Dippen håller i sig tyvärr. Det är inte enkelt det här med att vara utbränd. Är rätt less just nu på allt faktiskt, så jag är ledsen om jag låter lite klagande här… Men jag vill bara orka saker, slippa den här jävla hjärntröttheten som håller på att ta kål på mig, vara glad, slippa ångest, orka, orka, orka…
Äter ju ingen medicin nu eftersom det ju gick så himla dåligt med den sista. Får se om detta är hållbart. Tror tyvärr inte det. Ångesten kryper på, oron och stresskänsligheten tar över och ärligt talat så orkar jag inte ha ångest mer.
Så många runtomkring mig som försöker övertala mig, i all välmening såklart, att jag ska sluta äta medicin.
– Det löser inget
– Du behöver bara komma ut i jobb igen
– Jag skulle också bli deppig av att bara vara hemma
Jaaa… Alla vill så väl men det får mig att känna mig dålig. Som att detta är något jag väljer. Som om jag kunde göra mer eller bättre så skulle jag bli frisk.
Tyvärr fungerar det ju inte alls så, men jag orkar inte argumentera. Orkar inte förklara hur hjärnan ser ut i en utbrändhet. Hur jäklarns bränd man faktiskt är. Men jag vet. Jag har lärt mig massor om hjärnan, hjärnceller, synapser, stödjeceller… Allt. Man kan inte bortse från att det är hjärnan som är skadad. Det är inte min vilja det är fel på. Snarare tvärtom.
alldamnstories 
Tänk vad skönt det vore om man inte ville en massa saker. Om man tyckte det var skönt att bara vara ”ledig”. Det gör man ju inte. Vi vill ju vara friska, orka jobba, orka träna och umgås med folk. Vara bekymmersfria…
Vi kan inte läka hjärnan med bara viljan lika lite som vilja kan läka en förkylning, ett brutet ben eller annan valfri fysisk sjukdom. Allt det vet du ju redan <3 men det är nog svårt att förstå utifrån. Då kommer råden som säger tänk så här och gör sådär. Vi vet att det inte räcker. Tyvärr :-s Om det varit tillräckligt hade vi varit friska på en vecka!
Kram!
GillaGilla
Styrkekram till dig ♥
GillaGilla
Ja visst vore det. Viljan driver oss framåt hela tiden men för mycket vilja gör att resultatet blir det omvända. Man gör bakåt. Vissa verkar tro att det är lite halvmysigt att vara hemma på dagarna… Så skimrande är ju verkligen inte vardagen som utbränd, det vet vi ju nu. Och det försöker vi ju båda också vara ärliga med när vi skriver, så andra i framtiden kanske ska slippa samma möta samma missförstånd kring denna relativt nya och väldigt osynliga sjukdom.
Ja men precis så är det. Jag litar ändå på den, ändå hyfsat begränsade, forskning som visat att mediciner trots allt är det som läker hjärnan bäst. Hittills. Även om det kanske är fel i andras ögon. Bara att det är rätt tröttsamt att ständigt behöva försvara sina val. Val man gör som dessutom, i värsta fall, kan handla om liv eller död hos en deprimerad person. Detta är ju ingen lek. Depression ställer till det rejält i huvudet och där vill jag inte hamna igen… Vi är så värda att må bra. Vilka kämpar vi är!! KRAM
GillaGilla
Tack KRAM ❤
GillaGilla