Hej i huvudet

Det här med ångest alltså. Det kan ju vara bra snurrigt ibland. En bra grej som en av mina yogalärare, Luke Brache, har lärt mig är att säga hej tre gånger i huvudet. Alltså när man upplever att den där ångesten och rösten i huvudet som stegrar så kan det bli rejält surrigt om man då dessutom får för sig att alla tankar därinne är sanna. Verkliga. Realistiska. För det är dom inte. Då sa Luke, som berättade att han har samma problem, att han brukar säga hej inne i huvudet tre gånger. Då gör han klart för sig själv att rösten han hör som ältar runt saker därinne faktiskt inte är hans röst. Den är en fiktiv röst. Som en rumskamrat (ibland hyfsat otrevlig runskamrat dessutom).

Jag har gjort detta i några veckor nu och tycker faktiskt att det fungerar. Det tar ut fokuset från huvudet och mitt medvetande kan enklare placeras längre ner i kroppen. Väldigt skönt. Så fort jag förstår att det inte är min egen röst därinne så blir jag lugnare.

Och som Luke sa så om den där rösten i ditt huvud vore en fysisk person som du skulle hänga med en hel dag så skulle du inte stå ut. Det skulle vara den mest neurotiska och ältande människa du någonsin träffat. Hua! Rösten är inte på riktigt och vi behöver inte bemöda oss med att försöka lita på rösten heller. Eller i alla fall långt ifrån alltid. Den är ofta en så pass kraftig förenkling av våra hjärnbanor, och ärligt talat en riktig liten jävel som alltid bara tar genvägar förbi alla logiska och resonabla portar, och är därmed inte en pålitlig källa. Det är bättre att ignorera surret och istället ge oss själva tid att tänka igenom saker klarare.

Vi är inte våra känslor och vårt sinne.

Och just det! Jag har bakat ett pepparkakshus. Eller ja alltså en färdig grund men jag satte ihop det och dekorerade det färgglatt och fint. Nu står det och doftar gott och gör mig glad här hemma. Vi får väl se hur länge det får stå kvar. Några av takpannorna försvann ner i magen redan igår… 

Annonser

8 reaktioner på ”Hej i huvudet

  1. umgicks i början av min utmattning med denna ångest dygnet runt i veckor, månader… tro fasiken att jag trodde på allvar att jag höll på att bli galen på riktigt! Ja knäppare än vanligt alltså 😉 Nu när ångesten kommer så konstaterar jag bara att den kommer, kan ibland säga det högt, men låter den sedan ebba ut. Fungerar riktigt bra! Däremot är det svårare när panikångesten kommer. Vilket fint färgglatt pepparkakshus. KRAM

    Liked by 1 person

    1. Samma här… har aldrig varit med om liknande ångest som jag hade de första månaderna av min utmattning. Min kropp vibrerade och jag var livrädd att jag typ skulle hamna i psykos och skada mig själv. För det var så HEMSKT! Så nu göt jag precis som du; tillåter ångesten att rusa genom kroppen när den kommer, och då märker man lixom hur den peakar efter 30-60 sekunder och sen… avtar. Samma mönster varje gång. Om man bara låter den komma. Fantastiskt egentligen.

      Panikångest är det bara typ andning som hjälper för mig. Eller lugnande tablett. Tyvärr. Provar alltid andas men om det är okontrollerat så ger jag upp det. Surrender. Det är också en del av läxan. Att inte alltid kämpa så mycket.

      Tack! KRAM

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s