Sömnig och ont i huvudet

Idag har jag försökt att gå en promenad lite försiktigt. Det är så segt. Som att vada runt med tre sömntabletter i kroppen. Dimmigt. Vill typ lägga mig ner på varenda bänk jag ser och ta en nap. Den här tröttheten alltså. Så svårt att förstå tror jag om man aldrig upplevt den. 

Annonser

1 januari 2017

God fortsättning på er! 

Igår hade vi en så fantastisk kväll. Nyårsmagin fanns där, den som ofta annars uteblir på grund av alla förväntningar. Vi firade ett helt gäng hos Emma och Calle här mittemot och hade köpt skaldjursplatåer från Lisa Elmqvist, massor av goda ostar, snittar och cirka 15 flaskor champagne. Yepp. Tänk er då hur vi mår idag… Ända tills fyra imorse dansade vi så golvet skakade och skrålade från deras terass högst upp. 

Och raketerna… oj vad vackert. Jag gillar inte alls raketer egentligen för jag tycker inte om höga smällar *partytjej_87* men nu stod vi däruppe tryggt och säkert och såg alla fyrverkerier över hela Södermalm och Djurgården. Oj vad vackert det var. 

Nu har vi ätit skaldjur för ett helt år tror jag. Och druckit skumpa för två. Månader. Och dansat och skrattat och gråtit (alla tal; grät varje gång) och varit sådär barnsligt glada över ett nytt år eftersom vi inte ännu vet exakt vad året innebär. Ett oskrivet blad. 

Roligt var också att den här svarta kondomen låg i Emma och Calles badkar. Jag hittade den ganska tidigt på kvällen och gick direkt till Calle och viskade i hans öra att ”Det ligger en kondom i badkaret som ni nog har glömt där. Du kanske vill ta bort den innan någon annan ser?” Han såg besvärad ut och kanske lite förvånad. Jag klappade mig själv på axeln för att jag är en så väluppfostrad tjej som förhindrade att värdparet skulle göra bort sig. Kanske tänkte jag liiiiite att det var lustigt att använda en helt svart kondom (??!) men jag vet ju inte vad andra har för preferenser och lägger väl ingen direkt värdering i det heller precis. Men ni kan ju tänka er Calles gapskratt när han går in i badrummet och ser den här svarta rackaren ligga i badkaret. Någon hade prankat… 

Så den blev väl på något sätt symbolen för kvällen. Den var lixom med på fler än ett dansnummer efter det. 

Hoppas ni hade en fin kväll igår och nu tar vi en stund i taget. Närvaro är min intention för 2017. 

Juldagen

Idag har vi ätit frukost ihop med våra pappor på hotellet där dom bodde. Grovt danskt rågbröd, hemgjord granola, kaffe med kardemumma… mmm. Efter det gick vi hem för en siesta men somnade i tre timmar. Helt slutkörda. Och vidare fortsatte epicentrum av händelserika juldagar med… film! Julfilmer. Älskar dom. Samma filmer varje år. Det är i princip min viktigaste jultradition. Med en stor chokladask på soffbordet och glögg och te i kannor. Så njutningsfullt.

Igår var verkligen en helt fantastisk julafton. Så himla mysig och superdupergott julbord (tips!!) och perfekt tempo för en utbränd tjej. Lugnt och skönt. Det serverades så himla goda laxar (äter ju inte fisk och kött annars men på julbordet får fisk gå bra, annars är man svältburen till nyår typ) och små potionsbakade tartarer och pajer och så goda rödbetor och ostar.

Julbordet var uppdukat ute i burspråket på Villa Godthem och man sitter så bra där i deras runda soffor och fåtöljer. Det dämpar ljudnivån av alla tyger vilket var löjligt uppskattat av min hjärna. Brasan var tänd och det var otroligt vackert ombonat med alla blommor och ljusslingor. Fint.

Efter julbordet gick vi alla hem hit och tomten kom (inte han från Tokaryd som brukar komma, det här måste ha varit en tomtekusin). Mest pratade vi och skrattade och planerar en resa framåt hela gänget. Spännande och roligt med gemensamma planer.

// Pappa och jag diskuterar skorna med smileys på. Jag hade på mig dom vinröda (från Acne) och en klänning från COS och såklart väskan från Bally som jag fick på morgonen. // Stoffes pappa! // Min syster, som ni nog kan gissa vem av dem det är, och hennes Victoria. Världens roligaste, ödmjukaste, mest förstående, omtänksamma par. Så fina. //

Nu ska här lagas en indisk vegogryta och sen blir det chaite. Besitos amigos!

Dan före dopparedan

Dagen för julafton. Lilla julafton. Vi brukar spendera den här kvällen hos Stoffes mamma med uppesittarkväll och massor av te och godis. Och det brukar vara den finaste av alla juldagarna enligt mig. Lugnet före stormen lixom. 

Men i år ska vi fira jul hemma i Stockholm så då blir det ju inte alls enligt tradition. Istället ligger jag och vilar en del för att orka morgondagen och emellanåt rör jag lite i en julgröt. För vi är inte världens mest fixiga när det kommer till sånt här. Jul och sånt. Vi håller det enkelt och lägger hellre tid på en mysig film och en promenad än att jäkta i köket. Försöker undvika att prestera julen och allt det där. Det är ju så enkelt att det blir så. 

Hursomhelst så saknar jag såklart Stoffes mamma och hennes man. Men ska fokusera på att göra en mysig kväll i lugnets tecken. Och imorgon kommer Stoffes pappa och min pappa upp, och min syster och hennes flickvän kommer hit. Och vi ska göra en, för oss, annorlunda jul. Mysigt ska det bli!

Igår kokade jag ihop några gräddkolor. Satte fokus på att göra det helt mindful och utan den där prestationsmotorn som så lätt kickar in hos mig. Och det gick bra. För bra kanske. Kulproverna var så goda att jag gjorde säkert tjugo stycken kulor och sen var smeten så hård att gräddkolorna blev mer typ Werthers Orginal. Jaja. Mindful var ju målet och det klarade jag ju. Så pass bra att jag helt glömde tiden. 

Överansträngd 

Jahopp. Ligger i sängen igen. Snuddar vid överansträngningen. Brytet. Kraschen. Magen kollapsar och jag tappar aptiten helt. Mår illa. Kräks. Hjärntröttheten hoppar fram vid minsta ansträngning. Kroppen värker. Jag vilar och sover men orkar aldrig riktigt vakna. Så trött. Slut på så många plan.

Ja och varför? Jag vet inte exakt. Många saker antagligen. Min två-årsdag som utmattad var i måndags. Den gör ont. Min mammas födelsedag i söndags. Den gör ont. Julen ligger framför mig. Den gör helt galet ont av alla dåliga minnen från min utmattning. Jag var rejält sjuk i influensan och den reparationen tar tid. Längre tid än jag vill tro.

Många faktorer. Orsaker. Störningar. En och en ingen större fara. Tillsammans rinner glaset över och energin tar slut. Så nu vilar jag. Läser Eckhart Tolle i små portioner. Fyren mellan haven däremellan.

Och håller tummarna för att det ändå blir en helt okej jul.

Inspirationen är borta 

Och det här med att svettas ut på trainer i tjugo minuter. Det är inte en bra idé. Idag värker hela kroppen och huvudet och jag har mest bara sovit hela dagen.

Så har jag tänkt också på att jag tappat inspirationen för att skriva den senaste tiden. Och jag vet inte riktigt varför. Det känns som att jag inte har något att ge längre. Inget att dela och inga tankar eller tips. Det bara tog stopp.

Fråga gärna om det är något speciellt ni undrar eller vill veta. Bland annat fick jag en fråga för några veckor sedan som var så bra att jag inte ens kommit på något svar: hur var dina första nio månader av din utmattning? När du hade din akuta fas? Och jag minns inget. Blackout. Men om det är något speciellt om den tiden ni undrar så svarar jag jättegärna. Men helheten har jag glömt. Förträngt. Har jag insett nu.

Ångest av överansträngning 

Jahapp! En rolig dag följd av en dag med ångest. Då vet man att utmattningen ändå finns där. Skönt. Så man slipper sakna den… not.

Ligger i soffan och kollar serier. Dricker te. Äter bananer för att ångesten inte ska få njuta av att jag är hungrig iaf. Sneglar på pepparkakshuset och funderar på om skorstenen verkligen har en funktion egentligen? Kan nog bryta loss den?

Ska dessutom få mens närsomhelst så jag känner mig svettig av kroppens temperatur som alltid skjuter i höjden precis dagarna innan. Hyn protesterar. Håret blir smutsigt på nolltid. Magen är ett bottenlöst hål av hormoner som lever loppan. Jamen så härlig dag va? En är på topp på alla plan.

Nu blir det nog ändå en tugga av skorstenen och lite mer serier och chaite. Besitos.