivit så mycket om det i bloggen men jag har själv kraschat en gång tidigare, 18 månader innan jag gick in i väggen totalt i dec 2014. Den gången innan var jag för snabb tillbaka, var hemma tre månader, och resultatet blev att jag alltså kraschade igen. Så mitt råd är: låt det ta tid!! Ingen stress tillbaka. Man kan inte stressa kroppen att läka ❤️ KRAM

      Gilla

    1. Eva! Hur mår du? Har kikat så mycket på din blogg och varit orolig för hur allt var! Till och med ringde Tankar om Utamttning (helt sant 😅) för att fråga om hon visste om allt var okej med Eva ❤️ Men hon sa att du verkar må fint, bara jobbar på andra kanaler? Sååå glad att höra från dig!! Stor KRAM 🤗

      Gilla

      1. Ååååå fina! Glömde trycka i ”meddela mig om vidare kommentarer…” Du är en fantastisk person, så söt du är och vilken fin handling! Har fått hushålla med mina resurser då min bok snart kommer ut. Finns på Instagram men min blogg har verkligen vilat och ännu mer vila har det fått vara från att läsa andras bloggar.
        Har föreläst en gång och har några föreläsningar inbokade under hösten. Är på väg ut i arbetslivet och det känns bra! Jag vill ut, läkare, psykolog och FK har stoppat mig fram tills nu.

        Ska fortsätta att scrolla för att se vart du arbetstränar. Kram och tack finaste för din rara handling och din omtänksamhet ❤ ❤

        Gilla

      2. Åh tack vad det värmde. Att man kan möta så fina personer här ute i www är magiskt 🙏 och vad skönt att du är på gång igen, jag blev också stoppad lääänge men nu när jag äntligen är ute i jobb igen så känns det så skönt. Allt har som tid lixom. KRAM ❤️

        Gilla

  2. älskar att du är så klok! får så mycket förståelse för andra människor av att läsa din blogg. ps: bilden på gubbarna som vilar är golden. ❤

    Gilla

    1. Tack sis ❤️❤️❤️ Haha ja visst är dom fina? Dom låg utanför en resturang vi åt lunch på i Grekland… deras fruar sitter och pratar på stolarna bredvid utanför bilden. Så underbart 🙌

      Gilla

  3. ”fasen vad bra, det finns ju energi här inne”. Jag försöker helt enkelt vända på det mentalt. Tack! Den behövde jag höra. För som jag skrev i min fråga så är det stressen som bökat i min vila idag. Att det blivit till ett måste istället för att se mitt behov. För den behövs fortfarande men ser olika ut från dag till dag. Vila igår eller i förrgår är verkligen inte vad vilan är idag, många månader senare. Tack för ditt inlägg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s